Hej
@Hemligaste 
Vad starkt av dig att skriva tråden, att sätta ord på det som sker och ifrågasätta om det är rätt eller inte. Jag gick för ett halvår sedan ur ett förhållande som var destruktivt. Jag skulle säga med inslag av psykisk misshandel, mina vänner säger att det är flera exempel på när jag var utsatt för det. Men det jag vill säga är att när jag berättat att det tagit slut har ingen agerat med att försvara honom. Folk förstår att det finns saker bakom, och det är inget de ens frågar om. Närmare vänner vet såklart mer men de tror mig när jag berättar om varför jag mådde dåligt. Mina föräldrar vill bara se mig lycklig, de har inga invändningar, fast jag trodde de skulle tycka det var tråkigare än det var.
Men det var jobbigt i början, plötsligt insåg jag att jag inte har honom som stabil klippa att mäta allting mot, fråga om allt. Och nu börjar jag inse att han kanske inte har svaret på allt, även om jag trott det. Men jag klarar mig själv, och jag är övertygad om att du gör det med. Dina vänner och familj kommer att förstå, du kommer hitta ett nytt boende och du kommer att kunna klara att nå dina mål i livet lättare på egen hand än med honom. Omge dig med personer som lyfter dig, inte som tynger dig.
Och det är helt ok att vara ambivalent, att sakna de bra stunderna etc, men när det väl kommer till kritan är det inte de bra stunderna som sätter prägeln på varje dags känsla - det måste finnas en hög lägstanivå, annars spelar de bra stunderna inte någon roll.
För mig har det hjälpt att jag faktiskt berättat om de riktigt dåliga stunderna för mina vänner, för det gör att jag vet att jag har svårare att trilla tillbaka i mina svaga stunder. För är det inte bara mig själv jag har att övertyga kan jag inte bara ta tillbaka honom, och när jag försöker tänka ut rationella anledningar så jag kan förklara att jag ska gå tillbaka till honom trots "händelse X", och hur ska vi då jobba för att det inte ska ske igen? Och det går ju inte, för han ser ju inte de felen han gjort och vill inte jobba på dem (och även om han vill det är det för sent), så det är ju en ofarbar väg. Men det har jag också gjort för att jag under förhållandets gång har valt att inte berätta saker för mina vänner, för jag vet att de skulle bli upprörda och säga saker jag inte ville höra.
Många har skrivit riktigt bra saker, och du är stark och bra som börjar fundera över det här fast det är jobbigt!
Bor lite i fel landsända för att hjälpa till, men hojta om du och katter vill ta en Stockholmssemester.
