Är jag överkänslig eller beter han sig illa?

[Mirre]

@Hemligaste Det är väldigt lätt att tänka att det inte är så farligt, att det finns andra som har det värre och att han har ju "bara" sagt si och så, han har ju använt våld (än). Men du mår fortfarande dåligt av det här, det är det du måste gå efter. Det spelar ingen roll att han inte har gjort något fysiskt (fast på ett sätt har han ju det eftersom han försöker manipulera dig till sex när det passar honom) det han gör mot dig är inte okej. Någonstans. Någonsin.

Relationen är inte bra för att han är snäll ibland.
Hade allt varit bra så hade du varit lycklig, ni hade kunnat prata om allt och du hade kunnat vara dig själv, utan att vara rädd för att han ska bli sur för att du gör eller säger fel saker.

Jag tänkte också att det var mitt fel, att jag överdrev och att det han gjorde inte var så farligt. Men nej, det var fasiken inte mitt fel.
Lika lite som något av det här är ditt fel. Jag sade alltid att allt var bra, att jag inte alls var rädd för honom. Jag var aldrig rädd för att han skulle använda våld, men att ständigt tassa på tå för att hålla en annan människa på bra humör är också en typ av rädsla

 

[Mirre]

Jag tror det är viktigt att belysa hur lätt det är och vanligt, att både som man och kvinna hamna i psykisk misshandel. Även den starkaste människa kan det. Det är aldrig den drabbades skuld eller fel. Och vem som helst kan drabbas.
Allt som behövs är känslor och en person som är manipulativ.

Absolut, killen jag skrev om har alltid varit väldigt självständig, alltid kunnat stått på sig och inte tagit skit sas. Inte alls den typ av person man tror ska hamna i en sådan situation.

 

[SiZo]

Absolut, killen jag skrev om har alltid varit väldigt självständig, alltid kunnat stått på sig och inte tagit skit sas. Inte alls den typ av person man tror ska hamna i en sådan situation.

Och framförallt inte skulle stanna i en sådan relation antar jag?

 

[Myrten]

Förstår inte riktigt problemet här, allt du tar upp är ju precis vad de flesta tjejer ägnar sig åt så snart de blir sambo.

Varför skulle det vara sämre när en kille en sällan gång uppträder på det viset än en tjej?

Kan nästan garantera att killarna till 90% av tjejerna på Buke har fått höra argumenten som TS beskriver mer än en gång både vad gäller kläder, utseende/frisyr och prat om tjejkompisar...

Du är pinsamt fel ute! Det här är inte fråga om att säga åt någon att sätta på sig rena strumpor!

Det finns kontrollerande kvinnor - JA. Det är definitivt inte bättre. Men det är inte normen, precis som om det inte är normen att män är kontrollerande. Jag tycker snarast att X användare i sådana här trådar brukar argumentera för att det finns massor med fantastiska män och därmed ännu mindre anledning att hänga fast vid idioterna.

Men om jag nu ska vara sådan så blir jag lite oroligare när jag läser om en man som beter sig som beskrivs mot sin kvinnliga partner än tvärt om. Vill du veta varför? Jo för att det är betydligt vanligare att männen med sådant kontrollbeteende går till handgriplighet och misshandlar och till och med dödar sin partner.

Förslagsvis googla reda på hur många kvinnor i Sverige som dödats av män de har eller har haft en relation med den senaste tioårsperioden så ser du varför det är mer påtagligt alarmerande med kontrollerande män!

Du tycks inte fatta allvaret över huvud taget!

 

[Mirre]

Och framförallt inte skulle stanna i en sådan relation antar jag?

Det också.
Men med hot, manipulation och våld kan även den starkaste människa brytas ner
Vägen tillbaka sedan är väldigt väldigt lång.

 

[Thomasine]

@Hemligaste

Bara det faktum att du skrev den här tråden visar att du är starkare än du tror och att du redan hade insett att ert förhållande fungerar inte. Du mår jättedålig och på sitt vis gör han det också. Men han har övertaget, det visar inte minst det faktum att han ber om ursäkt för något han inte skulle ha gjort om inte du verkat frånvarande. Han menar ingenting med sin ursäkt utom att ge dig dåligt samvete (stackars mig som är så missförstådd).

