Sv: Avelsmålet (Tidigare: Med tanke på priser på islandshästardiskussionen......)
Dålig exteriör vet jag inte om hingsten ifråga har (det finns väl oftast något att slå ned på som gör att bedömningspoängen sjunker) - men han har en bit över 8 i exteriörbedömning (samtliga gånger som han har bedömts). Och ridegenskaperna är ännu högre bedömda.
Naturligtvis ska man vara kritisk till varför hästen stod på slaktgård. Vet dock inte om hästen stod i väntan på slakt eller om de hade för avsikt att sälja hästen vidare i sin tur. Men i detta fall har jag träffat både hingsten samt flertalet avkommor och jag har inget negativt att säga om något av dem.
Tycker ändå, att du gärna tolkar inlägget till att passa ditt synsätt. Ett kritiskt synsätt är i dessa avseenden otroligt viktigt, annars blir dina synpunkter (som för det mesta är bra) avskrivna eftersom du inte bibehåller din objektivitet.
Ett felaktigt lynne ska man naturligtvis inte avla fram som regel, men i många fall kan ett felaktigt lynne avhjälpas med korrekt hantering. Och jag tror att det största problemet ligger just där - i felaktig hantering av hästen. Det gullas och klemas med hästarna och saknas ett tydligt ledarskap från människans sida så tar hästen över. Där är islänningarna också som regel mycket bättre enligt min åsikt - och det i sin tur kan ju också påverka synen av att islänningarna sållar bättre. De hanterar hästarna korrekt och därmed har hästarna en naturlig respekt för människans ledarskap (som måste underhållas naturligtvis). Lynnesfel som fanns kanske därmed inte blir lika tydliga på islandsfödda hästar?
Jag gjorde en tolkning efter de erfarenheter jag stött på vad gäller hästar som islänningarna sållar bort. Mitt synsätt kommer utifrån de erfarenheterna! Det är vanligt att sålla bort många hingstar som man sparat vid 3 års ålder på Island, av olika orsaker. Jag gör det själv också. Har sparat flera till 3-årsåldern som jag sedan kastrerat för att de inte haft tillräckligt bra exteriör, gångarter eller haft ett temperament jag anser inte är tillräckligt bra på en hingst.
Han hade kanske ingen vidare exteriör, i alla fall enligt de som sållade bort honom då. Eller var det de gångarter han visade i hagen som var en besvikelse eller lynnet. Det är de tre orsakerna, förutom skador, som jag vet man sållar bort hästar pga. Du tog honom som ett exempel på att han var bortsållad, inte jag, och någon av dessa anledningar måste det då vara! Innan sade du att han inte utvecklats exteriört tillräckligt bra, nu är det inte exteriören heller!? Är det då lynnet?? Och så vet du inte om han skulle slaktas? Han kanske skulle säljas för att ägaren ville ha in pengar??? Men då borde du inte nämnt honom som exempel på vad islänningarna slaktar ut! Suck!
Lynnesfel kan bli både tydligare och mindre tydligare av den isländska uppfödningsmodellen, beroende på vad det är för fel! När det gäller fräcka hästar håller jag med om att det inte syns lika tydligt men när det gäller spända, nervösa och känsliga hästar så kan jag lova att det syns många ggr tydligare på islandsfödda hästar! Jag brukar säga det att vissa klarar inte av den sortens uppfödning för de blir aldrig helt lugna med att hanteras av människor, bära ryttare osv. Men, islänningarna sållar då bort de värsta. Hur många slaktas pga av lynnet i Sverige???
Det kostar ju att föda upp och folk vill ha tillbaka sina pengar. Man får ingenting på försäkringen om hästen slaktas pga lynnesfel, såvida man inte kan bevisa rent medicinska orsaker som svåra smärtor. Jag har hört talas om flera islandshästar som pga av att de är nervösa blir farliga och blir vandringspokaler till ett sjunkande pris, både svenskfödda och islandsfödda, men de flesta har varit svenskfödda.
Jag har själv gjort ett par missar både med att betäcka med känslig hingst och köpa in föl med nästan överkänsligt lynne samt hjälpt andra med dito avkommor. Det har varit mycket jobb att få dessa avkommor, inköpta hästar och bekantas hästar, att bli trygga och de går endast att sälja med gott samvete till mycket duktiga ryttare som klarar den sortens hästar och trivs med dem! Själv är jag innerligt trött på att hantera sådana hästar och har fått nog av det!
