Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[IsisEm]

Fortsätt berätta! Det bästa en kan göra vid situationer som din är att dra ut tankarna och händelserna i ljuset och vädra dem ordentligt. Behåller du dem för dig själv blir det så mycket enklare en ond cirkel som bara bidrar till att han kan fortsätta behandla dig dåligt..

Jag kan tillägga, om ingen redan gjort det innan jag läst färdigt tråden, att det medan man berättar och bearbetar det hela kan hända att man upptäcker fler och fler saker som faktiskt är helt åt helvete fel. Det kan vara händelser som man förträngt som flyter upp till ytan och som med tiden gör att man inser hur orättvist man blivit behandlad osv. Jag vet att det var så för mig iaf och det hjälpte mig att gå vidare även om ett uppbrott alltid är jobbigt. Trots att ett förhållande varit dåligt kan man sörja att det tagit slut liksom, allt det man en gång trodde var bra innan man lärde sig veta bättre. Jag tog mitt pick och pack och drog en dag när jag vinkat av exet som skulle till jobbet. Jobbigt då och ett bra tag efter men ack så bra mitt liv blivit efter det!

Var stark! Vi är många som håller på dig

 

[CillaW]

Jag är med och skramlar till hyran om du får lägenheten @Hemligaste Det har gjorts bukeinsamlingar förr så det löser sig

Jag med!

 

[tott]

Vad ledsen jag blir för din skull. Samtidigt så är det modigt av dig också att berätta.

Tack!
Det jag funderat mycket på är "Är 52an på riktigt sån eller är det hans stress som gör det", gällande surandet då. En annan sak jag funderat mycket på både då vi var ihop och nu efteråt är det hans ex hade sagt till honom då han berättade att han träffat en ny tjej (mig) efter att de gjort slut ca 5 månader tidigare (och haft lite kk-förhållande efter det). "Jag har det bättre utan dig" hade hon sagt. Har flera gånger frågat honom vad hon menade, men det "visste" han förstås inte. Nu tror jag att jag vet...

 

[Efwa]

Brandtal till mig själv, att läsa när och om det känns svårt. Eller om någon läser tråden i framtiden.

Men lova dig själv att om det blir minsta sämre, eller hotfullt, då går du på en gång. Boende eller inte.

Fantastiskt att du skrev det långa inlägget och att tankarna börjar hamna rätt.

Vill bara citera det jag citerat och skriva att lika väl som du kan LOVA dig själv att du åker om det blir det minsta sämre, eller hotfullt så kan jag (och säkert andra här) LOVA att det blir iallfall inte bättre och det kommer garanterat att bli sämre nu när du vet. Han kanske också snappar upp att du är förändrad och kommer agera efter det.

Om du nu vet det vi vet.......varför inte gå nu på en gång? En dag till är en dag för mycket. Du har mycket stöd här och folk som kan och vill hjälpa. Ta den hjälpen, flytta en stund bort från staden du bor i även om det bara är en stad bort.

 

[Trott]

Brandtal till mig själv, att läsa när och om det känns svårt. Eller om någon läser tråden i framtiden.

Han kommer hem om några timmar och jag vet att det känns svårt. Det känns som om du måste låtsas, vara falsk och spela en roll tills du löst det här med boendet. Men det spelar ingen roll, det är din överlevnadsstrategi och något du måste göra för att ta dig ur det här. Det är okej. Att du tänkt på det här innan du sa något till honom behöver han aldrig få veta. Men lova dig själv att om det blir minsta sämre, eller hotfullt, då går du på en gång. Boende eller inte.

Du kommer att vara ledsen, han kommer att vara ledsen och du kommer att undra om det är värt det. Tänka att om du hade skärpt till dig lite till och inte överreagerat så mycket så hade ingen av er behövt vara ledsna. Det är inte sant. För ett år sedan skrev du i din dagbok att han svurit åt dig, dumförklarat dig och att han fick dig att bete dig som en strykrädd hund. Undvikande. Du borde ha förstått då, gått redan då, men det är okej att du inte gjorde det. Det blev ju bättre ett tag och du hamnade djupare och djupare. Du visste inte att han ville flytta ihop så tidigt för att på ett sätt binda upp dig, binda ned dig. Det kommer kanske vara bättre ett tag nu igen, men du vet att det kommer inte att hålla. Hans osäkerhet kommer alltid finnas där, så länge han inte söker hjälp. Det är inte ditt jobb att laga honom, det är inte ditt jobb att se till att hans självkänsla blir bättre, du ansvarar inte för hans mående. Du ska inte behöva ändra på dig eller tassa på tå för att han ska må bättre.

