Barn nr 2?!

[Kattennizze]

Good for you. Men alla vill inte ha det så. Jag vill vara hemma

Sen vet väl inte du vad jag har för utbildning, inkomst eller framtidsplaner? Bara för att jag är hemma nu innebär de inte att jag inte ska plugga sen?

Och jag lever för mitt barn, jag lever inte för karriären. När jag dör vill jag inte ångra att jag inte spenderade mer tid med mina barn. Tror knappar jag kommer ångra att jag inte jobbade mer.

Det underliga är bara att det nästan alltid är kvinnor som vill vara hemma med barnen. Aldrig männen för de måste jobba, eftersom de tjänar mer (brukar vara svaret man får när jag frågar varför inte pappan delar på föräldraledigheten).

 

[Tassetass]

Det underliga är bara att det nästan alltid är kvinnor som vill vara hemma med barnen. Aldrig männen för de måste jobba, eftersom de tjänar mer (brukar vara svaret man får när jag frågar varför inte pappan delar på föräldraledigheten).

Eller att de inte kan för att de är egenföretagare. Finns säkert viss sanning i det (för vissa är det ju verkligen enormt svårt, fast jag köper inte att det någonsin skulle vara omöjligt). Av den anledningen rök egenföretagare tidigt i mitt sållande bland potentiella kandidater under min nätdejtingkarriär...

 

[Raderad medlem 19815]

@Kattennizze @Tassetass min kusin, trebarnsfar född 1981, var åtminstone ärlig när jag frågade varför han inte skulle vara hemma; man kommer efter så mycket i karriären.

 

[Kattennizze]

Eller att de inte kan för att de är egenföretagare. Finns säkert viss sanning i det (för vissa är det ju verkligen enormt svårt, fast jag köper inte att det någonsin skulle vara omöjligt). Av den anledningen rök egenföretagare tidigt i mitt sållande bland potentiella kandidater under min nätdejtingkarriär...

Ja, det är sannerligen märkligt att så få män väljer att vara hemma med sina barn, det är dessutom så att småbarnsföräldrar jobbar 10 timmar mer i veckan än t ex på 70-talet läste jag nånstans. Det är idiotiskt bara, också måste man ha korta dagar på dagis så då blir det till att strunta i att sova eftersom man måste jobba ikapp allting....
Men alla man frågar säger bara att näääää det har vi inte råd med, att mannen skulle kunna vara hemma. Kanske en dag i veckan typ.

 

[Kattennizze]

@Kattennizze @Tassetass min kusin, trebarnsfar född 1981, var åtminstone ärlig när jag frågade varför han inte skulle vara hemma; man kommer efter så mycket i karriären.

Jaha, det verkar då inte gälla kvinnor eftersom det är kvinnor som tar nästan all föräldraledighet. Som om det vore en tävling att jobba....
Egentligen tycker jag alla skulle jobba mindre och vara mer med sina barn eller odla sina fritidsintressen. Men idag kan man ju som feminist knappast förespråka det eftersom kvinnor redan har en sådan utsatt position på arbetsmarknaden.

 

[TinyWiny]

Jaha, det verkar då inte gälla kvinnor eftersom det är kvinnor som tar nästan all föräldraledighet. Som om det vore en tävling att jobba....
Egentligen tycker jag alla skulle jobba mindre och vara mer med sina barn eller odla sina fritidsintressen. Men idag kan man ju som feminist knappast förespråka det eftersom kvinnor redan har en sådan utsatt position på arbetsmarknaden.

Varför skulle den önskan gå stick i stäv med att man är feminist? Jag är stolt feminist och jag har länge ansett att folk i gemen jobbar alldeles för mycket. Jag tycker att de skulle jobbas mindre antal timmar och att folk istället skulle lägga tid och engagemang på det som verkligen betyder något för dem. Jag tror ingen ligger på sin dödsbädd och önskar att hen jobbade mer oavsett kön utan önskningarna brukar vara att hen skulle lagt mer tid på det som verkligen betydde något för henom.

Sedan borde det vara självklart att eftersom kvinnans plats på arbetsmarknaden är oersättlig så skulle kvinnor ses som en resurs precis som män och dit kanske vi kommer först när alla jobbar mindre och inser att det finns ett liv vid sidan av arbetet också.

