Barn nr 2?!

Jag har 7 år mellan mina barn.
Yngste är 2 månader.
Det stora barnet älskar verkligen sin lillebror och sitter gärna med honom och leker en stund.
Hur det är att ha en 12 åring och en 5 åring på samma gång återstår att se.
Men alla mellanrum har ju sina fördelar och nackdelar.
Viktigast är, tycker jag, att du känner att ni känner att ni verkligen vill ha barnet som läget ser ut idag.
Vi valde att skaffa ett till barn trots att jag var långtidsarbetslös och högst troligt kommer vara det även efter föräldraledigheten. Vi valde det eftersom jag en kväll kände att, jag vill verkligen ha ett till barn!! Och så har både jag och sambon alltid sagt vi ska ha två barn.
 
Oj så fort jag kritiserar manssamhället och inte orkar skriva ut jag menar män som grupp i mina inlägg blir jag kallad för manshatare. Vad intressant. Fortfarande alltså. 2015, Gulp.

Fel av mig, hade bråttom. Bitter, är vad jag menade. Du låter väldigt ofta bitter i dina inlägg. Varför jobbar inte du i en mansdominerad bransch och tjänar mycket pengar så att du kan visa dina barn att det går alldeles utmärkt att hävda sig på samma spelplan?
 
Du valde att skaffa barn, inte din man alltså? Och du ska ta den större delen av föräldraledigheten såsom de flesta som tillhör ditt kön. Ingen som ser något större strukturellt problem här?

Jag valde att skaffa barn. Det gjorde min man också. Däremot gör jag inga val åt honom liksom han inte väljer åt mig. Nu blev det ett gemensamt beslut eftersom man behövde vara två.

Strukturellt problem är det absolut att kvinnor tar största delen av FL. Ett annat strukturellt problem är att kvinnor tar låglöneyrken och sätter sig i en beroendesits till sin man. Varför nämner du inte den biten där du uppenbarligen befinner dig själv?

Återigen, vem fan är du att klaga på mig när du själv inte gör ett skit för att vara en bättre förebild eller ideal? Jag må vara hemma i 1 år men jag är inte och kommer inte bli ekonomiskt beroende av min man. återkom när du uppnår det.
 
Reagerade också på den formuleringen. Helt ärligt börjar jag att tro att ganska många pappor aldrig aktivt valde att skaffa barn. De följde med på tåget lite passivt och tänkte "skitsamma, det får bli som det blir, hon blir i alla fall nöjd och jag slipper tjatet. Och vad som än händer, det blir nog bra, hon reder säkert ut svårigheterna." Så rätt de hade.

Då läste du mitt inlägg fel. Jag skrev att jag valde att skaffa barn för att jag anser att jag har en fri vilja. Det är i högsta grad ett gemensamt beslut men mitt val är alltid mitt och det gör jag inte utifrån hans möjligheter att försörja mig. Jag vill inte vara beroende av honom.
 
Och jag bryr mig inte om vad folk jobbar med, så länge man är nöjd med det man gör. Vill bara förtydliga det. För mig är det en självklarhet att barn går före karriär och min tycker detsamma.

Feminism för mig handlar om att kvinnor inte ska hamna i beroendesituation till sin man, att barn inte ska bli ett ekonomiskt ok.

För oss med första barnet blev det så att jag tar 1 år. Helt enkelt för att mitt jobb är betydligt mer krävande, jag har jobbat heltid med övertid nonstop sen studenten och känner att jag behöver ett break för att hinna landa i livet och fundera över vägen framåt. Medans min man precis kommit in på arbetsmarknaden efter studier och behöver jobba för att kunna få en rimlig pension och SGI. Han har också möjlighet att sluta 17 och gå hem, det har inte jag.
 
@Pontevecchio det ser konstigt ut när man skriver "jag valde att skaffa barn" men samtidigt kan det ju också vara en självständighetsgrej. Du talar utifrån ditt perspektiv och han utifrån sitt. Ibland på det här forumet är det enkelt att skriva "vi" för att man inte ska få skopor för det men jag är för grinig för att bli bekväm i det. Jag är inget jäkla vi ;) däremot tar jag och partnern beslut ihop men när jag pratar om dessa är det ju enklast för mig att ge mitt perspektiv för det är grunden till varför jag ville ta det beslutet. Sen kan man få försvara det om man nämner det för någon.
 
