Barn nr 2?!

[Tora]

Det var ett skämt...

Det missade jag helt

 

[Raderad medlem 19815]

Vad kan du göra med ett barn som du inte kan göra med två? Möjligtvis ha en mindre bil.
Tiden som ett barn tar blir ju inte mer för man har flera barn. Barn tar lika mycket tid oavsett om det är ett eller fyra.
Inte får i alla fall jag mer tid över när de stora barnen är hos sina andra föräldrar och vi bara har minstingen hemma. Snarare mindre tid eftersom mina 4 gärna gör massa saker tillsammans så jag utan problem kan plocka disk eller hänga tvätt å sånna vardagliga tråkiga saker

Även till @Tora : Jag håller helt med @Hyacinth , @TinyWiny och @Aroma. Jag har inte så mycket egentid för mig själv, i princip bara när barnen sover, men det som jag tycker är svårt i mitt föräldraskap är att ge vart och ett av våra barn tid själv tillsammans med en av föräldrarna, något som jag upplever att främst det stora barnet har ett stort behov av.

Exempel på saker som går jättebra att göra med ett barn men som jag inte kan göra med två: baka, samtala utan att bli avbruten (ta del av funderingar som kommer, fråga om dagen på förskolan, etc), läsa böcker, leka, jobba med lera, rita, gå på museum, gå på promenad.

 

[Tora]

Även till @Tora : Jag håller helt med @Hyacinth , @TinyWiny och @Aroma. Jag har inte så mycket egentid för mig själv, i princip bara när barnen sover, men det som jag tycker är svårt i mitt föräldraskap är att ge vart och ett av våra barn tid själv tillsammans med en av föräldrarna, något som jag upplever att främst det stora barnet har ett stort behov av.

Exempel på saker som går jättebra att göra med ett barn men som jag inte kan göra med två: baka, samtala utan att bli avbruten (ta del av funderingar som kommer, fråga om dagen på förskolan, etc), läsa böcker, leka, jobba med lera, rita, gå på museum, gå på promenad.

Inget av det du räknar upp ser jag något problem med att göra med fler barn.
Varför skulle det tex vara svårare att baka med två barn än med ett

När jag bakar så brukar alla dom tre äldsta hjälpa till. Enda problemet är att jag måste alltid tänka på att göra mer deg för annars räcker det inte till när alla tre skall slicka rent skålar och verktyg.

 

[Tora]

Bara för att det inte skall bli några missförstånd så förtydligar jag lite.

Visst tar vissa saker och ting längre tid med fyra barn än ett. Tex att ta på kläder men det är bara till en viss ålder sen vill de ta på sig själva.

Att baka tid med tre barn tar längre tid med ett barn. Men för mig spelar det ingen roll för jag tycker det är roligare att baka med tre barn än med ett.

Sen får man ju anpassa sig till varje individ. Tex treåringen har ju inte alls samma behov som sjuåringen.

Vad jag reagerar på är att man inte skulle ge varje barn (tillräckligt) med egentid. Att man har dom som en flock med barn. Till varje enskilt barn får man ju ta sig tid och den tiden tar man från sin egen tid. Jag vill ju vara med mina barn.

Sen visst kan jag skriva och referera till mina barn som en flock men det är ju på skämt och inget seriöst.

 

[Hyacinth]

Det förklarar ju hur de där i "18 kids and counting" får dagen att gå ihop - arton barn tar ju inte mer tid än ett!

Oh, de är smått läskiga jag tittade på det när jag satt och grät i soffan med ett barn och tänkte "det kan vara värre". Gick även ett om en familj med sexlingar jag såg i terapeutiskt syfte. Sex 1,5-åringar som ska äta samtidigt...

 

[Hyacinth]

Även till @Tora : Jag håller helt med @Hyacinth , @TinyWiny och @Aroma. Jag har inte så mycket egentid för mig själv, i princip bara när barnen sover, men det som jag tycker är svårt i mitt föräldraskap är att ge vart och ett av våra barn tid själv tillsammans med en av föräldrarna, något som jag upplever att främst det stora barnet har ett stort behov av.

