Avelsmötet

[Björk]

Sv: Avelsmötet

Det stör mig att somliga anser sig förmer än andra och ser ner på fritidsryttare och nybörjare! Jag vet fritidsryttare som om de hade rätt häst och var intresserade skulle hävda sig mycket bra på tävlingsbanorna! Bara för att man inte är intresserad av att stå i rampljuset och visa upp sig behöver man inte vara mindre kunnig!

Anette

Mig stör även det motsatta. Att många som kallar sig fritidsryttare tycks se tävlingsryttare som om man har sin häst enbart som en "maskin"; som en som harvar på volten varje dag och aldrig rider ut och som en som tror sig vara förmer. Jag tror det är en väldigt vanlig föreställning att tävlingsintresserade ryttare ser ner på fritidsryttare, men jag tror inte det nödvändigtvis är en sanning som gäller alla, eller ens många av tävlingsryttarna.

Jag har aldrig tävlat på hög nivå, men min ambition är att ständigt utvecklas och gå vidare och kanske en dag få äga en häst som jag med hjälp kan nå långt på tävlingsbanor med. Jag står själv uppstallad hos en fritidsryttare som haft sina hästar i ca 5 år och innan knappast ridit alls; en medelålders man. Vi trivs bra ihop trots våra olika ambitioner med vår ridning och rider ofta tillsammans ut i skogen. Han lär sig en del av mig (som ju har ridskoleridningen på stora hästar i botten) och jag rider emellanåt hans hästar.

I den klubb jag är med i umgås både fritidsryttare, instruktörer, tävlingsryttare på hög nivå och tävlingsryttare på "blåbärsnivå" rätt avslappnat. Vi är ju ändå bara människor allihop. Vissa har tävlingsambitioner; andra inte. Vissa har talang o känsla; andra inte. Ën stroppig tävlingsryttare har jag ingen lust att umgås med, men ej heller en stroppig fritidsryttare.

 

[Björk]

Sv: Avelsmötet

Nej, det handlar inte om att jag vill att SÄMRE hingstar ska godkännas. Men vi har ett avelsmål i ord som inte premierar femgångare över fyrgångare, inte lättbyggd över robust, och som tar hänsyn till hållbarhet.

.

Mitt sto tänker jag eventuellt lämna på träning och kanske bedömning i vår (om de jag tänkt fråga har tid o bedömer att det är "värt besväret"). OM hon är bra nog att ta föl efter så tänker jag kanske ta en fyrgångshingst. Och i så fall vet jag ju att poängen för en fyrgångshingst som inte kan få ngt för pass är lägre. Då får jag ju jämföra fyrgångare med fyrgångare så att säga. En fyrgångshingst kan ju naturligtvis ytterst sällan nå lika hög poäng som en högt bedömd femgångshingst. Men; det där lär väl de allra flesta förstå om de läser på bara lite?

Nej, du vill inte att sämre ska godkännas. Men du menar väl att de hingstar som enligt avelsbedömningen IDAG har låga poäng skulle kunna få högre med andra kriterier?

 

[Silverkedjan]

Sv: Avelsmötet

Det farliga är hur de selekteras.

I och med att unghingstar med mkt hög BLUP får godkänt utan egna meriter kommer samma blod att användas mer.

Och i och med att lättbyggda eldiga femgångshästar har en stor fördel över robust byggda coolare fyrgångare satsar man helt enkelt inte på att ta fram de senare för bedömning.

Jag har själv kastrerat ett gäng hingstar som jag hellre skulle använt i aveln än de jag redan har godkända, just för att det är ett sådant ekonomiskt vågspel att försöka matcha en fyrgångare utan den där superlätta exteriören. Tar du dem till en bra erfaren tränare säger de oftast "riktigt bra ridhäst, men det blir för små marginaler för att chansa på visning när det inte finns pass och exteriören inte höjer upp".

I det läget kan man ju sälja en fin tävlingsvalack, eller kosta på 100000 kr i träning och ändå med stor sannolikhet bara ha en fin tävlingsvalack efter bedömningen

Det blir alltså en utgallring BORT från den typ av hingst jag egentligen vill avla på, särskilt som jag har haft lättbyggda femgångsston.

