Exakt, hörde till och med på radio, för några månader sedan, minns inte var, om ungdomar som i skolan tyckte det var lättare att läsa på engelska än på svenska. Det kan ju vara vad de upplever om just tex de fått öva sig i läsning i engelskan o spelar dataspel på engelska medan vi har ett problem med frivillig läsning och avsaknad av bokslukarålder, högläsning för barn osv på svenska numera.Man "ser" ju alltmer engelska i omgivningen nu än tidigare; reklam etc blandar svenska med engelska hejvilt (min brittiske man är djupt förbryllad över det fenomenet) och inte minst unga blandar också in många engelska ord och uttryck i sitt vardagsspråk. Det betyder inte att deras verkliga kunskaper i engelska är djupare än så, det är en ganska ytlig kunskap enligt min erfarenhet. Man tror sig vara jättebra på engelska men ordförrådet är väldigt ytligt.
Kanske den tron att "vi är bra på engelska" gör att vi inte går vidare och lär oss mer av det engelska språket sedan vi gått ut skolan? Vi tycker att vi kan ju redan allt. Fast det gör vi inte. Jag som ändå pratar uteslutande engelska hela dagarna med min man sedan mer än 30 år tillbaka, lär mig nya ord hela tiden, ord och uttryck. Och jag inbillar mig att jag är bra på engelska.....
Problemet är ju att de omöjligen kan vara bättre på att läsa på engelska än på svenska egentligen utan det blir som att vi lämnar ett språk vi är bra på för ett som vi är sämre på, utan att riktigt vara medvetna om hur mycket sämre. I slutänden får de två språk att vara halvkassa på (ett man är kass på att läsa och ett som man är lite sämre på att tala än en som är född med språket) istället för ett riktigt bra förstaspråk och ett riktigt bra andraspråk.