Exempel på saker som går jättebra att göra med ett barn men som jag inte kan göra med två: baka, samtala utan att bli avbruten (ta del av funderingar som kommer, fråga om dagen på förskolan, etc), läsa böcker, leka, jobba med lera, rita, gå på museum, gå på promenad.

Agree. Vi har så mycket tid att bara prata och umgås på, jag skulle sakna den tiden med fler barn. Jag vill dessutom hinna jobba och utvecklas där.

 

[jerseyko]

Hur sjutton får du ihop det? Jag känner ibland att ett BARN tar mängder med tid och energi. Två skulle jag aldrig hinna. Vi går på museum, läser och promenerar, en aktivitet en gång i veckan, heltidsjobb och en gammal hund. Hur tillgodoser du fyra barns behov på samma tid som ett?
Känns som jag missat något. Jag dribblar för att kunna ge BARNET och hunden egentid, och även mig själv ibland. Vänner säger att steget mellan ett och två barn kan vara rejält tufft.

Men inte går du väl 2 varv på museet bara för du har 2 barn? Eller läser en bok 2 gånger? Går jag på promenad hänger ju alla barnen med. Det tar ju lika lång tid att åka till skansen och gå runt där med 4 barn som att åka med 1 barn. Skulle aldrig falla mig in att bara åka iväg med ett barn och de andra får sitta kvar hemma.
Egentid med bara ett barn tycker jag kommer och går hela dagarna. Några leker den ena är med mig och vi gör nått och någon är med min sambo.

Det enda jag var orolig över när jag väntade mitt andra barn var hur man får kärleken att räcka till. Men det gick ganska snabbt att inse att man aldrig kan få slut på utrymmet för kärlek till sina barn

(Den här texten har tagit 1 timme att skriva, hade jag inte haft barn hade det nog vart gjort på 2 minuter)

 

[Hyacinth]

Men inte går du väl 2 varv på museet bara för du har 2 barn? Eller läser en bok 2 gånger? Går jag på promenad hänger ju alla barnen med. Det tar ju lika lång tid att åka till skansen och gå runt där med 4 barn som att åka med 1 barn. Skulle aldrig falla mig in att bara åka iväg med ett barn och de andra får sitta kvar hemma.
Egentid med bara ett barn tycker jag kommer och går hela dagarna. Några leker den ena är med mig och vi gör nått och någon är med min sambo.

Det enda jag var orolig över när jag väntade mitt andra barn var hur man får kärleken att räcka till. Men det gick ganska snabbt att inse att man aldrig kan få slut på utrymmet för kärlek till sina barn

(Den här texten har tagit 1 timme att skriva, hade jag inte haft barn hade det nog vart gjort på 2 minuter)

Vi är nördar som kan hänga på moderna museet en heldag. Förra året besökte vi 74 olika museer med BARNET. Det är lite av en hobby. Vi kanske inte läser samma bok, men flera böcker. Jag menar nog mer de där långa samtalen vi kan ha om allt och inget, jag kan ju gå och strosa med BARNET och prata i timmar om allt och inget. Jag inbillar mig att livet med barn blir mer av ett företag/projekt som skall skötas med många barn. Jag vill hinna både barn och mig själv och slippa mer än nödvändigt av känslan att inte räcka till. Jag är imponerad av er som tycker det är lätt med många barn, jag tycker ert barn är tillräckligt utmanande.

 

[Tora]

Men inte går du väl 2 varv på museet bara för du har 2 barn? Eller läser en bok 2 gånger? Går jag på promenad hänger ju alla barnen med. Det tar ju lika lång tid att åka till skansen och gå runt där med 4 barn som att åka med 1 barn. Skulle aldrig falla mig in att bara åka iväg med ett barn och de andra får sitta kvar hemma.
Egentid med bara ett barn tycker jag kommer och går hela dagarna. Några leker den ena är med mig och vi gör nått och någon är med min sambo.

Det enda jag var orolig över när jag väntade mitt andra barn var hur man får kärleken att räcka till. Men det gick ganska snabbt att inse att man aldrig kan få slut på utrymmet för kärlek till sina barn

(Den här texten har tagit 1 timme att skriva, hade jag inte haft barn hade det nog vart gjort på 2 minuter)

Ha ha ha! Känner igen det där med att det tar lång tid att skriva en text. Har lärt mig på de hårda sättet att kopiera det jag skrivit mellan varven. Finns risk annars att man får skriva om allt om något krånglar.