Nu har jag sparat en annan generation, ston som är robustare och oftare fyrgångare, så kan jag använda de bra lätta femgångshingstar som finns.

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Mig stör även det motsatta. Att många som kallar sig fritidsryttare tycks se tävlingsryttare som om man har sin häst enbart som en "maskin"; som en som harvar på volten varje dag och aldrig rider ut och som en som tror sig vara förmer. Jag tror det är en väldigt vanlig föreställning att tävlingsintresserade ryttare ser ner på fritidsryttare, men jag tror inte det nödvändigtvis är en sanning som gäller alla, eller ens många av tävlingsryttarna.

Jag har aldrig tävlat på hög nivå, men min ambition är att ständigt utvecklas och gå vidare och kanske en dag få äga en häst som jag med hjälp kan nå långt på tävlingsbanor med. Jag står själv uppstallad hos en fritidsryttare som haft sina hästar i ca 5 år och innan knappast ridit alls; en medelålders man. Vi trivs bra ihop trots våra olika ambitioner med vår ridning och rider ofta tillsammans ut i skogen. Han lär sig en del av mig (som ju har ridskoleridningen på stora hästar i botten) och jag rider emellanåt hans hästar.

I den klubb jag är med i umgås både fritidsryttare, instruktörer, tävlingsryttare på hög nivå och tävlingsryttare på "blåbärsnivå" rätt avslappnat. Vi är ju ändå bara människor allihop. Vissa har tävlingsambitioner; andra inte. Vissa har talang o känsla; andra inte. Ën stroppig tävlingsryttare har jag ingen lust att umgås med, men ej heller en stroppig fritidsryttare.

Det är samma sak i vår klubb och jag tycker inte alla tävlingsryttare är stroppiga men när de tror att de vet bäst vilka hästar vi skall avla på då blir jag trött. Jag tror din och min ambition är lika men jag räknar mig inte som tävlingsryttare utan som fritidsryttare. Jag tycker det tråkigaste är att det resoneras som om tävlingsryttare kan mer än fritidsryttare bara för att de tävlar och det är inte alla tävlingsryttares fel utan vissa som anser sig vara på hög nivå. Det finns supertrevliga elitryttare som Magnus Lindquist tex som behandlar en som likvärdig och lika kunnig och så finns det sådana som tror de kan bete sig hur som helst med min häst bara för att de anser sig kunnigare. De förstör givetvis för de andra och drar ner anseendet.

Jag vill som du ha en gemytlig stämning och ömsesidig respekt så jag håller helt med, jag vill varken umgås med stroppiga tävlingsryttare eller dito fritidsryttare. Dock reagerar jag på att du skrivera att din fritidsryttarkamrat inte har samma ambitioner. Det har kan kanske i ridningen men är inte så intresserad av tävlandet för det. Jag vet många duktiga fritidsryttare som har enormt höga ambitioner men inte är intresserade av att tävla! Men jag tycker de är värda lika mycket respekt för sina kunskaper fast de inte tävlar!

På avelsmötet skildes det tyvärr mycket på duktiga tävlingsryttare och totalt okunniga fritidsryttare som inte borde skaffa häst och absolut inte en islandshäst därför att det är en svårriden häst. Det var den del av Vignirs budskap jag inte gillade. Och han fick klappar på axeln för det av GH & company... Suck!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Det farliga är hur de selekteras.

I och med att unghingstar med mkt hög BLUP får godkänt utan egna meriter kommer samma blod att användas mer.

Och i och med att lättbyggda eldiga femgångshästar har en stor fördel över robust byggda coolare fyrgångare satsar man helt enkelt inte på att ta fram de senare för bedömning.

Jag har själv kastrerat ett gäng hingstar som jag hellre skulle använt i aveln än de jag redan har godkända, just för att det är ett sådant ekonomiskt vågspel att försöka matcha en fyrgångare utan den där superlätta exteriören. Tar du dem till en bra erfaren tränare säger de oftast "riktigt bra ridhäst, men det blir för små marginaler för att chansa på visning när det inte finns pass och exteriören inte höjer upp".

