Det jag reagerade på i början var att du skrev att du många gånger blivit så arg, och att jag uppfattade det som att du tycker det är ok för att livet inte är rosaskimrande. Där håller jag inte med.
Nej, fast du vet ju heller ingenting mer än det jag skrev, vilket var en enda rad. Så jag tyckte det var underligt att du kunde sluta dig till vad som är okej och inte. Jag anser att det är okej att bli arg ibland. Jag ser ingen större fara i det. Men jag baserar den slutsatsen på mitt eget liv och att man inte tappar koncepten helt, skriker elaka saker och börjar kasta tallrikar.