Avelsmötet

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Är det verkligen så, eller vågar inte folk yttra sig vid sammankomster osv utan får vackert bita i det sura äpplet.
Det är väldigt tyst officiellt sett när det gäller avelsdiskussioner. Många har mycket åsikter och funderingar - i små grupper - men i större sammanhang är det många gånger knäpp tyst när det gäller avvikande åsikter. Jag tror inte att det beror på att alla är rörande eniga.
Tycker det är synd att det inte finns mer diskussioner offentligt. Det får människor att tänka till. Både bland de tongivande och andra.

Jag fick mycket tyst stöd och uppmuntrande kommentarer från flera på avelsmötet som inte vågade yttra sig högt, men det vet ju du som var där. Du själv tillhörde däremot de aktiva och gjorde bra ifrån dig tyckte jag! Många vågade inte av olika skäl och jag har full förståelse för dem. Jag blev också förvånad av hur många som var där som hade B-registerberättigade hästar och som tyckte att SIF bedrev ockerpriser för att registrera dessa (4600 kr) och det är ju för att begränsa aveln av dessa, det erkände Göran H för mig på rasten. Det är inte frihet. Enligt EU har jag rätt att använda egen ej godkänd hingst på mina egna ston. Är den dessutom avelsvärderad men ej godkänd får man använda den på andras ston också. Dock kan B-registerhästar inte avelsvärderas sådär är det stopp. Men B-registrerat sto kan betäckas med godkänd hingst och avkomman hamnar i det vanliga registret kan jag berätta för er som inte vet.

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Så med andra ord är det inte "friheten" i avel man vill förändra, den finns ju redan. Att avla "familjehästar" på 2:a klassbedömda hingstar och sälja billigt är ju fullt möjligt just nu. Det är så att man vill att bedömningen ska vara högre för de hingstar som man själv anser vara bättre än vad deras siffror visar idag?

Skulle inte det innebära att just dessa kvalitetshästar (enligt någras mått) faktiskt blir de dyraste på marknaden? Kommer amatörryttaren som precis börjat med islänning vilja lägga alla de pengar som krävs?

Först en sak som måste påpekas: Det finns endast godkända och icke godkända hingstar. Begreppet klass 1 och 2 är borttaget sedan mer än ett och jag tror det är ett par år. Men det påpekades på mötet att man inte skulle avla på skit med låg bedömning och låg blup utan endast lättbyggda hästar med mycket arbetsvilja, hög bedömning och hög blup! GH sade ordagrant att "om jag ägde de 177 godkända hingstarna skulle jag imorgon ta ut 5 veterinärer och kastrera 75 av dem och sälja dem som bra ridhästar". Säkert skulle jag valt bort många också men mitt urval hade inte grundat sig på blup och bedömning utan på lynne, sundhet och robusthet! Jag är ganska övertygad om att GH och jag hade inte valt bort samma hingstar!

Dessutom störde man sig på att marknaden inte valde efter blup och bedömning mer än i ett fåtal fall utan att vissa "skithingstar" fick så många. Men som jag sade, marknaden vill kanske ha något annat än vad SIF vill bestämma att de skall ha! Bara det talar för att de flesta inte håller med vad inneklicken bestämmer och det var väldigt uppenbart för oss som var på mötet att det verkligen existerar en inneklick!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Det är så att bedömningssystemet faktiskt har förändrats under de senaste 6-7 åren. Ändring av viktningsfaktorerna likaså. Det har ständigt pågått förhandlingar mellan FEIF och Island för att försöka få fram något gemensamt bedömningssystem för att man ska kunna jämföra bedömningar i olika länder sinsemellan.
Det jag inte gillar är att det svänger ganska mycket mellan årtiondena, beroende på vilka det är som är tongivande just då. Man kan ha de bästa avsikter, men glömmer lätt respekten för naturligt urval osv. Det blir för mycket förändringsiver. Man kan också titta på hur det svänger på Island beroende på vem som är tongivande just då. Águst´s artikel var mycket intressant gällande bevarande av mångfald av islandshästen. Hans efterträdare förespråkar det motsatta... som jag tolkar det är det endast lättbyggda ridhästar med stor tävlingskapacitet som gäller för efterträdaren.
Styrelser med gamla rävar - med all respekt för deras arbete - är inte lätt att komma in i som ny - och dessutom förespråka något annat.
Och det är mycket prägel av "jante-lagen"!

På avelsmötet ställde jag frågan om en häst med dåligt lynne, men med gångarter långt över genomsnittet godkändes och togs in i stambok.
Svaret jag fick först var ungefär:
"Man kan inte straffa en häst för något annat. T ex om den har tunn svans så får den dålig poäng för huvud - så kan man inte göra."

Att jämföra lynnesfel med tunn svans tycker jag säger en hel del om inställningen till ifrågasättande frågor.

Att sedan den personen med erfarenhet av halvblodsavel som nu ingår reagerade på att man inte strök en häst pga lynnesfel tycker jag var alldeles utmärkt.
Det kanske är en person som trots allt (mina förutfattade meningar kanske...) är mer öppen för diskussion. Mycket positivt i så fall.

Och jag tycker absolut inte du ska vara tyst fortsätt diskutera och det du inte tycker du kan, kan du väl lära dig.

Håller helt med dig! Och alla märkte vi de snopna och långa ansiktena hos inneklicken när Lockwall fällde kommentaren att man faktiskt kan visa en häst med dåligt lynne av banan! Det blev ju tyst en lång stund i salen och sedan kom svaret från rebecka att man inte har tillämpat det på Islandshästar. Då blev Lockwall snopen i ansiktet. Rebecka antecknade i alla fall denna möjlighet så vi får väl hoppas att det blir ett större hänsynstagande till lynnet. Gunnar Arnason påpekade flera ggr att basen i hans avel är lynnet. Inga aldrig så bra hästar men med sämre ridhästlynne slank in i hans avel. Tyckte han var bra förutom hans avelsmål på halsen för då ville jag skrika och alla reagerade men ingen sade någonting högt...... Inte jag heller. Jag var chockad och mållös och det var jag nog inte ensam om......!

Anette

 

[Isold]

Sv: Avelsmötet

De flesta jag pratar med är de andra 95 %en som håller på med islandshästar enbart för att de älskar dem och de tycker det är hemskt att de grövre hästarna får sämre på propotioner och att lyften blir högre och högre samt att den vanliga rejäla, naturtöltaren med supergott familjelynne håller på att avlas bort till förmån för töltande araber med raka halsar!

Anette

Allvarligt talat... "Den andra 95 %:en" (om det nu verkligen är 95 %, det finns ju många steg mellan att vilja ha en familjehäst till att vilja ha en topptävlingshäst) är ofta inte så insatta att de överhuvudtaget funderat kring Islandshästen och dess avelsmål!

"Den andra 95 %:en" brukar dessutom bry sig föga om hur hästen ser ut bara den är snäll att rida...

En faktor som inte är att förringa vid uppfödning av hästar är också; Att jag generellt kan utgå ifrån att en häst med tävlingskapacitet (troligen) kommer att få ett bättre och kunnigare hem, alltifrån vad gäller utfodring till ridning. Självklart vill jag hellre föda upp en häst som jag får mer betalt för och som dessutom (ofta) får en noggrannare omvårdnad och utbildning! En erfaren tävlingsryttare har mer kunskap än en familj som skaffar sin första häst helt enkelt! Vem skulle du helst sälja din unghäst till Sambaengi?

