Är ni också hjärntvättade?

[skogaliten]

Nja.

Eller.
Jag håller med dig.
Och du beskriver hur dina vänner inte blivit tillfrågade om orsaken till övervikt.
Å andra sidan erbjuds mycket stöd och samtal och råd och vägningar inom sjukvården.
Genomförandet av att gå ner i vikt via livsstilsförändringar kan inte vården göra.
Stöttar gör den.
Men inte alla, nej, och troligen inte i den utsträckning som många individer "behöver" för att lyckas.

I Värmland gjordes ett projekt som hette "Finn din form".
Det var en organisation som heter "Friskvården i Värmland" som höll i det hela. Det var gemensam motion, träffar, kostråd.
Under en period träffades man regelbundet och alla deltagarna gick ner i vikt, fick bättre blodsockervärden (som alltså mättes), fick bättre kondition.
Sedan gjordes en uppföljning ett år efter projektet. Jag har för mig att alla deltagarna var tillbaka på base-line eller något sämre.
Det vill säga, för just de individerna hängde det lyckade resultatet på uppföljning av utomstående. När den uppföljningen upphörde, upphörde också livsstilsförändringarna.

Jag funderar på om beteendevetare skulle vara lämpligaste utbildningsbakgrunden för personal som ska hjälpa till med viktnedgång, eftersom det handlar om att ändra beteendemönster. och det är jättejobbigt att lyckas med på ett varaktigt sätt.

Tack för att du ger ett handfast exempel på det jag skrivit om i flera inlägg...

 

[monster1]

Jag väljer ju vilken miljö/omgivning jag befinner mig i. Och i den miljön, finns ingen "vikthets".
Jag väljer om jag bryr mig om "vikthets" eller inte.
Och jo, jag väljer dessutom om jag vill se bantningstips och tjusiga, välklädda donnor på glassiga tidningar som "vikthets" eller som något annat, eller om jag ens bryr mig om att titta på omslagen på glassiga tidningar som jag inte är intresserad av att läsa.

Men då är du kanske heller inte så representativ för det som TS pekar på när du skriver att du inte stöter på det?

 

[kryddelydd]

Men vad dillar du om? Tjocka ser normala ut? NEJ! Du har ju ingen koll alls på hur dagens ideal ser ut.

Nja, jag pratar inte ideal.
Jag pratar verkliga livet.
Och hur vår uppfattning förändrats om vad som är "normalt".

Att det finns något slags ideal inom skönhets- och modeindustrin, ivrigt påhejade av utseendet hos kvinnliga skådisar, är en helt annan sak i mina ögon.
Det handlar ju också om att inse att skönhets- och modeindustrin faktiskt inte har så mycket med den verkliga världen att göra.
Och att faktiskt mentalt förstå att den typen av kroppar som visas upp i sådana sammanhang inte är något som man själv har anledning att eftersträva.

Jag skiter i "dagens ideal" för att uttrycka mig i klarspråk.
Och jag har också med en dåres envishet använt mig av "normalvikt" som begrepp, jämfört med övervikt.

Menar du att alla som avviker från det som visas upp av modebransch et c, förväntas skämmas?

I så fall förstår jag om världen kan upplevas som dömande och väldigt jobbig.
Om man går omkring och tror att omvärlden dömer ens kropp med något slags ideal-mall?
Eller om man tror att man själv ska jämföra sig med något slags konstgjort ideal?

 

[ginnies]

Faktiskt, när jag tänker efter så tror jag inte att många jag känner skulle säga att de ser elitidrottare som hälsosamma.

Håller helt med, och det behöver inte ens vara elitidrottare, känner många löpare som är maniska , bantar för att gå ner några kilo inför lopp fast de är trådsmala och en del åker frekvent på 24 timmars, men det blir nåt i huvudet på en del av dem.

 

[kryddelydd]

Men då är du kanske heller inte så representativ för det som TS pekar på när du skriver att du inte stöter på det?

Får man bara ha åsikter om man är "representativ"?

Jag försöker visa på en annan aspekt av problem med övervikt.

 

[ginnies]

Vanlig husmanskost. Dricker vatten till maten. Ägg, kvarg, knäckebröd. Helt vanlig mat men man måste ju inte äta så himla stora portioner.

Jag blir ändå nyfiken på hur en dag ser ut på 1250 kcal, ja menar mättande frukost , 2-3 mellanmål samt lunch o middag, för mig låter det som varje portion blir väldigt liten.
Och jag äter inte själv något med socker,(nära aldrig mjuka mackor, ris, potatis o pasta,) annat än det kan vara kaviar, sill , sardin eller nåt sånt. Men får ändå inte 1250 fördelat på 5 mål bli så mycket.
Räknar själv 2 mellanmål/ 200 kcal ( ett ägg ev o en frukt)
Då är det 350 kvar till varje övrig mål .

 

[fejko]

Nu är jag kanske inte representativ, men jag har aldrig haft bilden av elitidrottare som hälsosamma. De är ju alla en hårsmån från att gå sönder på både längden och tvären, många skadas, många vinteridrottare har köldastma, ätstörningsproblematiken i vissa idrotter är välkänd etc.

Faktiskt, när jag tänker efter så tror jag inte att många jag känner skulle säga att de ser elitidrottare som hälsosamma.

Och doping!!!

 

[monster1]

Får man bara ha åsikter om man är "representativ"?

Jag försöker visa på en annan aspekt av problem med övervikt.

@Saeta skriver så här "Fast det här handlar inte om sjukdomar..." för att åter igen försöka förklara om att det här inte handlar om att samhället värnar om de hälsoaspekter överviktiga utsätts för utan om samhällets syn på övervikiga generellt och framförallt vilka egenskaper man tillskriver överviktiga personer (odiscipilnerade, ofräscha, dumma etc).
Detta är ditt svar:

Igen.
Du har fel.
Övervikt handlar om sjukdomar. Och att låstas som om det inte gör det, betyder att man kanske uppmuntrar folk att bli sjukare och mer hindrade än de behöver vara.

Då blir diskussionen jättekonstig. Så ja om du ska uttala dig å samhällets vägnar är det viktigt att du är representativ alternativt påläst om synen på övervikt i samhället och inte bara inom sjukvården.

 

[MiniLi]

Va???
Sen när är 53.5kg på 160cm lägsta normalspann, size 0 och modesmal? Nä vet du vad! Det är en högst frisk och normal vikt.

Jag äter vanlig mat, rör på mig vanligt och håller mig mätt och nöjd. Det är inte hysteri eller att svälta sig.

Klart att din vikt/längd ligger i ett normalspann, det onormala handlar om att du måste begränsa ditt näringsintag kraftigt för att hålla vikten.
Jag är ungefär som du i storlek, skillnaden mellan oss är att jag är stabil på denna vikt på ca 2000 kcal = detta är min individuella normalvikt där min kropp automatiskt håller sig på ett normalt näringsintag. Du är troligen byggd för att väga mer.

 

[Saeta]

Men självklart är det hälsosammare att ha en normal vikt. Vilken konstig tråd.

Hjärntvättad? Väga inom normalspannet är hälsosammare för kroppen och sinnet.

Att inte vara tjock betyder inte att du ska vara utmärglad.

Jag märker stor skillnad på min hy när jag är överviktig och normal viktig. Får finnar när jag blir större, och orkeslös och soffpotatig. När jag går ner får jag energi.
Mig spelar det stor roll på.

Och ja, det är modernt att vara smal. Just för att största delen av befolkningen tycker det är finare att vara smal. Smal menas då normal.

Jag vill helst inte vara tillsammans med en alltför stor kille just för att jag inte gillar looken men självklart är det inte allt jag tittar på.

Det betyder inte att alla måste vara smala, vill man vara tjock får man självklart vara det men då får man vara beredd på hälsoproblem som följer med.

Man får se ut precis hur man vill och jag har nog aldrig varit i något sällskap där man fat shamear, då hade jag lämnat.

Men att vara pro tjockis är i mina ögon lika illa som att vara pro smoking, dåligt för kroppen båda två.

Men det har ju fortfarande inget med hälsa att göra! Det är en annan diskussion. Det här handlar om att acceptera tjocka människor, lika mycket som att acceptera smala! Vad du personligen tycker om tjocka vs smala är dock helt ointressant.

 

[Comatose]

Jag orkar inte ens läsa klart den här tråden för att jag blir så trött av alla fördomar och vidriga åsikter om tjocka personer. Om INGEN annan grupp människor skulle man kunna uttala sig som vissa av er gör. Skämmes.

 

[supercalifragilistic]

Inte bara för att jag gör det.
Men om fler människor väljer det reaktionssättet, kan omvärldens reaktioner eller elakheter bli mindre viktiga. Spela mindre roll för individen.
Det är vad jag försökte säga.

Jag inser att jag måste vara väldigt otydlig i hur jag uttrycker mig.
Du skriver att jag missar en poäng. Om det är din poäng eller om du anser att alla måste ha samma åsikt i en fråga och att jag därför är ensam om att missa "poängen" som alltså i dina ögon är en självklart gemensam och allenarådande poäng, är lite oklart.
Det är mycket möjligt.
När jag skriver om mitt hörn i världen är det inte för att försöka påstå att det är allas sanning, utan just för att visa hur mitt hörn ser ut, och att förklara att i det hörnet finns inte så mycket fat-shaming som säkert finns i andra hörn av världen.
Helt enkelt ett försök att visa bakgrund till en uppfattning och ett perspektiv.

Men du missar också min poäng, som är att vi själva också styr hur vi reagerar på omvärlden.
Och därmed faktiskt är en del av att ändra attityder hos omvärlden.

Det räcker inte att en person gör det (mer än att den enskilda personen antagligen mår bättre om den inte blir ledsen utan lägger tillbaka problemet där det hör hemma: hos en person som fäller en elak kommentar), utan många människor behöver göra det.


Idag såg jag en annons på någon internetsida. Minns inte vilken.
I annonsen visades det upp ett antal kvinnokroppar i olika form, lättklädda.
Tydligen var det reklam för skor.
Där man ville visa att olika tjocklekar var OK.
Själv - erkänner jag - tycker jag mest att det var beklämmande att visa upp nästan nakna kvinnor i en sko-annons.
Jag tycker att det finns många stora problem med normer och annat.
Normen att kvinnor ska vara lättklädda och attraktiva (oavsett kroppsstorlek) är i mina ögon ganska stötande. I mina ögon är det tragiskt att man ska lägga poängen vid att vara attraktiv. Och ganska avklädd...

när du först skrev att du hade en idé om hur man kan påverka fettförakt trodde jag att jag skulle få läsa om hur smala eller normalviktiga kan försöka ändra sin inställning till tjockhet och övervikt. istället valde du att lägga den problemet på feta personer istället, alltså de som blir påverkade av omvärldens förutfattade meningar. ungefär som att försvara mobbaren och säga åt offret att inte bry sig, eller lägga bevisbördan på den anklagade. typ.

 

[Saeta]

Det är väl ändå inte bra att uppmuntra till övervikt?
Vi ska väl uppmuntra barn och tonåringar att leva hälsosamt.
Människor tycker och har åsikter om det mesta, smala, tjocka, stadsbor, lantisar, unga, gamla, rökare, hundfolk, hästfolk etc. Än sen då?
De allra flesta kämpar med att hålla vikten och får tänka på vad de stoppar i munnen.
Det GÅR inte att överäta för någon (väldigt få undantaget) får då läggs kilorna på.
Kanske är det den egna "kampen mot kilorna" som gör att människor rynkar på näsan åt överviktiga.
Överviktiga kämpar (uppenbarligen) inte lika hårt.
Fd rökare (de har kämpat) rynkar på näsan åt rökare värre än någon annan.

Det är väl ingen som uppmuntrar övervikt? Det handlar inte om det. Det handlar om att normalisera tjocka PERSONER. En tjock individ är inte sämre än en smal individ. Så enkelt är det.

 

[Saeta]

Nej fetma ska inte normaliseras.
Då är vi snart lika feta som i USA
Vi skulle alla kunna trycka i oss snask och väga 200 kg. Är det verkligen så du vill se normen för framtida generationer?

Det är fortfarande ingen som har sagt att fetma ska normaliseras. Det som ska normaliseras är åter igen individer som är tjocka! Och oavsett om någon väljer att väga 200 kg så ska den personen vara exakt precis lika accepterad i samhället som en smal person!

 

[MiniLi]

Nja, jag pratar inte ideal.
Jag pratar verkliga livet.
Och hur vår uppfattning förändrats om vad som är "normalt".

Att det finns något slags ideal inom skönhets- och modeindustrin, ivrigt påhejade av utseendet hos kvinnliga skådisar, är en helt annan sak i mina ögon.
Det handlar ju också om att inse att skönhets- och modeindustrin faktiskt inte har så mycket med den verkliga världen att göra.
Och att faktiskt mentalt förstå att den typen av kroppar som visas upp i sådana sammanhang inte är något som man själv har anledning att eftersträva.

Jag skiter i "dagens ideal" för att uttrycka mig i klarspråk.
Och jag har också med en dåres envishet använt mig av "normalvikt" som begrepp, jämfört med övervikt.

Menar du att alla som avviker från det som visas upp av modebransch et c, förväntas skämmas?

I så fall förstår jag om världen kan upplevas som dömande och väldigt jobbig.
Om man går omkring och tror att omvärlden dömer ens kropp med något slags ideal-mall?
Eller om man tror att man själv ska jämföra sig med något slags konstgjort ideal?

Men bara för att inte du blir påverkad av ideal och normer betyder väl inte det att problemet inte finns?

Så..
Jag känner mig inte negativt påverkad av rasism, därför finns det inte?
Jag har inte blivit utsatt för våld, därför finns inte våld mot kvinnor?
Jag har aldrig blivit våldtagen, därför finns det inte?
Jag har inte märkt att klimatet förändras, alltså finns inte växthuseffekten?
Jag känner mig inte påverkad av skönhetsideal, därför är det inget problem i samhället?

Tänk lite utanför dig egen box.

 

[Saeta]

"lätt" eller "normal" övervikt är redan normaliserat.
Många personer som vi med blicken uppfattar som ganska normalviktiga, visar sig vara överraskande tunga när man ställer dem på vågen.

Kraftig övervikt är det - fortfarande, herrejösses vad jag är tjatig - inte så bra att normalisera.

Jag funderar också.

Om du upplever problem med din övervikt.
Varför väljer du då att vilja behålla den och normalisera den i stället för att kämpa (och jo, jag är medveten om att det inte är "bara att") för att minska den?

Eller menar du att du inte har problem med din övervikt men att andra människor har det?

Nej, det är inte normaliserat att ha några kilos övervikt. Om det hade varit normaliserat så hade den här diskussionen inte ens behövt finnas. Men så länge diskussionen finns så finns problemet.
Dessutom handlar det inte om att normalisera övervikt eller fetma, det handlar om att normalisera personerna bakom fettet. En tjock person ska bli lika accepterad som en smal!

Jag har inga problem med mitt fett. Varför skulle jag ha det? För att samhället säger att jag ska gå ner i vikt? Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv gå ner i vikt eller ändra på mitt utseende för någon annans skull. Däremot är det som du undrade, andra människor som har problem med att jag och många andra är tjocka.

 

[Saeta]

Men jag fattar mindre och mindre.

Vad är det du slåss emot egentligen? För slåss det gör du.
Du vantolkar inlägg och får det till att vi uttrycker oss nedsättande om alla överviktiga.

Du har inte någonstans skilt ut vad som är "mulligt", "tjock" eller "fet" - något som nog måste anses som väldigt viktigt om man alls ska diskutera övervikt.

Om det var du på bilderna i tråden så är du inte tjock. Du är lite överviktig och fotograferad så at det verkligen syns. Förr skull man kallat dig mullig.

Av vad jag läser så är de flesta i tråden överens om att fetma är ohälsosamt. Att vara lite överviktig är inte speciellt farligt och dessutom ganska vanligt.

Att inte få jobb för att man är rejält fet - det kan ha sina orsaker. Om en person har 50 kilos övervikt kan man på goda grunder anta att den personen har eller kommer att få hälsoproblem. Man kan gissa sig till det. En annan smalare person kan ha värre problem men man SER det inte.

Jag är överviktig och har alltid varit. Väger runt 10-15 kilo för mycket. ALDRIG har jag på alla de mängder av anställningsintervjuer jag varit på fått någon som helst kommentar, fråga eller antydan om vikten. Varken som ung eller nu som 50+.

Hade jag vägt över 100 kilo kanske det hade kommit upp men som överviktig? Nix. Varken i Stockholm elelr landsbygden.

Så - nyansera det hela. Pratar vi om övervikt eller fetma?

Ja alltså, i min trådstart så ser du ju att jag skrivit att jag inte syftar på folk som har fetma eller är sjukligt underviktiga. Det handlar som sagt inte om det. Även om dessa personer också såklart ska bli lika accepterade som vem som helst.

Det kanske är din tolkning på mina bilder. Enligt läkare är jag tjock. Jag är 155 cm kort och väger runt 74 kg. Nu har jag visserligen slutat väga mig då det är oerhört onödigt. Med en tidigare ätstörd hjärna så klarar jag helt enkelt inte av att stå på en våg. Den gör ingen nytta.

Självklart kan en underviktig, väldigt smal person, också få kränkande kommentarer och blickar och bli nedvärderad. Det är inte heller okej. Det är lika fel som att se ner på tjocka människor. Dock är det inte samma problem när det gäller smala personer. Eftersom det är mer accepterat att vara smal!

 

[Saeta]

Den här kvinnan följer jag just nu i en reprisomgång av Project Runway. Ashleigh Nell Tipton. Att hon är ohälsosamt fet vill jag inte diskutera, det som får mig att tänka på henne i tråden är hur hon förhåller sig till sin kropp.

Hon ritar alltså, och klär sig själv i, kläder som inte döljer kilon. Hon ritar och bär kläder i plus size som vem som helst skulle ha när det gäller skärning, färger och mönster. Hon har mönstrat, kroppsnära, nedstoppade skjortor. Jag älskar det. Själv tenderar jag köpa sjok så fort jag närmar mig 42 för då vill jag inte synas längre.

Jag tycker att hon är rätt fantastisk.

Mer sånt här Hon är oerhört fantastisk!

 

[Saeta]

Godmorgon tråden!
Om vi ändå diskuterar "samhället" och enas om att det är vi alla som formar åsikter och normer så tycker jag att det bästa vore att det är ok att folk ser ut som dom vill avsett hur de ser ut.
Ur hälsosynpunkt måste vården kanske reagera om ngn kommer in med kassa knän och väger 150 kilo, på samma sätt om ngn kommer in med bristsymtom och väger 30.
Men att godtyckligt ha åsikter rent estetiskt kring hur andra ser ut känns som ett big no no.
Dock måste jag ändå säga att det sistnämnda, enligt mina upplevelser är betydligt mer förekommande när det gäller smala personer. Det är liksom mer "ok" att kommentera en smal person än en tjock. Inte minst i nedsättande termer. Jag tycker att tjocka personer borde vara glada och nöjda med sig själva utan att vara det på andras bekostnad. Självklart tror jag inte att en majoritet av överviktiga är det (lika bra att skriva det, det är ju trots allt en tråd på Buke ) men det florerar ju tex på sociala medier delningar som "riktiga kvinnor har kurvor" och liknande idiotiska inlägg. Detta tror jag bara ytterligare skapar problem kring kroppsnormer.

Håller med! "Riktiga kvinnor har kurvor" är ju fruktansvärt mot dom som inte har kurvor. Att säga så är ju minst lika hemskt som att säga att en smal person är bättre än en tjock. Och precis som du säger, det är mer okej att kommentera en smal persons kropp än en tjock. Och det tror jag enbart är för att det är mer accepterat att vara smal. Sen har ju ordet tjock fått en väldigt negativ klang. Tjock är liksom inte ett nedvärderande eller fult ord. Det är bara ett beskrivande ord. Som att vara rödhårig eller brunhårig.

 

[gul_zebra]

Fast det är inte förenat med sjukdom att ha en viss hudfärg.

Nej, och fett är inte automatiskt förenat med sjukdom det heller. Däremot vill samhället gärna misstänkliggöra invandrare precis som att samhället dömer ut feta som sjuka/ohälsosamma/lata/karaktärslösa/osv. Vi skyller inte rasism på reptilhjärnan, vi vet bättre än så, så varför ska vi skylla fettförakt på densamma?