För att vi utan en rättvis bedömning av vår och andras kompetens dels använder vår engelska i områden eller kanaler eller syften som vi inte har kompetens för, och dels upplever kanaler eller aktörer som normgivande när de inte bör vara det. Så fortplantar sig en version av engelska som efter ett par varv kanske blir lite mindre användbar gentemot andra talare än just de svenska, och det är inte där engelskan behövs.
Kampanjen jag nämnde var till exempel helt på engelska, och med, som jag uppfattade det, en US-amerikansk talarröst. Då blir ju det svenska antagandet till synes legitimerat dels av den stora aktören, dels av den upplevde modersmålstalaren.
Med det sagt så är jag ingen domedagsprofet, ingen kommer dö av att svenskar tror att cheap uttalas som sheep eller kämpar med subject-verb-agreement, och vi kommer nog fortfarande kunna göra oss förstådda utomlands. Till nöds får man väl peka på det billiga får man vill köpa. Men beroende på område, sakfråga, kanal, aktör, talare, mottagare, kan det vara bra att vara medveten om hur långt den egna kompetensen räcker.