Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[Hemligaste]

Ja, det tog ju inte många minuter med honom hemma i sin snälla, urgulliga myskostym för att jag skulle börja tvivla. När han är hemma och "allt är bra" känner jag mig verkligen som en skurk som bara ska ta en slägga och slå sönder allt. Och jag tänker "Om han beter sig dumt åt EN gång till, då är det slut!". Men hur många gånger har jag tänkt så då? Jag hade till och med en lista med alla gångerna jag blivit ledsen i min supermegahemliga gömda dagbok sedan han första gången sa att han skulle bättra sig för att inte glömma bort det när allt var bra. Men man hittade ju sätt att bortförklara och rationalisera, till exempel hur lång tid det gick mellan gångerna och ifall det blev mer och mer sällan.

Tappa inte hoppet om mig nu, planen är fortfarande densamma, men det är verkligen som om man är schizofren eller under någon slags förtrollning. Eller som att han är ett slags vakuum som suger in en och inte spottar ut en förrän han beter sig illa igen. Håll mig på banan Buke!

Jag har inte fått något svar om lägenheten och han hade inget nummer inlagt i annonsen, bara en mejl. Jag blev helt iskall och går nu runt med en klump i magen för när jag svarade på annonsen via Blockets formulär kan hans nummer ha fyllts i automatiskt. I ena stunden får jag panik, i nästa känner jag bara att har det blivit så, och hyresvärden råkar ringa till min sambo, då är det fan ödet som tycker att jag ska härifrån NU.

 

[Ninnurur]

Ja, det tog ju inte många minuter med honom hemma i sin snälla, urgulliga myskostym för att jag skulle börja tvivla. När han är hemma och "allt är bra" känner jag mig verkligen som en skurk som bara ska ta en slägga och slå sönder allt. Och jag tänker "Om han beter sig dumt åt EN gång till, då är det slut!". Men hur många gånger har jag tänkt så då? Jag hade till och med en lista med alla gångerna jag blivit ledsen i min supermegahemliga gömda dagbok sedan han första gången sa att han skulle bättra sig för att inte glömma bort det när allt var bra. Men man hittade ju sätt att bortförklara och rationalisera, till exempel hur lång tid det gick mellan gångerna och ifall det blev mer och mer sällan.

Tappa inte hoppet om mig nu, planen är fortfarande densamma, men det är verkligen som om man är schizofren eller under någon slags förtrollning. Eller som att han är ett slags vakuum som suger in en och inte spottar ut en förrän han beter sig illa igen. Håll mig på banan Buke!

Jag har inte fått något svar om lägenheten och han hade inget nummer inlagt i annonsen, bara en mejl. Jag blev helt iskall och går nu runt med en klump i magen för när jag svarade på annonsen via Blockets formulär kan hans nummer ha fyllts i automatiskt. I ena stunden får jag panik, i nästa känner jag bara att har det blivit så, och hyresvärden råkar ringa till min sambo, då är det fan ödet som tycker att jag ska härifrån NU.

Du ÄR på banan, det märks på dig! Och du är superduktig!!!

 

[Flixon]

Alltså TS, jag blir så himla imponerad över hur klarsynt du är! Du är skitduktig, och så stark!!

 

[Hemligaste]

En sak som jag tänkt på, är att jag gått runt och känt mig så himla tacksam. Tacksam att ha stått ut med mig trots att jag är velig, trots att jag haft heltidsjobb och häst, trots att jag inte städar lika mycket, har hästgrejer i lägenheten, trots att jag är en tråkig nunna som inte vill ha lika mycket sex etc etc etc. Det är inget han har sagt att jag ska vara, det har bara känts som att jag ska vara det. En gång sa jag "Tack för att jag fick åka och träna trots att jag jobbat 12 timmar". Han har inte förbjudit mig, ändå var jag tacksam.

