Är svenskar bra på engelska? - utbruten ur Är det bara jag…

[Unafraid]

Spontant kan jag väl tycka att om de andra var så jätteduktiga borde läraren kunnat fokusera på dig främst. Men jag förstår att inte alla skolor fungerar/fungerade så.

Det börjar vara 15 år sen så jag kommer inte ihåg mycket mer än att alla var så enormt duktiga. Jag minns inte ens vem vi hade som lärare, hen gjorde säkert sitt bästa.

Åh gud jag gick igenom samma traumatiska upplevelse när jag gick i gymnasiet. Tror inte jag heller lärde mig någonting. Hålla käften möjligen och låta andra prata.

Just det där med att vara tyst har jag nog aldrig lärt mig

Tillägg: jag anser fortfarande att jag är sämst på engelska, men använder det återkommande i jobbet och verkar göra mig förstådd, så det får väl duga

 

[Nytant]

Förlåt men vi alla är väl modersmåltalare? Eller menar du att ditt modersmål är engelska?

Du skrev:

Jag tycker att man kan fråga vad de som har engelska som modersmål tycker,

Då svarade jag att jag är modersmålstalare (av engelska) och ytterligare två språk.

 

[Migo]

Som gammal lärare i engelska skulle jag vilja påstå att svenskar är generellt bra på engelska. Däremot har många svenskar en självbild där de anser sig tala engelska flytande och på nästan samma nivå som någon med engelska som modersmål, vilket jag bestämt anser inte är fallet

Får mig att tänka på Fredrik Lindström(?) som pratade om just svenskars tendens att kalla sig duktiga på engelska. Han skrattade och sa nått om att det är först när man kan namnen på alla redskapen i en kökslåda som man faktiskt kan språket "flytande"*.

Maken pratar fortfarande bara engelska efter 2 år i sverige. Vi upplever att det är två väldigt väl åtskilda läger vad gäller engelskan; antingen ler folk och växlar över och försöker så gott de kan (vilket ju ofta blir fullt förståeligt även med mer begränsade ordförrråd) eller så blir de extremt tveksamma/självmedvetna och pratar med mig som att maken inte är där...

(Jag är gift med en amerikan som pratat engelska hela sitt liv, han kan absolut inte exakta namn för alla köksredskap )

 

[Red_Chili]

Jag upplever att det är väldigt(!) varierande. I vissa situationer framstår jag själv som skitbra på engelska (även enligt personer med engelska som modersmål) och märker att många har svårare än mig. I andra situationer framstår jag som en medelmåtta, vilket om det stämmer skulle betyda att de som är sämre än mig är riktigt dåliga

Sedan har jag inte koll på hur det generellt sett är i andra länder heller. De gånger jag har kontakt med folk i andra länder så är det främst personer med engelska som modersmål och flera av dem blir imponerade bara någon annan kan göra sig förstådd på engelska

 

[GoldieII]

Du skrev:

Då svarade jag att jag är modersmålstalare (av engelska) och ytterligare två språk.

Är man tvåspråkig från början har man såklart en fördel. Dessvärre envisas modersmålslärare ofta med BrE och jag talar och skriver AmE. Det fick jag mycket skäll för i grundskolan. Inte mitt fel att mamma var från US liksom.

 

[Asko]

Du skrev:

Då svarade jag att jag är modersmålstalare (av engelska) och ytterligare två språk.

Förlåt jag menar inte att göra mig dum över dig utan jag är uppriktigt nyfiken. När du skriver ytterligare två språk, menar du då två ytterligare modersmål eller att du kan två ytterligare språk?

Jag är nyfiken då jag kan tre språk också, och två av dem sedan jag började prata typ (teckenspråk och svenska). Teckenspråk är mitt förstaspråk (som i att det var det första språket jag kommunicerade i) men samtidigt så säger jag att svenska är mitt modersmål. Eller kan två språk vara modersmål?

 

[Nytant]

Förlåt jag menar inte att göra mig dum över dig utan jag är uppriktigt nyfiken. När du skriver ytterligare två språk, menar du då två ytterligare modersmål eller att du kan två ytterligare språk?

Jag är nyfiken då jag kan tre språk också, och två av dem sedan jag började prata typ (teckenspråk och svenska). Teckenspråk är mitt förstaspråk (som i att det var det första språket jag kommunicerade i) men samtidigt så säger jag att svenska är mitt modersmål. Eller kan två språk vara modersmål?

Ja precis, sammanlagt tre modersmål. Utöver dem talar jag två språk till hjälpligt.

 

[Asko]

Jag upplever att det är väldigt(!) varierande. I vissa situationer framstår jag själv som skitbra på engelska (även enligt personer med engelska som modersmål) och märker att många har svårare än mig. I andra situationer framstår jag som en medelmåtta, vilket om det stämmer skulle betyda att de som är sämre än mig är riktigt dåliga

Sedan har jag inte koll på hur det generellt sett är i andra länder heller. De gånger jag har kontakt med folk i andra länder så är det främst personer med engelska som modersmål och flera av dem blir imponerade bara någon annan kan göra sig förstådd på engelska

Sätt mig in i en internetchat med fandomsmedlemmar och jag känner mig som "värsta proffset" på engelska eller sätt mig i en kvällsmingel med engelska lektorer och jag håller käften hela kvällen Jag fattar vad du menar!

