Att leva i någon annans familj (barn sedan tidigare förhållande)

[Raderad medlem 6459]

Att diskutera en annan kvinnas (hans ex) förlossning tycker jag är på gränsen till väl intimt. Med dig närvarande dessutom. Riktigt ohyfsat faktiskt!

Alltså jag tycker att det nästan aldrig passar sig att prata om hur mycket en icke närvarande kvinna sprack på sin förlossning men jag håller inte alls med om att det är ohyfsat att prata om exets förlossning allmänt.

Mina föräldrar nämner absolut mitt ex ibland. Det är oundvikligt liksom. Och då har vi ju inga barn ihop ens.

 

[Vallmo]

Alltså jag tycker att det nästan aldrig passar sig att prata om hur mycket en icke närvarande kvinna sprack på sin förlossning men jag håller inte alls med om att det är ohyfsat att prata om exets förlossning allmänt.

Mina föräldrar nämner absolut mitt ex ibland. Det är oundvikligt liksom. Och då har vi ju inga barn ihop ens.

Jag reagerade verkligen på att det är "inte ok". Speciellt inte detaljer.
Säger nån "det tog åtta timmar och det var lugnt" typ, så må det väl vara hänt.
I övrigt kan man förvänta sig lite takt och ton.
Det är väl helt ok att prata om ett ex, särskilt när det finns barn med.
Men lite fingertoppskänsla skadar ju inte.

Det verkar dock saknas helt här.

 

[Amha]

Men lite fingertoppskänsla skadar ju inte.

Det verkar dock saknas helt här.

Där har man ett val. Försöka göra något åt det eller låta bli.

 

[Görel]

TS du låter väldigt snäll och förlåtande. Många förstår inte att uppskatta de som är det utan klampar glatt på eftersom de inte blir stoppade. I vissa sällskap utvecklas det kulturer för vad som är okej att prata om, kanske har din sambos familj utvecklat en där de kan diskutera sådant som andras förlossningar. De kan helt enkelt inte reflektera över vad som är okej och vad som inte är det eftersom det har pågått så långe och ingen har stoppat dem. Kanske är det någon som anger tonen och de andra som hänger på?

Det är bra att du insett att din situation inte är hållbar i längden och att du reflekterar över att den inte är hållbar för dig i längden. Tänk igenom vad som är viktigt för dig, vad du inte kan kompromissa med och vad som är mindre viktigt. Sen har du ett ordentligt samtal med din partner om det. Tala om att nuvarande situation inte fungerar för dig, att allt fortsätter som hittills är inget alternativt, du behöver en förändring för att du ska kunna må bra i relationen. Tala också om att det är hans uppdrag att hjälpa till att skydda dig från hans släkts plumpa kommentarer. Säger någon något dumt får han hjälpa dig att räta upp situationen.

 

[Pilot]

Jag tror man får dela upp problemet, som någon tidigare skrev, vrid och vänd på det något.

Mamman (ex'et) kommer alltid vara en del av ditt och hans liv. Inte ert förhållande, men hon kommer alltid finnas i bakgrunden eftersom de har barn ihop. Hon har även (hur länge vet jag inte) varit en del av hans familj och släkt. Jag tror det är svårt att inte prata minnen med sin släkt, till viss grad får man nog acceptera det.
Däremot förlossningsdetaljer ingen vill lyssna på () är självklart klart att man kan säga ifrån att det är inget man vill höra.
Det finns säkert fler saker som kommer upp där man kan markera att nu är det andra saker som gäller.
Som det tidigare lyfts så kan det även vara läge att ta det med din kille. Han kan ju hjälpa till att styra samtalet från vissa ämnen?

Sedan så tror jag att man ska tänka både en och två gånger om man vill skaffa barn. Det finns möjlighet att lyfta diskussionen igen, för ett år sedan var han redo att ha den diskussionen. Nu är du redo för den.
Jag tror även att man kan sörja (utan för den delen att göra det annorlunda) att man inte får barn. Det kanske var en önskan som fanns, men nu blev det inte så.
Man kan vara nöjd ändå, tänker jag mig.
Annars för man ju diskutera valmöjligheterna. Stanna utan barn, eller gå.

Däremot så kanske det kan vara läge att flytta ihop på riktigt, få in dina saker och undan ex'ets gamla saker. Sedan så kommer det nog finnas en del bilder och minnen från mamman kvar. Jag tror det är en glädje och trygghet för barnen.

 

[Vallmo]

Där har man ett val. Försöka göra något åt det eller låta bli.

Jag förstår inte vad du menar.
Vem har ett val?