 

[Raderad medlem 6459]

Tacksam att ha stått ut med mig trots att jag är velig, trots att jag haft heltidsjobb och häst, trots att jag inte städar lika mycket, har hästgrejer i lägenheten, trots att jag är en tråkig nunna som inte vill ha lika mycket sex etc etc etc

Åh men så ska du inte känna. Jag älskar min partner men jag är sällan tacksam för att han är med mig. Han är med mig för att han tycker om mig, och det är ju trevligt för jag tycker ju om honom, och skulle han nån dag tycka att det var en uppoffring att vara med mig - ja, då bör vi ju göra slut.

Jag har fruktansvärt morgonhumör, är lynnig som få, vill inte alls ha sex lika mycket som min partner, kan inte laga mat, slänger aldrig tomma toapappersrullar etc etc.

Trots att din partner aldrig har sagt att du borde känna dig tacksam så kommer ju dina känslor från honom och hans attityd. Han är inte en snäll person. Han får dig att må dåligt för att du är en helt normal jävla människa - och därför är du också tacksam för att han "står ut" med dig. Hade han fått dig att känna dig fenomenal hade du aldrig ens tänkt såhär.

 

[Centaur]

Att känna tacksamhet är egentligen en väldigt bra känsla. Tacksamhet för livet, tacksamhet för sin familj och sina djur, tacksamhet för att man har tak över huvudet. Tacksamhet för att man får ge och känna kärlek. Jag är väldigt tacksam, mitt liv har inte blivit som jag tänkt men mot alla odds lever jag fortfarande och det är jag tacksam för. Jag tycker absolut att vi kan vara tacksamma för att vi hittat en partner vi älskar och trivs med, en ömsesidig tacksamhet för att våra vägar korsats.

Men: Blotta tanken på att du ska vara tacksam för att han håller ut med dig visar hur fel det har gått i din relation. Du tassar ju runt som en liten mus och gör allt han säger! Du är den som har ändrat ditt liv för hans skuld och gör alla uppoffringar.

 

[Mammas]

Något jag tänkte på på slutet var att det gått så långt att det var kört. Det spelade ingen roll om han ändrat sig helt och blivit en perfekt partner, all skit som varit oss hade blivit för mycket, det var som ett stort fett berg av SKIT som jag liksom inte skulle kunna glömma och komma vidare ur, även om jag hade velat. Och jag vet ju att den där helomvändningen inte kommit.

Det går ju att peka på vem som gjort si och vem som gjort så, men till sist var det ändå så att vår dynamik var fucked, och det går inte att ändra. Även om han hade ändrat sig helt hade jag fortfarande sett honom genom det där berget av skit och det påverkade ju hur jag såg honom och allt han gjorde. Och hur jag sedan agerade på det.

Och sedan är det säkert så att din snubbe @Hemligaste gör som han gör för att han mår dåligt. Och ja, det är ju som det är. Det är fortfarande helt jäkla fel att DU ska behöva lida för att han mår dåligt. Att han mår dåligt ger inte dig skyldighet att vara kvar och vara slagpåse för att han ska få utlopp för sin frustration. Men jag förstår att det är svårt. Men du kan klara det - läs ditt brandtal igen om du tvivlar, det var fab!

 

[tanten]

Men: Blotta tanken på att du ska vara tacksam för att han håller ut med dig visar hur fel det har gått i din relation. Du tassar ju runt som en liten mus och gör allt han säger! Du är den som har ändrat ditt liv för hans skuld och gör alla uppoffringar.

Tack @Centaur för den.

Jag har tillbringat väldigt många år i tacksamhet över att en så snygg, duktig och fin person verkligen ville vara med en så usel människa som jag.

Det där träffade mig rätt i maggropen.
Tack.

 

[Lady_S]

*kl*

Nu har jag också tagit mig igenom hela tråden och som flera andra slås jag av hur många det är som varit eller är i förtryckande förhållanden.

Men i samma veva slås jag också av hur många kloka och starka personer det finns, som fortfarande står, som tagit sig ur eller är på väg ur! All heder och respekt till er!