Gör det här för dina drömmars skull. Gör det för att du vet att du är bra på ditt jobb. Gör det för att du kan köra bil själv och vill du köpa en häst igen så kan du faktiskt klara av det på egen hand. Gör det för dina tjejkompisar du aldrig träffar längre. Gör det för klänningen du egentligen vill ha på jobbets julbord. Gör det för gångerna du velat dansa när du varit ute men egentligen stått och undrat om någon av hans kompisar är där. Eller om din urringning är för djup. Gör det för att slippa sexet på hans villkor, för att slippa alla kvällar då du planerat in sex tidigt för att du vet att han är gladare resten av kvällen då. Gör det för att du pratar med vem fan du vill när ni är ute. Gör det för att det är okej att gå in i ett annat rum och göra något annat fastän partnern är hemma. Gör det för alla gånger du velat vara åtta timmar i stallet men åkt hem för att han inte ska känna sig ensam eller bortprioriterad. Gör det för att du får raka av dig håret, om du vill. Gör det för de gångerna du velat tacka nej till fika men ätit i alla fall, för att han inte ska känna sig onyttig. Gör det för att ingen någonsin ska behöva få dig att känna att du inte ska verka så smart, rolig eller snygg för då kanske han mår sämre och känner sig dummare och fulare. Självförtroende, självrespekt och ett eget liv är något attraktivt, inte ett hot mot någons manlighet.

Du kommer undra hur ekonomin ska gå ihop, hur du ska klara dig utan bil. Tv:n är ju hans, datorn likaså. Men xboxet är fan ditt. Plugga ur det, köp en tjocktv för 200 spänn och sedan spelar du tills ögonen blöder. Gråt när du är ledsen, sörj din kärlek för honom, sörj lägenheten som du älskar och alla bekvämligheter du måste ge upp för det här. Men det är bättre än att du sörjer förlusten av dig själv som du gör nu. Nu kan du gråta öppet och inte kväva några tårar i badrummet på kvällen. Att du vill göra som du vill är inte själviskt, det är för att du är en egen person. I ett bra förhållande kan man vara fri fastän man är "någons" och du vet att det inte är så nu.

Läs det här när du tvivlar. Läs tråden och allas kommentarer och stöd. Våga ta hjälp och finna styrka i andra. Alla behöver inte veta hur det var, du kommer förmodligen bara att berätta för några få för att du någonstans vill skydda honom. Det är okej, för du vet hur det var. På gott och ont kommer du aldrig att glömma det. Men du kommer att lära av det. Så du kan känna igen en riktigt bra karl när han en dag kommer i din väg.

Jag har inte mycket att tillägga i frågan, så många andra har gett så kloka ord och svar! Jag vill bara ge en styrkekram, och att du har skrivit det här inlägget tyder på att du är starkare än du tror! Du kommer fixa det!

Vill och bara slänga med ett tips ang boende, hör av dig till mindre/privata hyresvärdar trots dom inte har lediga lägenheter ute, vissa annonserar inte ut dom utan det är mer att man får höra av sig själv. Skadar aldrig att slänga iväg ett mail, och då kan du även nämna att du behöver ett mindre boende pga separation. Hur mycket mer du skriver är ju upp till dig. Jag själv skrev mail till en del hyresvärdar när jag hade gjort slut med min tråkiga (men snälla...) pojkvän, där jag helt enkelt skrev att jag sökte lägenhet, så snart som möjligt, 1-3 RoK för max 5000 kr i månaden pga separation. Hade flyt och fick svar att det fanns en ledig två veckor senare. Så det kan lösa sig snabbare/bättre än en tror, även med boende!

 

[lil-sis]

Jag med!

Me too.

 

[Ferrari]

Inte läst allt i tråden ts, men det är en hög igenkänningsfaktor.

