Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[Aroma]

Det är väl för att vi sedan barnsben matas med att det viktigaste i livet är att skaffa sig en partner. Oavsett hur jävla kass den är...

Verkligen! Tänkte senast på idag att faan vad de diskuteras och skojas om partner på jobbet, vem som saknar partner och i skämtsam ton hur man kan para ihop olika personer. Med jämna mellanrum får jag frågan om jag "fortfarande är singel" och isåfall lite skojiga tips för att avhjälpa det. En tjej på ca 30 år utan kille!? Det måste avhjälpas såklart!
Ärligt talat, jag kräks på det snart, tack men jag är fullt nöjd mitt liv och känner inget behov alls att mig ut "på jakt" efter partner. Efter att ha läst den här tråden och även nätdejtningstråden stärks ju inte direkt skaffa-partnern-ide'n.

Till TS kan jag bara stämma in alla kloka svar. Jag blir riktigt nedstämd att läsa om alla urdåliga förhållanden

 

[dobbis]

Jag mejlade precis på en etta. Inflyttning snarast, privat hyresvärd. Får jag den är det över. Jag undrar hur jag ska lösa den dubbla hyran dock... I värsta fall får jag ta ett lite dyrare lån.

Skit i den ,det kan han lösa själv som kompensation för ditt lidande.

 

[Sablar22]

Hjärta dig Hemligaste!
Jag ska berätta en hemlis, jag lämnade och jag överlevde
Mer än överlevde! Jag stormtrivs i mitt liv idag och jag har roligt i mitt eget sällskap !
Jag tränar på gym, bara det liksom förut var "vår" tanke kring det inget att hänga i julgranen.
Men JAG älskar det nu!!
Jag är ut med vänner, jag är mer social än någonsin.
Hade inget boende när jag lämnade utan kraschade hos syrran, sen hos föräldrarna och en månad senare så hade jag en lägenhet.
Fantastiska vänner, arbetskamrater och familj ställde upp med möbler och annat bra å ha
Det var vidrigt den första tiden att ha sonen varannan vecka, jag gick sönder varje gång.
Men nu går det mycket bättre.
Ekonomin ja, hmm.. den är väl inte vacker men med snälla och fantastiska vänner och föräldrar så går det.
En vacker dag kanske den är i harmoni igen, men det är faktiskt värt att vara pank jämt än att ha 2 löner och må skräp varje dag.
Jag har inga problem att vara eremit med hundarna några dagar och bara vara ensam,
Det var klurigt att komma på vem jag var, utan ett vi med i sammanhanget.
Men det gick det med! Det är fortfarande svårt att förstå att ...vafan, jag gör som jag vill. Jämt. Hela tiden.
Fantastisk känsla! och den är jag noga med att inte tappa.
Därför har jag inte gått in i en relation "pojkvän/flickvän" ännu, jag dejtar en man som är helt amazing!
Han är också rädd om sin frihet, och vi ses när vi vill och när vi kan. Inga löften, inga krav. Vi trivs helt enkelt i varandras närhet. Kommunikationen är grym och sexet är det häftigaste av allt !!!!!!
Jag önskar och vill att du vågar det är så jävla värt det.

 

[aprilmaj]

Skit i den ,det kan han lösa själv som kompensation för ditt lidande.

Ännu bättre förslag.

 

[Ninnurur]

Jag är med och skramlar till hyran om du får lägenheten @Hemligaste Det har gjorts bukeinsamlingar förr så det löser sig

 

[Red_Chili]

Jag mejlade precis på en etta. Inflyttning snarast, privat hyresvärd. Får jag den är det över. Jag undrar hur jag ska lösa den dubbla hyran dock... I värsta fall får jag ta ett lite dyrare lån.

Om det är privat hyresvärd, ring dit och förklara läget, berätta (lite ytligt i alla fall) att du behöver lägenheten för att komma ifrån ett destruktivt förhållande. Har du tur kan det ge dig viss förtur i kön till den.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag mejlade precis på en etta. Inflyttning snarast, privat hyresvärd. Får jag den är det över. Jag undrar hur jag ska lösa den dubbla hyran dock... I värsta fall får jag ta ett lite dyrare lån.

Åh vad jag håller tummarna för dig

 

[Raderad medlem 6459]

Håller tummarna. Vi skramlar till den dubbla hyran

Ja, det löser sig.

