Allt mina barn inte får...

[Nillizan]

Sv: Allt mina barn inte får...

Nej, du försummar inte dina barn! I så fall gör jag det också..
Min son älskar verkligen att vara här på gården, vi har hästar, höns och katter. Han får åka traktor, rida med sin pappa, åka släde.
Vi grillar vid dammen, leker i skogen, drar ris. Han somnar gott på kvällarna och klättrar verkligen på väggarna om han inte får gå ut.
Visst vi kommer att åka på semester. Men inte några längre turer, då vi får krupp efter 2 dagar hemifrån. Istället blir det dagsutflykter, som att åka och bada på äventyrsbad och kanske gå på Zoo eller liknande.
Vi har tänkt att åka till Legoland, men längre än så sträcker vi oss inte.

 

[Nillizan]

Sv: Allt mina barn inte får...

*KL*

Jag tycker att Jan Berglins serie om Hästfolket slår huvudet på spiken. Hästar och ridning är(i ridkretsar) ofta tillåtna att gå före nästan allt annat; vettiga förhållanden, sund privatekonomi osv. På gott och ont säkert, människor väljer själva hur de ska leva sina liv så länge det inte drabbar någon annan.

Dock håller jag med bl a Petruska om att stall- och gårdsliv, skogsutflykter med korvgrillning och kortare resor i Sverige absolut kan räcka till för mindre barn men när man kommer upp i tonåren kan det vara bra att vidga sina vyer ytterligare(jo, jag anser att man är barn då också). Det handlar inte bara om att se intressanta saker utan också om att möta människor som tillhör andra kulturer. Har man inte råd så har man inte(dock finns det ju andra lösningar än att resa med familjen; jag åkte med på flera resor med Kyrkans Ungdom, bl a till Warzawa) men det är lite sorgligt om det föräldrarnas fritidsintressen som är det ekonomiska hindret. Jag hade en person i min högstadieklass som aldrig ens varit utanför länet vi bodde i - visst finns det massor av intressanta sevärdheter att besöka där men det kändes ändå som om han gått miste om oerhört mycket.

Visst när de blir äldre så ska man vigda vyerna lite grann. Men jag tycker också att man kan hitta så mycket roligt i vårt fina land Sverige, som inte kostar multum. Och man kanske kan variera sig lite också och inte bara åka skidor/åka till varmt land varje år.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

KL

Något som slog mig är en sak som TS och hennes man/sambo ger sina barn som vi icke gårdsägre gör- Ett fantastiskt arv. Oavsett om barnen väljer att driva gården vidare eller sälja den så finns det ett mycket större värde i en gård än en hyresrätt/ bostadsrätt/villa i uppväxtområdet. En investerig i deras framtid skulle jag vilja säga. Jag skulle inte kalla det att försaka utan mer prioritera anorlunda.

 

[Mabuse]

Sv: Allt mina barn inte får...

Fast det kan man ju inte säga så generellt. Gården kanske är belånad, och föräldrarna kanske själva vill bo där tills barnen själva blivit gamla och inte är så intresserade av den längre? En villa eller lägenhet i ett attraktivt område kan dessutom vara väl så mycket värd som en gård i ett mindre attraktivt, så att generellt säga att gårdsägare ger ett större arv till sina barn än icke-gårdsägare... Njaej.

En gård som man ärver när man är 60 behöver alls inte vara ett fantastiskt arv, utan lika gärna något man säljer eftersom inget av barnen i den åldern är intresserat av att börja driva gård. Eller säljer för att inget av barnen har råd att köpa ut de andra syskonen.

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Min pappa och jag ärvde en gård, vilket var/är en jäkla black om foten för oss båda (särskilt för mig som är mer arbetsför). Gårdens värde är inte heller särskilt imponerande. Det motsvarar väl en halv bostadsrätt i lämplig storlek i min stadsdel.

 

[Sjalen]

Sv: Allt mina barn inte får...

Vår son har varit utomlands 3 ggr och han har väl inte varit så jätteimpad precis. Vid andra resan frågade han från morgon till kväll om vi inte skulle resa hem snart för han ville heldre vara i pappas verkstad och meka

Han hade svimmat av lycka över en fyrhjuling, denna snart 6-årig killes stora dröm! Men sånt beror väl på vilket intresse de har. Men få barn har nog som största intresse att resa.

Jo jag och mina vänner ville alltid resa som barn (och såklart än idag). Jag hade t.o.m. resebyrå för mina föräldrar och tog med dem till Slottsskogen för 50 öre och guidade dem.