Det är inte lätt att lämna, det är många praktiska bitar som skall på plats. Jag läste ovanför att du ringt på en lägenhet och det är ett steg i rätt riktning men är uteslutet att du skall bo kvar och han flytta? Du skrev att han äger bilen men hur ser det ut med boendet? Vad har ni för avtal där?

Använd tiden tiden han är borta till planera så mycket det går, det irriterar mig att du inte kan skriva på din dator i fred när han är hemma. Det är att kränka din integritet i tillägg till allt annat. Håll fast vid tanken på att skall ta dig ut och leva DITT liv, inte hans.

Kram

 

[YinAndYang]

Det läggs så stort focus på "honom" i både förhållandet och i tråden, fast TS gång på gång säger att det är henne det är fel på. Jag vet av egen erfarenhet att det stämmer, att i slutändan var det mitt eget fel. Varför jag inte tar skit från någon annan, men gjorde det av mannen var pga att jag ville bli "straffad".
Någonstans i början av mitt förhållande hade jag en svacka, jag kände att jag ville ha någon som tar mig i handen och visar vägen. Där kommer han in, hans olyckliga personlighet och min destruktiva syn gick hand i hand. Tyvärr så slutade med att jag var som TS, förvirrad, ledsen och "galen". Hur dåligt jag än mådde då, visste jag att han mådde sämre och aldrig kommer bli 100%. Hans kontrollbehov bottnar i sådan osäkerhet att det inte finns ett botemedel.
När jag tog mig själv i kragen och tänkte nu får det bära eller brista fick han smaka på sin egen medicin.. Eftersom han inte kunde förstå hans sätt att vara, så tänkte jag Varför inte visa honom. Jag sa tydligt, från och med nu kommer jag göra copy paste varje gång du håller på och manipulerar. Han blev så ledsen av mitt beteende (på riktig den här gången) att det bokstavligen krossade allt han var fram tills då. Bara på det viset kunde han förstå vem han var i en relation.
Jag påpekade också hur det kommer sig att ena stunden styr och ställer du, för att i nästa grina som ett litet barn. Fan håller du på med egentligen?!
Jag höll på i en månad, jag var Han. Kände inte att jag hade nått att förlora, lämnar han mig, so fine, fuck you!
Han stannade kvar, eller hans kärlek fick ta plats INTE hans tankesätt. Jag älskar honom eftersom hans goda sidor är fantastiska, men det är noll tolerans på hans gamla beteende. Han kommer alltid att vara osäker, men istället för att trycka ner mig för att hålla mig fast, säger han håll mig och säg att du älskar mig och det gör jag gärna.
Idag är jag mig själv, starkare än någonsin och livsglad. Jag kan vara godhjärtad och ärlig mot honom och han kan säga Idag mår jag sådär som på gamla tiden och då får han jobba på det, utan att det går ut över mig.

 

[Galant]

Nu har jag sträckläst tråden och det finns många bra inlägg. Vill bara tillägga en sak; hur vill du leva ditt liv @Hemligaste? Du har bara ett liv och det livet pågår nu. Helt oavsett vilka skäl och motiv din sambo har för sina beteenden, vill du leva som du gör nu om 1år, 5år? Om du inför dig själv funderar på hur ditt liv som tex polis skulle vara, hur känns det? Kanske kan tankar runt detta få dig att bestämma dig.