 

[Daff]

Jag har också levt i en destruktiv relation, även om han inte var kontrollerade utan istället konstant otrogen och fick mig att tvivla på mina egna upplevelser och känslor.

Jag känner igen det där med att ens gränser förflyttas. Jag känner mig rätt dum nu i efterhand som gick på alla hans lögner och förklaringar, men svaren i den här tråden har fått mig att förstå att det nog var någon typ av normaliseringsprocess även i mitt fall. Jag känner så väl igen det där med att ens gränser flyttas och att saker man aldrig skulle ha accepterat tidigare helt plötsligt händer. Och att inte lita på sin egen uppfattning av händelser, det är ju bara jag som är överdrivet misstänksamt och överkänslig. Jag fick höra att om jag beter mig så här en gång till så är det slut mellan oss. Även i vårt fall var det jag som tröstade när det var han som hade gjort fel, i vårt fall innebär det då att han hade varit otrogen.

Han hade många sidor som var fina och jag var otroligt kär. Jag lyckades inte ta mig ur förhållandet utan hängde upp mig på hans löften om bättring.
Till slut gjorde han slut med mig, och krossade mig igen. Jag hade stått ut med det här och arbetat så hårt för vårat förhållande för att sedan bli dumpad.

Så jag känner igen det där med att det är svårt att gå, att dörren är låst från utsidan. Dessutom är det ju skönt att ha någon och slippa vara själv. Men det är betydligt skönare att hela tiden slippa analysera både mitt och hans beteende och hans sinnesstämning. Det finns fler killar där ute (om man vill) och han kommer att kunna gå vidare och arbeta med sig själv så att han kanske kan vara en bättre partner i sitt nästa förhållande.

Jag var också förtjust i min partners familj, och eftersom jag hade flyttat till hans hemort hade dom blivit en väldigt stor del i mitt liv. För min egen skull var jag tvungen att kapa banden till dem när vi gick isär vilket var väldigt tråkigt. Jag saknade dem mycket men det var det värt.

Jag citerar mitt eget inlägg för jag ser att jag har taggat fel nick - var såklart @Hemligaste jag tänkte på

 

[Philosophia]

Det är en intressant reflektion. Det bra förhållandet slutade för att kärleken övergått till vänskap, han var en bra kille "på riktigt" men jag kände aldrig oro över vad alla andra skulle tycka, att jag var idiot som lämnat den här bra killen. Såsom jag gör nu alltså. Vi gjorde slut, var lite ledsna, mina föräldrar tyckte det var synd men inte mer än så. Ingen ifrågasatte eller pratade skit. Att göra slut med min sambo som jag har idag känns långt mer förödande. Var ska jag bo? Vad ska alla tycka? Hur ska ekonomin gå ihop? Jag blir utan bil och därför utan möjlighet att kunna rida. När jag och exet gjorde slut var det ju såklart att man oroade sig lite över boendefrågan och så, men jag ifrågasatte aldrig om jag skulle klara mig.

Jag har försökt att formulera ett inlägg om det här flera gånger men inte riktigt lyckats, så jag är glad att du själv gör reflektionen. Att du oroar dig mer den här gången säger mycket om hur dysfunktionellt förhållandet är och hur mycket han har lyckats krympa dig.

Många upplever det nog som en skam att de har blivit så manipulerade och tillintetgjorda. Kanske vågar man heller inte erkänna det för sig själv då man alltid har sett sig själv som en stark, kompetent och rationell person och det kanske gör att ett erkännande av det känns jobbigare än att vara kvar i förhållandet. Men det finns inget skamligt med det. Det kan hända precis vem som helst. Därför är jag glad över att så många här har delat med sig av liknande situationer, så du ser att det inte har med något misslyckande att göra eller att du skulle vara svag. Det kan hända vem som helst.

Jag är så glad över att du har tagit det här steget!