 

[freyja]

Sv: Avelsmötet

En faktor som inte är att förringa vid uppfödning av hästar är också; Att jag generellt kan utgå ifrån att en häst med tävlingskapacitet (troligen) kommer att få ett bättre och kunnigare hem, alltifrån vad gäller utfodring till ridning. Självklart vill jag hellre föda upp en häst som jag får mer betalt för och som dessutom (ofta) får en noggrannare omvårdnad och utbildning! En erfaren tävlingsryttare har mer kunskap än en familj som skaffar sin första häst helt enkelt! Vem skulle du helst sälja din unghäst till Sambaengi?

Nu kunde jag inte låta bli att svara också. Ärligt talat så skulle jag föredra någon som kan hästhållning.
Det som jag tycker är allra viktigast hos en eventuell köpare är kunskapen vad hästen behöver för att må bra - inte eventuella tävlingsmeriter. Vettig tillgång till stråfoder och gräs, lite kraftfodertillskott om det behövs, mineraler och salt, fri tillgång till friskt rent vatten och relativt stor hage att röra sig i helst med en hästkompis + regelbunden verkning. Det är grunden. Ridkunskaperna kan man bygga på efter hand. Jag brukar pejla lite för att se om intresset finns. Viljan att lära mer - gå lite kurser och läsa lite litteratur osv. Då är det helt ok.

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Allvarligt talat... "Den andra 95 %:en" (om det nu verkligen är 95 %, det finns ju många steg mellan att vilja ha en familjehäst till att vilja ha en topptävlingshäst) är ofta inte så insatta att de överhuvudtaget funderat kring Islandshästen och dess avelsmål!

"Den andra 95 %:en" brukar dessutom bry sig föga om hur hästen ser ut bara den är snäll att rida...

En faktor som inte är att förringa vid uppfödning av hästar är också; Att jag generellt kan utgå ifrån att en häst med tävlingskapacitet (troligen) kommer att få ett bättre och kunnigare hem, alltifrån vad gäller utfodring till ridning. Självklart vill jag hellre föda upp en häst som jag får mer betalt för och som dessutom (ofta) får en noggrannare omvårdnad och utbildning! En erfaren tävlingsryttare har mer kunskap än en familj som skaffar sin första häst helt enkelt! Vem skulle du helst sälja din unghäst till Sambaengi?

Ja ärligt talat har det inte varit några nybörjare utan mest kunniga personer som ridit länge på storhäst, kanske tom tävlat, och nu vill ha en mer fritidsbetonad häst som passar dem själva eller också är det så att den kunnige ryttaren redan har islandshäst och letar efter en till den mindre kunnige maken eller till barnen. Jag har sålt blandat av lugna hästar, unghästar, mer färdiga hästar och framåt hästar. Det är inte sällan en ridkunnig och mycket hästvan mamma som söker lämplig nybörjarhäst till sina barn tex. Inte sällan är islandshästen ett gemensamt intresse för flera familjemedlemmar där minst en eller fler har lång och gedigen hästkunskap. Det är bara nonsens att tävlingsryttare skulle var mer kunniga i allmänhet och ta bättre hand om sina hästar än fritidsryttarna!

Jag själv har inte tävlat en enda gång så jag får räkna mig till fritidsryttarna även om jag föder upp och rider in hästar. Det är ju inget jag tjänar pengar på heller utan det är bara en dyr och tidskrävande hobby som ger mig väldigt mycket. Annars försörjer jag mig som civilingenjör inom materialteknik. Jag har alltid varit fritidsryttare och hade ridit stora hästar i över 20 år när jag för 10 år sedan började med islandshäst och sedan dess har jag alltså ridit in och ridit till närmare ett 50-tal hästar. Tidigare har jag sysslat en del med problemhästar och där lär man síg massor i skötsel och hantering. Jag har en mindre kunnig men absolut inte okunnig make, dvs han hade inte så stor erfarenhet när vi började för 10 år sedan, och två tonårspojkar varav en nu släppt hästarna helt. Vi är faktiskt ganska representativa för minst hälften av de kunder jag sålt häst till! Det enda är att vi har fler hästar än de flesta.

För den delen har jag träffat på så många nybörjare på islandshäst som aldrig ridit innan som ambitiöst suger till sig all information, går på kurser osv och som sköter sina hästar utmärkt! Dessutom är de betydligt öppnare för nya kunskaper och ridläror och har inte fastnat i gamla djupa hjulspår som många tävlingsryttare som sätter sig själv så högt på piedestal bara för att de tävlar! Flera fritidsryttare är mycket självtänkande och sökande och jag tycker uppriktigt sagt att de sköter sina hästar bättre ridmässigt för de ger dem tid och söker inga genvägar till snabba tävlingsresultat! Det är tyvärr inte många tävlingshästar som går i rätt form, dvs de tappar bakdelen och har nosen för högt, allt pga ryttarens pga ett försök att få till bättre lyft!

Islandshästfolket i Sverige upplever jag som ett folk mycket öppet för nya saker och kunskaper som tex AR. Men det beror kanske på att jag mest träffar på fritidsryttare! En och annan av dem har visst tävlat på kul, men de har som sitt mål att utveckla sin häst, inte tävlingsprestationer. Den genomsnittlige fritidsryttaren är oftast en 30-40-årig kvinna som efter flera år med vanliga hästar och kanske uppehåll från ridningen några år, köper en islandshäst för att var kompis och njuta med. De har säkert minst lika god erfarenhet av att sköta en häst som tävlingsryttaren och jag tror faktiskt hästen får ett behagligare och roligare liv, i alla fall verkar många av dessa hästar väldigt harmoniska!

Det stör mig att somliga anser sig förmer än andra och ser ner på fritidsryttare och nybörjare! Jag vet fritidsryttare som om de hade rätt häst och var intresserade skulle hävda sig mycket bra på tävlingsbanorna! Bara för att man inte är intresserad av att stå i rampljuset och visa upp sig behöver man inte vara mindre kunnig!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Nu kunde jag inte låta bli att svara också. Ärligt talat så skulle jag föredra någon som kan hästhållning.
Det som jag tycker är allra viktigast hos en eventuell köpare är kunskapen vad hästen behöver för att må bra - inte eventuella tävlingsmeriter. Vettig tillgång till stråfoder och gräs, lite kraftfodertillskott om det behövs, mineraler och salt, fri tillgång till friskt rent vatten och relativt stor hage att röra sig i helst med en hästkompis + regelbunden verkning. Det är grunden. Ridkunskaperna kan man bygga på efter hand. Jag brukar pejla lite för att se om intresset finns. Viljan att lära mer - gå lite kurser och läsa lite litteratur osv. Då är det helt ok.

Håller med dig igen. Jag har sett rena nybörjare som varit så ambitiösa så man blir förvånad. De har lärt sig väldigt fort. Maken min är tex en naturbegåvning och fast han rider så sällan så behöver han bara några få instruktioner av mig och lyckades rida in sin valack själv tex och det är han som rider valacken som huttade av mig nu. Jag har ingen större lust, trots att jag alltid satt mig på hästar som ingen annan vågat. Men deras kemi stämmer bättre och i det här fallet behövdes också styrkan att hålla ihop hästen så han inte kunde köra ner huvudet och bocka.