Fel av mig, hade bråttom. Bitter, är vad jag menade. Du låter väldigt ofta bitter i dina inlägg. Varför jobbar inte du i en mansdominerad bransch och tjänar mycket pengar så att du kan visa dina barn att det går alldeles utmärkt att hävda sig på samma spelplan?
Ja, jag är jävligt bitter på att leva i ett manssamhälle som konstant gynnar män, män och återigen män. Det suger enormt tycker jag!
 
Fel av mig, hade bråttom. Bitter, är vad jag menade. Du låter väldigt ofta bitter i dina inlägg. Varför jobbar inte du i en mansdominerad bransch och tjänar mycket pengar så att du kan visa dina barn att det går alldeles utmärkt att hävda sig på samma spelplan?
Dessutom är det inte ganska typiskt att du ger dig på mig och tillskriver mig olika saker som att jag är bitter och manshatare och ger mig förslag på vad jag ska jobba med. Du kanske skulle kunna argumentera i sakfrågan i stället?
 
Jag valde att skaffa barn. Det gjorde min man också. Däremot gör jag inga val åt honom liksom han inte väljer åt mig. Nu blev det ett gemensamt beslut eftersom man behövde vara två.

Strukturellt problem är det absolut att kvinnor tar största delen av FL. Ett annat strukturellt problem är att kvinnor tar låglöneyrken och sätter sig i en beroendesits till sin man. Varför nämner du inte den biten där du uppenbarligen befinner dig själv?

Återigen, vem fan är du att klaga på mig när du själv inte gör ett skit för att vara en bättre förebild eller ideal? Jag må vara hemma i 1 år men jag är inte och kommer inte bli ekonomiskt beroende av min man. återkom när du uppnår det.
Här har vi riktiga personangrepp där jag ska tjäna lika mkt som min man etc och jag ska fan inte komma här och ha en massa åsikter. Du har inte en aning om vad jag jobbar med eller vad jag tjänar. Det kanske tom är så att jag tjänar lika mycket som min man? Det enda jag skrivit är att vi under Föräldraledigheten delade lika, och att vi förlorade pengar på det - då. Det var ju ett tag sedan.
Det som är intressant är hur kvinnor missgynnas konsekvent och att de halkar efter på arbetsmarknaden - oavsett om de är städerskor eller akademiker- när de tar den allra största delen av föräldraledigheten. Det är intressant på en strukturell nivå. Plus att kvinnor missgynnas på en rad andra sätt jag redan gaggat om tusen gånger ungefär.
 
Även om vi lever ihop så är mitt liv fortfarande mitt och hans beslut hans. Mitt val att vilja ha barn är inte hans val. Det fick han göra själv liksom :)
Que? Jag fattar inte. Man skaffar väl barn tillsammans eller så använder man spermabank om man är kvinna då? Jag skulle säga att mitt val att vilja ha barn påverkar min partner jävligt mycket. Om vi ville olika i barnfrågan hade vi delat på oss. Rätt grundläggande för ens liv.
 
Jag håller helt med dig i första stycket men som feminist kan jag säga att jag verkligen inte ser ner på någon oavsett vilket yrke eller försörjningssätt de har. Det är ingen feministisk åsikt att folk måste en massa, det är folks personliga åsikt och har inget med feminism att göra alls. En feminist står för att alla ska ha samma rättigheter oavsett vilket kön man har. Inget annat.

Jag förstår vad du menar, och jag håller med. Jag har dock valt för att inte kalla det för feminism längre eftersom feminismen blivit så bred och i många hörn extrem på olika sätt. Jag kallar det helt enkelt för att vara för jämställdhet eftersom jag inte vill riskera att blanda ihop kloka människor som dig med den typen av feminister som jag pratar om.
 
Jag har nog också ett jobb som av många inte anses fint nog. Saken är den att jag vill inte ha ett annat jobb. Jag trivs med mitt jobb. En bra och seriös arbetsgivare.
Aldrig några problem när man skall vara föräldraledig, när barnen är sjuka eller liknande.

Inget arbete som växer på hög när jag är borta. Inget arbete som jag går runt och tänker på när jag är ledig.
Om man vill tjäna lite extra pengar så brukar det finnas möjlighet till övertid men det är 100% frivilligt. Ingen som tittar snett på en för att man inte vill jobba övertid.

Så jag håller hårt i mitt okvalificerade jobb. Det passar nämligen utmärkt när man har barn.

Ungefär så resonerar jag om mitt jobb också förutom att min arbetsgivare inte är mycket att hänga i julgranen.

Men jag kan välja arbetstid och även omfattning, vem som helst på företaget (nästan) kan göra det jag gör så min frånvaro spelar ingen roll.