Jag separerade, och flyttade tillbaka. Dum som jag var så gick jag tillbaka, för att jag fortfarande älskade honom, det funkade inte. Så nu är jag tillbaka på ruta 1 igen, eller ja, egentligen inte. Kanske ruta 10, för det är en markant skillnad på då och nu.

När han blir arg, och kallar mig namn, säger att jag är en smutsig liten h*ra. säger att jag ska vara ute ur lägenheten dagen därpå. Efteråt, när han ber om ursäkt för allt han sagt. Men att jag måste förstå att det var mitt fel att han sa det han gjorde, då jag provocerade fram det. Alla gånger jag fått höra att jag är otrogen, när jag enbart varit lojal. Att jag inte får ha manliga vänner, och har jag manliga kollegor så har jag säkert redan varit otrogen mot honom.

Jag blev paranoid, han kom in på alla mina privata konton. Facebook, hotmail, skype - min telefon. Detta kommer säkert också att läsas, det är en risk jag tar. Det jag skriver är ren fakta.

Kontakta dina föräldrar TS, även om du inte tror att de kommer hjälpa dig - så kommer de öppna sitt hem för dig. För du är deras dotter och de älskar dig, och de vill dig väl. Du kommer känna dig ivägen, men det gör ingenting, för det är inte så dom ser det. Ta med det som är ditt, skit i att betala den sista hyran, det är hans problem. I början, när du är själv, så kommer det kännas tufft, du kommer känna dig ensam. Men med tiden kommer du att må bättre, hitta dig själv igen. Unna dig nya kläder, nytt smink, en ny hårklippning. Allt sånt hjälpte mig. Slänga ut alla underkläder som jag haft med honom, och bara köpa nytt - sexigt, sånt som fick mig att må bra.

Skriv gärna pm om du vill prata, jag är i samma situation just nu. Jag flyttar förvisso imorgon, till mina föräldrar. Lägenhet blir det nog först till våren.

 

[Red_Chili]

Inte läst allt i tråden ts, men det är en hög igenkänningsfaktor.

Jag separerade, och flyttade tillbaka. Dum som jag var så gick jag tillbaka, för att jag fortfarande älskade honom, det funkade inte. Så nu är jag tillbaka på ruta 1 igen, eller ja, egentligen inte. Kanske ruta 10, för det är en markant skillnad på då och nu.

När han blir arg, och kallar mig namn, säger att jag är en smutsig liten h*ra. säger att jag ska vara ute ur lägenheten dagen därpå. Efteråt, när han ber om ursäkt för allt han sagt. Men att jag måste förstå att det var mitt fel att han sa det han gjorde, då jag provocerade fram det. Alla gånger jag fått höra att jag är otrogen, när jag enbart varit lojal. Att jag inte får ha manliga vänner, och har jag manliga kollegor så har jag säkert redan varit otrogen mot honom.

Jag blev paranoid, han kom in på alla mina privata konton. Facebook, hotmail, skype - min telefon. Detta kommer säkert också att läsas, det är en risk jag tar. Det jag skriver är ren fakta.

Kontakta dina föräldrar TS, även om du inte tror att de kommer hjälpa dig - så kommer de öppna sitt hem för dig. För du är deras dotter och de älskar dig, och de vill dig väl. Du kommer känna dig ivägen, men det gör ingenting, för det är inte så dom ser det. Ta med det som är ditt, skit i att betala den sista hyran, det är hans problem. I början, när du är själv, så kommer det kännas tufft, du kommer känna dig ensam. Men med tiden kommer du att må bättre, hitta dig själv igen. Unna dig nya kläder, nytt smink, en ny hårklippning. Allt sånt hjälpte mig. Slänga ut alla underkläder som jag haft med honom, och bara köpa nytt - sexigt, sånt som fick mig att må bra.

Skriv gärna pm om du vill prata, jag är i samma situation just nu. Jag flyttar förvisso imorgon, till mina föräldrar. Lägenhet blir det nog först till våren.

SÅ skönt att se i slutet av inlägget att du flyttar imorgon! Lycka till med allt framöver, och vad du än gör, gå inte tillbaka ännu en gång. Ta dig bara därifrån och njut av det. Kanske den här tråden kan hjälpa dig?

 

[monster1]

Hejja er! Jag håller tummarna för er.

 

[a1agnlju]

Lite OT, men ändå inom ämnet. Sova med fienden på kanal 8 nu!