Trots alla mina år på hästryggen så får jag erkänna att han klarar den hästen bättre än jag! Sedan klarar jag andra hästar bättre. Det är så tråkigt när folk skall se ner på andra. Jag har då inte sett så många vanvårdade islandshästar. Jo, en gång, på en stor gård med turridning där ägaren är tävlingsryttare och "erfaren" hästkarl! Suck! Då föredrar jag en öppen, formbar och lyssnande nybörjar som spekulant!

Anette

 

[Isold]

Sv: Avelsmötet

Nu kunde jag inte låta bli att svara också. Ärligt talat så skulle jag föredra någon som kan hästhållning.
Det som jag tycker är allra viktigast hos en eventuell köpare är kunskapen vad hästen behöver för att må bra - inte eventuella tävlingsmeriter. Vettig tillgång till stråfoder och gräs, lite kraftfodertillskott om det behövs, mineraler och salt, fri tillgång till friskt rent vatten och relativt stor hage att röra sig i helst med en hästkompis + regelbunden verkning. Det är grunden. Ridkunskaperna kan man bygga på efter hand. Jag brukar pejla lite för att se om intresset finns. Viljan att lära mer - gå lite kurser och läsa lite litteratur osv. Då är det helt ok.

Javisst, hästhållningen är det viktigast, håller absolut med om det!!!

Tävlandet är absolut inte en måttstock vad gäller hästhållning, möjligen uttryckte jag mig på ett felaktigt sätt. Det jag vill uttrycka genom att hårddra det hela en aning, är att man kan utgå ifrån att en person som har stor ridkunskap och har haft häst tidigare har mer erfarenhet än den som köper sin första häst!

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Javisst, hästhållningen är det viktigast, håller absolut med om det!!!

Tävlandet är absolut inte en måttstock vad gäller hästhållning, möjligen uttryckte jag mig på ett felaktigt sätt. Det jag vill uttrycka genom att hårddra det hela en aning, är att man kan utgå ifrån att en person som har stor ridkunskap och har haft häst tidigare har mer erfarenhet än den som köper sin första häst!

Det finns ju de som rider i åratal utan att ha egen häst och de kan ha mycket kunskap med sig i bagaget när de skaffar sin första häst. Tillhörde själv den kategorin. Många år på ridskola, hästhandlares hästar, galoppstall, kompisars och deras kompisars problemhästar osv. Så jag var ju inte nöbörjare fast jag aldrig ägt en egen häst! Och det är nog en inte helt ovanlig situation.

Anette

 

[Isold]

Sv: Avelsmötet

Ja ärligt talat har det inte varit några nybörjare utan mest kunniga personer som ridit länge på storhäst, kanske tom tävlat, och nu vill ha en mer fritidsbetonad häst som passar dem själva eller också är det så att den kunnige ryttaren redan har islandshäst och letar efter en till den mindre kunnige maken eller till barnen. Jag har sålt blandat av lugna hästar, unghästar, mer färdiga hästar och framåt hästar. Det är inte sällan en ridkunnig och mycket hästvan mamma som söker lämplig nybörjarhäst till sina barn tex. Inte sällan är islandshästen ett gemensamt intresse för flera familjemedlemmar där minst en eller fler har lång och gedigen hästkunskap. Det är bara nonsens att tävlingsryttare skulle var mer kunniga i allmänhet och ta bättre hand om sina hästar än fritidsryttarna!

Jag själv har inte tävlat en enda gång så jag får räkna mig till fritidsryttarna även om jag föder upp och rider in hästar. Det är ju inget jag tjänar pengar på heller utan det är bara en dyr och tidskrävande hobby som ger mig väldigt mycket. Annars försörjer jag mig som civilingenjör inom materialteknik. Jag har alltid varit fritidsryttare och hade ridit stora hästar i över 20 år när jag för 10 år sedan började med islandshäst och sedan dess har jag alltså ridit in och ridit till närmare ett 50-tal hästar. Tidigare har jag sysslat en del med problemhästar och där lär man síg massor i skötsel och hantering. Jag har en mindre kunnig men absolut inte okunnig make, dvs han hade inte så stor erfarenhet när vi började för 10 år sedan, och två tonårspojkar varav en nu släppt hästarna helt. Vi är faktiskt ganska representativa för minst hälften av de kunder jag sålt häst till! Det enda är att vi har fler hästar än de flesta.

För den delen har jag träffat på så många nybörjare på islandshäst som aldrig ridit innan som ambitiöst suger till sig all information, går på kurser osv och som sköter sina hästar utmärkt! Dessutom är de betydligt öppnare för nya kunskaper och ridläror och har inte fastnat i gamla djupa hjulspår som många tävlingsryttare som sätter sig själv så högt på piedestal bara för att de tävlar! Flera fritidsryttare är mycket självtänkande och sökande och jag tycker uppriktigt sagt att de sköter sina hästar bättre ridmässigt för de ger dem tid och söker inga genvägar till snabba tävlingsresultat! Det är tyvärr inte många tävlingshästar som går i rätt form, dvs de tappar bakdelen och har nosen för högt, allt pga ryttarens pga ett försök att få till bättre lyft!

Islandshästfolket i Sverige upplever jag som ett folk mycket öppet för nya saker och kunskaper som tex AR. Men det beror kanske på att jag mest träffar på fritidsryttare! En och annan av dem har visst tävlat på kul, men de har som sitt mål att utveckla sin häst, inte tävlingsprestationer. Den genomsnittlige fritidsryttaren är oftast en 30-40-årig kvinna som efter flera år med vanliga hästar och kanske uppehåll från ridningen några år, köper en islandshäst för att var kompis och njuta med. De har säkert minst lika god erfarenhet av att sköta en häst som tävlingsryttaren och jag tror faktiskt hästen får ett behagligare och roligare liv, i alla fall verkar många av dessa hästar väldigt harmoniska!

Det stör mig att somliga anser sig förmer än andra och ser ner på fritidsryttare och nybörjare! Jag vet fritidsryttare som om de hade rätt häst och var intresserade skulle hävda sig mycket bra på tävlingsbanorna! Bara för att man inte är intresserad av att stå i rampljuset och visa upp sig behöver man inte vara mindre kunnig!

Anette

Å, jag är hemskt ledsen om jag har gjort dig upprörd, det var inte min mening. Men de fritidsryttare du talar är inte nybörjare. Har du aldrig stött på dessa nybörjare som "spontanköper" Islandshäst för de är ju sååå snälla? De som köper en importerad Islandshäst som sedan står i hagen och får eksem som ingen tar hand om? Superfeta Islandshästen som inte har blivit varken riden och hanterad det senaste halvåret för att ingen tycker att det är kul längre? De du talar om är de ambitiösa fritidsryttarna och det är en jäkla skillnad!

Jag är fritidsryttare mesta delen av tiden. Jag utvärderar mig själv och mina hästars träningsnivå genom att att par- tre gånger på år delta på någon tävling. Tävling är ett utmärkt sätt att få hjälp att utvecklas. Domarkommentarer och det fakta att vi måste rida hästen med små hjälper och stor lydighet kan vara så bra som vilken ridkurs som helst. Få glänser och står i rampljuset på en tävling, de flesta får ju inte alls bra poäng, men ser det som utvecklande för sig själv och sin häst. Du kan ge dig sjutton på att det inte är många som sätter sig själv på piedestal bara för att de tävlat!

