Barn nr 2?!

[Pontevecchio]

1.
Jag misstänker att du har rätt, särskilt om jag ser till det ramaskri som utlöses på samtliga nivåer så fort en politiker ens andas om att föra föräldraledigheten mot jämlikhet.
Det är fascinerande hur förutsägbara kommentarerna är:
Mall 1.1:
"VI i MIN familj vill ha det såhär, varför ska någon politiker få komma och bestämma hur VI ska leva?"
Den som då påpekar att föräldrapenning liksom sjukförsäkring är en förmån från staten och att det då är rimligt att staten beslutar vilket regelverk denna försäkring/förmån ska omfattas av vill på fullaste allvar att staten ska detaljstyra varje individs liv ner till färgen på var och ens strumpor.
Och den som så grundligt vill kränka individens rätt till självbestämmande att den svarar något i stil med "DU får göra precis som DU vill med din föräldraledighet, det är din rättighet enligt föräldraledighetslagen. Du kan däremot inte kräva att staten ska subventionera dina privata val. Vill ta del av allmänna medel, i.e föräldrapenning, får du lov att göra det på det sätt som staten beslutar främjar de mål som gynnar vårt samhälle." Ja, den personen propagerar i princip för införandet av en totalitär stat av 1984-modell.

2.
Att du orkar @Kattennizze (med flera). Att om och om igen framföra argument för hur individens val påverkar strukturer och samhället i stort och få till svar "Ja men JAG VILL". Respekt för tålamodet!

Jag håller med i ditt resonemang och tycker inte det är självklart att staten ska "sponsra" som idag. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att det inte känns som en vinst för mig att ge bort dagar. Det är jag som ska ha ett bra jobb, vara pigg och arbeta lika hårt samtidigt som en graviditet med alla dess krämpor.
Sen ska jag föda barn och skynda mig tillbaka till jobbet. Jag orkar inte! Jag vill njuta av min bebis!

De problemen som pekas ut, att kvinnan blir projektledare tror jag redan finns i förhållandena, sen blir de tydligare iochmed barnet men FL är inte den syndabocken som många gör den till.

 

[Tassetass]

Det är ju liksom bara fakta att män tar ut ca 25 % av föräldraledigheten.

Och till det kan tilläggas att de där 25% tas ut nästan uteslutande efter att barnet fyllt ett, att de till största del består av många, korta ledigheter och att de i stor utsträckning förläggs i anslutning till sommar, semester, lov och högtider.

 

[Pontevecchio]

Och till det kan tilläggas att de där 25% tas ut nästan uteslutande efter att barnet fyllt ett, att de till största del består av många, korta ledigheter och att de i stor utsträckning förläggs i anslutning till sommar, semester, lov och högtider.

Har inte det delvis med att göra att det är då man vill vara ledig ihop? MIn sambo tar FL under jul, jag tar ut min semester. Ihop med röda dagar får vi en lång ledighet under en period mysigare än november mitt tycke.

Samma under sommaren, sambon tar FL när jag tar semester så får vi en lång semester ihop.

 

[cirkus]

Har inte det delvis med att göra att det är då man vill vara ledig ihop? MIn sambo tar FL under jul, jag tar ut min semester. Ihop med röda dagar får vi en lång ledighet under en period mysigare än november mitt tycke.

Samma under sommaren, sambon tar FL när jag tar semester så får vi en lång semester ihop.

En liten fråga - hur kommer dig sig att ni inte gör tvärt om?
Du tar FL på sommaren och han tar semester och sen tar han FL senare när du jobbar?

 

[Hiddeous]

Sen ska jag föda barn och skynda mig tillbaka till jobbet. Jag orkar inte! Jag vill njuta av min bebis!

Vad är det du inte orkar? Jobba? Jag var föräldraledig i 6 månader, gick tillbaka till jobbet 4-5 månader och ska sedan ta en ny period. Jag kan ärligt säga att det är mycket lugnare att vara på jobbet än hemma. Om du upplever att det är tvärtom funderar jag på vad du menar när du säger att du har ett "bra" jobb.