 

[GoldieII]

Förlåt jag menar inte att göra mig dum över dig utan jag är uppriktigt nyfiken. När du skriver ytterligare två språk, menar du då två ytterligare modersmål eller att du kan två ytterligare språk?

Jag är nyfiken då jag kan tre språk också, och två av dem sedan jag började prata typ (teckenspråk och svenska). Teckenspråk är mitt förstaspråk (som i att det var det första språket jag kommunicerade i) men samtidigt så säger jag att svenska är mitt modersmål. Eller kan två språk vara modersmål?

Aldrig ens funderat på det. Mitt räknar jag som AmE men såklart är väl Svenska det vanligaste man talar i Sverige, men räknar nog inte det som modersmål men andra kan ju ha andra synpunkter.

 

[Asko]

Aldrig ens funderat på det. Mitt räknar jag som AmE men såklart är väl Svenska det vanligaste man talar i Sverige, men räknar nog inte det som modersmål men andra kan ju ha andra synpunkter.

Jag har alltid tänkt att svenska är det vanligaste modersmålet i Sverige, men du tycker inte att det är ett modersmål i Sverige?

 

[Lingon]

Aldrig ens funderat på det. Mitt räknar jag som AmE men såklart är väl Svenska det vanligaste man talar i Sverige, men räknar nog inte det som modersmål men andra kan ju ha andra synpunkter.

Modersmål är det första språk man lär sig. Oavsett om det är vanligt där man bor eller inte.

 

[Asko]

Modersmål är det första språk man lär sig. Oavsett om det är vanligt där man bor eller inte.

Är det? Iofs är teckenspråk kanske lite speciellt då det är svenskt teckenspråk, dvs samma ord även om helt annan grammatik etc.
Som liten så hade jag dock besvär med att jag använde teckenspråkig grammatik i mina texter i skolarbetet. Men å andra sidan så känner jag mig så bekväm med svenskan numera att jag tycker att det är som mitt modersmål medan jag blivit lite mera ovan med teckenspråket.
Dock så brukar jag iallafall säga (då det är det) att teckenspråket är mitt förstaspråk.

 

[Praeterea]

Ja, det var toppen! Tror dock att det kan ha varit en specialare för skolan jag gick på, det var en liten privat skola med internationell profil. Vet inte hur vanligt det är på andra skolor.

Jag gick på helt vanlig kommunal gymnasieskola och hade möjlighet att göra CAE efter Engelska C (eller vad det kan ha hetat...). Det var dock frivilligt och det var inte uttalat att kursen var en träning inför provet, men det var väl antagligen tänkt att vi skulle ha kunskaperna som krävdes efter genomgången kurs.

KL
Jag jobbar på franska och engelska på en arbetsplats där ingen just nu har engelska som modersmål och några har franska som modersmål och ytterligare andra har det som ett nära andra språk, dvs gått i skolan på franska även om de pratade ett annat språk hemma. I hela organisationen är franska och engelska arbetsspråk och trots att inget av dem är mitt modersmål så märker jag att det inom organisationen vuxit fram egna varianter av språken, just för att många av oss medarbetare inte har dem som modersmål och att modersmålstalarna anpassar nivån till oss andra. Framförallt upplever jag att idiomatiska uttryck och en del språkliga nyanser har tvättats bort. Å ena sidan tycker jag det är skönt för att jag känner att min nivå räcker till, å andra sidan är det lite sorgligt och synd att gå miste om en möjlighet att verkligen lära sig språket på djupet.

Och å tredje sidan (eller nåt) så är det kanske också tjusningen med språk, att de förändras och anpassas så att de är funktionella för dem som använder dem.

 

[Mineur]

Jag gick på helt vanlig kommunal gymnasieskola och hade möjlighet att göra CAE efter Engelska C (eller vad det kan ha hetat...). Det var dock frivilligt och det var inte uttalat att kursen var en träning inför provet, men det var väl antagligen tänkt att vi skulle ha kunskaperna som krävdes efter genomgången kurs.

Jamen det där låter bekant! Jag minns att vi fick kvällsundervisning i skolan samt att vi hade några lektioner en bit in på sommaren också, efter studenten, för att till slut sitta provet. Allt var helt frivilligt, så det stämmer nog att det var mer som en förlängning av Engelska C än en ensamstående kurs som sådan.

 

[Kakis]

Nej, det är nog inte så konstigt att du inte förstår, detta är ett av mina nördområden och att uttrycka mig begripligt om sånt är nåt av det svåraste jag vet Jag menar att det faktum att vi är globalt bäst inte säger så mycket om hur bra vi är. (Och kanske inte om hur mycket bättre vi är än andra länder heller. Definitivt inte tillräckligt bra för att t.ex. skämta om andras uttal. Det är bara att vi inte hör hur svensk vår engelska är.) Och vetskapen om att vi är bäst har, lite bakvänt, lett till att många överskattar sin förmåga, inte riktigt inser sina begränsningar, och inte förblir ödmjuka inför det faktum att det trots allt är ett annat språk. Det som är de typiska svenska missarna anses då snarare inte vara särskilt viktiga.