Det som stör mig är att du verkligen menar att 95% av de som äger Islandshästar i Sverige är upprörda över att vi håller på att avla bort den robusta familjehästen. OK, jag gjorde en grov generalisering och tog till ytterligheter när jag jämförde att sälja min unghäst till en nybörjare (och då menar jag nybörjare) kontra till en tävlingsryttare. Men detta med "95% av..." är verkligen en generalisering.

Och bli inte arg. Jag förstår att du är en ambitiös ryttare, avlare och hästhållare. Jag håller med om mycket av det du säger men tycker att man bör hålla sig till fakta. Om vi ska gå upp och argumentera för något som vi vill ska ändras i avelsmålet så måste det gå att styrka. Få kommer att köpa att det bara är 5% av Islandshästsverige som tycker att vi avlar fram bra hästar i dag... Åtminstone kommer det att vara svårt att tro att 95% är upprörda över att vi håller på att avla bort den robusta familjehästen (En hel del av dessa bryr sig väl mer om ifall hästen har häftig pannlugg än om den är grov eller lättbyggd). Eller?!? Varför inte gå in på små, konkreta förslag på förändringar istället för att dra till med väl tilltagna generaliseringar? Det blir så mycket mer trovärdigt!

Vågar jag skicka detta?!?

 

[Silverkedjan]

Sv: Avelsmötet

Så med andra ord är det inte "friheten" i avel man vill förändra, den finns ju redan. Att avla "familjehästar" på 2:a klassbedömda hingstar och sälja billigt är ju fullt möjligt just nu. Det är så att man vill att bedömningen ska vara högre för de hingstar som man själv anser vara bättre än vad deras siffror visar idag?

Skulle inte det innebära att just dessa kvalitetshästar (enligt någras mått) faktiskt blir de dyraste på marknaden? Kommer amatörryttaren som precis börjat med islänning vilja lägga alla de pengar som krävs?

Nej, det handlar inte om att jag vill att SÄMRE hingstar ska godkännas. Men vi har ett avelsmål i ord som inte premierar femgångare över fyrgångare, inte lättbyggd över robust, och som tar hänsyn till hållbarhet.

Jag vill avla bra robusta tävlingshästar som fungerar med hela familjen. MEN det är större efterfrågan på fyrgångare som straffas MYCKET hårt i dagens bedömningssystem, och bedömningssystemet säger heller INGET om hur friska hingstarna är.

Om du läser det svenska avelsmålet och sedan Kýnbotadomar (stavning) som är den isländska handboken för vad som premieras på bedömningar så får du en bild av två helt olika raser.

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Å, jag är hemskt ledsen om jag har gjort dig upprörd, det var inte min mening. Men de fritidsryttare du talar är inte nybörjare. Har du aldrig stött på dessa nybörjare som "spontanköper" Islandshäst för de är ju sååå snälla? De som köper en importerad Islandshäst som sedan står i hagen och får eksem som ingen tar hand om? Superfeta Islandshästen som inte har blivit varken riden och hanterad det senaste halvåret för att ingen tycker att det är kul längre? De du talar om är de ambitiösa fritidsryttarna och det är en jäkla skillnad!

Jag är fritidsryttare mesta delen av tiden. Jag utvärderar mig själv och mina hästars träningsnivå genom att att par- tre gånger på år delta på någon tävling. Tävling är ett utmärkt sätt att få hjälp att utvecklas. Domarkommentarer och det fakta att vi måste rida hästen med små hjälper och stor lydighet kan vara så bra som vilken ridkurs som helst. Få glänser och står i rampljuset på en tävling, de flesta får ju inte alls bra poäng, men ser det som utvecklande för sig själv och sin häst. Du kan ge dig sjutton på att det inte är många som sätter sig själv på piedestal bara för att de tävlat!

Det som stör mig är att du verkligen menar att 95% av de som äger Islandshästar i Sverige är upprörda över att vi håller på att avla bort den robusta familjehästen. OK, jag gjorde en grov generalisering och tog till ytterligheter när jag jämförde att sälja min unghäst till en nybörjare (och då menar jag nybörjare) kontra till en tävlingsryttare. Men detta med "95% av..." är verkligen en generalisering.

Och bli inte arg. Jag förstår att du är en ambitiös ryttare, avlare och hästhållare. Jag håller med om mycket av det du säger men tycker att man bör hålla sig till fakta. Om vi ska gå upp och argumentera för något som vi vill ska ändras i avelsmålet så måste det gå att styrka. Få kommer att köpa att det bara är 5% av Islandshästsverige som tycker att vi avlar fram bra hästar i dag... Åtminstone kommer det att vara svårt att tro att 95% är upprörda över att vi håller på att avla bort den robusta familjehästen (En hel del av dessa bryr sig väl mer om ifall hästen har häftig pannlugg än om den är grov eller lättbyggd). Eller?!? Varför inte gå in på små, konkreta förslag på förändringar istället för att dra till med väl tilltagna generaliseringar? Det blir så mycket mer trovärdigt!

Vågar jag skicka detta?!?

Jag är inte så lätt att få upprörd som du tror! De här nybörjarna du nämner de är verkligen i minoritet och vi kan ju hålla på att jämföra ytterligheter om du vill, men det ger inget! Att säga att 95% vill värna om den "gamla" robusta typen av islandshäst är knappast någon överdrift! Behöver bara prata med alla medlemmar i min klubb och hittar då mindre än 5% som inte oroar sig! Jag vet toppavlare som faktiskt håller med mig, men de vill inte stöta sig med inneklicken och jag tänker inte avslöja dem. Var och en får stå för sig och träda fram efter eget tycke.

Att 95% oroar sig för den robusta hästens framtid är inte liktydigt med att de tycker att dagens hästar är dåliga och att vi helt skall sluta avla tävlingshästar! Och det tycker inte jag heller! Jag vill bevara bredden och mångfalden i aveln! Jag vill bara att aveln skall ges utrymme att möta marknadens intresse! Över 5000 turridningsfirmor i Europa med 100000-tals hästar borde också få göra sin stämma hörd vad de vill ha i aveln. Som det är nu är det bara de närmast sörjande som försörjer sig mer eller mindre på tillridning av hästar som är engagerade i avelsarbetet och därför sätter sin prägel. Men de är faktiskt skyldiga att ta reda på vad ALLA medlemmar vill ha och följa majoriteten.

Familjehästar avlas inte på bekostnad av tävlingshästarna och utgör inget hot mot rasens utveckling! Familjehästarna är ett alternativ till andra lugna raser såsom tex tinker mfl. Att däremot bara avla på toppstammade djur kommer att leda till att populariteten dalar och att köpare letar en annan ras som passar för turridning och som familjehäst. Det kan bli färre medlemmar och mindre klirr i kassan. Familjehästaveln gynnar även den andra aveln och utan den hade inte islandshästen gjort de landvinningar den gjort. Om inte alla får vara med och bestämma så kommer föreningen att tappa medlemmar. Redan idag är många trötta på SIF och överväger att gå ur.

Tävlar man inte och avlar inte så finns det ingen anledning att vara med. Och redan idag är ett antal rena islänningar reggade med okänd härstamning i ett speciellt register som SH har. Kostar 400 kr. Och flera överväger att skita i att B-regga sina hästar för 4600 då de kan göra så här och så är de laglydiga med hästpass. Den hårdnackade inställningen att bara hästar med toppstam, hög blup och hög bedömning är bra, splittrar faktiskt gemenskapen som en gång byggdes upp kring en enormt trevlig familjehäst!