 

[Vallmo]

TS du låter väldigt snäll och förlåtande. Många förstår inte att uppskatta de som är det utan klampar glatt på eftersom de inte blir stoppade. I vissa sällskap utvecklas det kulturer för vad som är okej att prata om, kanske har din sambos familj utvecklat en där de kan diskutera sådant som andras förlossningar. De kan helt enkelt inte reflektera över vad som är okej och vad som inte är det eftersom det har pågått så långe och ingen har stoppat dem. Kanske är det någon som anger tonen och de andra som hänger på?

Det är bra att du insett att din situation inte är hållbar i längden och att du reflekterar över att den inte är hållbar för dig i längden. Tänk igenom vad som är viktigt för dig, vad du inte kan kompromissa med och vad som är mindre viktigt. Sen har du ett ordentligt samtal med din partner om det. Tala om att nuvarande situation inte fungerar för dig, att allt fortsätter som hittills är inget alternativt, du behöver en förändring för att du ska kunna må bra i relationen. Tala också om att det är hans uppdrag att hjälpa till att skydda dig från hans släkts plumpa kommentarer. Säger någon något dumt får han hjälpa dig att räta upp situationen.

@Görel du beskrev det jag kände men du har uttryckt dig mycket bättre.

Håller verkligen med om att det kan utvecklas "olika kulturer" i olika familjer och att det kan kännas främmande att komma in i ett sånt sammanhang.
Tycker också Ts verkar vara väldigt snäll och tolerant.

 

[Ravishing]

Kanske för att tillhör rent allmänt vett?

Jag håller med dig och jag tycker du får väl mycket skit slängt på dig! Jag förstår att det känns jobbigt i din situation, det hade jag också tyckt. Vad säger din partner om detta?

 

[AgentCarter]

Alltså, att inte diskutera en förlossning i detalj av en person som inte är där tillhör banne mig allmänt vett!!!
Kvittar att den nya är med eller ej, sånt gör man inte!

 

[Amha]

Jag förstår inte vad du menar.
Vem har ett val?

Ts+partner.

Det här är något som är ett problem. Det finns flera lösningar. Steg 1 är att bestämma om man vill ändra på det eller kan var ok med läget som det är. Vill man ändra det måste man först lyfta det och sen finns det olika möjligheter att gå vidare. För mig hade det sett ut så att jag gjort klart för partnern att jag vill inte ta det här och om det behövs gått in på detaljer var gränsen är. Jag hade sagt att jag vill att han backar upp mig. Hade problemet kvarstått kan jag välja att lämna partner eller hans släkt.

Iom att ts inte verkar ha varit tydlig med att en förändring måste ske känner jag att det är där man måste börja. Vissa behöver man förklara de mest grundläggande sociala koderna för. Det finns de som har svårigheter med sådant.

 

[Petruska]

Problemet är bra mycket större än så, det du nämner är bara en del i det hela. Är det någon som egentligen tycker att det är normalt och trevlig att föra en sådan diskussion på en släktsammankomst med den "nya" närvarande? Inte heller har jag skrivit att jag inte kommer vidta åtgärd, men det är inget man gör utan att ha tänkt sig noga för. Det är som upplagt för att bli riktigt infekterat!

Min uppfattning är snarast den motsatta. Av de olika problem jag tyckte verkade vara inblandade i det här, valde du att helt betona det som jag tyckte verkade vara det minsta problemet.

Sen tycker jag nog aldrig att hur mycket någon spricker när hon föder barn är ett passande samtalsämne, men jag tycker inte att den situation du beskriver gör så mycket extra till det hela. Att det är just hans ex som sprack, är väl en bisak när det gäller ett så udda samtalsämne. Nog borde det finnas något lite mindre kleggigt, liksom, att samtala om oavsett vem som är närvarande eller inte?

 

[Kattennizze]

Alltså jag tycker att det nästan aldrig passar sig att prata om hur mycket en icke närvarande kvinna sprack på sin förlossning men jag håller inte alls med om att det är ohyfsat att prata om exets förlossning allmänt.

Mina föräldrar nämner absolut mitt ex ibland. Det är oundvikligt liksom. Och då har vi ju inga barn ihop ens.

Jag tänker att det där beror kanske mer på vad man är van vid, t ex om man arbetar inom förlossningsvård och flera i familjen arbetar inom vården då blir ju kroppsliga detaljer väldigt avdramatiserat, dvs det man möter dagligen. Däremot har man ju aldrig rätt att kränka någon annan och om jag vet med mig att någon är finkänslig för kroppsliga detaljer så håller jag ju flabben om det, men jag har nog klampat och kränkt folk när jag varit frispråkig och det är ju aldrig bra givetvis. Det beror ju på att för mig är kroppen så avdramatiserad så jag fattar inte att folk tycker att det är kränkande att beskriva hur mycket man sprack i underlivet t ex.