De senaste 13 åren har jag mest ägnat åt att rida in unghästar av olika typ och jag ser ingen anledning till att avla fram sådant som kräver så mycket merjobb, så mycket mer tålamod, så mycket mer energi och är ett så mycket större risktagande att rida in när det finns bra hästar som är okomplicerade och lätta att ha att göra med! Lynnet måste vara basen och jag anser att alla avlare skall höja kraven i Sverige till den nivå som de flesta avlarna på Island har. Nu är de flesta gårdsavlare men även elitavlarna på Island diskuterar och granskar lynnet kritiskt. Här i Sverige känns ämnet väldigt tabu i vissa avelskretsar och man är inte alls öppna för att diskutera och lyssna till kritik utan går till försvarsposition direkt. Detta trots att man inte nämner några namn utan diskuterar mer generellt för att inte peka ut någon! De avlarna har mycket att lära av islänningarna som diskutera namnen och blodslinjerna på hästarna öppet och är självkritiska av tradition med aveende på den egna aveln! Det är ju ingen annan som bestämmer vilka som skall slaktas, det gör ägaren/avlaren själv och alla avlare slaktar ut hästar på Island! Hur många gör det i Sverige?
Jag har avlivat tre, och en var pga lynnet (de andra två hade inte heller något vidare lynne i vissa avseenden, men det var pga smärta). En skitsnygg hingst som jag köpte in som föl och som av flera fick omdömet bland de vackraste de sett och med otroligt vackert steg, som en andalusier. Men något hände på tillridningen och även om tränaren skött om hästen vidrigt dåligt och han hade ont, så anser jag att den hästens sätt att reagera på denna behandling var direkt livsfarligt! Det var ingen spänd och nervös häst, det var en tuff och hård häst, men han hade ändå varit näll at ha att göra med innan, men han attackerade tränaren och mig sen när jag fått hem honom (och först då berättade tränaren!!!).
Den kom hem aggressiv mot allt och alla och jag kände inte igen min häst men en av de andra jag avlivade kom också hem från samma ställe och han visade istället sig nervositet och hade överrespekt medan den som attackerade gick i försvar och tom till anfall! Man skall inte behandla hästar illa men inga andra än tränaren hade hanterat honom illa men han var aggressiv mot alla, tom andra hästar! Den smärta han hade befogar inte riktigt hans reaktion och det hat han visade.
En häst som reagerar så aggressivt och hårdnackat måste ha kampblodet i generna (vilket han också hade när man kollar stammen) och kan ju reagera även på misstag som vi alla gör! Han var mycket stolt och inte den som förlät i första taget. Det stod totalt 12 hingstar i träningsstallet och han var den enda som visade sådan aggressivitet och behöll sina högresta, stolta hållning! De andra verkade mer knäckta och gick undan när man kom in i boxen visadede överrespekt, precis som den andra jag lämnade i träning. Men den här stod kvar vid boxdörren och bet efter mig! Jag måste säga att jag blev chockad av min hästs förvandling för visst hade han alltid varit tuff men jag hade lätt hållit honom på plats. Nu fick jag ryta till ordentligt. Han lugnade sig delvis när han kom hem men halvåret senare attackerade han mig en dag han var på extra dåligt humör och sedan en vecka gick 10 m från en annan hingst. Att det fanns kampblod i honom märktes tydligt för bara åsynen av en annan hingst eller en valack gjorde honom arg vilket han visade med alla möjliga tydliga signaler i hagen.
Hur som helst, jag tyckte det var otäckt med en häst med sådant lynne och ansåg att han inte var en lämplig avelshingst. Jag vet andra som haft problem med lynnet på unga hingstar, av olika karaktär, men som trots det envisas med att istället för att kastrera eller tom avliva, försöka trycka igenom sin hingst. Gudskelov lyckas de inte alltid men jag tycker det är beklämmande att de saknar den självkritiken och ens försöker när lynnet inte är av bästa sort. För det är det jag vill ha, bästa möjliga lynne. Det finns så gott om hingstar så jag tycker inte det är något man skall kompromissa om!