Att tävla en och annan gång skulle jag för egen del inte kalla att vara tävlingsryttare! Det är snarare en fritidsryttare och jag skulle som jag sagt tidigare kunnat tänka mig tävla en och annan gång på kul. Träning och bedömning av min ridning tar jag hellre genom att ta en lektion för en tränare jag har förtroende för. Men annars är hästen det bästa facit!

Anette

 

[Isold]

Sv: Avelsmötet

Att säga att 95% vill värna om den "gamla" robusta typen av islandshäst är knappast någon överdrift! Behöver bara prata med alla medlemmar i min klubb och hittar då mindre än 5% som inte oroar sig!

Skulle vara spännande att veta vad du baserar dina siffror på egentligen. För du vet ju också att lokalklubben knappast är representativ för Islandshästsverige. De flesta som är aktiva i klubbarna är insatta i frågorna. Många Islandshästägare är inte ens medlemmar.

Familjehästar avlas inte på bekostnad av tävlingshästarna och utgör inget hot mot rasens utveckling!

Nej, där håller jag helt med dig. Det svåra är bara att finna uppfödare om vill föda upp, grundutbilda dem väl (vilket tar tid och kostar pengar) och sälja dessa hästar för den ringa slant fritidsryttaren vill betala för dem. OK, det kanske fungerar om aveln släpps fri. Då kan ju människor avla på sina gårdshingstar (åtminstone gratis betäckning då) men i dag gör du en förlustaffär om du säljer denna häst för runt 35.000 kr. För dig är detta en hobby som du inte tjänar något på säger du. Du har ett annat jobb och detta är bara en dyrbar hobby. Men ska det verkligen behöva vara så?...

Redan idag är många trötta på SIF och överväger att gå ur.

Visst och väldigt många går aldrig ens med.

Att tävla en och annan gång skulle jag för egen del inte kalla att vara tävlingsryttare!

Vi har visst olika definition på tävlingsryttare... Har du tänkt på att du bara behöver rida 3 (tre!) tävlingar på en säsong för att kvala till landslaget... Så liten är Islandshästsporten!

Så tycker jag också att lilla Lisa som tävlar en gång per år på klubbens hösttävlingar är en tävlingsryttare. Hon är tuff nog att gå upp där och utvärdera sig själv och sin häst. Det finns många exempel på "läktardomare" som tycker att allt de ser på banan är uselt. De som är skarpast i sin kritik brukar sällan beträda banan själva.

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Skulle vara spännande att veta vad du baserar dina siffror på egentligen. För du vet ju också att lokalklubben knappast är representativ för Islandshästsverige. De flesta som är aktiva i klubbarna är insatta i frågorna. Många Islandshästägare är inte ens medlemmar.



Nej, där håller jag helt med dig. Det svåra är bara att finna uppfödare om vill föda upp, grundutbilda dem väl (vilket tar tid och kostar pengar) och sälja dessa hästar för den ringa slant fritidsryttaren vill betala för dem. OK, det kanske fungerar om aveln släpps fri. Då kan ju människor avla på sina gårdshingstar (åtminstone gratis betäckning då) men i dag gör du en förlustaffär om du säljer denna häst för runt 35.000 kr. För dig är detta en hobby som du inte tjänar något på säger du. Du har ett annat jobb och detta är bara en dyrbar hobby. Men ska det verkligen behöva vara så?...



Visst och väldigt många går aldrig ens med.



Vi har visst olika definition på tävlingsryttare... Har du tänkt på att du bara behöver rida 3 (tre!) tävlingar på en säsong för att kvala till landslaget... Så liten är Islandshästsporten!

Så tycker jag också att lilla Lisa som tävlar en gång per år på klubbens hösttävlingar är en tävlingsryttare. Hon är tuff nog att gå upp där och utvärdera sig själv och sin häst. Det finns många exempel på "läktardomare" som tycker att allt de ser på banan är uselt. De som är skarpast i sin kritik brukar sällan beträda banan själva.

Jag grundar på alla de 100-tals människor med islandshästar jag pratat med. Jag har sålt runt 50 islandshästar de senaste åren och för varje häst jag annonserar ut ringer det i snitt 15-20 personer innan den är såld (Ja det är ytterst tidskrävande att sälja häst!) och jag frågar verkligen ut mina spekulanter och diskuterar med dem. Eftersom jag säljer olika typer av hästar och inte sålt så många familjehästar därför att jag helt enkelt inte fött upp så många då jag liksom de flesta fallit för de läckra topphingstarna och har mycket trevliga men framåt ston, så är det faktiskt inte heller som så att jag pratat enbart med sådana som söker familjehäst och som du så riktigt säger så är flera av mina kunder inte med i SIF eller har gått ur. Man får mycket kontakter när man säljer hästar och jag är lättsam och pratglad av mig så jag får höra mycket.

De sista åren har jag tänkt om i min avel eftersom jag märkt att lynnet och lagom vilja, absolut inte mycket, är det viktigaste för köparna och för att jag märkt den stora efterfrågan på familjehästar. Jag har insett att de bästa hästarna inte alls behöver komma från en topphingst. Annars har jag avlat mycket på 1:a klasshingstar förut. Jag är desutom med i två klubbar, en som tillhör SIF och en som är en mycket aktiv blandklubb som sysslar både med körning och ridning och vi har många aktiviteter och kurser sedan flera år med AR, natural horsemanship, körning, bruks, långdistans, gångartsridning osv och vi har engagerat flera stora och kända inom både det ena och andra. Vi har en inställning om att vara öppna för allt och utan prestige. Det är en ovanligt trevlig sammanhållning och stort engagemang. Klubben är en fritidsryttarklubb för alla hästraser där islandshästägarna är klart mest aktiva och flest. Här finns både de som är med och inte med i SIF. Och här finns andra avlare som varit med betydligt längre än jag, haft kontakt med fler än jag och som uttrycker samma åsikt som jag. Det är välkända och erfarna islandshästprofiler med mycket kontakter och som träffar mycket islandsfolk på alla nivåer.

Ja du beskriver själv väldigt bra hur jag också vill gå tillväga för att göra det kanske inte så lönsamt men i ala fall ge bättre ekonomi i aveln. Fri avel med hästar med gott lynne och som föds med 4 gångarter ger minskade kostnader för betäckningar och träning. Jag har ridit in unghästar som varit så enkla att de efter bara några veckor haft både rena gångarter, varit trafiksäkra och snällt accepterat rena nybörjare i paddock. Dock har jag inte vågat låta dem rida ut men med jag har varit med om att sätta osäkra ryttare på sådana hästar och de har känt sig trygga på uteritt. Det är sådana hästar jag skulle vilja satsa på. Men inte enbart. Jag är själv av den mer vilda typen och jag tänker inte göra mig av med mina framåt favoriter, men jag tänker inrikta mig på väldigt lugna hingstar i min avel.

Ja vi har olika definition på tävlingsryttare. Med din definition så vet jag många som inte betraktar sig som tävlingsryttare som hamnar i den kategorin. För mig är en tävlingsryttare lite mer meriterad och satsar ganska mycket på tävling. Sedan är det ju så att många ser vad som är fel men faktiskt erkänner att det är lätt att se fel och man vet hur det skall se ut och hur man skall göra men vet att man inte alltid lyckas själv. Men de är självkritiska nog att inte ge sig ut på en tävlingsbana då!