Det där med hur imponerade barn blir under resor beror ganska mycket på vad man gör för resa om de inte är som jag som alltså gärna åkte vart som helst bara jag fick resa. Min dotter är mycket kräsnare och tar du henne till en storstad full av kultur så är det OK att gå på vetenskapsmuséer med interaktiva grejer och liknande men annars letar hon helst upp närmaste ställe där hon kan vara aktiv (lekplats, tivoli, park med djur, idrottsplats etc. beroende på ålder). Om vi istället åker till t.ex. Cornwall så säger hon att hon aldrig vill därifrån eftersom hon kan bada, surfa, fiska krabbor, spela i spelhallen på kvällarna, prata med folks hundar på pubarna...kort sagt allt det som barn ofta vill göra.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

Nu kan man ju vända och vrida på alla senarier till både plus och minus. För och nackdelar med både resa eller gård. Men om man ponerar som jag skrev, i samma uppväxtområde så borde en gård öka i värdet med åren på långskt eftersom priset på mark alltid går uppåt. Så nu menar jag inte jämföra en gård i långt-bort-bort-i-skogen mot en bostadsrätt i attraktivt område. Jag tänker mig ett normalsenarie där man amorterar normalt, underhåller normalt och värdet stiger normalt.

Det är väl bra att kunna investera i framtiden även om de inte är barn längre när den dagen kommer. Fram till dess har de förhoppningsvis fått en uppväxt i lantlig, lungn och frisk miljö som varit stimulerande och lärorik på sitt vis.

I mina öron låter det som ett bra arv på många vis. Både psykiskt och förhoppningsvis lite lönsamt i framtiden.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

Min pappa och jag ärvde en gård, vilket var/är en jäkla black om foten för oss båda (särskilt för mig som är mer arbetsför). Gårdens värde är inte heller särskilt imponerande. Det motsvarar väl en halv bostadsrätt i lämplig storlek i min stadsdel

Men det är ju din egen erfarenhet. Knappast gällande praxis. Vi vet ju ingenting om TS gård. Den kan vara framgångsrik och värdefull eller tvärt om. Det kan vara en släktgård sen generationer. Den kan drivas som ett företag och vara deras levebröd. Hennes hästar kan vara en del av en verksamhet samtidigt som de är hobby. De kan ha funnits där långt innan barnen och blivit mycket kära för TS. Allt är möjligt.

Jag bor i ett bondelandskap och här ärvs gårdar till barnen och jag har då inte hört någon av dem klaga över att det skulle vara påfrestande på någont vis med denna skog, mark och fastigheter. En del har sålt och det har blivit pengar över andra har valt att driva vidare. ifs heller ingen praxis.

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men det är ju din egen erfarenhet.

Det kan vara en släktgård sen generationer.

Precis. Min erfarenhet, som troligen inte är unik, men som inte kan generaliseras. Precis som det du skrev om att ärva gårdar - det kan inte heller generaliseras, ändå gjorde du det.

Att det är en släktgård sedan generationer är i princip nackdelen, i mitt fall. Man kan helt enkelt inte generalisera om detta.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Allt mina barn inte får...

På vilket sätt generaliserar jag om jag skriver kan vara en släktgård osv? Avslutade även mitt exempel med att det inte var praxis...

Trist att ditt arv blev en kvarnsten för dig. Hoppas det går att lösa.

 

[Snurrfian]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men vad är egentligen det förskräckliga? Är det att barnens behov (TS:s barn) inte blir tillfredsställda? Är det att barnen inte är lyckliga? Eller att de potentiellt skulle vara lyckligare om de "fick mer"? Eller är det - vilket jag misstänker - en ren rättvisefråga?

I så fall, hur ställer man sig till de par som prioriterar den dyra bilen, eller den dyra villan. Hur ser tidsaspekten ut i det hela; är det okej med föräldrar som jobbar så mycket (för att ha råd med allt det där de inte har råd med på en vanlig lön) att de knappt ser sina barn, men har råd att åka till Thailand årligen?

Jag vet inte, jag tycker att det blir väldigt konstigt att börja värdera barns behov i kronor och ören. Så länge de inte far illa utan trivs med livet behöver man väl inte skuldbelägga föräldrarna för att inte alla i familjen har lika dyra hobbies?

Jag har inte läst någon i tråden som tycker att det är viktigare att åka bort, än att se barnen.
Sen är frågan, vad menar med att de inte far illa? Att de inte är inlåsta i en skrubb eller hur långt ska man dra det?
Självklart är det en rättvisefråga, förhållande ska vara jämnställda, det verkar ju de flesta vara överens om, om vi säger att det är maken som inte får komma utan för gården för att frun ska ha råd att ha häst och gård? Eller att det är kvinnan som aldrig kan göra något eftersom maken har dyra bilar som sitt intresse? Då blir det ju ramaskri, när ska barn börja räknas? När de flyttar hemifrån+ Eller när de faktiskt har utbyte av att se och göra saker? Jag förespråkar inte att man måste åka utomlands, det finns mycket att göra i sverige oxå, men frågan är ju om ens hobby ska gå ut över barnen?
Är det bättre att jobba halvtid och vara i stallet 8 timmar och dagen och inte se barnen? Och sedan inte har vare sig råd eller tid att göra något tillsammans med dem utanför ens egen hobby? Tänk om barnen växer upp och avskyr att ens komma i närheten av en fyrhjuling?

 

[TantGroen]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag tror att allt är "tillåtet". Förutom att mannen har så dyr hobby att frun aldrig får göra något. Det är nog det enda som inte är okej.

 

[TantGroen]

Sv: Allt mina barn inte får...

Klart att det ska handla om rättvisa. Varför skaffar jag barn och sen satsar allt på mig själv. Det är mycket som får stå tillbaka. Så är det väl för alla?

Min kompis bor på landet och har häst. Men de har även råd med sin son. Han behöver inte göra avkall för att han bor på landet med hästar. Men de har skurit ned till bara en häst osv. Lite har de fixat.

Jag har skurit ned på min egen hobby. Det får vara så ett par år. Men hade jag lagt ned pengar på något som bara var mig mig mig hade jag inte tagit hela kassan, utan en del som jag anser vore rimlig för bara MIG. Övriga familjen skulle inte behöva sitta hemma medans jag har roligt.

Vi har prioriterat bort dyra bilar, dyra huslån och vi jobbar deltid, så svaret på den fråga är ju rätt själv klar för mig. Men däremot förstår jag om man måste har en stor, säker och dyr bil. Jag förstår också om man måste av utrymmesskäl ha ett stort boende som troligtvis också blir dyrt. Vissa saker är ju nödvändiga i vissa situationer. Men att däremot skaffa värsta skrytvillan för sitt 1 åriga barn och sen jobba dygnet runt känns ju inte på något sätt bra.

Men det handlade väl om att själv bränna alla pengar på sin hobby så att övriga familjen inte kan göra något??? Obs hobby, inte sitt leverbröd eller något annat nödvändigt. Utan lyxkonsumtion.

 

[lillamyggan]

Sv: Allt mina barn inte får...

Finns ju massa barn som inte får åka utomlands osv och samtidigt inte får uppleva djur och natur som du erbjuder. Låter som dina barn har det jätte bra.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Sen är frågan, vad menar med att de inte far illa? Att de inte är inlåsta i en skrubb eller hur långt ska man dra det?

Ja, nu slår du huvudet på spiken! Hur långt ska man dra det här "behovet"? Det är ju en närmast kommunistisk tanke, att någon annan än föräldrarna ska dra upp riktlinjerna för behov av konsumtion. Min definition på att barnen har det de behöver: att de helt enkelt mår bra, är nöjda med livet, fungerar i skolan, har kompisar, växer och utvecklas. Och jag tror att solresor en gång om året varken gör från eller till när det gäller barnens allmänna välmående. TS:s barn kanske rakt av är nöjdare med tillvaron än dina? Fördelen med att bo utslängd i skogen är ju att man - till viss del - slipper det ständiga jämförandet som stadsbor ägnar så mycket tid åt. Det finns dessutom tusentals barn som varken har lyxen att få klappa på djur eller åka på årliga resor utomlands. Menar du att dessa barn borde tas omhand av socialen?

Självklart är det en rättvisefråga, förhållande ska vara jämnställda, det verkar ju de flesta vara överens om, om vi säger att det är maken som inte får komma utan för gården för att frun ska ha råd att ha häst och gård?

Jämställdhet = jämnt uppdelad konsumtion, är det verkligen samma sak? Jag tvivlar. Hur som helst, vuxna människor får dela upp sina tillgångar som de vill. Är någon missnöjd går det ju att bryta banden. När det gäller barn kan vi omöjligt ha samma ambitioner när det gäller jämställdhet och demokrati. Min hobby kostar 5000 kronor (minst) i månaden. Ska jag sätta motsvarande summa i min sons hand för att det ska vara rättvist, anser du? Absolut inte, menar jag. Förhållandet mellan vuxen och barn kan aldrig jämföras med förhållandet mellan två vuxna. Barn-förälder-relationen kan inte bli helt rättvis eller helt demokratisk. Just för att beslutsmakten ligger hos föräldrarna. Barn varken kan eller ska bära det ansvaret.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Min kompis bor på landet och har häst. Men de har även råd med sin son. Han behöver inte göra avkall för att han bor på landet med hästar. Men de har skurit ned till bara en häst osv. Lite har de fixat.

Vad menar du med att "ha råd med sin son"? Vem i tråden har inte råd med sina barn, jämförelsevis?

Men det handlade väl om att själv bränna alla pengar på sin hobby så att övriga familjen inte kan göra något??? Obs hobby, inte sitt leverbröd eller något annat nödvändigt. Utan lyxkonsumtion.

Jag skulle nog säga att både bil- och villaköp ligger väldigt nära lyxkonsumtion många gånger. Nyttoargumetet är bara ett alibi för att skaffa den komfort man vill ha. Jag bor tex i en tvåa för 200.000 kronor med mitt barn. Jag hade lätt kunnat gjort som mina kollegor och lånat 3.000.000 för att bo i en villa i rätt område (närmare jobbet). Är det behov eller lyx att välja ett så pass mycket dyrare boende, om man kan klara sig med mindre? Hursomhelst, hade jag gjort det valet hade jag nog inte haft råd med mycket annat.

 

[mino]

Sv: Allt mina barn inte får...

Vore intressant att veta var du drar gränsen för när en hobby kanske tar väl mycket energi och ekonomi för att det ska vara riktigt rätt mot barnen. Argumentet att barnen är nöjda är att göra det väl enkelt för sig, barn kan inte bedöma vad som är bra för dem. Tex kan många barn säkert vara helt nöjda med att växa upp i ett hem utan böcker. Förutsatt att pengar faktiskt finns i en familj och det är bara en fråga om fördelning, vad anser du för egen del att du vill att dina barn ska ha tillgång till?

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Argumentet att barnen är nöjda är att göra det väl enkelt för sig, barn kan inte bedöma vad som är bra för dem. Tex kan många barn säkert vara helt nöjda med att växa upp i ett hem utan böcker.

Är föräldrarna intresserade av att läsa böcker finns det säkert böcker, och är de inte intresserade av böcker lär de inte köpa böcker heller. Då handlar det nog inte om vad barnen får (för böcker är ju ingen större kostnad) utan vad föräldrarna råkar gilla, och det kan ju omgivningen knappast påverka ändå. Vidare skulle man kunna gissa att detta par, som inte läser böcker, kanske som en följd inte heller har särskilt stort ordförråd, vilket är ett ännu större problem. Barn som inte får ett rikt ordförråd hemifrån har enligt studier mycket svårare att klara av skolan. I e - när det kommer till kunskaper handlar det inte främst om pengar, som jag har förstått det, utan vilken utbildningsnivå och språkrikedom som föräldrarna har. Så om förälder X, tex, tar med barnen på solresor men inte talar eller skriver bra svenska, är det sannolikt ett mycket större problem än om barnen växer upp till föräldrar som har hög utbildning, förmedlar ett rikt språk men reser mer sällan.

På frågan om vad mitt/mina barn kommer/borde få tillgång till, svarar jag att jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver tänka på det där med resor och allmänbildning. Min mans största intresse är nämligen att fara runt till historiskt och politiskt viktiga platser och jag vet att så fort vår son blir lite större än en tvärhand hög kommer han att matas med allmänbildning tills han spyr. Han kommer att få tillgång till tre kulturer på samma gång (dubbelt medborgarskap + utlandstjänstgöring i tredje land) och vara tvåspråkig från födseln. Allt detta kommer med ren automatik. Så, mitt lilla bidrag tänker jag alltså ska bli det där som jag tycker är kul, hästar och djur, natur och friluftsliv. En utmärkt uppdelning!

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men vad du hängt upp dig på solresor!

De i tråden som anser att det är intressant och allänbildande att resa har ju snarare betonat att de inte prioriterar solresor utan andra resor.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men vad du hängt upp dig på solresor!

De i tråden som anser att det är intressant och allänbildande att resa har ju snarare betonat att de inte prioriterar solresor utan andra resor.

Ja, men handen på hjärtat, det är ju inte precis till Afrika som svenskarna åker årligen på vintern, eller hur? Så de 'allmänbildande' resorna tror jag är numerärt i underläge. Är det tio tusen som samlas (eller fler!) i Thailand varje år? Man undrar ju vad barnen får lära sig på de resorna - att ortsbefolkningen finns till för att serva rika svenskar med god mat och lyx, typ. Och ingen ska inbilla mig att de där resorna är för barnens skull, heller. Absolut inte primärt. Därför tycker jag att frågeställningen luktar en smula hyckleri (att hästar är ett uttryck för föräldrarnas egoism, men inte den årliga statusresan utomlands).

Jag är för min del rätt säker på att om de unga ska resa för att lära sig något om kulturer, klara sig på främmande mark, etc så är en back-pack-resa i tonåren eller 20-årsåldern utan föräldrar ännu bättre. Det är ju först då som många unga på allvar tar till sig av omvärlden, öppnar ögonen och får testa sin förmåga att på riktigt klara sig själva.