 

[Tassetass]

Me too.

Jag med!

 

[Sablar22]

Jag älskar ditt brandtal!!

Det är helt okej att gråta och vara ledsen efter att det är över. Det som är viktigt att påminnas om är att det inte är kärlek och saknad som gör så förbannat ont.
Det är separationsångest! Och det är ju inte så konstigt egentligen eftersom det är en människa man levt tillsammans med i många år. Även om det är en skitstövel deluxe.
Jag tror på dig, du kommer att vinna tillbaka dig själv

 

[Thomasine]

@Hemligaste Ditt brandtal är bland det bästa och mest välformulerade jag har läst! Det var det jag menade när jag skrev tidigare att du skulle ta vara på känslan av att vara dig och slippa att förställa dig.

Jag hoppas att du får napp på lägenheten och jag är också med om det behöver bli insamling men jag tycker som flera att det kan han bjuda på som kompensation för "sveda och värk".

Jag har deltagit i en annan tråd om latin nyligen och jag vill påminna dig och alla andra som lever i destruktiva förhållanden att Vergilius påstående amor omnia vincit (kärleken övervinner allt) inte är en sanning.
Han har däremot en annan devis, Pedibus timor addidit ales (Fruktan ger fötterna vingar) som är betydligt mer relevant i detta sammanhang.

 

[Dentaku]

Jag har deltagit i en annan tråd om latin nyligen och jag vill påminna dig och alla andra som lever i destruktiva förhållanden att Vergilius påstående amor omnia vincit (kärleken övervinner allt) inte är en sanning.
Han har däremot en annan devis, Pedibus timor addidit ales (Fruktan ger fötterna vingar) som är betydligt mer relevant i detta sammanhang.

Jag kan ju inte latin men tycker att Noli me vocare, ego te vocabo också fungerar rätt bra i sammanhanget.

Tänk på att du har en hel fanclub här som stöttar dig, @Hemligaste !

 

[Thomasine]

Jag kan ju inte latin men tycker att Noli me vocare, ego te vocabo också fungerar rätt bra i sammanhanget.

Ja, varför inte, annars är ju divide et impera ett gammalt framgångsrecept som använts av män antingen det gäller krig eller kärlek (från Julius Caesar till Machiavelli och ännu fler).

 

[Ferrari]

SÅ skönt att se i slutet av inlägget att du flyttar imorgon! Lycka till med allt framöver, och vad du än gör, gå inte tillbaka ännu en gång. Ta dig bara därifrån och njut av det. Kanske den här tråden kan hjälpa dig?

Ja, på något sätt var det skönt att läsa allas reaktioner på TS. Just för att det påminner något enormt om min egna situation. Har fallit tillbaka så många gånger, varje gång han är snäll & gullig så börjar jag misstro mina egna känslor.

Och wow, 22 stycken som gillade mitt inlägg. Tack för stödet.

När jag lämnade i våras, så vägde jag 49 kg till mina 172 cm, jag slutar äta när jag inte mår bra. Det värsta var nog att trots det så var det ingen som såg, och han är ju helt perfekt i alla andras ögon, och folk tror mig inte när jag berättar hur det egentligen är. Eller ja, mamma tror mig.. hon fick stå ut med mig och mina humörsvängningar första tiden när jag bröt ihop titt som tätt. Nu är jag inte så dålig, jag har väl på något sätt haft en distans till alltihopa.

 

[Monstermom]

Ja, på något sätt var det skönt att läsa allas reaktioner på TS. Just för att det påminner något enormt om min egna situation. Har fallit tillbaka så många gånger, varje gång han är snäll & gullig så börjar jag misstro mina egna känslor.

Och wow, 22 stycken som gillade mitt inlägg. Tack för stödet.

När jag lämnade i våras, så vägde jag 49 kg till mina 172 cm, jag slutar äta när jag inte mår bra. Det värsta var nog att trots det så var det ingen som såg, och han är ju helt perfekt i alla andras ögon, och folk tror mig inte när jag berättar hur det egentligen är. Eller ja, mamma tror mig.. hon fick stå ut med mig och mina humörsvängningar första tiden när jag bröt ihop titt som tätt. Nu är jag inte så dålig, jag har väl på något sätt haft en distans till alltihopa.