 

[Ninnurur]

Det läggs så stort focus på "honom" i både förhållandet och i tråden, fast TS gång på gång säger att det är henne det är fel på. Jag vet av egen erfarenhet att det stämmer, att i slutändan var det mitt eget fel. Varför jag inte tar skit från någon annan, men gjorde det av mannen var pga att jag ville bli "straffad".
Någonstans i början av mitt förhållande hade jag en svacka, jag kände att jag ville ha någon som tar mig i handen och visar vägen. Där kommer han in, hans olyckliga personlighet och min destruktiva syn gick hand i hand. Tyvärr så slutade med att jag var som TS, förvirrad, ledsen och "galen". Hur dåligt jag än mådde då, visste jag att han mådde sämre och aldrig kommer bli 100%. Hans kontrollbehov bottnar i sådan osäkerhet att det inte finns ett botemedel.
När jag tog mig själv i kragen och tänkte nu får det bära eller brista fick han smaka på sin egen medicin.. Eftersom han inte kunde förstå hans sätt att vara, så tänkte jag Varför inte visa honom. Jag sa tydligt, från och med nu kommer jag göra copy paste varje gång du håller på och manipulerar. Han blev så ledsen av mitt beteende (på riktig den här gången) att det bokstavligen krossade allt han var fram tills då. Bara på det viset kunde han förstå vem han var i en relation.
Jag påpekade också hur det kommer sig att ena stunden styr och ställer du, för att i nästa grina som ett litet barn. Fan håller du på med egentligen?!
Jag höll på i en månad, jag var Han. Kände inte att jag hade nått att förlora, lämnar han mig, so fine, fuck you!
Han stannade kvar, eller hans kärlek fick ta plats INTE hans tankesätt. Jag älskar honom eftersom hans goda sidor är fantastiska, men det är noll tolerans på hans gamla beteende. Han kommer alltid att vara osäker, men istället för att trycka ner mig för att hålla mig fast, säger han håll mig och säg att du älskar mig och det gör jag gärna.
Idag är jag mig själv, starkare än någonsin och livsglad. Jag kan vara godhjärtad och ärlig mot honom och han kan säga Idag mår jag sådär som på gamla tiden och då får han jobba på det, utan att det går ut över mig.

Du är fortfarande fast och medberoende. Normaliseringen är fullbordad. Var bara tyst, snälla.

 

[Hazel]

Det läggs så stort focus på "honom" i både förhållandet och i tråden, fast TS gång på gång säger att det är henne det är fel på. Jag vet av egen erfarenhet att det stämmer, att i slutändan var det mitt eget fel. Varför jag inte tar skit från någon annan, men gjorde det av mannen var pga att jag ville bli "straffad".
Någonstans i början av mitt förhållande hade jag en svacka, jag kände att jag ville ha någon som tar mig i handen och visar vägen. Där kommer han in, hans olyckliga personlighet och min destruktiva syn gick hand i hand. Tyvärr så slutade med att jag var som TS, förvirrad, ledsen och "galen". Hur dåligt jag än mådde då, visste jag att han mådde sämre och aldrig kommer bli 100%. Hans kontrollbehov bottnar i sådan osäkerhet att det inte finns ett botemedel.
När jag tog mig själv i kragen och tänkte nu får det bära eller brista fick han smaka på sin egen medicin.. Eftersom han inte kunde förstå hans sätt att vara, så tänkte jag Varför inte visa honom. Jag sa tydligt, från och med nu kommer jag göra copy paste varje gång du håller på och manipulerar. Han blev så ledsen av mitt beteende (på riktig den här gången) att det bokstavligen krossade allt han var fram tills då. Bara på det viset kunde han förstå vem han var i en relation.
Jag påpekade också hur det kommer sig att ena stunden styr och ställer du, för att i nästa grina som ett litet barn. Fan håller du på med egentligen?!
Jag höll på i en månad, jag var Han. Kände inte att jag hade nått att förlora, lämnar han mig, so fine, fuck you!
Han stannade kvar, eller hans kärlek fick ta plats INTE hans tankesätt. Jag älskar honom eftersom hans goda sidor är fantastiska, men det är noll tolerans på hans gamla beteende. Han kommer alltid att vara osäker, men istället för att trycka ner mig för att hålla mig fast, säger han håll mig och säg att du älskar mig och det gör jag gärna.
Idag är jag mig själv, starkare än någonsin och livsglad. Jag kan vara godhjärtad och ärlig mot honom och han kan säga Idag mår jag sådär som på gamla tiden och då får han jobba på det, utan att det går ut över mig.

Va fint att du skaffade dig en hun.. eller jag menar partner och sedan uppfostrade honom så att du kan vara godhjärtad mot honom ibland sålänge du kan straffa honom när han gör fel.

Känns som vägen till lycka detta!
Eller som ett otroligt fruktansvärt destruktivt förhållande

 

[YinAndYang]

Du är fortfarande fast och medberoende. Normaliseringen är fullbordad. Var bara tyst, snälla.

Och med den här vill du framstå som en snäll människa och säga åt mig vad jag är och vad jag ska vara. Hela tråden går ut på att tillåta sig själv att vara den man är och så skriver du så här till mig!

 

[Hazel]

Och med den här vill du framstå som en snäll människa och säga åt mig vad jag är och vad jag ska vara. Hela tråden går ut på att tillåta sig själv att vara den man är och så skriver du så här till mig!

Fast hela ditt inlägg handlar ju om att ingen av er får vara den man är. Ni straffar ut varandra och kallar det lycka.

 

[YinAndYang]

Va fint att du skaffade dig en hun.. eller jag menar partner och sedan uppfostrade honom så att du kan vara godhjärtad mot honom ibland sålänge du kan straffa honom när han gör fel.

Känns som vägen till lycka detta!
Eller som ett otroligt fruktansvärt destruktivt förhållande

Om du läser så skrev jag hur det var och vart någonstans vi är idag. Finns inga fram och tillbaka i beteendet, utan vi är idag stabila och framför allt bra vänner.

 

[YinAndYang]

Fast hela ditt inlägg handlar ju om att ingen av er får vara den man är. Ni straffar ut varandra och kallar det lycka.

Ingen ger sig på någon, allt utspelade sig för länge sedan. Jag gav igen under en månad, eftersom han var en skitstövel. Dom problemen har vi Inte idag.

 

[ameo]

Ingen ger sig på någon, allt utspelade sig för länge sedan. Jag gav igen under en månad, eftersom han var en skitstövel. Dom problemen har vi Inte idag.

de funkade kanske i ditt fall
Men i alldeles för många fall kan killen ifråga inte ta att tjejen ger igen. Och i bästa fall överlever tjejen..

 

[Raderad medlem 94602]

Ingen ger sig på någon, allt utspelade sig för länge sedan. Jag gav igen under en månad, eftersom han var en skitstövel. Dom problemen har vi Inte idag.

Din relation är verkligen inget bra exempel att ta efter. Och det är verkligen inga bra tips till TS. Att applicera erat förhållande på det som tråden handlar om blir helgalet. Och kan bli jättefarligt. Snälla, sluta. Om du har behov av att skriva om erat förhållande så starta en egen tråd för det du beskriver är inget som är lämpligt för TS som tydligen inte alls känner som du.

 

[Asko]

Ett par personer har skrivit att det finns verktyg och hjälp för den som misshandlar och det stämmer. Och det är nog en vanlig tanke att man stannar för att hjälpa denne, det blir bättre bara man stödjer honom och arbetar tillsammans.

Men problemen är att:
1) Det är bara han som kan ta det steget, det är han som måste nå insikten och börja bearbeta sig själv och därmed förändra saker. Det är inget som någon annan kan eller behöver göra åt honom. Alltså det är INTE DITT ANSVAR. Man kan inte göra ett dugg åt det om han inte känner lust för det. Det är exakt samma sak i alla problem som bottnar i beroende beteenden, i slutändan så är det bara de själva som kan göra något åt det.

2) Som många erfarenheter visar i den här tråden så har många många med denna manipulerande personlighet låg till ingen självinsikt och/eller ingen lust att ändra på ett "fungerande" koncept. Jag är verkligen ingen expert eller har erfarenhet av detta men när någon gråter, ber om ursäkt och säger att de vill förbättra sig själva - ställ KRAV på det, kräv att de går till någon professionell som kan hjälpa dem. Det kommer att visa ganska snabbt hur seriösa de egentligen är i hur mycket de vill förändra saker. Tyvärr så tror jag att besöken hos psykologen kommer att rinna ut i sanden utan att något förändrats eller helt enkelt inte ske alls pga någon "förklaring" av honom. Det visar bara hur oseriöst han tar problemet, hur mycket han egentligen vill förändra saker och hur lågt han prioriterar dina känslor. Det kommer inte förändras i det långa loppet.

3) Om han inte prioriterar ens känslor vem ska göra det om inte en själv? Orkar man inte, kan inte, är rädd, trött, orolig - det är OK! Det är inte ens fel att han inte förändras, statistiken visar faktiskt att det är extremt hög risk att han inte kommer att förändra sig och att det t.o.m kommer att bli värre. Det är fakta. Det är OK att vara rädd/försiktig om sig själv och bara gå därifrån. Alla dessa känslor du TS beskriver är, tyvärr, jättevanliga vid en sådan här situation - och det är OK. Man får ha dåligt samvete och känna sig "dålig" som går nu "när han behöver hjälp" - men för guds skull ÄLSKA DIG SJÄLV. Prioritera dig själv, tänk på dig själv, gör saker som du själv vill och lägg dig först framför allt annat och andra. Du får göra det, jag lovar att INGEN här skulle anklaga dig för det, du förtjänar det.

Det här blev visst lite långt men jag tror att jag fick fram det jag ville säga. Vilket kan egentligen sammanfattas såhär:
TS, ÄLSKA DIG SJÄLV heart

 

[Ninnurur]

Och med den här vill du framstå som en snäll människa och säga åt mig vad jag är och vad jag ska vara. Hela tråden går ut på att tillåta sig själv att vara den man är och så skriver du så här till mig!

Hela tråden går ut på att vi försöker stötta och råda ts att ta sig ur ett farligt förhållande innan hon i värsta fall blir dödad av mannen. Du skulle behöva samma stöd men är inte mottaglig alls. Ditt förhållande låter bara snedvridet och osunt.

 

[TinyWiny]

Det läggs så stort focus på "honom" i både förhållandet och i tråden, fast TS gång på gång säger att det är henne det är fel på. Jag vet av egen erfarenhet att det stämmer, att i slutändan var det mitt eget fel. Varför jag inte tar skit från någon annan, men gjorde det av mannen var pga att jag ville bli "straffad".
Någonstans i början av mitt förhållande hade jag en svacka, jag kände att jag ville ha någon som tar mig i handen och visar vägen. Där kommer han in, hans olyckliga personlighet och min destruktiva syn gick hand i hand. Tyvärr så slutade med att jag var som TS, förvirrad, ledsen och "galen". Hur dåligt jag än mådde då, visste jag att han mådde sämre och aldrig kommer bli 100%. Hans kontrollbehov bottnar i sådan osäkerhet att det inte finns ett botemedel.
När jag tog mig själv i kragen och tänkte nu får det bära eller brista fick han smaka på sin egen medicin.. Eftersom han inte kunde förstå hans sätt att vara, så tänkte jag Varför inte visa honom. Jag sa tydligt, från och med nu kommer jag göra copy paste varje gång du håller på och manipulerar. Han blev så ledsen av mitt beteende (på riktig den här gången) att det bokstavligen krossade allt han var fram tills då. Bara på det viset kunde han förstå vem han var i en relation.
Jag påpekade också hur det kommer sig att ena stunden styr och ställer du, för att i nästa grina som ett litet barn. Fan håller du på med egentligen?!
Jag höll på i en månad, jag var Han. Kände inte att jag hade nått att förlora, lämnar han mig, so fine, fuck you!
Han stannade kvar, eller hans kärlek fick ta plats INTE hans tankesätt. Jag älskar honom eftersom hans goda sidor är fantastiska, men det är noll tolerans på hans gamla beteende. Han kommer alltid att vara osäker, men istället för att trycka ner mig för att hålla mig fast, säger han håll mig och säg att du älskar mig och det gör jag gärna.
Idag är jag mig själv, starkare än någonsin och livsglad. Jag kan vara godhjärtad och ärlig mot honom och han kan säga Idag mår jag sådär som på gamla tiden och då får han jobba på det, utan att det går ut över mig.

Varför lägger du skulden på den utsatte? I ett förhållande som är sunt ska man aldrig behöva vara på sin vakt och inte "ta skit" för en partner gör helt enkelt inte så mot en. Man ska kunna vara svag, vara sjuk, ha sorg eller en stor livskris utan att ens partner kommer och beter sig som ett svin! En vettig partner stöttar extra i en sådan situation, inte beter sig illa.

Att du betedde dig som ett svin tillbaka förstår jag inte alls. I ett lyckligt och sunt förhållande finns det inga sådana tankar och känslor om/mot partnern. I ett bra förhållande finns inga tankar på att ge igen. Hämndaktioner har ingen plats i ett sunt förhållande. Du hade bara tur som överlevde din hämndaktion. Att han inte slog ihjäl dig. Andra har inte samma tur.

Det jag läser i din text är en längtan efter ett bra förhållande och liv och du har sagt till dig själv så många gånger att din relation är perfekt och att det är ditt eget fel om det inte är det att du tror på det själv. Du är verkligen medberoende och har kommit långt i normaliseringsprocessen. Det är väldigt tydligt att du inte alls är lycklig och vem skulle vara det i ett så osunt förhållande som du beskriver?

När jag var mitt i det osunda förhållandet jag hade så hade jag kunnat skriva ungefär som du. Det tog flera år efter att jag hade lämnat innan jag förstod vad han egentligen gjorde mot mig. Jag såg inte. Ville inte se utan intalade mig att allt var bra och att jag var lycklig. För mig var det så naturligt att han behandlade mig illa för så hade jag alltid blivit behandlad av mina föräldrar och även av så kallade vänner. Enda skillnaden var förövaren. Jag visste inte att människor faktiskt kunde bry sig om en annan människa på ett äkta och genuint sätt och göra saker för varandra utan baktankar. Att det normala var att man kände sig trygg i sitt hem och att det normala inte är att smyga omkring på tå för att inte väcka någons vrede. Jag hade fått vissa hintar ifrån filmer och andra familjers liv men jag trodde att det bara var en fasad så som det var för mig i mitt liv. Jag kunde inte ens göra slut innan jag flyttade ifrån honom. Jag vågade inte för jag visste att då hade jag aldrig kommit därifrån. Istället drog någon historia om att jag ville bo ensam ett tag men att vi självklart skulle vara ihop ändå. Först flera månader senare, när jag var i trygghet vågade jag göra slut på eländet. Det är faktiskt tack vare mina barn som jag insåg att livet inte behöver vara så som jag trodde. Den enorma kärleken jag kände (och känner givetvis) till dem och min känsla att jag aldrig skulle kunna göra mot dem så som andra hade gjort mot mig. Jag ville att de skulle vara genuint lyckliga och växa upp till starka sunda individer och det kan man omöjligt vara/bli i ett liv där andra anser sig ha rätt att bete sig illa mot en och där det är naturligt för en att andra ska bete sig illa mot en.

 

[Philosophia]

de funkade kanske i ditt fall
Men i alldeles för många fall kan killen ifråga inte ta att tjejen ger igen. Och i bästa fall överlever tjejen..

Det är tyvärr allt för sant.

@YinAndYang En anhörig till mig levde tillsammans med en man som inte kunde släppa att hans ex inte hade accepterat hans behandling. Han såg det som en djup oförrätt att han inte fick diktera villkoren för deras relation (de hade ett gemensamt barn).

Den kvinnan är nu död. En morgon för fyra år sedan klev han upp, åkte hem till sitt ex, sköt henne och dumpade kroppen i en sjö där hon hittades tre dagar senare. Det utspelade sig i Finland, så det är möjligt att @em-pirre vet vilket fall jag talar om.

Min anhörig var alltså tillsammans med mannen när det hände och han hade påbörjat samma "behandling" på henne.

@YinAndYang För det första: Du kan inte bara ta ditt fall och applicera det rakt av. Det kan vara farligt. För det andra: Det är för mig obegripligt hur man kan vill leva med någon som vid något tillfälle har behandlat en som skit.