I det läget kan man ju sälja en fin tävlingsvalack, eller kosta på 100000 kr i träning och ändå med stor sannolikhet bara ha en fin tävlingsvalack efter bedömningen

Det blir alltså en utgallring BORT från den typ av hingst jag egentligen vill avla på, särskilt som jag har haft lättbyggda femgångsston.

Nu har jag sparat en annan generation, ston som är robustare och oftare fyrgångare, så kan jag använda de bra lätta femgångshingstar som finns.

Håller helt med dig! Och jag kommer också att satsa på mer grövre ston men leta efter de få grövre hingstar som finns också. Det är tråkigt att det skall vara så här, man har inte en chans att få in en rejält byggd och lugn 4-gångsbedömd hingst, även om den får 8 på både tölt, trav, galopp, skritt och spirit för exteriören blir bottennoterad! Dessutom drar de gärna ner gångartspoängen också till en lägre nivå för de VILL inte ha in sådana hingstar! Det är det värsta! Man visar inte på lika villkor. Skulle den sedan ha en ovanlig färg också, ja då blir bedömningen ännu sämre för då skall den granskas riktigt extra kritiskt för en kan ju rent av bli väldigt populär...

Anette

 

[Björk]

Sv: Avelsmötet

Dock reagerar jag på att du skrivera att din fritidsryttarkamrat inte har samma ambitioner. Det har kan kanske i ridningen men är inte så intresserad av tävlandet för det. Jag vet många duktiga fritidsryttare som har enormt höga ambitioner men inte är intresserade av att tävla! Men jag tycker de är värda lika mycket respekt för sina kunskaper fast de inte tävlar!

Ja, jag tillhör väl enligt definitionen själv den ambitiösa fritidsryttaren! Min hyresvärd har ambitionen att utvecklas, dock inte samma ambition som mig. Han vill att hästen ska gå hyfsat rent och hålla i längden, men pga kort erfarenhet så har han inga mål vad gäller ändamålsenlig form eller liknande - det är helt enkelt inget han klarar av idag. Och han verkar inte så intresserad av att lära mer kring just den saken heller. Men det kanske kommer att ändra sig när han lärt mer. IDAG har han dock inte samma ambitioner som jag. Men det är inget FEL med det! Han får gärna ha ambitionen att kunna rida sin häst i hyfsat rätt gångart och helt strunta i tex kunna gära öppna o sluta. Det GÖR inget! Det är liksom det som är grejen. För mig är "ambition" inte en måttstock på någon slags "viktighet". Det är bara så att vissa har högre ambitioner och andra lägre och det är helt okej.

En kompis på jobbet har ett varmblod (rid-) och hon har högre ambitioner än mig vad gäller att hålla hästen blank och välryktad. Det är ett faktum. Det gör mig ingenting och hon ser heller inte "ner" på mig som aldrig ryktar. Vi har bara olika mål med vårt hästägande.

På avelsmötet skildes det tyvärr mycket på duktiga tävlingsryttare och totalt okunniga fritidsryttare som inte borde skaffa häst och absolut inte en islandshäst därför att det är en svårriden häst. Det var den del av Vignirs budskap jag inte gillade. Och han fick klappar på axeln för det av GH & company... Suck!

Anette

hmmm, så uppfattade inte jag det. Alltså att det per automatik var så att alla fritidsryttare var okunniga. Däremot finns det (naturligt nog) en del okunniga hästägare/ryttare bland dem. Det är ju självklart att en total nybörjare på häst inte rider på elitnivå?! Därmed inte sagt att ALLA på högre nivåer alltid kan ALLT (ska gudarna veta). Jag håller dessutom med om att islandhästarnas rykte om lättridna skogsmopeder faktiskt inte varit till gagn för rasen alltid. Det finns människor som aldrig skulle komma på tanken att skaffa häst förrän de hört om den lättskötta och lättridna islandshästen. Som efter en turridningstur anser sig kvalificerade att äga egen häst på egen gård. En del av dem inser snabbt att de måste öka på sina kunskaper och gör det (som min hyresvärd) medan andra fortsätter leva i villfarelsen att det är en enkel "havremoppe" tills en ridolycka händer eller tills miljöinspektören kommer ut och påpekar saker. Jag håller med Vignir om att islandshästar inte ÄR en lättriden ras. Jag har själv fått lära mig en vääääldans massa nytt till skillnad från när jag red stor häst. Gångarterna gör det hela mer komplicerat och kräver mer hjälp med ridningen och mer känsla för den. Om man nu vill ha en fyr eller femgångare och inte bara en grisepassare. Att de däremot är lätta för nybörjare genom lynne osv är en annan femma. Och det tycker jag fortfarande islandshästen är.