/Lady_S

 

[Korven]

*kl*

Nu har jag också tagit mig igenom hela tråden och som flera andra slås jag av hur många det är som varit eller är i förtryckande förhållanden.

Men i samma veva slås jag också av hur många kloka och starka personer det finns, som fortfarande står, som tagit sig ur eller är på väg ur! All heder och respekt till er!

/Lady_S

ja tänk alla därute som inte har Buke att bolla mot . Jag tänker också på den grupp som har ett rejält dödshot över sig inom familjen och släkten.

 

[Siccia]

Av en händelse tänkte jag, i min tristess, att jag surfar in på bukefalos och kollar vad det är för sida.
Rider och tänkte det kunde vara skoj att se lite vad andra ryttare pratar om.
Den första tråden jag hittar är denna.

Tror inte det var en slump att det var just denna jag snubblade över.
Kära Hemligaste,
jag vet precis vad du går igenom!
Låter som mitt förra förhållande.
Man står stark efteråt. Det är jobbigt att bli ensam och man har delat många fina stunder.
Som du själv skriver så är det de fina stunderna man tänker på när tankarna kring en separation kommer smygande. Och ännu mer, vad ska alla andra tycka?!?!
Screw them! De kommer att förstå om de väljer att lyssna på dig, när du väljer att dela med dig.
Gör de inte det, ja, då är de kanske inte så mycket att ha kvar i kretsen runt sig.

En kurator sa till mig, när jag velade inför mitt beslut:
Du måste fatta ett beslut och sen lita till det och gå vidare utifrån det.

Det var vändpunkten för mig, jag bestämde mig och det var den stigen jag valde att gå.
Det var en otrolig befrielse när jag väl gjort det.

Som du nämner i något av inläggen, du kan andas och sova bättre när han inte är hemma. Tänk att få känna den befrielsen varje kväll!

Agneta Sjödin delade med sig av en text en gång som är väldigt bra att läsa i situationer som denna:
"Vissa beslut är svårare att fatta än andra och det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt.
Men när man känner frid inombords, när lugnet infinner sig och du kan börja andas med lätthet, då vet du att du fattat rätt beslut"

Välj dig själv, de som bryr sig om dig kommer att följa med dig på din resa.

Jag vet att jag är helt ny här, detta är mitt första inlägg. Men är du i behov av något, vad som helst! Så lägg upp det, jag hjälper mer än gärna till.
Denna sortens frågor gör att det brinner i mig, avsky mot den partner som beter sig så och en oerhörd kraft att vilja hjälpa den som är utsatt.

 

[Trani]

Inte läst allt i tråden ts, men det är en hög igenkänningsfaktor.

Jag separerade, och flyttade tillbaka. Dum som jag var så gick jag tillbaka, för att jag fortfarande älskade honom, det funkade inte. Så nu är jag tillbaka på ruta 1 igen, eller ja, egentligen inte. Kanske ruta 10, för det är en markant skillnad på då och nu.

När han blir arg, och kallar mig namn, säger att jag är en smutsig liten h*ra. säger att jag ska vara ute ur lägenheten dagen därpå. Efteråt, när han ber om ursäkt för allt han sagt. Men att jag måste förstå att det var mitt fel att han sa det han gjorde, då jag provocerade fram det. Alla gånger jag fått höra att jag är otrogen, när jag enbart varit lojal. Att jag inte får ha manliga vänner, och har jag manliga kollegor så har jag säkert redan varit otrogen mot honom.

Jag blev paranoid, han kom in på alla mina privata konton. Facebook, hotmail, skype - min telefon. Detta kommer säkert också att läsas, det är en risk jag tar. Det jag skriver är ren fakta.