 

[a1agnlju]

Mitt nuvarande arbete är också mansdominerat och jag tycker så oerhört mycket om mina manliga kollegor, de är som de bästa bröder allihopa. Men det vågar jag såklart inte säga. Han tolererar det så länge jag inte pratar om dem, trivs bäst när jag jobbar med en av kvinnorna eller en av "gubbarna"

Han fäller ofta kommentarer om en barndomskompis till mig som idag är polis. Att min pappa hellre skulle vilja att jag var tillsammans med honom trots att min pappa aldrig sagt någon sådant. En gång på en familjemiddag då min sambo närvarande frågade min pappa bara om jag hört något från J eller träffat honom på senaste, sedan pratade han lite nostalgiskt om hur vi lekte som barn. Inget mer. Min sambo säger även att alla är otrogna på polishögskolan och att polisens personalfester är riktiga grisfester där alla ligger med alla typ. Vilket gör mig ledsen, såklart. Som att jag bara ute efter att haffa en polis vid första bästa tillfälle.

Han har nämnt att ridkläder, ridstövlar och ridbyxor är sexigt, så det är kanske därför han måste följa med. Vi såg en träning en gång då det var en kille med. Då sa han bara att jag skulle sluta dregla, eller om det var en sån där kille jag ville ha egentligen.

Ja men visst... Och det vet han menar han då? Hur vet han det? Är han polis själv eller? Fjant!

Nej, han visar alla tecken på sjukligt kontrollbehov och det är verkligen inte ett förhållande du ska fortsätta i.

 

[Hemligaste]

Brandtal till mig själv, att läsa när och om det känns svårt. Eller om någon läser tråden i framtiden.

Han kommer hem om några timmar och jag vet att det känns svårt. Det känns som om du måste låtsas, vara falsk och spela en roll tills du löst det här med boendet. Men det spelar ingen roll, det är din överlevnadsstrategi och något du måste göra för att ta dig ur det här. Det är okej. Att du tänkt på det här innan du sa något till honom behöver han aldrig få veta. Men lova dig själv att om det blir minsta sämre, eller hotfullt, då går du på en gång. Boende eller inte.

Du kommer att vara ledsen, han kommer att vara ledsen och du kommer att undra om det är värt det. Tänka att om du hade skärpt till dig lite till och inte överreagerat så mycket så hade ingen av er behövt vara ledsna. Det är inte sant. För ett år sedan skrev du i din dagbok att han svurit åt dig, dumförklarat dig och att han fick dig att bete dig som en strykrädd hund. Undvikande. Du borde ha förstått då, gått redan då, men det är okej att du inte gjorde det. Det blev ju bättre ett tag och du hamnade djupare och djupare. Du visste inte att han ville flytta ihop så tidigt för att på ett sätt binda upp dig, binda ned dig. Det kommer kanske vara bättre ett tag nu igen, men du vet att det kommer inte att hålla. Hans osäkerhet kommer alltid finnas där, så länge han inte söker hjälp. Det är inte ditt jobb att laga honom, det är inte ditt jobb att se till att hans självkänsla blir bättre, du ansvarar inte för hans mående. Du ska inte behöva ändra på dig eller tassa på tå för att han ska må bättre.

Gör det här för dina drömmars skull. Gör det för att du vet att du är bra på ditt jobb. Gör det för att du kan köra bil själv och vill du köpa en häst igen så kan du faktiskt klara av det på egen hand. Gör det för dina tjejkompisar du aldrig träffar längre. Gör det för klänningen du egentligen vill ha på jobbets julbord. Gör det för gångerna du velat dansa när du varit ute men egentligen stått och undrat om någon av hans kompisar är där. Eller om din urringning är för djup. Gör det för att slippa sexet på hans villkor, för att slippa alla kvällar då du planerat in sex tidigt för att du vet att han är gladare resten av kvällen då. Gör det för att du pratar med vem fan du vill när ni är ute. Gör det för att det är okej att gå in i ett annat rum och göra något annat fastän partnern är hemma. Gör det för alla gånger du velat vara åtta timmar i stallet men åkt hem för att han inte ska känna sig ensam eller bortprioriterad. Gör det för att du får raka av dig håret, om du vill. Gör det för de gångerna du velat tacka nej till fika men ätit i alla fall, för att han inte ska känna sig onyttig. Gör det för att ingen någonsin ska behöva få dig att känna att du inte ska verka så smart, rolig eller snygg för då kanske han mår sämre och känner sig dummare och fulare. Självförtroende, självrespekt och ett eget liv är något attraktivt, inte ett hot mot någons manlighet.