Vi tror dig i alla fall!

Jag tror också det är betydligt fler än 22 som tänkte "åhtackgodegud!" när de kom till slutet av ditt inlägg och såg att du tänkte flytta ut, men velat på gillaknappen för att hur han behandlat dig verkligen inte är något att gilla.

 

[Red_Chili]

Ja, på något sätt var det skönt att läsa allas reaktioner på TS. Just för att det påminner något enormt om min egna situation. Har fallit tillbaka så många gånger, varje gång han är snäll & gullig så börjar jag misstro mina egna känslor.

Och wow, 22 stycken som gillade mitt inlägg. Tack för stödet.

När jag lämnade i våras, så vägde jag 49 kg till mina 172 cm, jag slutar äta när jag inte mår bra. Det värsta var nog att trots det så var det ingen som såg, och han är ju helt perfekt i alla andras ögon, och folk tror mig inte när jag berättar hur det egentligen är. Eller ja, mamma tror mig.. hon fick stå ut med mig och mina humörsvängningar första tiden när jag bröt ihop titt som tätt. Nu är jag inte så dålig, jag har väl på något sätt haft en distans till alltihopa.

Fy så idiotiskt av folk att inte tro dig. Men jag är inte förvånad. Minns bara hur det var när jag var yngre och blev rejält mobbad av en person. Personen försökte även förstöra saker för mig och var riktigt vidrig. När jag försökte berätta det för andra, tex ansvariga vuxna på ställen där vi var, så fick jag bara höra "äh, du har misstolkat allt, han är ju en SÅ snäll och hjälpsam person!". Well, den snälla och hjälpsamma personen hamnade sedan på någon typ av ungdomsvård eftersom han försökt döda den som skulle vara hans bästa vän... Inte många rätt i skallen hos den människan, men visst fan kunde han uppvisa en snäll sida mot "rätt personer" om han hade något att vinna på det.

 

[Hemligaste]

Inte läst allt i tråden ts, men det är en hög igenkänningsfaktor.

Jag separerade, och flyttade tillbaka. Dum som jag var så gick jag tillbaka, för att jag fortfarande älskade honom, det funkade inte. Så nu är jag tillbaka på ruta 1 igen, eller ja, egentligen inte. Kanske ruta 10, för det är en markant skillnad på då och nu.

När han blir arg, och kallar mig namn, säger att jag är en smutsig liten h*ra. säger att jag ska vara ute ur lägenheten dagen därpå. Efteråt, när han ber om ursäkt för allt han sagt. Men att jag måste förstå att det var mitt fel att han sa det han gjorde, då jag provocerade fram det. Alla gånger jag fått höra att jag är otrogen, när jag enbart varit lojal. Att jag inte får ha manliga vänner, och har jag manliga kollegor så har jag säkert redan varit otrogen mot honom.

Jag blev paranoid, han kom in på alla mina privata konton. Facebook, hotmail, skype - min telefon. Detta kommer säkert också att läsas, det är en risk jag tar. Det jag skriver är ren fakta.

Kontakta dina föräldrar TS, även om du inte tror att de kommer hjälpa dig - så kommer de öppna sitt hem för dig. För du är deras dotter och de älskar dig, och de vill dig väl. Du kommer känna dig ivägen, men det gör ingenting, för det är inte så dom ser det. Ta med det som är ditt, skit i att betala den sista hyran, det är hans problem. I början, när du är själv, så kommer det kännas tufft, du kommer känna dig ensam. Men med tiden kommer du att må bättre, hitta dig själv igen. Unna dig nya kläder, nytt smink, en ny hårklippning. Allt sånt hjälpte mig. Slänga ut alla underkläder som jag haft med honom, och bara köpa nytt - sexigt, sånt som fick mig att må bra.

Skriv gärna pm om du vill prata, jag är i samma situation just nu. Jag flyttar förvisso imorgon, till mina föräldrar. Lägenhet blir det nog först till våren.

Vilket praktmongo till karl! Vad starkt och modigt av dig att bryta upp och gå! Tack för att du delar med dig. Läs den här tråden om och om igen om du skulle fundera på att gå tillbaka. Eller skriv till mig så kan vi peppa varandra. Kramar !

 

[Red_Chili]

@Hemligaste, hur känns det nu när han kommit hem igen?