Kontakta dina föräldrar TS, även om du inte tror att de kommer hjälpa dig - så kommer de öppna sitt hem för dig. För du är deras dotter och de älskar dig, och de vill dig väl. Du kommer känna dig ivägen, men det gör ingenting, för det är inte så dom ser det. Ta med det som är ditt, skit i att betala den sista hyran, det är hans problem. I början, när du är själv, så kommer det kännas tufft, du kommer känna dig ensam. Men med tiden kommer du att må bättre, hitta dig själv igen. Unna dig nya kläder, nytt smink, en ny hårklippning. Allt sånt hjälpte mig. Slänga ut alla underkläder som jag haft med honom, och bara köpa nytt - sexigt, sånt som fick mig att må bra.

Skriv gärna pm om du vill prata, jag är i samma situation just nu. Jag flyttar förvisso imorgon, till mina föräldrar. Lägenhet blir det nog först till våren.

Heja! Jag hoppas att du är hos dina föräldrar nu! Så hemskt det du beskriver.

 

[Lady_S]

ja tänk alla därute som inte har Buke att bolla mot . Jag tänker också på den grupp som har ett rejält dödshot över sig inom familjen och släkten.

Buke är verkligen fantastiskt såna här gånger, så många som sluter upp, ger av sin tid och erbjuder sina hem. Det är fint.

/Lady_S

 

[Ferrari]

Ja, det tog ju inte många minuter med honom hemma i sin snälla, urgulliga myskostym för att jag skulle börja tvivla. När han är hemma och "allt är bra" känner jag mig verkligen som en skurk som bara ska ta en slägga och slå sönder allt. Och jag tänker "Om han beter sig dumt åt EN gång till, då är det slut!". Men hur många gånger har jag tänkt så då? Jag hade till och med en lista med alla gångerna jag blivit ledsen i min supermegahemliga gömda dagbok sedan han första gången sa att han skulle bättra sig för att inte glömma bort det när allt var bra. Men man hittade ju sätt att bortförklara och rationalisera, till exempel hur lång tid det gick mellan gångerna och ifall det blev mer och mer sällan.

Tappa inte hoppet om mig nu, planen är fortfarande densamma, men det är verkligen som om man är schizofren eller under någon slags förtrollning. Eller som att han är ett slags vakuum som suger in en och inte spottar ut en förrän han beter sig illa igen. Håll mig på banan Buke!

Jag har inte fått något svar om lägenheten och han hade inget nummer inlagt i annonsen, bara en mejl. Jag blev helt iskall och går nu runt med en klump i magen för när jag svarade på annonsen via Blockets formulär kan hans nummer ha fyllts i automatiskt. I ena stunden får jag panik, i nästa känner jag bara att har det blivit så, och hyresvärden råkar ringa till min sambo, då är det fan ödet som tycker att jag ska härifrån NU.

Jag vet... jag ringer alltid min bästa kompis som fått höra allt genom åren. Hon har varenda konversation mellan oss sparad och visar upp det när jag vacklar. När han var gullig, och snäll. Då började jag nästan tro på det att han sa, att allt är mitt fel. Att det är pga mig vi har våra konflikter. Jag borde vara tacksam som har honom, jag är inte särskilt snygg, eller särskilt speciell i något avseende.

För min del var det svårast att hålla fast vid beslutet att det var slut, att inte falla tillbaka för hans oerhört gulliga sida. När han säger att jag är hans livs kärlek, när han bedyrar för mig hur fantastisk jag är. Det är ett slags vakuum man fastnar i, man fastnar lätt i det.

Gå och "svara" på en annan annons på blocket, skicka inte iväg den, men se om hans telefonnummer fylls i automatiskt. Så vet du iallfall hur det ligger till,

 

[orion]

Ja, det tog ju inte många minuter med honom hemma i sin snälla, urgulliga myskostym för att jag skulle börja tvivla. När han är hemma och "allt är bra" känner jag mig verkligen som en skurk som bara ska ta en slägga och slå sönder allt. Och jag tänker "Om han beter sig dumt åt EN gång till, då är det slut!". Men hur många gånger har jag tänkt så då? Jag hade till och med en lista med alla gångerna jag blivit ledsen i min supermegahemliga gömda dagbok sedan han första gången sa att han skulle bättra sig för att inte glömma bort det när allt var bra. Men man hittade ju sätt att bortförklara och rationalisera, till exempel hur lång tid det gick mellan gångerna och ifall det blev mer och mer sällan.