 

[Hiddeous]

Jag tror som sagt attden biten löser sig om vi utjämnar arbetslivet tidigare.
Skillanden finns där före barn och blir tydligare pga barnen.

Det finns många issues som tillkommer som inte finns där innan barnen som ökar klyftorna rejält. Inte minst att man blir barnens number one att åberopa så fort behovet kallar. Att få höra "mamma", "mamma" hela dagarna medan mannen lugnt kan gå under radarn är extremt slitigt.

 

[Korven]

jag som trodde i min enfald att männen skulle ta FL för att vara hemma med enbart barnen för att de skulle få egentid med pappan. Inte för att mamman skulle få en mystid med pappan.

 

[Tora]

Vad är det du inte orkar? Jobba? Jag var föräldraledig i 6 månader, gick tillbaka till jobbet 4-5 månader och ska sedan ta en ny period. Jag kan ärligt säga att det är mycket lugnare att vara på jobbet än hemma. Om du upplever att det är tvärtom funderar jag på vad du menar när du säger att du har ett "bra" jobb.

Måste man gilla att vara på jobbet mer än att vara hemma med sin bebis?
Jag skaffade barn för att jag vill vara med dom.
Jag hade alla gånger hellre velat vara hemma med mina barn än att jobba.

Ibland får jag en känsla av att vissa verkar ha svårt att förstå att man faktiskt vill vara med sina barn.

Visst kan vi skämta här hemma att på jobbet har man i alla fall lagstadgad rast men aldrig att jag hade gått till jobbet om jag inte varit tvungen och då älskar jag mitt jobb.

 

[Amha]

Och till det kan tilläggas att de där 25% tas ut nästan uteslutande efter att barnet fyllt ett, att de till största del består av många, korta ledigheter och att de i stor utsträckning förläggs i anslutning till sommar, semester, lov och högtider.

Till viss del vettigt då barnen t.ex går på dagis. Vårt dagis stänger 4 veckor i sommar med start nästa vecka. De barn som inte är lediga den tiden flyttas tillfälligt till ett annat dagis (som för oss ligger obekvämt till dessutom) och det känns sådär att flytta runt en 2-åring på det viset. Sen pratade förvisso min sambo om att göra på det viset med en del av ledigheten för att förlänga semester och sånt men jag bad honom faktiskt att tänka om just för att det inte var läge för dagis då med tanke på barnets mognad. Vi har sällan saker planerade på semestern som inte är flyttbara så vi kan anpassa ledighet efter dagis.

 

[Tora]

Det finns många issues som tillkommer som inte finns där innan barnen som ökar klyftorna rejält. Inte minst att man blir barnens number one att åberopa så fort behovet kallar. Att få höra "mamma", "mamma" hela dagarna medan mannen lugnt kan gå under radarn är extremt slitigt.

Jag tycker inte det är det minsta slitigt att barnen ropar mamma mamma.

 

[WhoIsItAgain]

Vad är det du inte orkar? Jobba? Jag var föräldraledig i 6 månader, gick tillbaka till jobbet 4-5 månader och ska sedan ta en ny period. Jag kan ärligt säga att det är mycket lugnare att vara på jobbet än hemma. Om du upplever att det är tvärtom funderar jag på vad du menar när du säger att du har ett "bra" jobb.

Nu har jag varken barn eller man så om jag säger nått dumt och för er inte genomtänkt, sorry. Men just det där begreppet "bra" jobb måste jag kommentera.