Själv rider jag nästan bara in unghästar. Hade ju min lille hingst som jag tänkte satsa på och faktiskt tävla lite med men han dog ju för mig i ekollonförgiftning och efter honom är jag väldigt kräsen hur det skall kännas och hur lätt det skall vara för på honom hade jag allt nästan gratis och jag vill inte nöja mig med mindre igen. Och där har du ännu en sak. Det finns framstående tävlingsryttare som inte är mer än medelmåttiga men som har resurserna och massor av bra hästar att välja mellan. Men som tränare och ridlärare avslöjar de sig...

Anette

 

[Isold]

Sv: Avelsmötet

[

QUOTE=sambaengi]

Ja du beskriver själv väldigt bra hur jag också vill gå tillväga för att göra det kanske inte så lönsamt men i ala fall ge bättre ekonomi i aveln. Fri avel med hästar med gott lynne och som föds med 4 gångarter ger minskade kostnader för betäckningar och träning.

Detta fungerar säkert alldeles utmärkt för de som själva kan avgöra vad som är en bra häst och inte. Du har många hästar och vet på ett tidigt stadium om du tycker att din unghingst har ett tillräckligt gott lynne för att du ska vilja behålla den som hingst. Om den inte har det så kommer du inte att avla på den eller hur?! Som exempel kan vi ju då ta din valack (den som din man rider bättre än dig eftersom han är stark nog att hålla upp huvudet så att han inte bockar). Den killen skulle ju inte du själv avla vidare på eller hur? Men om aveln släpps helt fri, utan några som helst restriktioner, då kan ju denna häst lämna riktigt många avkommor om det vill sig illa. Nu känner jag inte din valack så jag kanske har sagt för mycket... Men det var bara för att ta ett exempel.

Jag skulle också mycket gärna se att jag fick avla på de unghingstar jag anser vara lovande både vad gäller lynne och gångarter MEN... Jag är orolig för vilka konsekvenser det skulle få om alla började avla på sina gårdshingstar, vissa utan urskiljning.

Sedan är det ju så att många ser vad som är fel men faktiskt erkänner att det är lätt att se fel och man vet hur det skall se ut och hur man skall göra men vet att man inte alltid lyckas själv. Men de är självkritiska nog att inte ge sig ut på en tävlingsbana då!

Att ge sig ut på en tävlingsbana måste man få göra även om det inte ter sig perfekt. Du säger inte till en ryttare som vill tävla att "Du borde vara självkritisk nog att låta bli...". Tävling kan, som jag sagt tidigare, vara ett utmärkt verktyg i träningen. Du kan mäta från tillfälle till tillfälle hur du och din häst har utvecklats i de olika momenten. Det är dessa människor som inte tävlar för att de har "självkritik" nog att låta bli som är de som trycker ner de som provar i skoskaften. Det är ynkligt!

Det finns framstående tävlingsryttare som inte är mer än medelmåttiga men som har resurserna och massor av bra hästar att välja mellan. Men som tränare och ridlärare avslöjar de sig...

Javisst, och så finns det usla ryttare som är riktigt duktiga instruktörer eftersom de är pålästa och är duktiga på att analysera och se. Alla varianter finns.

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

[

Detta fungerar säkert alldeles utmärkt för de som själva kan avgöra vad som är en bra häst och inte. Du har många hästar och vet på ett tidigt stadium om du tycker att din unghingst har ett tillräckligt gott lynne för att du ska vilja behålla den som hingst. Om den inte har det så kommer du inte att avla på den eller hur?! Som exempel kan vi ju då ta din valack (den som din man rider bättre än dig eftersom han är stark nog att hålla upp huvudet så att han inte bockar). Den killen skulle ju inte du själv avla vidare på eller hur? Men om aveln släpps helt fri, utan några som helst restriktioner, då kan ju denna häst lämna riktigt många avkommor om det vill sig illa. Nu känner jag inte din valack så jag kanske har sagt för mycket... Men det var bara för att ta ett exempel.

Jag skulle också mycket gärna se att jag fick avla på de unghingstar jag anser vara lovande både vad gäller lynne och gångarter MEN... Jag är orolig för vilka konsekvenser det skulle få om alla började avla på sina gårdshingstar, vissa utan urskiljning.



Att ge sig ut på en tävlingsbana måste man få göra även om det inte ter sig perfekt. Du säger inte till en ryttare som vill tävla att "Du borde vara självkritisk nog att låta bli...". Tävling kan, som jag sagt tidigare, vara ett utmärkt verktyg i träningen. Du kan mäta från tillfälle till tillfälle hur du och din häst har utvecklats i de olika momenten. Det är dessa människor som inte tävlar för att de har "självkritik" nog att låta bli som är de som trycker ner de som provar i skoskaften. Det är ynkligt!



Javisst, och så finns det usla ryttare som är riktigt duktiga instruktörer eftersom de är pålästa och är duktiga på att analysera och se. Alla varianter finns.

Jag kan säga som så att den valacken är en av mina mest välstammade avkommor och hade i 2003 års blup 115, kanonfin exteriör och väldigt bra 5 gångarter och många tyckte jag borde sparat honom och visat honom och risken är att han hade varit en godkänd hingst kanske i klass 1 hos någon annan uppfödare! Han är ju efter Mökkur och har känd stam på mödernet också. Bedömningssystemet hade definitivt sållat ut honom men jag är kräsnare med lynnet. Jag har dock tyckt att han har känsligt och hett "arablynne" (Ursäkta för jag vet det finns väldigt trevliga araber och gillar faktiskt rasen egentligen!) och därför kastrerade jag honom och dessutom tycker jag det finns mer än tillräckligt efter Mökkur.

Han var lättl att rida in, om än känslig, och visade inga sådan tecken men efter 2½ månads bete utan arbete så hände denna explosion totalt utan förvarning när jag skulle börja rida honom igen. Visst, han hade kanske glömt men jag har aldrig varit med om något liknande på någon häst. Det var rodeo och på två sekunder och 4 rejäla språng med skruv så låg jag i backen och han fortsate att bocka i 100 m till och sprang på en annan häst tom. Och nej, han ha inte ont någonstans. Det är väl en på 50 eller 100 av hästar som reagerar med att man får börja från början när de stått ett tag och jag gillar inte sådana hästar. Jag har inte kunnat rida sedan dess då jag bröt båtbenet i handleden ( 4 månader i gips) och det är snart 6 månader sedan men nu skall jag igång igen. Och min väninna sade det var det värsta hon sett och vågade inte sitta upp så maken gjordedet. Och så illa som hästen uppförde sig, bockade och sprang emot oss, vilket var det obehagligaste att han inte såg sig för, har jag aldrig varit med om att en häst gjort.

Men maken kom upp till sist och kunde hålla ihop honom och så nöjde vi oss med att han vann den gången och red honom i rundpaddocken i skritt. Sedan försökte han ett par - tre ggr till men nu är han som vanligt igen och går att rida med lätt hand och även min väninna har ridit honom. Jag har bara noterat att han är den typen av häst som har sina perioder och har varit så även under uppväxten, ömsom lugn och ömsom fått för sig saker, och det är inget jag vill avla på. Och medalla hästar jag har ser jag ingen anledning att riskera mig själv genon att rida just honom, särskilt inte när han är en av de få som orkar bära maken och som dessutom maken trivs med!