Tappa inte hoppet om mig nu, planen är fortfarande densamma, men det är verkligen som om man är schizofren eller under någon slags förtrollning. Eller som att han är ett slags vakuum som suger in en och inte spottar ut en förrän han beter sig illa igen. Håll mig på banan Buke!

Jag har inte fått något svar om lägenheten och han hade inget nummer inlagt i annonsen, bara en mejl. Jag blev helt iskall och går nu runt med en klump i magen för när jag svarade på annonsen via Blockets formulär kan hans nummer ha fyllts i automatiskt. I ena stunden får jag panik, i nästa känner jag bara att har det blivit så, och hyresvärden råkar ringa till min sambo, då är det fan ödet som tycker att jag ska härifrån NU.

Jag kan ju berätta hur det blir om man stannar kvar år efter år i ett sånt förhållande, och kämpar och tror att det ska bli bättre.
Det blir inte bättre. En man som är manipulativ och kontrollerande lyckas alltid vända på saker så att man tror att det är ens eget fel.
Jag har levt så i allt för många år, har haft så mycket med företag osv så jag har inte orkat gå därifrån. Och så har det funnits barn med också som har gjort det ännu svårare att ta ett beslut.
Men det äter upp en inifrån, man blir tokig på riktigt till slut. I mitt fall blev han våldsam någon gång i början, sedan var det ursäkter och löften. Våldsamheten har aldrig kommit tillbaka, däremot den psykiska misshandeln, vad jag får göra och inte för att han inte skulle bli arg och få utbrott, hur länge jag skulle vara borta osv. Hot mot mina djur och hot om att skada sig själv om jag flyttade
Och vad jag nu tycker är det värsta är att jag har låtit mina barn växa upp och se och höra detta, och inte ha fått se hur ett normalt o kärleksfullt förhållande ska vara.
Men för 1,5 år sedan flyttade jag, och vet du, jag mår så bra idag som singel. Barnen mår bra, och det enda jag ångrar är att jag har levt med detta i allt för många år.
Har läst så många trådar här som jag känt igen mig i, och fått stöd av fast jag inte skrivit något själv.

 

[Squie]

TS, hur mår du idag?

 

[mandalaki]

TS, hur mår du idag?

Det är helg, han är väl hemma. Hon kommer nog tillbaka utan att vi frågar.

 

[Squie]

Det är helg, han är väl hemma. Hon kommer nog tillbaka utan att vi frågar.

Det är tänkt som en vänlig fråga, att visa att jag iaf bryr mig. Min lärdom genom mina kriser i livet är att det är väldigt uppskattat och viktigt att någon faktiskt frågar, att någon visar. Att det är det som kan få en att orka vidare.

 

[mandalaki]

Det är tänkt som en vänlig fråga, att visa att jag iaf bryr mig. Min lärdom genom mina kriser i livet är att det är väldigt uppskattat och viktigt att någon faktiskt frågar, att någon visar. Att det är det som kan få en att orka vidare.

Visst. Det är bara det att erfarenheten säger mig att sådant lätt drar iväg i Herregud, TS, var är du, vi är OROLIGA! Det var därför jag skrev redan nu att hennes frånvaro förmodligen beror på att det är helg, han är hemma, då kan hon inte skriva här.

 

[Squie]

Visst. Det är bara det att erfarenheten säger mig att sådant lätt drar iväg i Herregud, TS, var är du, vi är OROLIGA! Det var därför jag skrev redan nu att hennes frånvaro förmodligen beror på att det är helg, han är hemma, då kan hon inte skriva här.

Jag förstår din tanke även om jag inte håller med dig. Personligen kan jag tycka ditt stopp är lite väl tidigt satt. Det har ju inte hänt något! Det har ju inte startats något "drev" än.

Men, alla reagerar vi olika.