Jag tycker mig inte se någon större brist på snälla, lugna islänningar. Däremot tror jag inte att det faktumet gör att de kan ridas av "vemsomhelst". Det gör dem lätta att hantera (till och med för min hästrädda sambo) men det ÄR en häst och ridmässigt tycker jag det i mångt och mycket är svårare att rida islandshäst än en tregångarras.

 

[kopur]

Sv: Avelsmötet

Jag har en fråga angående den svenska avelsbedömningen.

Jag råkar veta om en häst som skulle kunna beskrivas med orden "stel som ett kassaskåp". Denna häst är bedömd i första klass med MYCKET hög exteriörbedömning. Hur kan bedömningssystemet premiera en sådan häst?

 

[Lobelia]

Sv: Avelsmötet

Domarna kan ju endast ta hänsyn till vad de ser för stunden, inte hur hästen rids och hanteras efterbedömningen

Exteriörbedömning är just exteriörbedömning och inte ett mått på smidighet, visst påverkar smidigheten i viss mån, men det är inte den som bedöms. Och som sagt, hur hästen är just nu spelar mindre roll för hur den var vid bedömningen.

 

[kopur]

Sv: Avelsmötet

Domarna kan ju endast ta hänsyn till vad de ser för stunden, inte hur hästen rids och hanteras efterbedömningen

Exteriörbedömning är just exteriörbedömning och inte ett mått på smidighet, visst påverkar smidigheten i viss mån, men det är inte den som bedöms. Och som sagt, hur hästen är just nu spelar mindre roll för hur den var vid bedömningen.

Men, exteriörbedömningen ska väl premiera en optimal exteriör? Kan en häst som bara tränas av väldigt skickliga ryttare och ändå blir jättestel verkligen ha en optimal exteriör? (Hästen har inte bytt ryttare efter bedömningen.)

 

[Lobelia]

Sv: Avelsmötet

Vilken häst som helst kan bli stel av felaktig ridning, oavsett exteriör.

I vilket fall som helst så är det helt omöjligt att göra en vettig bedömning utan att se hästen (och då vid tidpunkten för bedömningen).

 

[Silverkedjan]

Sv: Avelsmötet

Man bedömer inte hur andvändbar kroppen är, utan hur mycket den ser ut som "mallen".

Exteriören döms nu FÖRE ridbedömningen, och domarna rider inte hästarna.

Det är inte alls ovanligt att hästar med skyhög exteriörpoäng har dåliga ridegenskaper. Och tvärtom.

 

[kopur]

Sv: Avelsmötet

Man bedömer inte hur andvändbar kroppen är, utan hur mycket den ser ut som "mallen".

Exteriören döms nu FÖRE ridbedömningen, och domarna rider inte hästarna.

Det är inte alls ovanligt att hästar med skyhög exteriörpoäng har dåliga ridegenskaper. Och tvärtom.

Och jag som i min enfald trodde att "mallen" var utformad för att ge en så ändamålsenlig kropp som möjligt... Varför ska man annars bedöma exteriören över huvud taget?

 

[kopur]

Sv: Avelsmötet

Vilken häst som helst kan bli stel av felaktig ridning, oavsett exteriör.

I vilket fall som helst så är det helt omöjligt att göra en vettig bedömning utan att se hästen (och då vid tidpunkten för bedömningen).