 

[Raderad medlem 19815]

Inget av det du räknar upp ser jag något problem med att göra med fler barn.
Varför skulle det tex vara svårare att baka med två barn än med ett

När jag bakar så brukar alla dom tre äldsta hjälpa till. Enda problemet är att jag måste alltid tänka på att göra mer deg för annars räcker det inte till när alla tre skall slicka rent skålar och verktyg.

Alltså, vi tar ju oss till och från muséet med livet i behåll, och det blir någon slags kaka till slut, om det är det man tycker räknas. Men det blir ofta konflikter och störningsmoment så det är ofta inte så kul i slutändan. Läsa - då håller 1,5-åringen på och drar och sliter i boken, vill bläddra själv och skriker när han inte får. Leka med lego, 1,5-åringen kommer och stör. Leka rollekar, 1,5-åringen kommer och stör. Ha ett samtal, 1-5-åringen stör eller om vi är ute springer iväg och gör farliga saker. JObba med lera, 4-åringen vill gärna berätta om vad han gör och att jag ska vara med och göra. Går inte, då 1,5-åringen inte vill sitta själv med egen lera men tar och förstör storebrors alternativt skriker när han inte får. Museum, 1-5-åringen springer iväg, drar i grejer, etc. så jag kan inte prata med den stora. Baka, 1,5-åringen vill vara med på exakt varje moment medan 4-åringen gärna vill röra och knåda i fred. 1,5-åringen äter stora grabbnävar av degen, tar storebrors deg och kastar.

Jag märker jättestor skillnad när det bara är jag och stora. Han är lugnare, vi kan prata i lugn och ro, han märker att jag lyssnar. Han behöver det. När jag är själv med två blir han lätt frustrerad.

 

[lil-sis]

Eller att de inte kan för att de är egenföretagare. Finns säkert viss sanning i det (för vissa är det ju verkligen enormt svårt, fast jag köper inte att det någonsin skulle vara omöjligt). Av den anledningen rök egenföretagare tidigt i mitt sållande bland potentiella kandidater under min nätdejtingkarriär...

Det finns definitivt ett korn av sanning i att det kan vara katastrof för en egenföretagare att vara borta i flera månader.

Min är egenföretagare men de är tre i firman som jobbar och han har redan gjort misstaget att jobba för mycket under de vuxna barnens uppväxt.

 

[lil-sis]

Jaha, det verkar då inte gälla kvinnor eftersom det är kvinnor som tar nästan all föräldraledighet. Som om det vore en tävling att jobba....
Egentligen tycker jag alla skulle jobba mindre och vara mer med sina barn eller odla sina fritidsintressen. Men idag kan man ju som feminist knappast förespråka det eftersom kvinnor redan har en sådan utsatt position på arbetsmarknaden.

Att tycka att ALLA ska jobba mindre är knappast anti-feministiskt.

 

[lil-sis]

Oj. Det visste jag inte. Nu har jag inte direkt följt serien slaviskt men ända. Kom det upp i något program?

Det hände flera år innan de började spela in serien, polisanmäldes inte (ens av de andra utsatta) och grävdes sedan fram av någon som kavlade ut det på nätet.

TLC sände Kate plus 8 istället på deras tid men nu ser det ut som att de ska sända färdigt sista säsongen.

 

[Tora]

Det hände flera år innan de började spela in serien, polisanmäldes inte (ens av de andra utsatta) och grävdes sedan fram av någon som kavlade ut det på nätet.

TLC sände Kate plus 8 istället på deras tid men nu ser det ut som att de ska sända färdigt sista säsongen.

Aha! Kanske därför jag missade det.

 

[Bexzor]

Men alla man frågar säger bara att näääää det har vi inte råd med, att mannen skulle kunna vara hemma. Kanske en dag i veckan typ.

I många fall, enligt min erfarenhet, så missas det en kommunikation mellan föräldrarna och kvinnan oftast använder bortförklaringen med att de inte har råd eftersom hon vill vara hemma.

Jag har stött på det flera gånger, speciellt under min föräldraledighet då vi tog beslutet att jag skulle vara hemma så jag kunde läsa mitt slutbetyg utan att utöka min studieskuld. Med flera barn är planen att sambon ska vara hemma en del, precis som då, när jag tex behöver vara i skolan eftersom jag planerar att läsa fristående kurser på högskolan under tiden jag är hemma.