Jag undrar hur många som avlar på en hingst som är knepig??? Det är nog större risk om den är högt bedömd, vältränad och välmeriterad i så fall för då ser man det inte alla ggr! Det går ju att träna en häst länge och väl och få den bra och väl fungerande. Däremot så en häst som inte är meriterad måste du själv noga lära känna vad det är och gårdshingsten är troligen betydligt mindre tränad. Och skall man spara en hingst som inte har toppexteriör och toppgång, då måste den ha andra kvalitéer och oftast rör det sig om att det är en mycket snäll och lätthanterlig häst.

En bra hingst säljer sig själv om den bara marknadsförs korrekt oavsett bedömning. Där har man ju både på Island och i Sverige noterat att marknaden kan mycket väl ha ett helt annat tycke om en häst än avelsdomarna! Gudskelov! De är nämligen också mänskliga och kan göra fel! Och jag tror inte vi är dummare än islänningarna på att plocka bort dåliga hästar själva! Fri avel hade kanske istället gjort att vi fått så gott om hingstar med gott lynne att det inte lönat sig att träna och matcha fram en hingst med aldrig så bra gångarter om den inte hade varit topp i lynnet! Fri konkurrens gagnar rasen men censur och avel på hästar med få blodslinjer, ger inavel och stor risk för defekter och lynnet brukar vara det första som slår slint vid all inavel!

Om det fungerat som du säger skulle vi med vår reglerade avel i Sverige ha haft bättre lynne på våra halvblod än vad islänningarna med sin fria avel har skapat på islandshästen! Men nu är det tvärtom och det är därför att tävling och prestation varit underordnade lynnet på Island och för att folk avlat fritt det de vill ha och vilket varit snälla, pålitliga och väl fungerande brukshästar! Och eftersom det är det de flesta vill ha i Sverige också, så är nog inte risken så stor att dåliga hingstar får en massa ston. Och den som är dum nog att göra ett sådant val får ju själv ta konsekvenserna och lärdomen! Den hingsten lär bli ökänd och avkommorna hopplösa att sälja!

Man kan tävla utan att rida perfekt men när man rider så hästen lider av det då har man inte där att göra!

Ja det finns sådana som är bättre på att se, analysera och instruera än att rida och de kan sitta på läktaren också och ha alldeles rätt i sina kommentarer som de har rätt att fälla även om de inte rider bättre själva! De är kanske också väl medvetna om det och därför sitter de på läktaren istället för på hästen på tävlingsbanan! Jag tycker inte det är fegt utan sunt förnuft och jag tycker det är väldigt tråkigt att se ryttare som förstör intrycket av en seriös tävling genom att ha bråttom med att tävla! Därmed inte sagt att du skall vänta tills du rider perfekt för då skulle ingen tävla, men ett visst mått av självkritik skadar inte!

Anette

 

[Isold]

Sv: Avelsmötet

Jag tror på att väga för- och nackdelar mot varandra. Visst måste du väl ha funderat något kring "fri avel". Allt är väl inte bara svart eller vitt. Ser du inga risker alls med att släppa aveln helt fri? Är det verkligen BARA fördelar som följer med det?

Jag har genom samtliga av mina inlägg poängterat att jag anser att följande faktorer är de viktigaste i en avelshäst;
1. Frisk!
2. GOTT lynne och god ridbarhet.
3. Rena gångarter (Rumsliga rörelser ett +)
4. Ändamålsenlig exteriör.

Dessa gäller naturligtvis oavsett vem som är förälder till aktuell häst!

Blup är en statistisk "gissning", en vägledning på sin höjd. Man måste ta den för vad den är och betänka att många bra hästar inte blir gagnade av olika anledningar.

Meningen med exemplet var inte att säga något ofördelaktigt om din häst (som du inte redan själv har sagt) utan snarare att exemplifiera vad fri avel SKULLE kunna få för konsekvenser. Ponera att du aldrig ridit in din häst, han hade då stått i avel ganska länge innan någon skulle kunna dra några slutsatser om vilket lynne han och hans avkommor har.

Vad gäller dessa "tävlingsryttare" som du inte tycker platsar på banan för att deras hästar lider... Då är det ju bra att de kommer dit så att någon kan ge dem tips på hur det ska göra det hela bättre. Att de fortsätter att rida på samma sätt hemma gör knappast hästens lidande mindre.

 

[freyja]

Sv: Avelsmötet

Blup är en statistisk "gissning", en vägledning på sin höjd. Man måste ta den för vad den är och betänka att många bra hästar inte blir gagnade av olika anledningar.

Men BLUP tas på "blodigt allvar" i vissa fall - en unghingst med "fin" härstamning och hög blup kan som tvååring få betäckningstillstånd utan att direkt prestera något. En tvåårig "lågBlup-are" får inget.
En treåring med bra exteriör och rörelser men med relativt låg BLUP får heller inget betäckningstillstånd.

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Jag tror på att väga för- och nackdelar mot varandra. Visst måste du väl ha funderat något kring "fri avel". Allt är väl inte bara svart eller vitt. Ser du inga risker alls med att släppa aveln helt fri? Är det verkligen BARA fördelar som följer med det?

Jag har genom samtliga av mina inlägg poängterat att jag anser att följande faktorer är de viktigaste i en avelshäst;
1. Frisk!
2. GOTT lynne och god ridbarhet.
3. Rena gångarter (Rumsliga rörelser ett +)
4. Ändamålsenlig exteriör.

Dessa gäller naturligtvis oavsett vem som är förälder till aktuell häst!

Blup är en statistisk "gissning", en vägledning på sin höjd. Man måste ta den för vad den är och betänka att många bra hästar inte blir gagnade av olika anledningar.

Meningen med exemplet var inte att säga något ofördelaktigt om din häst (som du inte redan själv har sagt) utan snarare att exemplifiera vad fri avel SKULLE kunna få för konsekvenser. Ponera att du aldrig ridit in din häst, han hade då stått i avel ganska länge innan någon skulle kunna dra några slutsatser om vilket lynne han och hans avkommor har.

Vad gäller dessa "tävlingsryttare" som du inte tycker platsar på banan för att deras hästar lider... Då är det ju bra att de kommer dit så att någon kan ge dem tips på hur det ska göra det hela bättre. Att de fortsätter att rida på samma sätt hemma gör knappast hästens lidande mindre.

Det är lugnt. Jag känner inte att du smutskastar min häst. Jag är öppen och ärlig och döljer inget och öppnar upp för kritik så då får jag ju ta den också. Tycker man skall ha en öppen debatt om alla hästar men det är så fult i Sverige att tala om att en viss hingst givit många knepiga avkommor, särskilt om samma hingst givit många topphästar också och den tystnaden är en av de farligaste fallgroparna vi har i aveln! Den inte så erfarne går lätt på att den hingsten har så bra bedömning och så många fina avkommor och det låter så lockande så många väljer hingsten för det. Många tar ju en bedömning och hög blup som en garanti för hög kvalitét, vilket det ABSOLUT INTE är! Sedan står de där med avkomman som de inte klarar av efter sitt trevliga sto, trots att de fött upp och fostrat det efter konstens alla regler!

OBS! Jag kastrerade honom redan som 3-åring INNAN jag red in honom därför att jag tyckte han var "arabhispig" så det var inte min avvåkning, som alltså skedde i somras nu då han var 5 år, som gjorde att jag sållade bort honom som hingst! Jag gjorde som jag ser det idag en alldeles korrekt bedömning av hans lynne även om det inte är en väldigt knepig häst för han är väluppfostrad och välhanterad och lätt att ha att göra med på marken, men lite känslig för vissa saker. Han är väl ett ganska normalt halvblod ungefär... Fast min 3-årshingst är så cool och han går med honom så nu är han lugnare än han någonsin varit. Lite mer islänning....

