M
margareta
Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)
Här kommer mitt inlägg från hemsidan:
Har någon gång då och då varit inne och tittat på dom olika Forumen om Islandshästar och då främst om Avel. Hur orkar man skriva sida upp och sida ner med en massa - ofta - dravvel? Okunnigheten lyser sannerligen igenom. Jag tycker det är roligt prata avel, men det ska vara med dom som har någon form av sunt förnuft, som är intresserade av att föra aveln framåt inte bakåt. Eller åtminstone sträva efter att bibehålla den standard vi lyckats uppnå i Sverige. Har ibland tänkt gå in och blanda mig i, men det vore förmodligen som att köra huvudet i väggen. Tack och lov finns det dom som försöker "svara emot", men dom får tyvärr oftast ge sig för den som "tror" sig besitta all kunskap. Det skulle vars intressant veta hur långt denna "förstå-sig-påare" har kommit i sin avel, vilka avelsframstegen är.
Hur vore det om man la ner samma tid man spenderar på dessa sidor på att studera hästar ordentligt istället, lärde sig att hantering och ledarskap är en del av det som skapar hästens beteende. Inte enbart om mor eller far har 8 eller 10 i spirit/vilja. För det är oftast vilja/lynne man diskuterar. En häst med 8 i vilja kan vara helt odräglig, medan en med en 10a raka motsatsen. Det är en del arv, en del uppfödning, miljö (mammans beteende som hon ärvt från sin mor, flock och ägare) och slutligen (snudd på viktigast) ägarens hantering som påverkar. Jag tror helt enkelt man är rädd för en häst som tänker framåt. Ju mer man måste "sparka" dom framåt, desto bättre/säkrare häst, tror man. När den svarar på drivande hjälper drar man genast i tyglarna för att få den att sakta in. Det ser man bar alltför ofta. Hur frusterande måste inte det vara för hästkraken.
Tycker man att islandshästen har för mycket vilja och framåtanda, borde man välja en annan ras. Eller tror man att bara för att man betäcker 2 eminenta föräldrar blir det alltid lika bra avkomma, det stora flertalet blir trots allt just FAMILJEHÄSTAR, trots att man förväntat sig nåt annat. Det är inte något fel med familjehästar, men försöker man avla fram såna, blir resultatet inte ens en familjehäst utan just något som man måste sitta och sparka på och med det följer heller inga bra/säkra gångarter. Inget nöje att rida ens.
Det finns psykiskt "knäppa" hästar, men innan man dömer, måste man gå igenom vad som kan ligga bakom. Kommer man fram till att det inte är något fel på föräldrarna, uppfödningen/miljön, hästen själv har inget fysiskt problem som kan påverka dess beteende, då måste man rannsaka sig själv och sitt eget ridkunnande/handhavande. Hur många hästar har inte blivit "knäppa" på grund av en dålig ledare, men förvandlats till bra hästar då dom kommit i händerna på en kunnig?
Den/de som tror sig kunna allt på Forumen, borde helst hålla det för sig själva. I varje fall visa lite ödmjukhet. Inte lära ut en massa dumheter till dom som står i början av sin avelskarriär. Då missar dom det roliga, att nå ända fram.
Här kommer mitt inlägg från hemsidan:
Har någon gång då och då varit inne och tittat på dom olika Forumen om Islandshästar och då främst om Avel. Hur orkar man skriva sida upp och sida ner med en massa - ofta - dravvel? Okunnigheten lyser sannerligen igenom. Jag tycker det är roligt prata avel, men det ska vara med dom som har någon form av sunt förnuft, som är intresserade av att föra aveln framåt inte bakåt. Eller åtminstone sträva efter att bibehålla den standard vi lyckats uppnå i Sverige. Har ibland tänkt gå in och blanda mig i, men det vore förmodligen som att köra huvudet i väggen. Tack och lov finns det dom som försöker "svara emot", men dom får tyvärr oftast ge sig för den som "tror" sig besitta all kunskap. Det skulle vars intressant veta hur långt denna "förstå-sig-påare" har kommit i sin avel, vilka avelsframstegen är.
Hur vore det om man la ner samma tid man spenderar på dessa sidor på att studera hästar ordentligt istället, lärde sig att hantering och ledarskap är en del av det som skapar hästens beteende. Inte enbart om mor eller far har 8 eller 10 i spirit/vilja. För det är oftast vilja/lynne man diskuterar. En häst med 8 i vilja kan vara helt odräglig, medan en med en 10a raka motsatsen. Det är en del arv, en del uppfödning, miljö (mammans beteende som hon ärvt från sin mor, flock och ägare) och slutligen (snudd på viktigast) ägarens hantering som påverkar. Jag tror helt enkelt man är rädd för en häst som tänker framåt. Ju mer man måste "sparka" dom framåt, desto bättre/säkrare häst, tror man. När den svarar på drivande hjälper drar man genast i tyglarna för att få den att sakta in. Det ser man bar alltför ofta. Hur frusterande måste inte det vara för hästkraken.
Tycker man att islandshästen har för mycket vilja och framåtanda, borde man välja en annan ras. Eller tror man att bara för att man betäcker 2 eminenta föräldrar blir det alltid lika bra avkomma, det stora flertalet blir trots allt just FAMILJEHÄSTAR, trots att man förväntat sig nåt annat. Det är inte något fel med familjehästar, men försöker man avla fram såna, blir resultatet inte ens en familjehäst utan just något som man måste sitta och sparka på och med det följer heller inga bra/säkra gångarter. Inget nöje att rida ens.
Det finns psykiskt "knäppa" hästar, men innan man dömer, måste man gå igenom vad som kan ligga bakom. Kommer man fram till att det inte är något fel på föräldrarna, uppfödningen/miljön, hästen själv har inget fysiskt problem som kan påverka dess beteende, då måste man rannsaka sig själv och sitt eget ridkunnande/handhavande. Hur många hästar har inte blivit "knäppa" på grund av en dålig ledare, men förvandlats till bra hästar då dom kommit i händerna på en kunnig?
Den/de som tror sig kunna allt på Forumen, borde helst hålla det för sig själva. I varje fall visa lite ödmjukhet. Inte lära ut en massa dumheter till dom som står i början av sin avelskarriär. Då missar dom det roliga, att nå ända fram.