Visst är det intressant det där med kärlek till barn. Ju fler barn man delar det på ju mer kärlek finns det att hämta

 

[Aroma]

Vad jag reagerar på är att man inte skulle ge varje barn (tillräckligt) med egentid. Att man har dom som en flock med barn. Till varje enskilt barn får man ju ta sig tid och den tiden tar man från sin egen tid. Jag vill ju vara med mina barn.

Du får läsa mitt inlägg igen, jag skrev aldrig att bara för man hade flera barn behandlade man dom som en flock, självklart inte. Däremot om man ansåg att fler barn inte kräver mer tid och engagemang än ett, då blir ju liksom en logisk slutsats att man inte kan behandla dem individuellt.

Och TS här hade en man som ansåg att han inte ville ha barn nr 2 för tiden inte fanns, ja det var till och med svårt att få tiden att räcka till barn nr 1. Ändå får hon glada tillrop av en del att det är visst inga problem och har man redan ett barn så är det ändå inte mer tidskrävande att skaffa barn nummer 2. Trots att det redan finns för lite tid för barnet (och pappan) som det är. Hur ser man på barn då, undrar jag. Jag tycker faktiskt det är lite sorgligt.

 

[Imogen]

Vi är nördar som kan hänga på moderna museet en heldag. Förra året besökte vi 74 olika museer med BARNET. Det är lite av en hobby. Vi kanske inte läser samma bok, men flera böcker. Jag menar nog mer de där långa samtalen vi kan ha om allt och inget, jag kan ju gå och strosa med BARNET och prata i timmar om allt och inget. Jag inbillar mig att livet med barn blir mer av ett företag/projekt som skall skötas med många barn. Jag vill hinna både barn och mig själv och slippa mer än nödvändigt av känslan att inte räcka till. Jag är imponerad av er som tycker det är lätt med många barn, jag tycker ert barn är tillräckligt utmanande.

Väldigt ot men varför skriver du alltid BARNET med stora bokstäver?

 

[Hyacinth]

Väldigt ot men varför skriver du alltid BARNET med stora bokstäver?

Det är en kvarleva från en gammal användare som alltid skrev "TÄNK på BARNET!!!" Vilket undertecknad tyckte var hysteriskt roligt. Det var inte menat att vara roligt utan gick nog ut på att visa hur inkännande just den användaren var (fri tolkning) Jag tänker att det uttalas med lätt hysterisk falsettröst. Det är en del av GodMorkonceptet

 

[stjarnhimmel]

Väldigt ot men varför skriver du alltid BARNET med stora bokstäver?

Jag skrattar alltid lite när folk skriver det för både på detta forum och andra forum samt debattprogram, har det ofta funnits folk som alltid skrikit " ingen ser till barnperspektivet". Nästan oavsett vad som diskuterades kom detta automatiskt från vissa.
Det intressanta var att dessa personer ofta tyckte att de hade tolkningsföreträde och visste bäst.

 

[Aionee]

Inflikar personliga erfarenheter här agående det här med att ett barn tar lika mycket tid som 4;

Jag är barn nr2 i en familj med fyra barn. Min lillasyster fick epilepsi som 3 åring, ungefär samtidigt som mamma födde nr4. Visst kan man tänka att man tar med "hela flocken" när man åker någonstans och visst kanske man kan låta oss leka tillsammans istället för att leka MED oss. Men helt ärligt... jag upplevde min uppväxt som att mina föräldrar aldrig hade tid. Både jag och min bror drog oss iväg på rummet när vi blev äldre, jag spenderade många år i stallet hela dagarna, eller hos en kompis, och sen ensam på rummet. Jag ville inte vara hemma för att föräldrarna ändå aldrig hade tid.
Min bror brukade även vara väldigt kort i humöret och eftersom föräldrarna var så upptagen med min sjuka lillasyster så tog min bror ut det på mig. Jag växte upp livrädd för min bror, att bli slagen osv och allt mina föräldrar sa var "Gå bara undan när han gör sådär". Jo ja..
Nu på senare år har det blivit bättre. Jag hamnade i depression många år, utvecklade panikångest och ätstörningar. När hela familjen sen hamnade kort på soc så var det som att mammas ögon öppnades. Att vi faktiskt kände oss försummade, trots att de var upptagna hela dagarna med att ta hand om familjen och trodde vi var okej med att stänga in oss på våra rum. Så situationen blev väldigt mycket bättre, och jag älskar verkligen min mammas ansträngningar. Och jag förstår inte hur hon får allt att gå runt, och då är vi ändå 3 personer över 15 år och minsta är 12. Så vi liksom fungerar av oss själva i vardagen, men det är mer än ett heltidsjobb. Och trots att mamma försöker hålla uppe fasaden att det inte sliter på henne, så har jag på senare år förstått HUR mycket det gör det. När hon aldrig får ensamtid osv.