Jag är heller inte beredd att lägga ner den tid och det engagemang som skulle krävas för att ha ett bättre betalt jobb med ungefär samma möjligheter att styra tiden. Och ett sådant jobb skulle troligen samlas på hög under min frånvaro.

Men det är iaf allt annat än kvinnodominerat ;)
 
Här har vi riktiga personangrepp där jag ska tjäna lika mkt som min man etc och jag ska fan inte komma här och ha en massa åsikter. Du har inte en aning om vad jag jobbar med eller vad jag tjänar. Det kanske tom är så att jag tjänar lika mycket som min man? Det enda jag skrivit är att vi under Föräldraledigheten delade lika, och att vi förlorade pengar på det - då. Det var ju ett tag sedan.
Det som är intressant är hur kvinnor missgynnas konsekvent och att de halkar efter på arbetsmarknaden - oavsett om de är städerskor eller akademiker- när de tar den allra största delen av föräldraledigheten. Det är intressant på en strukturell nivå. Plus att kvinnor missgynnas på en rad andra sätt jag redan gaggat om tusen gånger ungefär.

Du beskrev ju tidigare skillnaderna i era jobb/löner?

det är ju du som sitter och kastar skit på alla, ink mig utan att ha en aning om hur världen ligger till! Ja det är ett strukturellt problem men det är inte det enda och du kan inte lösa alla problem genom att bara splitta FL rakt av.
 
Que? Jag fattar inte. Man skaffar väl barn tillsammans eller så använder man spermabank om man är kvinna då? Jag skulle säga att mitt val att vilja ha barn påverkar min partner jävligt mycket. Om vi ville olika i barnfrågan hade vi delat på oss. Rätt grundläggande för ens liv.

Läs igen, läs rätt. Jag har skrivit tre inlägg till om det.
 
Jag förstår vad du menar, och jag håller med. Jag har dock valt för att inte kalla det för feminism längre eftersom feminismen blivit så bred och i många hörn extrem på olika sätt. Jag kallar det helt enkelt för att vara för jämställdhet eftersom jag inte vill riskera att blanda ihop kloka människor som dig med den typen av feminister som jag pratar om.

Det är inte feminismen som är problemet, problemet är att det på båda sidor finns folk som inte tänker längre än sin näsa och cant see the bigger picture. Jag är feminist, rätt radikal på många sätt men Kattenizze är ute och svävar enligt mig.
 
Du beskrev ju tidigare skillnaderna i era jobb/löner?

det är ju du som sitter och kastar skit på alla, ink mig utan att ha en aning om hur världen ligger till! Ja det är ett strukturellt problem men det är inte det enda och du kan inte lösa alla problem genom att bara splitta FL rakt av.
Jag har inte skrivit ett enda inlägg där jag kastar skit på någon, det enda jag skrivit är att många inte dela föräldraledigheten och att det är synnerligen märkligt att folk inte gör det. Att sedan folk på Buke tar åt sig personligen kan jag ju inte rå för, det säger snarare att jag är något på spåren här. Eller märkligt och märkligt är det ju knappast egentligen, vi lever i ett manssamhälle där kvinnor förväntas ta hand om barn. Och att sedan många kvinnor snällt följer den normen är alltså det jag ifrågasätter, på en strukturell nivå. Att sedan folk här verkar ta åt sig personligen, kan jag ju knappast lastas för. Det är ju liksom bara fakta att män tar ut ca 25 % av föräldraledigheten.
 
Det är inte feminismen som är problemet, problemet är att det på båda sidor finns folk som inte tänker längre än sin näsa och cant see the bigger picture. Jag är feminist, rätt radikal på många sätt men Kattenizze är ute och svävar enligt mig.
I stället för att gå till personangrepp vore det klädsamt om du kunde specificera på vilket sätt jag svävar ut?
 
Du beskrev ju tidigare skillnaderna i era jobb/löner?

det är ju du som sitter och kastar skit på alla, ink mig utan att ha en aning om hur världen ligger till! Ja det är ett strukturellt problem men det är inte det enda och du kan inte lösa alla problem genom att bara splitta FL rakt av.
Just det. Och jag förklarade också att det var flera år sedan och idag är läget helt annorlunda.
 
Det är inte feminismen som är problemet, problemet är att det på båda sidor finns folk som inte tänker längre än sin näsa och cant see the bigger picture. Jag är feminist, rätt radikal på många sätt men Kattenizze är ute och svävar enligt mig.
Det vore väldig intressant att veta vad som enligt dig är the bigger picture?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 666
Senast: Ninnurur
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 155
Senast: monster1
·
Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 909
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 936
Senast: Liran
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp