Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[Efwa]

@Efwa


Jag tycker du säger emot dig själv. Först säger du att det inte är offrets fel men sen tror du att du inte hamnat i en destruktiv relation för att du har självkänsla och integritet. Dvs så då har de som haft en destruktiv relation haft låg självkänsla och ingen integritet?
Jag håller inte med dig utifrån de fall jag sett. Det har varit en blandning på folk.

SOm sagt svårt att skriva i text.

När det gäller mig själv tror jag det, eller lutar åt det hållet men veta kan jag ju aldrig. Kan ju vara som @mandalaki säger. Det är ju svårt att veta varför något INTE hänt.
Det betyder verkligen inte att alla andra som hamnat i denna situation inte har det.
Det finns väl olika anledningar till varför saker händer eller inte? Ett lika-med-tecken mellan sakerna är inte självklar bara för att någon läser det så.

DEt var någon gång någon blev upprörd för att personen tittat på en dokumentär om "Fat admirerers" och tyckte att det var fruktansvärt hur någon kunde kalla hennes man det bara för att hon var fet och han älskade henne.
Men bara för att någon gillar feta kvinnor behöver ju inte alla som älskar feta kvinnor vara just "fat admirers" (hur sjutton stavas detta?). Eller hur.

Han älskade henne "trots" att hon var fet (läs rätt nu) inte FÖR att hon var fet. Det är skillnad och inte likhetstecken.

 

[Efwa]

Du vet ju inte vad du talar om. Du hittar bara på och de förklaringar du hittar på framställer dig själv i positiv dager.

Jag förstår att man måste ha upplevt det själv för att iallfall ha en betydligt bättre uppfattning om vad man talar om. Dock har jag bekanta som hamnat i den situationen både fler gånger och några bara en gång.

Det var inte meningen att låta präktig eller framställa mig i positiv dager. Men jag måste ju jämföra och ha tankar om någon jag känner väl.

Däremot vet jag inte vad jag hittat på? Jag har tankar och funderingar jag har aldrig presenterat dem som fakta vad jag vet.

 

[stjarnhimmel]

SOm sagt svårt att skriva i text.

När det gäller mig själv tror jag det, eller lutar åt det hållet men veta kan jag ju aldrig. Kan ju vara som @mandalaki säger. Det är ju svårt att veta varför något INTE hänt.
Det betyder verkligen inte att alla andra som hamnat i denna situation inte har det.
Det finns väl olika anledningar till varför saker händer eller inte? Ett lika-med-tecken mellan sakerna är inte självklar bara för att någon läser det så.

DEt var någon gång någon blev upprörd för att personen tittat på en dokumentär om "Fat admirerers" och tyckte att det var fruktansvärt hur någon kunde kalla hennes man det bara för att hon var fet och han älskade henne.
Men bara för att någon gillar feta kvinnor behöver ju inte alla som älskar feta kvinnor vara just "fat admirers" (hur sjutton stavas detta?). Eller hur.

Han älskade henne "trots" att hon var fet (läs rätt nu) inte FÖR att hon var fet. Det är skillnad och inte likhetstecken.

Jag reagerade på att du skrev att anledningen till att du trodde att du inte hamnat i en destruktiv relation är för att du har självkänsla och integritet. Då tolkade jag det som att du menar att de som haft destruktiva relationer haft detta för att de saknat självkänsla och integritet.

 

[Petruska]

Helt ärligt så tror jag att det scenariot är mer vanligt än att de med låg självkänsla drabbas. Om vi nu ska generalisera. Det är iaf min erfarenhet, både personligen och bland vänner och bekanta.

Det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Det hela är ju lite för oprecist och subjektivt för att man riktigt skulle kunna få till någon statistik på det, men det är ju psykologiskt lätt att tänka sig att just män som har en mer eller mindre kontrollerande tendens "blommar ut" i relation till vad man skulle kunna beskriva som "starka kvinnor". Det är väl bättre för egot att kontrollera en sådan kvinna än en som framstår som "svag" redan från början, till exempel.

 

[monster1]

Hej!
Sidospåret som uppkommit gör ingenting för min del, det är intressant att läsa era tankar och reflektioner och jag tycker att det är bra att den här tråden också kan leda till eftertanke.
För min egen del vill jag dock hålla fast vid att det är lätt såhär "i efterhand" se att allt gått galet och att jag "borde" ha förstått på en gång men i början såg jag inga varningssignaler jag valde att bortförklara. Min uppväxt är med två fina föräldrar som uppfostrat tre självständiga döttrar, jag har aldrig dragits till "fel" killar förut utan snarare varit lite fördömande (nu skäms man ju över det) mot mina vänner som tycktes ha svårt att hitta något annat än svin. Jag tror faktiskt att det kan hända vem som helst. Kanske blev jag lite för kär, lite för benägen att vilja att det skulle vara bra, lite för mån om hans mående. Medvetet eller ej så har han ju dragit fördel av det, till en början så lite att jag inte märkte det, sedan allt mer.

Kommer jag ha en bättre "radar" i framtiden? Jag hoppas det. Alla relationer lär en något, formar en, både bra och dåliga. Det känns mer som att jag aldrig vill vara tillsammans med någon igen. Jag hoppas att den tanken läker ut med tiden och att jag vågar älska någon lika helhjärtat som jag gjort nu, även om det försatt mig i den här situationen.

Det tog mig 7 år innan jag började fundera på att ha en ny relation (jag var dock i min relation i 13+2 år och vi träffades redan i 16 årsåldern). Nu har jag haft ett par relationer och det är helt annorlunda, men som sagt man är väldigt vaksam på vad den andra parten får lägga sig i och inte. Man måste ju inte leva i en relation, man kan må lika bra eller bättre av att leva utan en partner.

 

[hastflicka]

Igår öppnade jag mig lite för en kollega, som vetat om lite sen innan. Det visade sig att han går igenom något liknande med sin flickvän som betett sig riktigt illa och jag tror att det var skönt för båda två att ventilera, även om vi var ledsna också. Det där med att säga det högt gör det verkligt. Jag får gärna låna hans lägenhet om det blir kris då den står tom varannan vecka. Det var så nyttigt att säga alla de där sakerna till honom som ni sagt till mig, eller som jag tänkt att jag skulle säga om det var en kompis som skrivit den här tråden och inte jag själv. För han körde alla argument som jag själv sagt.

Att en relation kan vara dålig på grund av vardagliga ting, men ändå aldrig rubbar de fundamentala delarna i förhållandet som trygghet, tillit och att bli älskad för den man är. Att man inte får bete sig hur som helst bara för att man är osäker/haft en svår barndom/nyss kommit ur ett svårt förhållande. Att man visst kan ge det tid eller en diskussion (så länge inte för stora övertramp sker) för att se om det blir bättre, men man måste sätta en deadline så man inte går och tänker likadant efter tio år. Att en person inte behöver vara elak eller ond medvetet, hen verkar inte bara vara mogen för ett förhållande eller så är vi inte kompatibla med varandra utan att det är fel på någon av oss.

Heja Hemligaste. Jag har foljt traden utan att saga nagot, det ar fantastiskt att se hur du vaxer och blir starkare dag for dag. Snart har du hittat tillbaka till dig sjalv igen.

 

[athena]

Ber om ursäkt för att jag tjatar vidare, men såg nyss denna och blev... tagen.

 

[mandalaki]

Ber om ursäkt för att jag tjatar vidare, men såg nyss denna och blev... tagen.

Jag såg den också, den är fantastisk! Apropå vilkas beteende vi behöver påverka, då ...

 

[Petruska]

Ber om ursäkt för att jag tjatar vidare, men såg nyss denna och blev... tagen.

Oerhört bra, @athena !

Den alldeles normala uppväxten till och livet som kvinna. Omgiven av män.

 

[Thomasine]

@athena

Tänkvärd film!

 

[tanten]

Ber om ursäkt för att jag tjatar vidare, men såg nyss denna och blev... tagen.

Ja visst är den bra!

 

[Koltrast]

Jag har, som så hisnande många kvinnor jag känner(varav många är sådana som jag skulle beskriva som såväl starka och kloka och med skinn på näsan), erfarenhet av en destruktiv relation. Mannen jag råkade ut för när jag var i tjugoårsåldern bröt ner mig bit för bit. Inte fan presenterade han sig som våldtäktsman och kontrollerande misshandlare! Hade det stått i hans panna första gången vi sågs eller ens första månaderna hade jag antagligen sprungit åt andra hållet.

Det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Det hela är ju lite för oprecist och subjektivt för att man riktigt skulle kunna få till någon statistik på det, men det är ju psykologiskt lätt att tänka sig att just män som har en mer eller mindre kontrollerande tendens "blommar ut" i relation till vad man skulle kunna beskriva som "starka kvinnor". Det är väl bättre för egot att kontrollera en sådan kvinna än en som framstår som "svag" redan från början, till exempel.

I mitt fall stämmer ovanstående, åtminstone delvis. Jag var förvisso lite osäker på mig själv och ovan vid kärleksrelationer, men jag var också stark, driven och mitt i en prestigefylld utbildning när jag träffade mannen som gjorde mig så illa. Och ingenting provocerade honom mer än mina framgångar! Han avskydde att känna sig intellektuellt underlägsen och retade sig oerhört på allt från min allmänbildning till mina goda studieresultat. Han bröt ner mig till att bli ett mähä som inte ens visste vad jag ville ha på smörgåsen om morgnarna, så rädd gjorde han mig för att uttrycka min egen åsikt och göra fel. Jag som alltid hade haft så lätt för att säga vad jag tyckte och stå upp för det jag trodde på!



Jag tror inte det är så enkelt som att en viss sorts kvinnor drabbas och frågan är om det också innebär att det inte är en viss sorts män som blir förövare? Det talas förresten ganska lite om vilka män det är som blir förövare. Det vore väl intressant att diskutera?

 

[Koltrast]

Ber om ursäkt för att jag tjatar vidare, men såg nyss denna och blev... tagen.

Åh, så bra.

 

[Niyama]

Jag tror inte det är så enkelt som att en viss sorts kvinnor drabbas och frågan är om det också innebär att det inte är en viss sorts män som blir förövare? Det talas förresten ganska lite om vilka män det är som blir förövare. Det vore väl intressant att diskutera?

Är det inte så att kvinnor som blivit utsatta för övergrepp i barndomen löper större risk att utsättas igen, jag fick för mig att jag läst det? Det borde ju även innefatta destruktiva relationer. Jag tycker det låter troligt att det är en riskfaktor, man vet ju inte hur normala relationer ser ut och är van att finnas till för någon annans behov.

 

[Petruska]

Jag tror inte det är så enkelt som att en viss sorts kvinnor drabbas och frågan är om det också innebär att det inte är en viss sorts män som blir förövare? Det talas förresten ganska lite om vilka män det är som blir förövare. Det vore väl intressant att diskutera?

Det där är intressant. Vi pratar inte om vilka män det är. Vi pratar bara om vilka kvinnor som faller för de här männen. Och om hur kvinnor ska göra för att sluta falla för dem.

Det är liksom alltid kvinnan som är problemet och det som kan och bör åtgärdas.

 

[SiZo]

Är det inte så att kvinnor som blivit utsatta för övergrepp i barndomen löper större risk att utsättas igen, jag fick för mig att jag läst det? Det borde ju även innefatta destruktiva relationer. Jag tycker det låter troligt att det är en riskfaktor, man vet ju inte hur normala relationer ser ut och är van att finnas till för någon annans behov.

Är det inte så att kvinnor som blivit utsatta för övergrepp i barndomen löper större risk att utsättas igen, jag fick för mig att jag läst det? Det borde ju även innefatta destruktiva relationer. Jag tycker det låter troligt att det är en riskfaktor, man vet ju inte hur normala relationer ser ut och är van att finnas till för någon annans behov.

Ja, det var säkert mitt fel att jag blev utsatt som 5 åring Jag måste haft för kort kjol eller nåt.
Att jag blev utsatt igen som 7-8 åring måste ju bero på händelsen som 5 åring, att jag var så sexuellt utmanande med tanke på den tidigare händelsen, och därför kunde inte killarna i årsklassen UNDER mig hålla sig.

Ja, det hela känns mkt troligt.

*ironi*

Oh shit! Jag ska ju på julbord med jobbet imorgon! Massor grabbar, och jag i halvt vågad klänning. Det är ju som att be om att bli våldtagen!! Alkohol ska jag dricka med! Massor alkohol!

Dock kan jag erkänna att jag väljer noga vilka av kollegorna jag umgås ensam med på fyllan... Jag vet vilka jag kan lita på till 100%, och sen finns det ett gäng som jag inte är lika säker på, de umgås jag inte med utan nån av dem som jag litar på till 100%. Här kommer dock dilemmat att det är nog störst risk att jag blir våldtagen av någon av dem jag faktiskt litar på. Men det tänker jag skita i!

 

[Karfitsa]

Ber om ursäkt för att jag tjatar vidare, men såg nyss denna och blev... tagen.

Fantastiskt gripande.

 

[cirkus]

Ja, det var säkert mitt fel att jag blev utsatt som 5 åring Jag måste haft för kort kjol eller nåt.
Att jag blev utsatt igen som 7-8 åring måste ju bero på händelsen som 5 åring, att jag var så sexuellt utmanande med tanke på den tidigare händelsen, och därför kunde inte killarna i årsklassen UNDER mig hålla sig.

Ja, det hela känns mkt troligt.

*ironi*

Oh shit! Jag ska ju på julbord med jobbet imorgon! Massor grabbar, och jag i halvt vågad klänning. Det är ju som att be om att bli våldtagen!! Alkohol ska jag dricka med! Massor alkohol!

Dock kan jag erkänna att jag väljer noga vilka av kollegorna jag umgås ensam med på fyllan... Jag vet vilka jag kan lita på till 100%, och sen finns det ett gäng som jag inte är lika säker på, de umgås jag inte med utan nån av dem som jag litar på till 100%. Här kommer dock dilemmat att det är nog störst risk att jag blir våldtagen av någon av dem jag faktiskt litar på. Men det tänker jag skita i!

Nu tycker jag att du raljerar med fel person. Vet du vad Niyama har varit igenom i sitt liv? Ursäkta Niyama att jag talar lite i din sak nu. Jag tror att det som Niyama pratar om är de som har blivit systematiskt utsatta av närstående personer och därför är att betrakta som en större riskgrupp.

 

[prallan]

Jag har, som så hisnande många kvinnor jag känner(varav många är sådana som jag skulle beskriva som såväl starka och kloka och med skinn på näsan), erfarenhet av en destruktiv relation. Mannen jag råkade ut för när jag var i tjugoårsåldern bröt ner mig bit för bit. Inte fan presenterade han sig som våldtäktsman och kontrollerande misshandlare! Hade det stått i hans panna första gången vi sågs eller ens första månaderna hade jag antagligen sprungit åt andra hållet.





I mitt fall stämmer ovanstående, åtminstone delvis. Jag var förvisso lite osäker på mig själv och ovan vid kärleksrelationer, men jag var också stark, driven och mitt i en prestigefylld utbildning när jag träffade mannen som gjorde mig så illa. Och ingenting provocerade honom mer än mina framgångar! Han avskydde att känna sig intellektuellt underlägsen och retade sig oerhört på allt från min allmänbildning till mina goda studieresultat. Han bröt ner mig till att bli ett mähä som inte ens visste vad jag ville ha på smörgåsen om morgnarna, så rädd gjorde han mig för att uttrycka min egen åsikt och göra fel. Jag som alltid hade haft så lätt för att säga vad jag tyckte och stå upp för det jag trodde på!



Jag tror inte det är så enkelt som att en viss sorts kvinnor drabbas och frågan är om det också innebär att det inte är en viss sorts män som blir förövare? Det talas förresten ganska lite om vilka män det är som blir förövare. Det vore väl intressant att diskutera?

Jag vill minnas att jag har läst att pojkar som blir utsatta för våld/övergrepp löper betydligt större risk att förgripa sig på andra som äldre.

 

[SiZo]

Nu tycker jag att du raljerar med fel person. Vet du vad Niyama har varit igenom i sitt liv? Ursäkta Niyama att jag talar lite i din sak nu. Jag tror att det som Niyama pratar om är de som har blivit systematiskt utsatta av närstående personer och därför är att betrakta som en större riskgrupp.

Jag köper inte riktigt resonemanget bara, när det gäller TS
Det är givetvis jättehemskt att personer blir utsatta för våld, oavsett vilken typ av våld det är.

Men jag tror liksom inte att det har med tråden att göra, för TS känns inte som den "typiska" som blir utsatt. Jag själv är nog det, efter flera år av olika typer av våld. Men med TS så köper jag inte det.

Och jag tänker nog att ska vi diskutera fenomenet som sådant så är det väl bättre att starta en egen tråd om det, eller?

Sen ber jag om ursäkt för att jag är något osammanhängande, jag har extrem stress i privatlivet just nu och är allmänt snurrig och yrslig mest helatiden. Jag känner att jag har svårt att formulera mig, så jag ska nog ta det lite lugnt med att skriva saker för tillfället