 

[Kattennizze]

Men hallå, det är ett forum?! Här kan väl det mesta ventileras och med lite tur kanske få en annan infallsvinkel.

Men jag förstår inte varför du behöver en ny infallsvinkel? Du upplever ett problem och du verkar inte må bra i din situation, och dina känslor är ju dina och aldrig fel, liksom. Jag menar faktiskt inte att låta hård i tonen, utan mer att du ska ta dig själv på allvar och ta dina känslor på allvar. Du har all rätt att känna som du gör, och din sambo måste ta hänsyn till det.

 

[Kattennizze]

Min uppfattning är snarast den motsatta. Av de olika problem jag tyckte verkade vara inblandade i det här, valde du att helt betona det som jag tyckte verkade vara det minsta problemet.

Sen tycker jag nog aldrig att hur mycket någon spricker när hon föder barn är ett passande samtalsämne, men jag tycker inte att den situation du beskriver gör så mycket extra till det hela. Att det är just hans ex som sprack, är väl en bisak när det gäller ett så udda samtalsämne. Nog borde det finnas något lite mindre kleggigt, liksom, att samtala om oavsett vem som är närvarande eller inte?

Fast nu låter du som en överklassdam där saker och ting inte "passar sig". Vem bestämmer vad som passar sig? Om alla inblandade är ok med att prata om hur mycket man spricker så är det väl ok antar jag. (Sen kan någon känna sig obekväm och Gud förbjude, kränkt men med lite fingertoppskänsla märker man ju det).
Jag avskyr sånt där att saker och ting inte passar sig för att man har en viss uppfostran och tillhör en viss samhällsklass (det där styrs nämligen väldigt mycket av vilka sociala koder man föds med).

 

[Raderad medlem 6459]

@Kattennizze Kan vara jag som är känslig också! Men intima detaljer om andras förlossningar vill jag sällan höra om, ens från dem själva.

 

[Kattennizze]

@Kattennizze Kan vara jag som är känslig också! Men intima detaljer om andras förlossningar vill jag sällan höra om, ens från dem själva.

Svårt att tro att du är så känslig Niffe, hade inte trott det med tanke på din fräna och coola attityd.

 

[Amha]

@Kattennizze Kan vara jag som är känslig också! Men intima detaljer om andras förlossningar vill jag sällan höra om, ens från dem själva.

Jag är likadan. Kanske lite åt extremfallet där jag tycker att mycket runt vård är.. obehagligt/otrevligt att prata om. Sen är det såklart coolt med förlossningar på något sätt ändå men slabbiga detaljer: nej tack.

 

[Raderad medlem 6459]

Svårt att tro att du är så känslig Niffe, hade inte trott det med tanke på din fräna och coola attityd.

Haha!

 

[Petruska]

Fast nu låter du som en överklassdam där saker och ting inte "passar sig". Vem bestämmer vad som passar sig? Om alla inblandade är ok med att prata om hur mycket man spricker så är det väl ok antar jag. (Sen kan någon känna sig obekväm och Gud förbjude, kränkt men med lite fingertoppskänsla märker man ju det).
Jag avskyr sånt där att saker och ting inte passar sig för att man har en viss uppfostran och tillhör en viss samhällsklass (det där styrs nämligen väldigt mycket av vilka sociala koder man föds med).

För mig handlar det mest om att jag helst slipper blod och slem i maten, så att säga.

Och, vilket är poängen, att jag inte tycker att spruckna underliv är någon höjdare till samtalsämne betyder inte att det är något fel med samtalsämnet. Bara att jag helst undviker det.

Jag håller helt enkelt inte med TS, utifrån hennes beskrivning, om att allt den där familjen gör är fel. Att TS inte trivs med det, är en annan fråga. Det är mycket man inte trivs med. Nästan alltid tvingas man lära sig hantera det på något sätt, nästan aldrig har man någon sorts rätt att slippa det gratis.

 

[Kattennizze]

För mig handlar det mest om att jag helst slipper blod och slem i maten, så att säga.

Och, vilket är poängen, att jag inte tycker att spruckna underliv är någon höjdare till samtalsämne betyder inte att det är något fel med samtalsämnet. Bara att jag helst undviker det.

Jag håller helt enkelt inte med TS, utifrån hennes beskrivning, om att allt den där familjen gör är fel. Att TS inte trivs med det, är en annan fråga. Det är mycket man inte trivs med. Nästan alltid tvingas man lära sig hantera det på något sätt, nästan aldrig har man någon sorts rätt att slippa det gratis.

Och där är jag helt enig med dig, att TS måste säga ifrån hur hon vill ha det.