Jag är kvinna och började min yrkesbana med 20 år i mansdominerat yrke. Tog mig så långt till distrikstchef vilket i detta företag är chef nr 3 i fallordningen, iof ihop med en massa distriktschefer men ändå, dvs högt upp. Av många betraktat säkert ett bra jobb. Bra lön, bra bonusar, i stort sett styrde jag min arbetstid själv (i rimlig mån, måste ju jobba dag då det var då våra kunder jobbade men styrde själv lediga dagar, halvdagar osv). Jag stod ut på den positionen i 5 år. Det var det värsta jobb jag haft. Det var roligt, stimulerande, utmanade MEN jag var aldrig ledig! Även när jag inte var på jobbet hängde jobbet i bakgrunden. Så jag hoppade av. Bytte bransch rejält. Utbildade mig till ett typiskt kvinnoyrke. Tungt, lågavlönat, kasst schema. Men jag trivs! Jobbet är fortfarande utmanande och utvecklande men jag styr inte mycket själv. Däremot när jag är ledig, är jag ledig. Så trots att många bara ser ett skitjobb i det jobb jag har nu och femisterna rasar så har jag aldrig gjort ett bättre val. Visst jag har mindre pengar (även om jag tjänar rätt okej på jobbet här i utlandet jämfört med i Sverige så är det ändå lågavlönat) men jösses så mycket mer egen ledig tid jag har!

Hög lön är inte = bra jobb för alla.

 

[Tassetass]

Har inte det delvis med att göra att det är då man vill vara ledig ihop? MIn sambo tar FL under jul, jag tar ut min semester. Ihop med röda dagar får vi en lång ledighet under en period mysigare än november mitt tycke.

Samma under sommaren, sambon tar FL när jag tar semester så får vi en lång semester ihop.

Problemet är inte att man vill vara ledig ihop, problemet är att av den föräldraledighet som papporna tar ut är en liten del över en längre period och i vardagen. Att vara föräldraledig under sommaren när mamman också är ledig tror jag inte tillnärmelsevis ger samma erfarenheter som att vara föräldraledig när den andra jobbar.

 

[stjarnhimmel]

Och till det kan tilläggas att de där 25% tas ut nästan uteslutande efter att barnet fyllt ett, att de till största del består av många, korta ledigheter och att de i stor utsträckning förläggs i anslutning till sommar, semester, lov och högtider.

Jag vet att många av mina vänner gör så för att få ihop det när dagis etc är stängt.

Sen har jag förstått på många kvinnliga vänner att de gärna vill vara hemma ca ett år. Först för att hämta sig efter graviditet etc och få ordning på amning. Och sen menade de när vi pratade senast häromdagen att de vill få lite tid att njuta också.. dvs att första halvåret var mkt upp och ner och att de sen ville få ett halvår att vara i balans innan de gick tillbaka till jobbet.

 

[em-pirre]

Problemet är inte att man vill vara ledig ihop, problemet är att av den föräldraledighet som papporna tar ut är en liten del över en längre period och i vardagen. Att vara föräldraledig under sommaren när mamman också är ledig tror jag inte tillnärmelsevis ger samma erfarenheter som att vara föräldraledig när den andra jobbar.

Precis. Jag tror att det är lätt hänt att det fortfarande är kvinnan som tar huvudansvaret för barnen under denna period.

 

[em-pirre]

Jag vet att många av mina vänner gör så för att få ihop det när dagis etc är stängt.

Sen har jag förstått på många kvinnliga vänner att de gärna vill vara hemma ca ett år. Först för att hämta sig efter graviditet etc och få ordning på amning. Och sen menade de när vi pratade senast häromdagen att de vill få lite tid att njuta också.. dvs att första halvåret var mkt upp och ner och att de sen ville få ett halvår att vara i balans innan de gick tillbaka till jobbet.

Jamen javisst! Jag vill vara hemma tio år bara jag får. Sen kan man fundera på ifall mannen vill vara hemma? Får han vara det för kvinnan, eller anser hon att det är viktigare att hon är hemma? Eller tycker han att det är skönare att vara på jobbet.

En nära bekant till mig är hemma med sin baby just nu, och mannen tar knappt hand om babyn alls, eftersom "det är inte jag som är föräldraledig".

