Barn nr 2?!

Jamen javisst! Jag vill vara hemma tio år bara jag får. Sen kan man fundera på ifall mannen vill vara hemma? Får han vara det för kvinnan, eller anser hon att det är viktigare att hon är hemma? Eller tycker han att det är skönare att vara på jobbet.

En nära bekant till mig är hemma med sin baby just nu, och mannen tar knappt hand om babyn alls, eftersom "det är inte jag som är föräldraledig".
Jag tror mycket ligger i mannens attityd men även som du skriver, att kvinnan släpper in mannen.

När jag frågade min man om han ville vara föräldraledig så fick jag till svar "Halva tiden. Minst! Vad trodde du?"

(Första barnet var oplanerat)
 
Varför man ens skaffar barn med någon som tycker så är för mig ett mysterium...
Det undrar jag också.. Men.. jag har så många gånger sett just det..
Dvs tjejer som så gärna vill ha barn att de säger att "jag tar hand om allt".
Jag har läst flera trådar här på Buke från tjejer som absolut vill ha barn/ vill ha ett till barn och undrar hur de ska övertala killen som inte vill eller vill vänta.
 
Ja det kan man undra. Jag blev förvånad, eftersom det var han som pushade på mest då de funderade på att skaffa barn. Han visade en helt ny sida av sig själv nu då barnet är fött

Att någon vänder på en femöring när barnet väl är fött är förstås svårt att förutse.
 
Att någon vänder på en femöring när barnet väl är fött är förstås svårt att förutse.
Javisst. Samtidigt vet jag ju inte vad de pratar om hemma, och vilka värderingar han egentligen har (och ifall hon alltid varit på det klara med den saken). Hon var väldigt ledsen dock, med en bebis som skriker nästan hela sin vakna tid, och en man som åker hemfrån 6:30 och är hemma igen 21:00 (efter att ha spelat fotboll eller vad fan det nu än var).

@stjarnhimmel Ja alltså det där är alltid lika skrämmande att läsa. :( Varför vill man manipulera sin partner, liksom...
 
Javisst. Samtidigt vet jag ju inte vad de pratar om hemma, och vilka värderingar han egentligen har (och ifall hon alltid varit på det klara med den saken). Hon var väldigt ledsen dock, med en bebis som skriker nästan hela sin vakna tid, och en man som åker hemfrån 6:30 och är hemma igen 21:00 (efter att ha spelat fotboll eller vad fan det nu än var).

Hon är ju ensamstående förälder fast hon är tillsammans med pappan, förstår att hon var ledsen. :(
 
Ja ungefär. Hon har det rätt jobbigt just nu.

Jag vet inte vad jag gjort om min karl gjort sådär. Vi stötte och blötte allt runt barn, uppfostran, värderingar osv till förbannelse innan jag ens kunde tänka mig att skaffa barn. Hade han inte stått för vad han sagt när bäbisen väl kom till världen... Ja, jag vet inte vad jag ska säga, det hade varit fruktansvärt.
 
Jag vet inte vad jag gjort om min karl gjort sådär. Vi stötte och blötte allt runt barn, uppfostran, värderingar osv till förbannelse innan jag ens kunde tänka mig att skaffa barn. Hade han inte stått för vad han sagt när bäbisen väl kom till världen... Ja, jag vet inte vad jag ska säga, det hade varit fruktansvärt.

Ja det hade det verkligen. :(
 
En liten fråga - hur kommer dig sig att ni inte gör tvärt om?
Du tar FL på sommaren och han tar semester och sen tar han FL senare när du jobbar?

Jag måste göra av med semester, får inte spara mer än 5dgr.
plus att vi förlorar mindre när han är på FL. Min semesterlön blir betydligt större vilket ger bättre ekonomi om vi tex vill resa under sommaren.
 
Vad är det du inte orkar? Jobba? Jag var föräldraledig i 6 månader, gick tillbaka till jobbet 4-5 månader och ska sedan ta en ny period. Jag kan ärligt säga att det är mycket lugnare att vara på jobbet än hemma. Om du upplever att det är tvärtom funderar jag på vad du menar när du säger att du har ett "bra" jobb.

Ja, jag behöver brejk från all övertid, att alltid jobba röda dagar under jul/påsk/midsommar (då bokslut inträffar). Jag har som värst nu i juni och kan aldrig ta mer än 2vs sammanhängande semester nån gång under året.

Jag har inte haft mer än 3v sammanhängande ledigt sen jag började gymnasiet. Nu vill jag få tid att vara med min familj. Utan att välja bort mina hästar.
 
jag som trodde i min enfald att männen skulle ta FL för att vara hemma med enbart barnen för att de skulle få egentid med pappan. Inte för att mamman skulle få en mystid med pappan.

fast nu läser du det bibliskt. Jag ska inte ha mystid med pappa, vi som familj ska få tid ihop. Vilket är viktigt för mig och så jag är uppväxt, hela tjocka familjen ihop på semester.
 
Ibland får jag en känsla av att vissa verkar ha svårt att förstå att man faktiskt vill vara med sina barn.

Visst kan vi skämta här hemma att på jobbet har man i alla fall lagstadgad rast men aldrig att jag hade gått till jobbet om jag inte varit tvungen och då älskar jag mitt jobb.

Fast nu skrev ju Pontevecchio att ett avgörande skäl för att vara hemma längre än mannen var just jobbet. Att hon inte orkade gå tillbaka "tidigt" (ie, efter halva ledigheten). Jag utgår ifrån att även hennes man vill mysa med bebisen. Det vill väl alla föräldrar?

Angående det andra du skrev: Jag har stött på åtskilliga och åter åtskilliga kvinnor som valt att bli gravida och vara hemma länge för att de inte står ut med sina jobb. Men barn är ju ingen lösning på det.
 