Ja, jag kan ju inte säga så mycket mer om just den här hästen för att inte riskera att avslöja för mycket... och inte om ryttaren heller - bara att det är någon som är erkänt mycket duktig och välutbildad inom islandshästområdet... Det är just därför jag tycker det är så konstigt, men det beror väl på att jag - som jag skriver i mitt svar till Silverkedjan - i min enfald trott att den mall vi använder för exteriörbedömning utgår ifrån en exteriör som ska ge så bra ridegenskaper & hållbarhet som möjligt... men så är det alltså inte?!!

 

[Silverkedjan]

Sv: Avelsmötet

Nej så är det inte.

En del punkter med mycket låg viktning handlar om benkvalitet (som inte kan bedömas så lätt, och veterinären har inget att säga till om, ofta tycker jag det verkar handla om att ha masserat bort gallor just för dagen. Spattröntgen krävs tex inte.), benställning och hovar (där en optimal avelsform som har mycket med hovslagaren att göra inte säkert är hållbarast)

De här tre punkterna kan man ju ändå tycka HAR lite med hållbarhet att göra.

Men de viktigaste punkterna som slår igenom hårdast är hals - som ska vara extremt lång och smal, och proportioner - som ska vara så lättbyggt (smal bål, långa ben) som möjligt.

Det är inte min erfarenhet att de hästarna är hållbarast eller lättast att rida.

Personligen tycker jag att en bra hals är LAGOM lång och välvd åt rätt håll med naturlig eftergift. FÖR lång hals gör att det är lättare att få hästen framtung eller bakom hand.

Och mina pållar som hållit i "evigheter" har inte varit lättbyggda utan kompakta med bra bärighet.

Det KAN förstås vara så att även en lättbyggd smalhalsad individ håller länge, men det VET man inte. Det handlar bara om ett skönhetsideal islänningarna satt upp.

 

[Inte_Ung]

Sv: Avelsmötet

Gunnar Arnasson visade en bild på en hästhals som han tyckte var det vackraste som han sett.
Jag tyckte att den var gräslig och i mina exteriörböcker så kallas den för svanhals.

Så vi har tydligen helt olika smak inom annan hästavel i Världen jämfört med just hästavel på Island.

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Ja, jag tillhör väl enligt definitionen själv den ambitiösa fritidsryttaren! Min hyresvärd har ambitionen att utvecklas, dock inte samma ambition som mig. Han vill att hästen ska gå hyfsat rent och hålla i längden, men pga kort erfarenhet så har han inga mål vad gäller ändamålsenlig form eller liknande - det är helt enkelt inget han klarar av idag. Och han verkar inte så intresserad av att lära mer kring just den saken heller. Men det kanske kommer att ändra sig när han lärt mer. IDAG har han dock inte samma ambitioner som jag. Men det är inget FEL med det! Han får gärna ha ambitionen att kunna rida sin häst i hyfsat rätt gångart och helt strunta i tex kunna gära öppna o sluta. Det GÖR inget! Det är liksom det som är grejen. För mig är "ambition" inte en måttstock på någon slags "viktighet". Det är bara så att vissa har högre ambitioner och andra lägre och det är helt okej.

En kompis på jobbet har ett varmblod (rid-) och hon har högre ambitioner än mig vad gäller att hålla hästen blank och välryktad. Det är ett faktum. Det gör mig ingenting och hon ser heller inte "ner" på mig som aldrig ryktar. Vi har bara olika mål med vårt hästägande.

hmmm, så uppfattade inte jag det. Alltså att det per automatik var så att alla fritidsryttare var okunniga. Däremot finns det (naturligt nog) en del okunniga hästägare/ryttare bland dem. Det är ju självklart att en total nybörjare på häst inte rider på elitnivå?! Därmed inte sagt att ALLA på högre nivåer alltid kan ALLT (ska gudarna veta). Jag håller dessutom med om att islandhästarnas rykte om lättridna skogsmopeder faktiskt inte varit till gagn för rasen alltid. Det finns människor som aldrig skulle komma på tanken att skaffa häst förrän de hört om den lättskötta och lättridna islandshästen. Som efter en turridningstur anser sig kvalificerade att äga egen häst på egen gård. En del av dem inser snabbt att de måste öka på sina kunskaper och gör det (som min hyresvärd) medan andra fortsätter leva i villfarelsen att det är en enkel "havremoppe" tills en ridolycka händer eller tills miljöinspektören kommer ut och påpekar saker. Jag håller med Vignir om att islandshästar inte ÄR en lättriden ras. Jag har själv fått lära mig en vääääldans massa nytt till skillnad från när jag red stor häst. Gångarterna gör det hela mer komplicerat och kräver mer hjälp med ridningen och mer känsla för den. Om man nu vill ha en fyr eller femgångare och inte bara en grisepassare. Att de däremot är lätta för nybörjare genom lynne osv är en annan femma. Och det tycker jag fortfarande islandshästen är.

