Att leva i någon annans familj (barn sedan tidigare förhållande)

Jösses! Känns som en tröst att jag inte är ensam...

Det är så klockrent det du berättar. Men för min del så är familjen liksom inte elak mot mig öppet på det sättet och jag vet att de gillar mig. Men de hade gärna sett att killen och hans ex förblev ett par för barnens skull. Och de diskuterar gärna henne när jag är med... Oavsett vad man tycker om henne så försätter det mig i en obekväm situation.

Man står ut med så jäkla mycket, frågan är ens om någon inser hur mycket man sväljer, precis som du säger. Jag är ingen svartsjuk person, jag tar det mesta med en nypa salt och har rätt avslappnad inställning till det mesta... Men det betyder ju inte att man ska gno in gång på gång vad jag inte är del av eller någonsin kommer vara del av. Jag får snällt stå sidan om och helst ska jag var så jävla nöjd och tacksam över det. Tacksam för resterna (låter illa att skriva så men lite så är det). Och jag gör det för att jag älskar den här mannen...


Men hur ska de veta att du tar illa upp om du inte säger något? Många saknar fingertoppskänsla och de verkar ju gilla dig? Säg ifrån lite snyggt och släpp offerkoftan.
 
Kanske för att tillhör rent allmänt vett?
Så då kokar problemet i själva verket ner till att du mår dåligt över att din partners släktingar enligt din mening saknar allmänt vett och du tänker inte ens försöka ta upp saken till diskussion eller vidta någon annan åtgärd, eftersom de borde ha haft det som du menar är allmänt vett?

Det som därutöver kan hjälpa dig är att se att det finns andra som befinner sig i samma sits?
 
Så då kokar problemet i själva verket ner till att du mår dåligt över att din partners släktingar enligt din mening saknar allmänt vett och du tänker inte ens försöka ta upp saken till diskussion eller vidta någon annan åtgärd, eftersom de borde ha haft det som du menar är allmänt vett?

Det som därutöver kan hjälpa dig är att se att det finns andra som befinner sig i samma sits?

Problemet är bra mycket större än så, det du nämner är bara en del i det hela. Är det någon som egentligen tycker att det är normalt och trevlig att föra en sådan diskussion på en släktsammankomst med den "nya" närvarande? Inte heller har jag skrivit att jag inte kommer vidta åtgärd, men det är inget man gör utan att ha tänkt sig noga för. Det är som upplagt för att bli riktigt infekterat!
 
Problemet är bra mycket större än så, det du nämner är bara en del i det hela. Är det någon som egentligen tycker att det är normalt och trevlig att föra en sådan diskussion på en släktsammankomst med den "nya" närvarande? Inte heller har jag skrivit att jag inte kommer vidta åtgärd, men det är inget man gör utan att ha tänkt sig noga för. Det är som upplagt för att bli riktigt infekterat!
Just det där samtalet kan säkert förekomma både här och där då det finns folk som tycker att förlossningar är hur intressant och tufft som helst och behandla ämnet därefter.
 
Fast alltså att diskutera ingående hur hans ex murra sprack är varken intressant för mig, eller speciellt kul för henne att få veta att andra diskutera. Och just då hade det ingen som helst relevans och anledning att diskuteras.

Men visst, man kan tycka det är intressant, men då kan man prata i allmänna drag.
 
Fast alltså att diskutera ingående hur hans ex murra sprack är varken intressant för mig, eller speciellt kul för henne att få veta att andra diskutera. Och just då hade det ingen som helst relevans och anledning att diskuteras.

Men visst, man kan tycka det är intressant, men då kan man prata i allmänna drag.
Som sagt, det finns de som tycker det. Jag har fått höra från en nybliven pappa vars partner inte ens kommit hem från bb om sådana detaljer. "vi fick en ***, de är kvar på bb för **** sprack ganska mycket. Det blev så när bebis var på väg ut för **** kände att *** så det blev/.../" ja, många detaljer jag klarat mig bra utan.
 
Som sagt, det finns de som tycker det. Jag har fått höra från en nybliven pappa vars partner inte ens kommit hem från bb om sådana detaljer. "vi fick en ***, de är kvar på bb för **** sprack ganska mycket. Det blev så när bebis var på väg ut för **** kände att *** så det blev/.../" ja, många detaljer jag klarat mig bra utan.

Men han är varken nybliven pappa och hans föräldrar är inte nyblivna farföräldrar. Jag är inte kompis med hans ex, så det är inte jämförbart.
 