Normalt sett ser man en hästs personlighet väldigt tidigt och på Island har man ju använt oinridna unghingstar i alla år och betäcker ofta redan vid 2 års ålder. De har lyckats genom 1000 år. Men i Sverige har vi varit styrda och bara använt godkända hingstar på halvblodssidan och inte tusan har de bättre lynne för det! Tvärtom!

Nej, saker är inte svarta och vita och just därför kritiserar jag snacket om att bara avla på topphingstar och hög blup! Tur att inte man resonerade så om Snaefaxi som inte var någon topphingst precis och inte lämnat så mycket topp efter sig men ändå är pappa till Hrafn 802 som finns i stamtavlan på var och varannan häst! Länge var det osäkert vem som var pappa ens till hingsten men islänningarna såg till en bra individ och struntade i vilket, men nu anses det var bevisat genom DNA på Snaefaxi och Hrafns avkommor.
Det finns nackdelar med allt men jag ser helt klart mest fördelar med fri avel! Däremot är ju inneklicken väldigt bra på att bara se saker i svart och vitt och det gäller inte minst fri avel där de bara ser nackdelar! Så då är det inte så underligt om jag håller mig till fördelarna...

Alla vill ju avla bra hästar så det är knappast så att någon med flit avlar på en häst som inte kan tölta, har dåligt lynne och dålig exteriör. Man är ganska självdestruktiv om man inte ser till att vara objektiv i sin bedömning av sina egna hästar också och vara kritisk. Jag kunde ju valt att bara se fördelarna med min valack. Lättöltad, jättefin trav, låg i riktig flygande pass 4 dagar gammal, snygg, stor, framåt osv.

Om du läst noga vad jag skrivit så skriver jag att jag vill ha en veterinärbesiktning på ALLA hästar som går i avel för att tillse att hästar med veterinärmedicinska fel inte avlas på och vid en veterinärbesiktning bedöms även lynnet! Så jag räknar med att det är fullt tillräckligt för att sålla bort olämpliga hästar som eventuellt okunniga vill avla på och jag tror Sveriges hästveterinärkår klarar av att göra så pass bra bedömning av detta att det inte vållar aveln någon katasrof.

Dessutom så ju fler hingstar, ju färre avkommor per hingst och ju mindre risktagande om det skulle visa sig att en hingst inte är så lämpad i aveln! Om däremot en elithingst har fått 30-40 ston per år eller mer och den sedan visar sig ge en massa hästar med knepigt lynne då har vi en mycket större skada i aveln! Läs senaste numret av Eidfaxi om elithingsten som gett så många knepiga avkommor så avlarna inte vill ha honom. Delägarna vill knappt använda sina redan betalda betäckningsrätter! Så kan det gå när man litar på blup och hög bedömning som kvalitetsstämpel! Vetskapen att man avlat på något som förväntas vara topp färgar faktiskt bedömningsförmågan på många och man har mer överinseende med saker som skulle kritiserats på om hästen hade haft sämre stam. Om han nu inte varit bedömd hade han säkert använts ett tag men när man sett att det kom ett antal knepiga hästar från honom så hade man bara sparat de bästa avkommorna och sedan slaktat både honom och de dåliga avkommorna.

Jag ser en stor fara i att dyrt avlade hästar absolut inte går till slakt trots dåligt lynne utan ägare och uppfödare vill ju ha tillbaka sina pengar och står inte sitt kast och slaktar sin dyra felsatsning. Det är större chans att om man avlat på egen gårdshingst och får fram en knepig individ så är penningförlusten mindre och det är lättare att ta beslutet att ta bort den hästen. Har man en dyrt avlad häst så har man kanske också råd att istället välja man en duktig tränare som kanske får bra ordning på hästen som nu är ännu dyrare och finns då möjligheten att få hästen högt bedömd så man kan få igen slantarna kanske och risken är nu jättestor att hästen hamnar i avel och så var spiralen igång.

Vad jag vill ha sagt är att avel är ingen exakt vetenskap och det är ett lotteri som tom Torwald sa på mötet. Bra hästar kan dyka upp ur stammar man aldrig väntar sig det och dåliga i bra stammar. Set viktiga är att vi håller en så bred avelsbas som möjligt för att inte tappa bort bra gener och för att inte en hingst skall få för stor genomslagskraft och det sedan visar sig att han hade också en genetisk defekt som kanske inte kommer fram förrän hästarna är i 10-årsåldern och då har kanske en populär hingst fått 400 avkommor. Jag tycker inte någon hingst skall ha mer än 100 avkommor totalt egentligen, gärna färre. Det är inte normalt i naturen att en hingst regerar och får föröka sig mer än kanske 3-4 år, max 5 kanske och flockarna är sällan på mer än 20-30 djur.

Det är inte heller bra att en hingst ger flera godkända hingstar som sprider hans gener. Man måste undvika inavel och ensidigt avlade populationer om man i längden vill ha en frisk stam och att minska antalet hingstar och bar behålla de med hög blup som flertalet är avlade från några få blodslinjer, det är en fara för framtidens avel.

Nej jag tycker INTE dåliga ryttare har på banan att göra! De är dåliga föredömen och skall visas ut från banan! Det är inte tur de kommer dit, det är synd för sporten och skämmer ut islandshästen! Sedan får man höra att islandshästryttare inte kan rida. Men det finns sk tävlingsryttare som anses vara duktiga av en del som får mig att bli urförbannad hur de behandlar sina hästar! Och det värsta är att många reagerar för att inte säga ALLA men ändå slänger ingen bort dem från banan! Hua!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Avelsmötet

Men BLUP tas på "blodigt allvar" i vissa fall - en unghingst med "fin" härstamning och hög blup kan som tvååring få betäckningstillstånd utan att direkt prestera något. En tvåårig "lågBlup-are" får inget.
En treåring med bra exteriör och rörelser men med relativt låg BLUP får heller inget betäckningstillstånd.

Helt korrekt och på avelsmötet råder man ju att avla efter bedömning och hög blup fast det är så stor matematisk osäkerhet i blupen så det är rena lotteriet eftersom det går efter bedömning och endast några få % av islandshästarna bedöms! Så vi snackar om att aveln gått framåt men har ett så dåligt statistiskt underlag så vi vet inte om det gått framåt överlag eller den kanske gått lika mycket bakåt tex avseende lynnet! För riktigt dåliga hästar kommer aldrig med i statistiken eftersom de aldrig bedöms!!!

För mig som är matematiker är blup visst spännande men jag förstår ändå att felkällan är enorm! För den icke initierade kan det låta som ett mycket säkrare precisionsverktyg än vad det är och för att kunna använda blupen måste man vara mycket insatt och till sist kommer man dthän som Gunnar Árnason; Man måste träffa och lära känna individen, provrida den så man vet vad man avlar på! gunnar körde verkligen med försiktighetsprincipen: Basen i aveln är lynnet, han träffar och rider alla hingstar och ston han använder och använder endast ridna och bedömda hästar. Men han avlar inte familjehästar för det finns inga pengar i det! Han var ärlig och mycket förståndig.


Anette