 

[stjarnhimmel]

Problemet är inte att man vill vara ledig ihop, problemet är att av den föräldraledighet som papporna tar ut är en liten del över en längre period och i vardagen. Att vara föräldraledig under sommaren när mamman också är ledig tror jag inte tillnärmelsevis ger samma erfarenheter som att vara föräldraledig när den andra jobbar.

Precis. Jag tror att det är lätt hänt att det fortfarande är kvinnan som tar huvudansvaret för barnen under denna period.

Ja jag tror också att det är kvinnan som ofta är huvudansvarig då.
Jag tror dock inte att det kommer att förändras inom en snar framtid.
För jag tror att många vill leva på det sättet dvs att kvinnan är huvudansvarig för barnen. Sen tror jag också att i många fall släpps inte heller pappan in.
Tyvärr så ser jag att det är barnen som förlorar mest på det. Som i mitt fall- mamma var hemma och pappa arbetade mkt. Han ångrade det stort sen.

 

[Tora]

Nu har jag varken barn eller man så om jag säger nått dumt och för er inte genomtänkt, sorry. Men just det där begreppet "bra" jobb måste jag kommentera.

Jag är kvinna och började min yrkesbana med 20 år i mansdominerat yrke. Tog mig så långt till distrikstchef vilket i detta företag är chef nr 3 i fallordningen, iof ihop med en massa distriktschefer men ändå, dvs högt upp. Av många betraktat säkert ett bra jobb. Bra lön, bra bonusar, i stort sett styrde jag min arbetstid själv (i rimlig mån, måste ju jobba dag då det var då våra kunder jobbade men styrde själv lediga dagar, halvdagar osv). Jag stod ut på den positionen i 5 år. Det var det värsta jobb jag haft. Det var roligt, stimulerande, utmanade MEN jag var aldrig ledig! Även när jag inte var på jobbet hängde jobbet i bakgrunden. Så jag hoppade av. Bytte bransch rejält. Utbildade mig till ett typiskt kvinnoyrke. Tungt, lågavlönat, kasst schema. Men jag trivs! Jobbet är fortfarande utmanande och utvecklande men jag styr inte mycket själv. Däremot när jag är ledig, är jag ledig. Så trots att många bara ser ett skitjobb i det jobb jag har nu och femisterna rasar så har jag aldrig gjort ett bättre val. Visst jag har mindre pengar (även om jag tjänar rätt okej på jobbet här i utlandet jämfört med i Sverige så är det ändå lågavlönat) men jösses så mycket mer egen ledig tid jag har!

Hög lön är inte = bra jobb för alla.

Du är inte ensam. Nu har jag inte varit chef men jag har också bytt jobb från ett "fint" till ett mindre fint pga liknande omständigheter som dig.

 

[stjarnhimmel]

Jag undrar om dessa män som inte vill vara med sina barn eller vara föräldralediga, ser sammanhangen.
Dvs jag kan ofta träffa på män som tycker det är jobbigt att de anses vara mindre eller sämre föräldrar än vad kvinnor är. Jag hör också män som anser att de ligger sämre till vid vårdnadstvister. ( Detta är jag dock inte insatt i själv)
Eller män som säger att barnen har bättre kontakt med mamman.

Och då tänker jag att detta måste ju vara en följd av att mammorna är mer med barnen?

 

[Tassetass]

En nära bekant till mig är hemma med sin baby just nu, och mannen tar knappt hand om babyn alls, eftersom "det är inte jag som är föräldraledig".

Varför man ens skaffar barn med någon som tycker så är för mig ett mysterium...

 

[Andromedae]

Jag håller med i ditt resonemang och tycker inte det är självklart att staten ska "sponsra" som idag. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att det inte känns som en vinst för mig att ge bort dagar. Det är jag som ska ha ett bra jobb, vara pigg och arbeta lika hårt samtidigt som en graviditet med alla dess krämpor.
Sen ska jag föda barn och skynda mig tillbaka till jobbet. Jag orkar inte! Jag vill njuta av min bebis!

Delar du 50% på föräldraledigheten ger du inte bort dagar. Då tar du dagarna som är dina och inte mer än så.