 

[jerseyko]

Handlar det inte bara om att barnen då leker med varandra och tar hand om varandra istället för att umgås med föräldrarna. Och jag tror inte att det bara är bra. Tex tror jag det äg jobbigt för de äldsta som får ta hand om de yngsta. Jag har vänner som växte upp med tre yngre syskon. De har ofta sagt att de aldrig fick tid med föräldrarna och att det var jobbigt att vara extra-mamma.

Klart dom leker ihop och tar hand om varandra typ hjälpa syrran att knyta skon eller brorsan när tröjärmen snurrat sig. Men de har aldrig något ansvar över sina syskon.
För mig är det jätteviktigt att de får vara barn och aldrig blir så att tex storebror ska känna att han aldrig fick göra vad han ville för han behövde ta hand om lillasyster.

Jag har 2 mindre syskon och aldrig känt att jag behövt ta hand om mina småsyskon. De står mig närmare än mina föräldrar och jag hoppas verkligen att mina barn kommer känna likadant när de blir vuxna. Kalla mig stenålder men jag känner som många säger "det finaste man kan ge sitt barn är ett syskon". Speciellt nu efter min egen mamma gick bort alldeles för tidigt i cancer.

 

[jerseyko]

Vi är nördar som kan hänga på moderna museet en heldag. Förra året besökte vi 74 olika museer med BARNET. Det är lite av en hobby. Vi kanske inte läser samma bok, men flera böcker. Jag menar nog mer de där långa samtalen vi kan ha om allt och inget, jag kan ju gå och strosa med BARNET och prata i timmar om allt och inget. Jag inbillar mig att livet med barn blir mer av ett företag/projekt som skall skötas med många barn. Jag vill hinna både barn och mig själv och slippa mer än nödvändigt av känslan att inte räcka till. Jag är imponerad av er som tycker det är lätt med många barn, jag tycker ert barn är tillräckligt utmanande.

Vill du driva familjen som ett företag, gör det. Vill du inte så går det utmärkt! Är själv tvär "allergisk" mot de som kallar sin familj för firman och där någon av föräldern (oftast mamman) går under namnet chefen.
Jag har 3 som snackar all sin vakna tid de är helt underbart (fast man får skavsår i öronen ibland) och jag blir så stolt över att de låter varandra prata klart, lyssnar och kan lösa problem tillsammans. Självklart pratar de med mig och sambon oxå. Någon måste ju lärt dem att prata hela tiden

 

[Kattennizze]

Att tycka att ALLA ska jobba mindre är knappast anti-feministiskt.

Nej. Men redan idag arbetar kvinnor mindre än män och tjänar mindre, därför kan det rådet då att inte jobba så mycket verka kontraproduktivt.

 

[Kattennizze]

Varför skulle den önskan gå stick i stäv med att man är feminist? Jag är stolt feminist och jag har länge ansett att folk i gemen jobbar alldeles för mycket. Jag tycker att de skulle jobbas mindre antal timmar och att folk istället skulle lägga tid och engagemang på det som verkligen betyder något för dem. Jag tror ingen ligger på sin dödsbädd och önskar att hen jobbade mer oavsett kön utan önskningarna brukar vara att hen skulle lagt mer tid på det som verkligen betydde något för henom.

Sedan borde det vara självklart att eftersom kvinnans plats på arbetsmarknaden är oersättlig så skulle kvinnor ses som en resurs precis som män och dit kanske vi kommer först när alla jobbar mindre och inser att det finns ett liv vid sidan av arbetet också.

Jag tycker precis som du, men idag är det så illa redan för kvinnor så att det viktigaste för unga kvinnor är att skaffa sig en utbildning och ett bra jobb innan man skaffar barn, annars kommer de att vara ännu mer utsatta och ännu mera i händerna på män.

 

[Pontevecchio]

Jag tycker precis som du, men idag är det så illa redan för kvinnor så att det viktigaste för unga kvinnor är att skaffa sig en utbildning och ett bra jobb innan man skaffar barn, annars kommer de att vara ännu mer utsatta och ännu mera i händerna på män.