Du kommer undra hur ekonomin ska gå ihop, hur du ska klara dig utan bil. Tv:n är ju hans, datorn likaså. Men xboxet är fan ditt. Plugga ur det, köp en tjocktv för 200 spänn och sedan spelar du tills ögonen blöder. Gråt när du är ledsen, sörj din kärlek för honom, sörj lägenheten som du älskar och alla bekvämligheter du måste ge upp för det här. Men det är bättre än att du sörjer förlusten av dig själv som du gör nu. Nu kan du gråta öppet och inte kväva några tårar i badrummet på kvällen. Att du vill göra som du vill är inte själviskt, det är för att du är en egen person. I ett bra förhållande kan man vara fri fastän man är "någons" och du vet att det inte är så nu.

Läs det här när du tvivlar. Läs tråden och allas kommentarer och stöd. Våga ta hjälp och finna styrka i andra. Alla behöver inte veta hur det var, du kommer förmodligen bara att berätta för några få för att du någonstans vill skydda honom. Det är okej, för du vet hur det var. På gott och ont kommer du aldrig att glömma det. Men du kommer att lära av det. Så du kan känna igen en riktigt bra karl när han en dag kommer i din väg.

 

[Red_Chili]

Snälla, snälla @Hemligaste, ta NU dina viktigaste tillhörigheter och stick hem till dina föräldrar, innan han kommer! Du hinner. De kommer hjälpa dig. Berätta för dem så löser ni det idag. De kommer inte bli sura, de kommer bara skynda sig för att hjälpa dig. Du ska inte behöva spendera en minut till med den där mannen.

 

[mandalaki]

Brandtal till mig själv, att läsa när och om det känns svårt. Eller om någon läser tråden i framtiden.

Han kommer hem om några timmar och jag vet att det känns svårt. Det känns som om du måste låtsas, vara falsk och spela en roll tills du löst det här med boendet. Men det spelar ingen roll, det är din överlevnadsstrategi och något du måste göra för att ta dig ur det här. Det är okej. Att du tänkt på det här innan du sa något till honom behöver han aldrig få veta. Men lova dig själv att om det blir minsta sämre, eller hotfullt, då går du på en gång. Boende eller inte.

Du kommer att vara ledsen, han kommer att vara ledsen och du kommer att undra om det är värt det. Tänka att om du hade skärpt till dig lite till och inte överreagerat så mycket så hade ingen av er behövt vara ledsna. Det är inte sant. För ett år sedan skrev du i din dagbok att han svurit åt dig, dumförklarat dig och att han fick dig att bete dig som en strykrädd hund. Undvikande. Du borde ha förstått då, gått redan då, men det är okej att du inte gjorde det. Det blev ju bättre ett tag och du hamnade djupare och djupare. Du visste inte att han ville flytta ihop så tidigt för att på ett sätt binda upp dig, binda ned dig. Det kommer kanske vara bättre ett tag nu igen, men du vet att det kommer inte att hålla. Hans osäkerhet kommer alltid finnas där, så länge han inte söker hjälp. Det är inte ditt jobb att laga honom, det är inte ditt jobb att se till att hans självkänsla blir bättre, du ansvarar inte för hans mående. Du ska inte behöva ändra på dig eller tassa på tå för att han ska må bättre.

Gör det här för dina drömmars skull. Gör det för att du vet att du är bra på ditt jobb. Gör det för att du kan köra bil själv och vill du köpa en häst igen så kan du faktiskt klara av det på egen hand. Gör det för dina tjejkompisar du aldrig träffar längre. Gör det för klänningen du egentligen vill ha på jobbets julbord. Gör det för gångerna du velat dansa när du varit ute men egentligen stått och undrat om någon av hans kompisar är där. Eller om din urringning är för djup. Gör det för att slippa sexet på hans villkor, för att slippa alla kvällar då du planerat in sex tidigt för att du vet att han är gladare resten av kvällen då. Gör det för att du pratar med vem fan du vill när ni är ute. Gör det för att det är okej att gå in i ett annat rum och göra något annat fastän partnern är hemma. Gör det för alla gånger du velat vara åtta timmar i stallet men åkt hem för att han inte ska känna sig ensam eller bortprioriterad. Gör det för att du får raka av dig håret, om du vill. Gör det för de gångerna du velat tacka nej till fika men ätit i alla fall, för att han inte ska känna sig onyttig. Gör det för att ingen någonsin ska behöva få dig att känna att du inte ska verka så smart, rolig eller snygg för då kanske han mår sämre och känner sig dummare och fulare. Självförtroende, självrespekt och ett eget liv är något attraktivt, inte ett hot mot någons manlighet.

Du kommer undra hur ekonomin ska gå ihop, hur du ska klara dig utan bil. Tv:n är ju hans, datorn likaså. Men xboxet är fan ditt. Plugga ur det, köp en tjocktv för 200 spänn och sedan spelar du tills ögonen blöder. Gråt när du är ledsen, sörj din kärlek för honom, sörj lägenheten som du älskar och alla bekvämligheter du måste ge upp för det här. Men det är bättre än att du sörjer förlusten av dig själv som du gör nu. Nu kan du gråta öppet och inte kväva några tårar i badrummet på kvällen. Att du vill göra som du vill är inte själviskt, det är för att du är en egen person. I ett bra förhållande kan man vara fri fastän man är "någons" och du vet att det inte är så nu.

Läs det här när du tvivlar. Läs tråden och allas kommentarer och stöd. Våga ta hjälp och finna styrka i andra. Alla behöver inte veta hur det var, du kommer förmodligen bara att berätta för några få för att du någonstans vill skydda honom. Det är okej, för du vet hur det var. På gott och ont kommer du aldrig att glömma det. Men du kommer att lära av det. Så du kan känna igen en riktigt bra karl när han en dag kommer i din väg.

FANTASTISKA DU!

 

[Red_Chili]

Och justja @Hemligaste, behöver du en bil? Du skrev att bilen är hans. Har du körkort? Vi kan garanterat ordna så att du kan ta min bil som är ute på annons nu. Ingen superhäftig sak, men fullt fungerande och väldigt billig att äga. (Bensinsnål, billig skatt som är nybetald, besiktigad osv)

 

[sicx]

Och justja @Hemligaste, behöver du en bil? Du skrev att bilen är hans. Har du körkort? Vi kan garanterat ordna så att du kan ta min bil som är ute på annons nu. Ingen superhäftig sak, men fullt fungerande och väldigt billig att äga. (Bensinsnål, billig skatt som är nybetald, besiktigad osv)

Och @Hemligaste jag har tv och en bärbar dator du kan få om du inte kan lösa det på annat vis, det går säkert att skicka med någon vettig firma!

Fyfan vad bra du är och ditt tal till dig själv är precis allt du behöver, du vet ju själv, du ser ju! Underbara fantastiska DU, du fixar detta!! heart

 

[Linja]

@Hemligaste Nu sitter jag här med tårar i ögonen igen, det här var helt ärligt något av det bästa jag läst någonsin! Jag djupt imponerad över att du är så stark och inser att du INTE är ansvarig för din pojkväns mående! Det tog mig flera år att komma till insikt med det.

Jag är övertygad om att igenkänningsfaktorn i den här texten är väldigt stor för många andra som sitter i samma sits. Och jag är också övertygad om att om jag själv hade läst det här inlägget när jag var mitt uppi det destruktiva förhållandet jag levde i, så hade det gett mig en skjuts i rätt riktning mot att lämna.

Du är grym! Även om det kommer att bli tufft så tvekar jag inte en sekund på att du kommer fixa det här och komma ut på andra sidan som en lyckligare människa!
Heja dig!

 

[tanten]

Jag är med och skramlar till hyran om du får lägenheten @Hemligaste Det har gjorts bukeinsamlingar förr så det löser sig

Ja, den delen är väl det minsta problemet!

 

[Red_Chili]

Och @Hemligaste jag har tv och en bärbar dator du kan få om du inte kan lösa det på annat vis, det går säkert att skicka med någon vettig firma!

Fyfan vad bra du är och ditt tal till dig själv är precis allt du behöver, du vet ju själv, du ser ju! Underbara fantastiska DU, du fixar detta!! heart

Nu orkar jag inte hålla koll på var alla bor, men OM min bil behövs hos TS så går det ju att lasta in lite saker i den om sakerna finns mellan Sthlm och där TS finns

 

[stjarnhimmel]

Brandtal till mig själv, att läsa när och om det känns svårt. Eller om någon läser tråden i framtiden.

Han kommer hem om några timmar och jag vet att det känns svårt. Det känns som om du måste låtsas, vara falsk och spela en roll tills du löst det här med boendet. Men det spelar ingen roll, det är din överlevnadsstrategi och något du måste göra för att ta dig ur det här. Det är okej. Att du tänkt på det här innan du sa något till honom behöver han aldrig få veta. Men lova dig själv att om det blir minsta sämre, eller hotfullt, då går du på en gång. Boende eller inte.

Du kommer att vara ledsen, han kommer att vara ledsen och du kommer att undra om det är värt det. Tänka att om du hade skärpt till dig lite till och inte överreagerat så mycket så hade ingen av er behövt vara ledsna. Det är inte sant. För ett år sedan skrev du i din dagbok att han svurit åt dig, dumförklarat dig och att han fick dig att bete dig som en strykrädd hund. Undvikande. Du borde ha förstått då, gått redan då, men det är okej att du inte gjorde det. Det blev ju bättre ett tag och du hamnade djupare och djupare. Du visste inte att han ville flytta ihop så tidigt för att på ett sätt binda upp dig, binda ned dig. Det kommer kanske vara bättre ett tag nu igen, men du vet att det kommer inte att hålla. Hans osäkerhet kommer alltid finnas där, så länge han inte söker hjälp. Det är inte ditt jobb att laga honom, det är inte ditt jobb att se till att hans självkänsla blir bättre, du ansvarar inte för hans mående. Du ska inte behöva ändra på dig eller tassa på tå för att han ska må bättre.

Gör det här för dina drömmars skull. Gör det för att du vet att du är bra på ditt jobb. Gör det för att du kan köra bil själv och vill du köpa en häst igen så kan du faktiskt klara av det på egen hand. Gör det för dina tjejkompisar du aldrig träffar längre. Gör det för klänningen du egentligen vill ha på jobbets julbord. Gör det för gångerna du velat dansa när du varit ute men egentligen stått och undrat om någon av hans kompisar är där. Eller om din urringning är för djup. Gör det för att slippa sexet på hans villkor, för att slippa alla kvällar då du planerat in sex tidigt för att du vet att han är gladare resten av kvällen då. Gör det för att du pratar med vem fan du vill när ni är ute. Gör det för att det är okej att gå in i ett annat rum och göra något annat fastän partnern är hemma. Gör det för alla gånger du velat vara åtta timmar i stallet men åkt hem för att han inte ska känna sig ensam eller bortprioriterad. Gör det för att du får raka av dig håret, om du vill. Gör det för de gångerna du velat tacka nej till fika men ätit i alla fall, för att han inte ska känna sig onyttig. Gör det för att ingen någonsin ska behöva få dig att känna att du inte ska verka så smart, rolig eller snygg för då kanske han mår sämre och känner sig dummare och fulare. Självförtroende, självrespekt och ett eget liv är något attraktivt, inte ett hot mot någons manlighet.

Du kommer undra hur ekonomin ska gå ihop, hur du ska klara dig utan bil. Tv:n är ju hans, datorn likaså. Men xboxet är fan ditt. Plugga ur det, köp en tjocktv för 200 spänn och sedan spelar du tills ögonen blöder. Gråt när du är ledsen, sörj din kärlek för honom, sörj lägenheten som du älskar och alla bekvämligheter du måste ge upp för det här. Men det är bättre än att du sörjer förlusten av dig själv som du gör nu. Nu kan du gråta öppet och inte kväva några tårar i badrummet på kvällen. Att du vill göra som du vill är inte själviskt, det är för att du är en egen person. I ett bra förhållande kan man vara fri fastän man är "någons" och du vet att det inte är så nu.

Läs det här när du tvivlar. Läs tråden och allas kommentarer och stöd. Våga ta hjälp och finna styrka i andra. Alla behöver inte veta hur det var, du kommer förmodligen bara att berätta för några få för att du någonstans vill skydda honom. Det är okej, för du vet hur det var. På gott och ont kommer du aldrig att glömma det. Men du kommer att lära av det. Så du kan känna igen en riktigt bra karl när han en dag kommer i din väg.

Jättebra!
Och om du inte har vänner etc som kan hjälpa dig så finns det säkert folk här som bor i din närhet som kan ställa upp.,