Jag tycker mig inte se någon större brist på snälla, lugna islänningar. Däremot tror jag inte att det faktumet gör att de kan ridas av "vemsomhelst". Det gör dem lätta att hantera (till och med för min hästrädda sambo) men det ÄR en häst och ridmässigt tycker jag det i mångt och mycket är svårare att rida islandshäst än en tregångarras.

Min första inridna islandshäst var betydligt enklare att rida än flertalet tregångare. Hon var 6 år gammal, hade 4 klockrena gångarter, lättväxlad, vem som kunde rida henne i paddock för hon var lyhörd och godmodig men ändå var hon framåt när man bad om det. Tex hade hon en enormt stak och snabb trav, nästan flygande och en lika snabb och vägvinnande tölt. Grannens travare fick galoppera för att hänga med både i tölt och trav! Hon var född på en gård på södra island, Skammbeinsstödum, där man hade mycket kontakt hästarna så de var inte så vilda utan hölls mer som vi håller hästar fast i större hagar.

Det var mycket lättare att hålla balansen på henne för en nybörjare än på någon, de kunde lätt växla mellan trav och tölt och lärde sig det på 10 min. Barn eller vuxna, alla kände sig trygga på henne. Bättre nybörjarhäst än hon fick man leta efter. Trafisäker, lättlastad, känslig för skänkel och tygel och väldigt okomplicerad. Hon är mycket av ett ideal för mig och sådana hästar är det jag eftersträvar och man hittar knappt bättre nybörjarhästar. hon har en son med Fáni som är likadan. Tyvärr har han eksem som så många andra efter denna hingst. Stoet hade inte eksem och detta var hennes enda eksemavkomma.

När man vet att det finns och har avlats sådana här hästar på Island i årtusenden, hästar som är en fröjd att rida och behagliga och njutningsfulla för alla, då tycker man det är vansinnigt att det inte finns ett avelsprogram som tar tillvara detta. Hon var extremt mjuk att sitta på i alla gångarter, hade inga höga lyft, men bar sig lätt själv och hade ett mycket vägvinnande steg i alla gångarter. Pigg, glad och ärlig. Hon var lika njutningsfull för mig som för nybörjaren.

Tyvärr är hennes dotter efter en hingst med hetare stam och allt annat än nybörjarhäst. Hon är väluppfostrad men het som ett fullblod och har samma vägvinnande steg men hon är större och har högre lyft. Hon kräver också betydligt mer ridning. Det är ingen avkoppling precis att rida henne som det var med mamman, även om hon är trafiksäker och lättlastad osv. Hon är för framåt och jag måste rida mycket med sätet och få henne att jobba samlat och göra av med energi så.

Idag ångrar jag att jag under några år valt topphingstar på mina ston för avkommorna är mycket hetare än sina mödrar, med något undantag. De sista åren har jag valt lugnare hingstar och det har också givit trevligare ridhästar, ändå är det samma ston jag betäckt. Fáni var också en lugnare 2:a klasshingst och har gett mycket gott lynne. Tyvärr fick man eksem med på köpet väldigt ofta, som sagt.

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Men, exteriörbedömningen ska väl premiera en optimal exteriör? Kan en häst som bara tränas av väldigt skickliga ryttare och ändå blir jättestel verkligen ha en optimal exteriör? (Hästen har inte bytt ryttare efter bedömningen.)