Jag tycker inte det är det minsta slitigt att barnen ropar mamma mamma.

Men den upplevelsen är det många som inte delar. Och när man dessutom blir ålagd att sköta det mesta av städningen, matlagningen, skötseln av huset och gården och samtidigt får höra "maaaaamma, maaaaamma!" så fort man sätter sig ner, ja, då tycker inte jag att föräldraledigheten är så himla mysig längre.

Det kan inte vara någon slump, menar jag, att så många kvinnor går på knäna i hemmalivet och arbetslivet. En mysig bebisstund väger liksom inte upp nackdelarna det för med sig att vara huvudansvarig för barnen.
 
Men den upplevelsen är det många som inte delar. Och när man dessutom blir ålagd att sköta det mesta av städningen, matlagningen, skötseln av huset och gården och samtidigt får höra "maaaaamma, maaaaamma!" så fort man sätter sig ner, ja, då tycker inte jag att föräldraledigheten är så himla mysig längre.

Det kan inte vara någon slump, menar jag, att så många kvinnor går på knäna i hemmalivet och arbetslivet. En mysig bebisstund väger liksom inte upp nackdelarna det för med sig att vara huvudansvarig för barnen.
Det kan säkert vara så att det finns de som inte gillar det.

På samma sätt som det finns de som inte gillar sitt jobb.

Men alla som är föräldralediga ogillar inte sitt jobb

Jag ogillar att det blir sanningar att de som inte vill gå tidigt tillbaka till sitt arbete ogillar sitt jobb.

I sin iver att få bort "gamla sanningar" skapar man nya. Man får det att verka som att om man vill vara hemma med sina barn länge så måste det vara för att man inte trivs med sitt jobb.
 
Fast det har ju ingen sagt heller, så vitt jag vet.
Citerar dig
"Angående det andra du skrev: Jag har stött på åtskilliga och åter åtskilliga kvinnor som valt att bli gravida och vara hemma länge för att de inte står ut med sina jobb. Men barn är ju ingen lösning på det."

Jag har inte träffat på en enda kvinna som valt att bli gravid för att slippa sitt jobb. Men om man läser det du har skrivit så låter det som om det snarare är regel än undantag.
 
Jag har svårt för Kattenizzes hårda generaliseringar och jag tycker hennes angrepp på ts, ts sambo ochäven min är bananas och inte förankrade på nåt sätt. Jag förklarade mitt egna val och då fick min sambo en skopa skit.

Kattenizze förklarar tydligt att jag inte får vara hemma för jag är kvinna, jag tjänar sämre och blir fattigpensionär när min sambo lämnar mig. Vilket inte alls stämmer utan KAttenizze löper i själva verket större risk som satt sig i ett låglöneyrke.

Att man är feminist betyder inte att man betyder hacka på alla andra som inte följer mall A1.
Jag kan inte se hur jag generaliserar hårt, det är snarare du som inte kan se strukturer, normer, värderingar, och principiella resonemang och det är ju tråkigt men knappast något jag kan göra något åt. Sen så återigen, du har ingen aning om vad jag jobbar med eller vad jag tjänar, och berör det här med kvinnofällor som du ändå kan se att det finns men som på något underligt sätt inte angår dig.
 
Citerar dig
"Angående det andra du skrev: Jag har stött på åtskilliga och åter åtskilliga kvinnor som valt att bli gravida och vara hemma länge för att de inte står ut med sina jobb. Men barn är ju ingen lösning på det."

Ja, jag har träffat många kvinnor som direkt har uttryckt det så. De kanske hade försökt få barn ändå, men väljer mycket medvetet ett tillfälle i karriären där jobbet är mindre utvecklande/väldigt tråkigt/stressigt och det är ju inte så förvånande med tanke på att vi i Sverige ofta är borta 1-2 år. På den tiden hinder det ju hända mycket på arbetsplatsen. Samtliga jag känner som har varit föräldralediga länge har också varit det pga jobbet - helt eller delvis. Och ju längre de har varit borta, desto mindre lockande har det att komma tillbaka. Jag har själv fått uppmaningen från en kollega att bli gravid i samband med att jag klagade över min arbetssituation. Helt ärligt menad dessutom.

Gå in på familjeliv så lär du träffa på ytterligare några tusen med ungefär samma inställning när det gäller jobb och barn. jag har debatterat med fler än jag vill minnas som har valt att vara hemma för att "mitt jobb är så tråkigt" medan mannens jobb "varit mycket mer lönande/han är egen företagare/chef med stort ansvar", etc etc - alltså som ett slags förklaring till varför inte han vill vara hemma och mysa med sin bebis. Du menar på allvar att du inte känner igen detta?

Min erfarenhet är också att kvinnor som har ansvarsfulla positioner eller väldigt roliga jobb också arbetar betydligt mer och tar kortare ledigheter. Själv jobbade jag hemifrån under min föräldraledighet.
 
Jag vet att många av mina vänner gör så för att få ihop det när dagis etc är stängt.

Sen har jag förstått på många kvinnliga vänner att de gärna vill vara hemma ca ett år. Först för att hämta sig efter graviditet etc och få ordning på amning. Och sen menade de när vi pratade senast häromdagen att de vill få lite tid att njuta också.. dvs att första halvåret var mkt upp och ner och att de sen ville få ett halvår att vara i balans innan de gick tillbaka till jobbet.
Jag blir mer förvånad att man måste pussla ihop fyra veckor med FL under sommaren. Har inte alla lagstadgad semester på fyra veckor under sommaren?
 

Liknande trådar

Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 885
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 601
Senast: Liran
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 145
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 216

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp