Är ni också hjärntvättade?

[gul_zebra]

Ang gener och instinkter så är människan gjord för att generalisera. Grottmänniskan ser ett lejon äta upp en annan grottmänniska och lär sig akta sig för lejon. Ganska straight forward.
Man skulle kunna använda det för att försvara rasism också - men det gör vi inte, eller hur?

 

[kryddelydd]

Återigen missar du en väldigt stor poäng. Ditt fokus ligger hela tiden på dig själv och dina egna upplevelser. Strukturer och normer är större än så och kommer aldrig att kunna ändras eller försvinna av att en tjock person rycker på axlarna när hen får en nedsättande kommentar, bara för att du gör det.

Inte bara för att jag gör det.
Men om fler människor väljer det reaktionssättet, kan omvärldens reaktioner eller elakheter bli mindre viktiga. Spela mindre roll för individen.
Det är vad jag försökte säga.

Jag inser att jag måste vara väldigt otydlig i hur jag uttrycker mig.
Du skriver att jag missar en poäng. Om det är din poäng eller om du anser att alla måste ha samma åsikt i en fråga och att jag därför är ensam om att missa "poängen" som alltså i dina ögon är en självklart gemensam och allenarådande poäng, är lite oklart.
Det är mycket möjligt.
När jag skriver om mitt hörn i världen är det inte för att försöka påstå att det är allas sanning, utan just för att visa hur mitt hörn ser ut, och att förklara att i det hörnet finns inte så mycket fat-shaming som säkert finns i andra hörn av världen.
Helt enkelt ett försök att visa bakgrund till en uppfattning och ett perspektiv.

Men du missar också min poäng, som är att vi själva också styr hur vi reagerar på omvärlden.
Och därmed faktiskt är en del av att ändra attityder hos omvärlden.

Det räcker inte att en person gör det (mer än att den enskilda personen antagligen mår bättre om den inte blir ledsen utan lägger tillbaka problemet där det hör hemma: hos en person som fäller en elak kommentar), utan många människor behöver göra det.


Idag såg jag en annons på någon internetsida. Minns inte vilken.
I annonsen visades det upp ett antal kvinnokroppar i olika form, lättklädda.
Tydligen var det reklam för skor.
Där man ville visa att olika tjocklekar var OK.
Själv - erkänner jag - tycker jag mest att det var beklämmande att visa upp nästan nakna kvinnor i en sko-annons.
Jag tycker att det finns många stora problem med normer och annat.
Normen att kvinnor ska vara lättklädda och attraktiva (oavsett kroppsstorlek) är i mina ögon ganska stötande. I mina ögon är det tragiskt att man ska lägga poängen vid att vara attraktiv. Och ganska avklädd...

 

[stjarnhimmel]

De inom sjukvård tex vet riskerna med det. Det är inte bara inom en uppenbart farlig sport som ridning som man riskerar skadas. Överträning och olyckor sker i annat med.

Jag har en bekant vars man fick hjärtstopp under ett lopp nyligen. Hon funderar nu om de levt lite för träningsinriktat och på för extrem kost. De har lagt om sitt leverna till mer moderat träning och sunkar till det med maten ibland.

Skillnaden är att det inte är samma moral kring de saker du nämner som för övervikt.

 

[monster1]

Hurdå hjärntvättad?
Jag väger ca 10 kg för mycket.
Tycker jag själv.
Och enligt "sjukvårdstermer" är jag väl 5-10kg för tung.

Jag blir mindre rörlig och mer andfådd av att väga för mycket.
Mina leder med lite artros, gör mer ont av att jag är för tung.
Det är jobbigare för mina hästar att släpa på mig inklusive övervikt än det skulle vara för dem om jag vägde lite mindre.

Jag ökar min risk för diabetes genom att väga för mycket.

Jag ser flera problem med att jag är lite för tung - men inget av de problemen handlar om någon annans attityder.
Jag stöter däremot på människor som påstår att jag är smal, det om något är ju farligt med tanke på att jag är lite överviktig. Att normalisera en hälsorisk på grund av rädsla för att göra mig ledsen är ju inte så positivt.

Och nej, jag hör inte att människor kallas för lata eller dumma för att de har en måttlig övervikt.
Människor med mycket stor övervikt har ofta en hel del begränsningar i livet på grund av sin kroppskonstitution; menar du att "samhället" och "attityderna" borde ändras till att vara positivt till sådant som faktiskt i viss mån handikappar, helt i onödan?

I min värld handlar överviktsproblem inte om estetik utan om skador på kroppen.
Även om du förstås har rätt i att en mager person kan leva mer ohälsosamt jämfört med en överviktig person; slipper bara hjärt-kärl- och diabetesrisken med övervikten.

Men du som jobbar inom sjukvården måste väl kunna komplicera bilden lite. Är det tjocka det största problemet med den här patienten (då är det ju en väldigt frisk patient). Om den dessutom har god självkänsla och inte har en massa negativa tankar om sin vikt måste det ju vara jättebra. Speciellt måste förutsättningarna för att lyckas gå ned i vikt öka något helt otroligt. För att orka göra den typen av livsstilsomvandling som krävs för att gå ned varaktigt i vikt behöver man ju verkligen vara stark och inte falla i olika fallgropar som handlar om dåligt psykiskt mående pga av tankar kring vikt och tjockhet. Dessutom så är det ju mycket svårare att gå ned i vikt om man har svårt att röra på sig pga av smärta eller tex dåligt hjärta.
Man får ju verkligen skilja på att ha dålig hälsa och vara en "dålig" eller oattraktiv person. @BernT illustrerar ju detta med att tillskriva en person med övervikt negativa egenskaper i form av brist på självdisciplin.
Jag har själv gått upp i vikt 10 kg det beror på att jag är mer stillasittande nu än jag varit tidigare och kanske lite hungrigare pga av medicinering. Min självdisciplin har dock varit likvärdigt dålig hela tiden, skillnaden är att förutsättningarna förändrats iom att mitt arbete är mer stillasittande och min tid för att ägna mig åt hobbies som är aktiva minskat. Min personlighet och mina dygder har alltså inte ändrats utan förutsättningarna har ändrats.

 

[tuaphua]

Ja.
Men när vänner gjort överviktsoperationer och inte ens fick frågan om varför de var överviktiga och inga frågor om sin livsstil så börjar jag undra.

Jag kan tycka det blir dubbelmoral när vården påpekar till folk om hur farligt övervikt är om man samtidigt inte är villig att stötta och hjälpa folk till förändring.

Ja, det känns ju helt rubbat.
Jag har två i bekantskapskretsen som önskar att de fått psykologhjälp istället för operation. Den ena bekostade dock op själv. De mår skit nu efter operationen.

 

[kryddelydd]

Ja.
Men när vänner gjort överviktsoperationer och inte ens fick frågan om varför de var överviktiga och inga frågor om sin livsstil så börjar jag undra.

Jag kan tycka det blir dubbelmoral när vården påpekar till folk om hur farligt övervikt är om man samtidigt inte är villig att stötta och hjälpa folk till förändring.

Nja.

Eller.
Jag håller med dig.
Och du beskriver hur dina vänner inte blivit tillfrågade om orsaken till övervikt.
Å andra sidan erbjuds mycket stöd och samtal och råd och vägningar inom sjukvården.
Genomförandet av att gå ner i vikt via livsstilsförändringar kan inte vården göra.
Stöttar gör den.
Men inte alla, nej, och troligen inte i den utsträckning som många individer "behöver" för att lyckas.

I Värmland gjordes ett projekt som hette "Finn din form".
Det var en organisation som heter "Friskvården i Värmland" som höll i det hela. Det var gemensam motion, träffar, kostråd.
Under en period träffades man regelbundet och alla deltagarna gick ner i vikt, fick bättre blodsockervärden (som alltså mättes), fick bättre kondition.
Sedan gjordes en uppföljning ett år efter projektet. Jag har för mig att alla deltagarna var tillbaka på base-line eller något sämre.
Det vill säga, för just de individerna hängde det lyckade resultatet på uppföljning av utomstående. När den uppföljningen upphörde, upphörde också livsstilsförändringarna.

Jag funderar på om beteendevetare skulle vara lämpligaste utbildningsbakgrunden för personal som ska hjälpa till med viktnedgång, eftersom det handlar om att ändra beteendemönster. och det är jättejobbigt att lyckas med på ett varaktigt sätt.

 

[tuaphua]

Ang gener och instinkter så är människan gjord för att generalisera. Grottmänniskan ser ett lejon äta upp en annan grottmänniska och lär sig akta sig för lejon. Ganska straight forward.
Man skulle kunna använda det för att försvara rasism också - men det gör vi inte, eller hur?

Fast det är inte förenat med sjukdom att ha en viss hudfärg.

 

[Youma]

Jag tycker det har fått ett uppsving att börja prata om stress. Det är jätteviktigt.
Just stress ger ju så många problem som värk, sömnproblem, viktuppgång, hjärt/kärl-problem.
Min kiro tex brukar både rek övningar och andning/avslappning. Det är så många idag som är superstressade och jobbar i positioner som gör att de inte djupandas ordentligt.
.

Fast fortfarande på individnivå. Jag ser det som att man försöker skyffla över problemet med systematisk överbelastning på arbetsplatser, på individen. Som om att de själva får styra upp sitt liv i övrigt så att de orkar. Däri blir det allt mer lika fatshaming.

Ponera om det fanns en arbetsplats där man var tvungen att äta minst tre hamburgare om dagen. Det skulle bli ramaskri, man kunde ju bli tjock! Men om arbetsplatsen matar en med likvärdig mängd stress, det är helt i sin ordning fortfarande.

Varför är fett det ohälsosammaste vi har? Varför moraliserar man runt att någon får högt blodtryck eller hjärtinfarkt på grund av fett, men inte runt stress?

 

[tuaphua]

Skillnaden är att det inte är samma moral kring de saker du nämner som för övervikt.

Jag förstår hur du menar. Men generellt tycker nog de utbildade att det är lika dumt att överäta som att överträna.
Jag har själv fått skäll för överträning. Och för hög vikt när det var fallet.

Och vi som är inom hästsport är rätt noga med att inte ta onödiga risker och suckar lite över de som ständigt skadar sig. Det går nämligen att undvika många skador. Men inte alla är kunniga eller har impulskontroll nog att göra det. Vissa gör det för snabb framgång med.

 

[kryddelydd]

Man får ju verkligen skilja på att ha dålig hälsa och vara en "dålig" eller oattraktiv person.

Jag väljer att klippa kraftigt...

Ja, det är ju det jag försöker framföra.
Gång på gång.

Och jag har försökt framföra att man inte bör fokusera enbart på de där samhälleligt negativa åsikterna om övervikt som framförs (och jag är fortfarande förvirrad i den frågan; lätt övervikt ser inte jag som något ovanligt eller skambelagt, kraftig övervikt är en annan sak).

Men det har inte lyckats så bra: jag har försökt begränsa mina inlägg till att handla om hälsoaspekterna med övervikt.
Och blivit tydligt kritiserad för det perspektivet: man berättar att jag missar poängen.

För att jag nämligen fokuserar på hälsoaspekten.

 

[stjarnhimmel]

Jag funderar på om beteendevetare skulle vara lämpligaste utbildningsbakgrunden för personal som ska hjälpa till med viktnedgång, eftersom det handlar om att ändra beteendemönster. och det är jättejobbigt att lyckas med på ett varaktigt sätt.

Jag tror man behöver jobba fram helt nya sätt att arbeta med hälsa och förebyggande mot övervikt. Man behöver tänka nytt!

 

[monster1]

Fast det är inte förenat med sjukdom att ha en viss hudfärg.

Fast det är ju inte en instinkt att tycka att tjocka människor är sjuka eller ohälsosamma, det är något inlärt. Det finns ju kulturer där det är fint och hälsosamt att vara tjock. Så har det även varit här, viktigt att ha lite hull och därmed något positivt.

 

[tuaphua]

Fast fortfarande på individnivå. Jag ser det som att man försöker skyffla över problemet med systematisk överbelastning på arbetsplatser, på individen. Som om att de själva får styra upp sitt liv i övrigt så att de orkar. Däri blir det allt mer lika fatshaming.

Ponera om det fanns en arbetsplats där man var tvungen att äta minst tre hamburgare om dagen. Det skulle bli ramaskri, man kunde ju bli tjock! Men om arbetsplatsen matar en med likvärdig mängd stress, det är helt i sin ordning fortfarande.

Varför är fett det ohälsosammaste vi har? Varför moraliserar man runt att någon får högt blodtryck eller hjärtinfarkt på grund av fett, men inte runt stress?

Ja, jag håller med dig.

Jag har egentligen rätt litet behov av att tala om mina sjukskrivningar för utbrändhet, anorexi eller övervikt. Men jag gör det för att avdramatisera för andra. Det finns ett stigma - absolut.

 

[tuaphua]

Fast det är ju inte en instinkt att tycka att tjocka människor är sjuka eller ohälsosamma, det är något inlärt. Det finns ju kulturer där det är fint och hälsosamt att vara tjock. Så har det även varit här, viktigt att ha lite hull och därmed något positivt.

När man har kunskap om saker kan man reagera med den inlärda responsen för sjukdom.
Vi vet ju att stor övervikt är förenat med hälsorisker. Likaså anorexi. Eller drogmissbruk. Då reagerar vi på det.
Hade vi inte vetat om det kanske vi inte brytt oss på samma vis.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår hur du menar. Men generellt tycker nog de utbildade att det är lika dumt att överäta som att överträna.
Jag har själv fått skäll för överträning. Och för hög vikt när det var fallet.

Och vi som är inom hästsport är rätt noga med att inte ta onödiga risker och suckar lite över de som ständigt skadar sig. Det går nämligen att undvika många skador. Men inte alla är kunniga eller har impulskontroll nog att göra det. Vissa gör det för snabb framgång med.

Jag ska förtydliga;
Många har i denna tråden sagt att de tänker på ohälsa när de ser en överviktig. Jag undrar om folk hade skrivit samma sak om man frågar hur de reagerar när de ser en elitidrottare.

 

[monster1]

Jag väljer att klippa kraftigt...

Ja, det är ju det jag försöker framföra.
Gång på gång.

Och jag har försökt framföra att man inte bör fokusera enbart på de där samhälleligt negativa åsikterna om övervikt som framförs (och jag är fortfarande förvirrad i den frågan; lätt övervikt ser inte jag som något ovanligt eller skambelagt, kraftig övervikt är en annan sak).

Men det har inte lyckats så bra: jag har försökt begränsa mina inlägg till att handla om hälsoaspekterna med övervikt.
Och blivit tydligt kritiserad för det perspektivet: man berättar att jag missar poängen.

För att jag nämligen fokuserar på hälsoaspekten.

Då kanske det helt enkelt är så att du inte ser all den vikthets som finns i samhället?
Jag tror att de flesta människor speciellt de med övervikt är väldigt väl medvetna om vilka problem som finns med att vara just överviktigt.

 

[kryddelydd]

Ponera om det fanns en arbetsplats där man var tvungen att äta minst tre hamburgare om dagen. Det skulle bli ramaskri, man kunde ju bli tjock! Men om arbetsplatsen matar en med likvärdig mängd stress, det är helt i sin ordning fortfarande.

Varför är fett det ohälsosammaste vi har? Varför moraliserar man runt att någon får högt blodtryck eller hjärtinfarkt på grund av fett, men inte runt stress?

Det är en intressant frågeställning.