Du har faktiskt en poäng i det du säger. Det kanske tom är så att den måste ridas för att inte vara stel! Jag har varit med om en het unghäst med bra stam som var otroligt stel. Snygg exteriör, jättebra lyft, men styv i kroppen och allt annat än mjuk att rida. Jag fick rida den smidigare. Givetvis kollade jag hästen med equiterapeut också, men det var bara små saker och inget som föklarade stelheten. Den kändes mer som ett halvblod at rida än en islandshäst, om ni förstår. De är ju inte alls lika rörliga i lederna som en islänning.

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Man bedömer inte hur andvändbar kroppen är, utan hur mycket den ser ut som "mallen".

Exteriören döms nu FÖRE ridbedömningen, och domarna rider inte hästarna.

Det är inte alls ovanligt att hästar med skyhög exteriörpoäng har dåliga ridegenskaper. Och tvärtom.

Vilket föranlett debatter på Island om att ta bort exteriörbedömningen helt därför att man vet egentligen inte vad som medicinskt, hållbarhetsmässigt och ändamålsmässigt är rätt exteriör, man bara tror och då har man valt att lägga sig på samma mall som storhästarna, som ingen heller är säker på egentligen om de har ändamålsenlig exteriörbedömning. Vad vi tycker är mest korrekt exteriör kanske naturen har en annan uppfattning om. Eller varför har islandshästen varit så hållbar och tålig men ofta haft "dålig benställning" dvs ofta utåttåad både fram och bak? Även andra "naturraser" uppvisar ofta denna sk "defekt". Den kanske inte är så defekt utan optimal?

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Gunnar Arnasson visade en bild på en hästhals som han tyckte var det vackraste som han sett.
Jag tyckte att den var gräslig och i mina exteriörböcker så kallas den för svanhals.

Så vi har tydligen helt olika smak inom annan hästavel i Världen jämfört med just hästavel på Island.

Den halsen var en av de gräsligaste jag sett på en häst! Överlinjen var inte välvd utan rak och huvudet var oproportionerligt stort och tungt till denna klena hals. Men jag tror alla reagerade men ingen vågade opponera sig högt. Däremot hörde jag många som tyckte bilden var fasansfull. En veterinär sade att sådan hals sätter man i en veterinärbesiktning som avvikande exteriör, svanhals. Och så står det i mina läroböcker också. Hua! En sådan häst är inte rolig att rida. Man får en vek nacke och kontakten känns obefintlig. Det är mycket snarlikt den store lillr fullblodshingsten Hyperion som också hade en klen svanhals och inte var vacker. Han var dessutom överbyggd bla. Men springa kunde han.

Kanske är det korrekt att ta bort exteriörbedömningen helt som man nu diskuterar.

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Nej så är det inte.

En del punkter med mycket låg viktning handlar om benkvalitet (som inte kan bedömas så lätt, och veterinären har inget att säga till om, ofta tycker jag det verkar handla om att ha masserat bort gallor just för dagen. Spattröntgen krävs tex inte.), benställning och hovar (där en optimal avelsform som har mycket med hovslagaren att göra inte säkert är hållbarast)

De här tre punkterna kan man ju ändå tycka HAR lite med hållbarhet att göra.

Men de viktigaste punkterna som slår igenom hårdast är hals - som ska vara extremt lång och smal, och proportioner - som ska vara så lättbyggt (smal bål, långa ben) som möjligt.

Det är inte min erfarenhet att de hästarna är hållbarast eller lättast att rida.

Personligen tycker jag att en bra hals är LAGOM lång och välvd åt rätt håll med naturlig eftergift. FÖR lång hals gör att det är lättare att få hästen framtung eller bakom hand.

Och mina pållar som hållit i "evigheter" har inte varit lättbyggda utan kompakta med bra bärighet.

Det KAN förstås vara så att även en lättbyggd smalhalsad individ håller länge, men det VET man inte. Det handlar bara om ett skönhetsideal islänningarna satt upp.

Jag håller med dig helt. Men det är inte isläningarna i allmänhet som satt upp målen. De flesta hästabönder verkar protestera och dessutom verkar det som om södra Island har haft ett större inflytande. Hur som helst, det diskuteras flitigt där också och tyvärr är det nog väldigt elitstyrt där också, fast inte ens eliten är eniga. En del vill ha betydligt kraftigare hästar än idag.

Anette