Jag håller alltså inte riktigt med. Jag ser många svenska företag som använder sig av engelska på den svenska marknaden, men faktiskt gör fel – antingen för att man inte kan eller vet bättre, eller för att man vet att den svenska marknaden kommer förstå felet bättre än det som är rätt. För några år sedan var det en telefoniaktör som baserade en hel kampanj på ett svenskt feluttal. Feluttalet, att det var så pass utbrett, och den medföljande betydelseförskjutelsen var alltså en förutsättning för kampanjen, men den handlade inte om att det var ett feluttal. Om det fanns ironi i upplägget tror jag den gick de flesta svenskar förbi. Generellt brukar man säga att svenskar är bra på s.k. coffee shop English. Det kan bli ett problem om man utifrån det extrapolerar och förutsätter tillräckliga kunskaper för annan sorts användning. A little knowledge is a dangerous thing, som det heter. Sen tror jag en del av problemet också är att Engelskan på många sätt är mer komplext än svenskan, eftersom ordförrådet är så pass mycket större.

Alltså, jag menar inte att klanka ner på svenskar, tvärtom. Det är svårt med språk. Det är inte konstigt och helt okej att inte vara expert.

Åh ditt inägg får mig att tänka på boken We Can English som tar upp svensk reklam på engelska.

 

[Kakis]

Jag tycker det beror på som @Mineur var inne på, vad är bra engelska?
Jag kan göra mig förstådd, kan främst jobbtermer, då jag jobbar helt på engelska sedan många år tilllbaka. Jag har även haft ett förhållande med en engelsman(som bott 15 år i Sverige men inte talade svenska, även om han förstod en del och kunde läsa tex en meny) Då insåg iallafall jag hur dåligt ordförråd jag hade och har sen dess börjat jobba på att lära mig nyanser, synonymer och mer avancerade ord för att kunna beskriva saker mer korrekt.

 

[Voeux]

Får mig att tänka på Fredrik Lindström(?) som pratade om just svenskars tendens att kalla sig duktiga på engelska. Han skrattade och sa nått om att det är först när man kan namnen på alla redskapen i en kökslåda som man faktiskt kan språket "flytande"*.

Jag ger mig inte på definitionen av flytande men jag tror ju att det är ytterst få i icke-engelskspråkiga länder som kan slänga ur sig vad rivjärn, äggdelare osv. heter på engelska. Det känns som höga krav för att få kalla sig duktig på ett språk. Maken pratar exempelvis uteslutande engelska på sitt jobb som avtalsförhandlare men tror inte han hade kunnat rabbla köksredskap obehindrat.

Min uppfattning är att svenskar är duktiga på engelska i jämfört med andra icke-engelskspråkiga länder. Mina vänner som flyttat hit från diverse olika länder har sagt att de upplever att ”alla” svenskar pratar engelska och det gör det väldigt enkelt som inflyttad. Med det sagt varierar det nog i vilka kretsar man dimper ner och experter är vi ju inte, generellt. Men att kunna konversera är ju långt ifrån en självklarhet i många länder, har jag märkt.

EDIT: Inser att jag missade att det skrivits en hel del fler sidor än vad jag såg och detta redan diskuterats

 

[Nytant]

Åh ditt inägg får mig att tänka på boken We Can English som tar upp svensk reklam på engelska.

Måste köpa direkt!

 

[Voeux]

Jag upplever också att det överlag i Sverige, Jantelagen till trots, finns en viss tendens till överlägsenhet och självgodhet - när det gäller allt från språkkunskaper till byggnadsvård och livvsstil. Jag är själv skyldig till det och det är lätt hänt! Vi är liksom så vana vid att Sverige pratas om som ett fantastiskt land på så många sätt (vilket det också är) att tanken att "Sverige och svenskt = lite finare, lite bättre" nästan kommer med modersmjölken. Men det är kanske en diskussion för en annan tråd (där jag sannolikt kommer att bli nedskjuten).

Så sant detta. Du får inte tycka att DU är bättre än andra svenskar men VI svenskar är bättre än alla andra

 

[Lingon]

Jag tycker det beror på som @Mineur var inne på, vad är bra engelska?
Jag kan göra mig förstådd, kan främst jobbtermer, då jag jobbar helt på engelska sedan många år tilllbaka. Jag har även haft ett förhållande med en engelsman(som bott 15 år i Sverige men inte talade svenska, även om han förstod en del och kunde läsa tex en meny) Då insåg iallafall jag hur dåligt ordförråd jag hade och har sen dess börjat jobba på att lära mig nyanser, synonymer och mer avancerade ord för att kunna beskriva saker mer korrekt.

Bara det att engelsmannen du skriver om bott i Sverige i 15 år utan att lära sig svenska säger en hel del om hur bra svenskar är på engelska. Han behövde inte lära sig svenska för han klarade sig med engelska.