Ett svar kan tänkas vara att det är lätt att mäta och värdera och gradera övervikt. Det är jämförelsevis enkelt att göra en kvantitativ vetenskaplig undersökning där man graderar övervikt i olika grupper.
Det är jättesvårt att mäta stress med de kunskaper vi har idag.
Med de kunskaper vi har idag, är stress en mer individuell subjektiv upplevelse, och det är väldigt olika hur mycket påfrestning olika individer "behöver" för att känna stress.
Som exempel (även om @FrauleinLeo tycker illa vara när jag använder mig själv som exempel, utan verkar tolka det till att jag tror att världen cirkulerar kring mig): Jag blir skit-stressad när jobbdatorn inte fungerar.
Många andra rycker på axlarna över det, och ser inte det som ett problem.
Alltså: är det generaliserbart stressande med dåligt fungerande datorer, eller är det jag som har svårt att hantera den situationen?

Det är också så att individen själv har en stor möjlighet att påverka kroppsvikten medan individen ofta har svårt att själv påverka sin arbetssituation.

Absolut att det är viktigt att påverka stress, och den nya arbetsmiljölagstiftningen har ju faktiskt förtydligat detta också.

Sedan tycker jag att det är olyckligt att du skriver att "man moraliserar kring om man får hjärtinfarkt...".
Det är i och för sig möjligt att "medelsvensson" faktiskt moraliserar kring det, men i så fall är verkligen medelsvensson förskräcklig.

Däremot tycker jag att det är vanligt att man söker syndabockar och förklaringar utanför sig själv, och har en väldigt liten benägenhet att se sin egen del i en uppkommen situation.

"jag har ont i huvudet för att jobbet stressar mig" - jämfört med "jag har spänningshuvudvärk. Jag har mer problem än jag behöver, eftersom jag inte följer mitt träningsprogram."

Ja, jag tycker att "samhället" bör lägga ett stort ansvar på individen, när det gäller individens hälsa.

 

[MiniLi]

Frågan är ju förstås var man drar gränsen för "tjock".

Men vi har ändrat vårt visuella filter så effektivt att övervikt ser ut som normalvikt i de flestas ögon.
Och det krävs mer än lite övervikt för att vi ska se att människor ser tjocka ut.

Så övervikt har till stor del normaliserats, samtidigt som det är fler människor som är kraftigt överviktiga och ja, de syns.

Nej, jag lever väl i en ganska bekväm hörna av samhället, där man inte värderar människors vikt i andra termer än hälsa/sjukdom (eftersom jag som sagt jobbar inom vården).
Och så då sådana där praktiska olägenheter som de extremt överviktiga personerna som är en delorsak till att man behövt byta ut de där små lätta ambulanserna till större bilar (utrustningen är också en del, den har blivit tyngre; men man behöver större bilar för att få med större patienter tillsammans med all utrustning).

Men vad dillar du om? Tjocka ser normala ut? NEJ! Du har ju ingen koll alls på hur dagens ideal ser ut.

 

[Tassetass]

Jag ska förtydliga;
Många har i denna tråden sagt att de tänker på ohälsa när de ser en överviktig. Jag undrar om folk hade skrivit samma sak om man frågar hur de reagerar när de ser en elitidrottare.

Nu är jag kanske inte representativ, men jag har aldrig haft bilden av elitidrottare som hälsosamma. De är ju alla en hårsmån från att gå sönder på både längden och tvären, många skadas, många vinteridrottare har köldastma, ätstörningsproblematiken i vissa idrotter är välkänd etc.

Faktiskt, när jag tänker efter så tror jag inte att många jag känner skulle säga att de ser elitidrottare som hälsosamma.

 

[kryddelydd]

Då kanske det helt enkelt är så att du inte ser all den vikthets som finns i samhället?
Jag tror att de flesta människor speciellt de med övervikt är väldigt väl medvetna om vilka problem som finns med att vara just överviktigt.

Jag väljer ju vilken miljö/omgivning jag befinner mig i. Och i den miljön, finns ingen "vikthets".
Jag väljer om jag bryr mig om "vikthets" eller inte.
Och jo, jag väljer dessutom om jag vill se bantningstips och tjusiga, välklädda donnor på glassiga tidningar som "vikthets" eller som något annat, eller om jag ens bryr mig om att titta på omslagen på glassiga tidningar som jag inte är intresserad av att läsa.