Du drar det till så konstiga extremer. det är inget problem att jobba som tex lärare med dålig lön om du älskar att göra just det.
Så länge du inte köper på dig en livsstil som kräver en höginkomsttagare till man går det bra.

Jag ska ta mest av fl, inte nånstans gör det mig beroend av min man. Han får casha in sin del av min minskade inkomst men jag valde att skaffa barn, därför får jag minska mina kostnader under ett år.

"skaffa sig ett bra jobb" är definitivt inget recept på lycka. Mina föräldrar är lärare och hantverkare och har aldrig prioriterat arbete och lön över familj. De har velat vara hemma för de vill vara med sina barn, båda har arbetat mindre/ändrat arbetstider för att finnas där för oss.

 

[Pontevecchio]

Jag tror att många män vill vara hemma men kvinnan vill också och vinner diskussionen eftersom hon varit gravid.
Dock blir det vanligare med delad FL iaf bland min generation i storstaden. Jag får förklara varför jag tar merparten.

 

[Sunshine]

Jag tycker precis som du, men idag är det så illa redan för kvinnor så att det viktigaste för unga kvinnor är att skaffa sig en utbildning och ett bra jobb innan man skaffar barn, annars kommer de att vara ännu mer utsatta och ännu mera i händerna på män.

Du låter som en manshatare när du pratar sådär, har du så dåliga erfarenheter i bagaget?

Jag tror att jag fått en karriär som passat mig bättre om jag t.e.x jobbat som veterinärassistent eller lärare eller sjuksköterska. Jag är en sån där riktigt omhändertagande typ som funkar bra i pressade och krissituationer. Men min pappa hävdade bestämt att pengar och makt var det enda som gällde, särskilt för tjejer, så jag blev Metals trader istället och jobbade i en mansdominerad bransch i många år, och tjänade mycket pengar. Men det funkade för det första inte så bra när man vill ha häst, och passar inte heller så bra ihop med familjeliv, eftersom alla förväntas jobba 300%.

Each to their own, tycker jag. Det är väl jättebra att folk vill olika, och kan olika. Men man måste förstås vara fullt införstådd med att man inte kan leva vidlyftigt på t.e.x en lärarlön så vill man leva lyxliv får man välja ett annat yrke. Men inte sjutton ska man halshuggas av andra för att man gör det valet.
Och ja, det går alldeles utmärkt att tjäna "lika mycket som männen" men man måste jobba lika mycket då också, och i rätt typ av bransch, där pengarna finns. Och acceptera att då finns det kanske inte så mycket tid över till häst etc. Om man nu inte hittar en man med andra arbetsvillkor och tider....

Oj vad långt det blev!!

 

[Kattennizze]

Du låter som en manshatare när du pratar sådär, har du så dåliga erfarenheter i bagaget?

Jag tror att jag fått en karriär som passat mig bättre om jag t.e.x jobbat som veterinärassistent eller lärare eller sjuksköterska. Jag är en sån där riktigt omhändertagande typ som funkar bra i pressade och krissituationer. Men min pappa hävdade bestämt att pengar och makt var det enda som gällde, särskilt för tjejer, så jag blev Metals trader istället och jobbade i en mansdominerad bransch i många år, och tjänade mycket pengar. Men det funkade för det första inte så bra när man vill ha häst, och passar inte heller så bra ihop med familjeliv, eftersom alla förväntas jobba 300%.

Each to their own, tycker jag. Det är väl jättebra att folk vill olika, och kan olika. Men man måste förstås vara fullt införstådd med att man inte kan leva vidlyftigt på t.e.x en lärarlön så vill man leva lyxliv får man välja ett annat yrke. Men inte sjutton ska man halshuggas av andra för att man gör det valet.
Och ja, det går alldeles utmärkt att tjäna "lika mycket som männen" men man måste jobba lika mycket då också, och i rätt typ av bransch, där pengarna finns. Och acceptera att då finns det kanske inte så mycket tid över till häst etc. Om man nu inte hittar en man med andra arbetsvillkor och tider....

Oj vad långt det blev!!

Oj så fort jag kritiserar manssamhället och inte orkar skriva ut jag menar män som grupp i mina inlägg blir jag kallad för manshatare. Vad intressant. Fortfarande alltså. 2015, Gulp.