Då har hon även min pappa som hjälper till så gott han kan. Tänk om han hade varit frånvarande eller jobbat mer än inom en 3 mils ratio 8-16 varje vardag (hans jobb är väldigt flexibelt med VART han jobbar också).

 

[stjarnhimmel]

Vad kan du göra med ett barn som du inte kan göra med två? Möjligtvis ha en mindre bil.
Tiden som ett barn tar blir ju inte mer för man har flera barn. Barn tar lika mycket tid oavsett om det är ett eller fyra.
Inte får i alla fall jag mer tid över när de stora barnen är hos sina andra föräldrar och vi bara har minstingen hemma. Snarare mindre tid eftersom mina 4 gärna gör massa saker tillsammans så jag utan problem kan plocka disk eller hänga tvätt å sånna vardagliga tråkiga saker

Handlar det inte bara om att barnen då leker med varandra och tar hand om varandra istället för att umgås med föräldrarna. Och jag tror inte att det bara är bra. Tex tror jag det äg jobbigt för de äldsta som får ta hand om de yngsta. Jag har vänner som växte upp med tre yngre syskon. De har ofta sagt att de aldrig fick tid med föräldrarna och att det var jobbigt att vara extra-mamma.

 

[lil-sis]

Det förklarar ju hur de där i "18 kids and counting" får dagen att gå ihop - arton barn tar ju inte mer tid än ett!

De har nitton

(De jobbar ju inte utanför hemmet, det är nog en förutsättning för att ens känna igen barnen vid namn...)

 

[Tora]

De har nitton

(De jobbar ju inte utanför hemmet, det är nog en förutsättning för att ens känna igen barnen vid namn...)

Dom måste ju få enormt mycket pengar för serien. Det är ju inget dåligt hus dom bor i för att inte tala om bussen dom åker runt i.

Dom vill inte att deras barn skall titta på tv för att det är skadligt men dom verkar försörja sig på en tv-serie

 

[Hyacinth]

Jag skrattar alltid lite när folk skriver det för både på detta forum och andra forum samt debattprogram, har det ofta funnits folk som alltid skrikit " ingen ser till barnperspektivet". Nästan oavsett vad som diskuterades kom detta automatiskt från vissa.
Det intressanta var att dessa personer ofta tyckte att de hade tolkningsföreträde och visste bäst.

Precis. Det är alltså lite snedvriden humor från min sida.

 

[lil-sis]

Dom måste ju få enormt mycket pengar för serien. Det är ju inget dåligt hus dom bor i för att inte tala om bussen dom åker runt i.

Dom vill inte att deras barn skall titta på tv för att det är skadligt men dom verkar försörja sig på en tv-serie

De hyr ut fastigheter, tror att de är rätt ekonomiskt smarta. Huset är byggt med hjälp av vänner och familj, så det har nog mest kostat (massor) material.

Men naturligtvis tjänar de bra på serien också. Eller tjänade. Ena barnet har förgripit sig på en del av sina syskon och andra, tveksamt om det blir fler avsnitt.

 

[Tora]

De hyr ut fastigheter, tror att de är rätt ekonomiskt smarta. Huset är byggt med hjälp av vänner och familj, så det har nog mest kostat (massor) material.

Men naturligtvis tjänar de bra på serien också. Eller tjänade. Ena barnet har förgripit sig på en del av sina syskon och andra, tveksamt om det blir fler avsnitt.

Oj. Det visste jag inte. Nu har jag inte direkt följt serien slaviskt men ända. Kom det upp i något program?