Fast alltså att diskutera ingående hur hans ex murra sprack är varken intressant för mig, eller speciellt kul för henne att få veta att andra diskutera. Och just då hade det ingen som helst relevans och anledning att diskuteras.

Men visst, man kan tycka det är intressant, men då kan man prata i allmänna drag.
Fast i det läget kan man faktiskt säga till, "ursäkta men jag känner inte att det här är nåt jag vill diskutera/höra". Det hade jag sagt oavsett vem det handlade om.
 
Men antingen gör du något åt problemet och talar om för din partner hur du känner eller så gör du det inte och fortsätter att tala om vad som är normalt beteende eller inte. Ingen kommer att göra något så länge du inte talar om hur du vill ha det, och sker ingen förändring är det väl inte så mycket annat att göra än att lämna relationen? Jag förstår inte riktigt vad problemet är?
 
Jag förstår nog inte heller varför du skriver på Buke i stället för att prata med din partner? Det är väl bara ni som kan lösa problemet liksom. Om du vill ha barn och inte han är det ju bara att välja vad som är viktigast, mannen eller barn. Det är ju ingen som kan fatta de besluten åt dig liksom, bara du.
 
Ja men ibland behöver man väl bolla sina tankar med nån annan först? Att hon skriver här betyder ju inte att hon inte ska tala med sin partner.
Jodå men det känns mera som TS vill att vi ska tycka att hennes sambo är dum, släktingarna dumma och hon själv inte har något ansvar för sin situation. Och det är det jag reagerar på, det är ju bara hon och endast hon som kan lösa sin sits, sambon kommer ju inte göra något, han verkar ju trivas? Sen fattar jag med att det är svårt och jobbigt men att hon måste göra något är ju uppenbart, hon har ju i tidigare tråd skrivit om sin barnlängtan om jag inte minns helt galet.
 
Jodå men det känns mera som TS vill att vi ska tycka att hennes sambo är dum, släktingarna dumma och hon själv inte har något ansvar för sin situation. Och det är det jag reagerar på, det är ju bara hon och endast hon som kan lösa sin sits, sambon kommer ju inte göra något, han verkar ju trivas? Sen fattar jag med att det är svårt och jobbigt men att hon måste göra något är ju uppenbart, hon har ju i tidigare tråd skrivit om sin barnlängtan om jag inte minns helt galet.

Men hallå, det är ett forum?! Här kan väl det mesta ventileras och med lite tur kanske få en annan infallsvinkel.
 
Ja men ibland behöver man väl bolla sina tankar med nån annan först? Att hon skriver här betyder ju inte att hon inte ska tala med sin partner.

Exakt! Få nya tankar och idéer. Precis som du skriver så framkommer det ingenstans att jag inte kommer göra något åt saken. Att jag skriver här är ju för att jag har kommit till ett sorts vägskäl, att jag nu tvingas ta tag i det eller avsluta, men det är inget man gör i en handvändning.
 
Ts, jag hade inte stått ut en sekund i det förhållandet. :wtf:
Med den släkten. :(
Eller i det huset. :crazy:
Jag hade känt mig utbytt. Till något sämre, skulle min känsla bli.
Säger inte att det är så för dig, men det är så jag skulle känna.

Att diskutera en annan kvinnas (hans ex) förlossning tycker jag är på gränsen till väl intimt. Med dig närvarande dessutom. Riktigt ohyfsat faktiskt! :mad:
Det är respektlöst och ett ganska aggressivt sätt att hålla dig utanför, om du frågar mig.
Jag hade känt mig fruktansvärt obekväm. Och arg! :mad:

Jag tycker din sambos icke-önskan angående fler barn är fullt rimlig.
Jag tycker också det är ok att han tog upp det efter ett år.
Antagligen för han tyckte tiden var mogen i er relation och att han ville vara tydlig med det.

Allt det andra är i mina ögon inte ok.
Om jag skulle göra slut med denna man så skulle det inte vara på grund av barnfrågan utan på grund av allt det andra.

Tufft för dig. :heart
Beundransvärt att du verkar hålla huvudet högt och stå ut.
Fråga dig själv om det är värt det. Det är mitt råd. :heart
 
Fast alltså att diskutera ingående hur hans ex murra sprack är varken intressant för mig, eller speciellt kul för henne att få veta att andra diskutera. Och just då hade det ingen som helst relevans och anledning att diskuteras.

Men visst, man kan tycka det är intressant, men då kan man prata i allmänna drag.

Herregud! :eek: Vad gränslöst!
 

Liknande trådar

Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
6 604
Senast: Roheryn
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 767
Senast: Anonymisten
·
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 521
Senast: Queen
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 136

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp