Allt mina barn inte får...

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Ja, men handen på hjärtat, det är ju inte precis till Afrika som svenskarna åker årligen på vintern, eller hur? Så de 'allmänbildande' resorna tror jag är numerärt i underläge.

Jag är för min del rätt säker på att om de unga ska resa för att lära sig något om kulturer, klara sig på främmande mark, etc så är en back-pack-resa i tonåren eller 20-årsåldern utan föräldrar ännu bättre.

Men den argumentationen är lite underlig. Jag tillhör dem i tråden som betonar resandets allmänbildande värde. Jag har rest utomlands flera gånger årligen sedan fosterstadiet, och jag har aldrig någonsin varit på vad jag tror att du menar med en solresa! Således har jag inte heller tagit med något barn på någon sådan resa.

Min erfarenhet är dessutom att de som tar med barnen på solresor, snarare pratar om hur bra det är att ha tid för varandra, att kunna koppla av, etc. De nämner inte ens allmänbildning.

Men jag fattar inte varför det är ett argument mot mina åsikter om resande med barn, att andra familjers resor inte syftar till allmänbildning eller är av särskilt allmänbildande karaktär. (Och jag tror trots allt att en och annan solresa som omäxling till korvgrillandet är mer allmänbildande än korvgrillning enbart.)

Mina resor är inte primärt för barnens skull i den meningen att jag skulle ha stannat hemma om jag inte hade barn. Men de är för barnens skull i samma mån som för min skull, för att jag ser resande som något som vi gör, helt enkelt, liksom väldigt mycket annat av det vi gör. Och jag tror att jag genom dessa resor bidragit till att bana väg för att de sedan har valt back pack-resor, och klarat av dessa mycket bra. Jag har fått påfallande få nödsamtal från nästanvuxna barn på resa, om jag jämför med flera bekanta, i alla fall.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Men jag fattar inte varför det är ett argument mot mina åsikter om resande med barn, att andra familjers resor inte syftar till allmänbildning eller är av särskilt allmänbildande karaktär. (Och jag tror trots allt att en och annan solresa som omäxling till korvgrillandet är mer allmänbildande än korvgrillning enbart.)

Så var det inte menat, det var snarare så att din argumentation ledde till att väldigt många i tråden plötsligt likställde resor - åtminstone vissa typer av resor - med allmänbildning. Okej, anti-charterresor i någotsånär bildat sällskap är säkert berikande. Men hur kopplas detta till TS:s fundering? För de allra flesta som åker på semester väljer rena turistorter, och jag tror att TS tänkte på just dessa personer. När Thailandsresan blir statusmarkör och ett lyxinslag i en annars grå vardag. Det är säkert kunskapsbringade, det också. Men jag är väldigt tveksam till om det medför någon ökad tolerans för andra kulturer. Jag tror snarare tvärtom. Det är väl därför många svenskar annonserar efter asiatiska kvinnor - de har lärt sig på sina turistresor att där finns det service att hämta.

Jag försöker förstå de som hävdar att barnen blir lidande av att gå miste om den årliga solresan. Jag kan för min del inte alls begripa hur de skulle bli lidande. Kanske för att jag aldrig har träffat någon "solturist" som har imponerat på mig med sin allmänbildning.

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Så var det inte menat, det var snarare så att din argumentation ledde till att väldigt många i tråden plötsligt likställde resor - åtminstone vissa typer av resor - med allmänbildning. Okej, anti-charterresor i någotsånär bildat sällskap är säkert berikande. Men hur kopplas detta till TS:s fundering? För de allra flesta som åker på semester väljer rena turistorter, och jag tror att TS tänkte på just dessa personer. När Thailandsresan blir statusmarkör och ett lyxinslag i en annars grå vardag. Det är säkert kunskapsbringade, det också. Men jag är väldigt tveksam till om det medför någon ökad tolerans för andra kulturer. Jag tror snarare tvärtom. Det är väl därför många svenskar annonserar efter asiatiska kvinnor - de har lärt sig på sina turistresor att där finns det service att hämta.

Jag försöker förstå de som hävdar att barnen blir lidande av att gå miste om den årliga solresan. Jag kan för min del inte alls begripa hur de skulle bli lidande. Kanske för att jag aldrig har träffat någon "solturist" som har imponerat på mig med sin allmänbildning.

Jag anser mig själv - och min man, samt min mamma som rest en del med barnen - utgöra ett åtminstone någotsånär allmänbildat sällskap på resande fot (i alla fall i Europa, USA och Mellanöstern).

Hurdana resor TS tänkte på, vet inte jag. Jag hade öht inte kommit att tänka på "solresor" i samband med att resande diskuteras, just därför att det är så främmande för mig, om inte andra tagit upp det.

Jag vet med säkerhet att jag - trots hyggliga botaniska kunskaper på hobbynivå, hyfsat goda kunskaper om odling av gamla kulturväxter, och rätt goda hästkunskaper - inte hade kunnat ge barn det jag menar med allmänbildning, om vi hade bott på en hästgård och all tid och alla pengar hade gått till att hålla gården och hästeriet flytande. Och jag menar att det därför hade varit ett väldigt underligt val av mig att leva så, om jag nu hade gjort det. Jag vill verkligen visa barn väldigt mycket mer än den egna gården med omnejd. Det är ändå ett modernt och globaliserat samhälle de ska leva och vara kompetenta i.

 

[Sar]

Sv: Allt mina barn inte får...

*kl*

Men är det inte så att allt ändå går tillbaka till föräldrarnas intressen?

En reskåt förälder tar med sig sina barn och hoppas (förväntar) att det ger allmänbildning, en förälder som är hemmaälskande och ser skönheten i naturen tar med sig sina barn dit och hoppas att det ska ha gett trygghet och harmoni för barnet?!

Och kanske båda har lite dåligt samvete över att det blivit lite för lite resor, för lite skridskor, för lite mat lagad från grunden, för lite pimpling, för lite korvgrillning etc.?

Det är ju helt omöjligt att räcka till för allt, jag kan exempelvis näppeligen tänka mig att vi skulle dra på husvagnssemester bara för att ha gett barnen den erfarenheten, trots att man hör att vissa trivs fantastiskt bra med det.
Däremot har vi kommit överens om att barnen ska få prova de sporter de vill även om vi inte själva är intresserade (det värsta jag kan tänka mig är motorsport där man ska stekas i en skålhet grusgrop medan fordonen kör runt, runt men det får väl gå det med om det är det som barnen brinner för...

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Jag vet med säkerhet att jag - trots hyggliga botaniska kunskaper på hobbynivå, hyfsat goda kunskaper om odling av gamla kulturväxter, och rätt goda hästkunskaper - inte hade kunnat ge barn det jag menar med allmänbildning, om vi hade bott på en hästgård och all tid och alla pengar hade gått till att hålla gården och hästeriet flytande. Och jag menar att det därför hade varit ett väldigt underligt val av mig att leva så, om jag nu hade gjort det.

Jag håller med Sar, jag tror att det är föräldrarnas intressen som styr, vad man prioriterar att "ge" och vad man menar med allmänbildning. Anser du att TS agerar fel, om hon gör en annan prioritering än du? Jag tycker att det i så fall är för mycket begärt. Det får väl snarast ses som en bonus, om föräldrar har råd/tid/intresse/möjlighet att ta sina barn utomlands?

 

[Petruska]

Sv: Allt mina barn inte får...

Anser du att TS agerar fel, om hon gör en annan prioritering än du?

Inte för att hon gör annorlunda än jag. Det finns många som gör väldigt annorlunda än jag, som jag tycker gör bättre ifrån sig än vad jag lyckas med. Men jag har svårt att förstå prioriteringen hon beskriver i trådstarten, och uppenbarligen har ju TS själv också börjat fundera på den, eftersom hon har startat tråden..

 

[mino]

Sv: Allt mina barn inte får...

I det här fallet handlar det ju inte om att föräldrarna väljer bort av ointresse utan av att de lägger all energi och ekonomi på hästarna. Det är fullständigt rimligt att man inte kan ge sina barn hela världen utan måste sålla och prioritera utifrån sina intressen som förälder. Men att prioritera bort det man skulle kunna tänka sig att göra med barnen på grund av sitt dyra och tidskrävande intresse som i första hand är föräldrarnas intresse är en annan sak. Jag har en bekant som i stort sett aldrig gör nåt med sitt barn, hon har fullt upp med sitt företag och sina brukshundar som hon tränar i stort sett varje dag och åker ofta på kurser med. Dottern får ju självklart vara med om hon vill med hundarna men hon är inte intresserad. Nånstans går det en gräns för hur mycket de vuxnas behov ska sättas i främsta rummet och när det mest blir smått barnslig självcentrering från de vuxnas sida. Det är säkert inte så som TS har det, men att det rakt av alltid är en bra idé att föräldrarnas intressen dominerar familjelivet totalt ser jag inte som en självklarhet.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Nånstans går det en gräns för hur mycket de vuxnas behov ska sättas i främsta rummet och när det mest blir smått barnslig självcentrering från de vuxnas sida. Det är säkert inte så som TS har det, men att det rakt av alltid är en bra idé att föräldrarnas intressen dominerar familjelivet totalt ser jag inte som en självklarhet.

Det ligger en doft av "dålig mamma" i luften i den här tråden. Frågan är: pappan då?

Jag läste inte i TS inlägg att barnen hade tråkigt hemma. Även om barnen inte är intresserade av hästar finns det ju mycket annat som följer med ett lantbruk: jakt, fiske, skogsindustri (maskiner). Och även om TS gillar hästar kanske hennes man har andra intressen, där barnen kan haka på. Jag vet inte, det kan bara TS svara på.

Många företagare lever som din väninna gör, jag har kompisar som lever för jobb och hästar men där döttrarna har andra intressen. Föräldrarna skjutsar till dessa aktiviteter och spenderar mycket tid med barnen när de inte är i stallet/på jobbet, vilket är möjligt för att de är hemma på dagarna. Lagar mat, åker och badar, ordnar bjudningar, etc etc. I de här fallen verkar det fungera bra, som jag ser det. Mycket bra, till och med.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Det är säkert inte så som TS har det, men att det rakt av alltid är en bra idé att föräldrarnas intressen dominerar familjelivet totalt ser jag inte som en självklarhet.

Jag kom förresten på ett annat, tragiskt fall som är mer som du beskriver. Men jag tror inte att hästarna i sig är problemet, eller tidsåtgången. Jag skulle inte ha velat spendera tid med henne och jag har många gånger tyckt synd om hästen också. Hon är så ego att att hon är direkt iskall mot alla som står i vägen för hennes "hästkarriär". Det har varit gränsfall att jag ringt socialen där. Men som sagt var, den familjen känns skruvad på grund av psykopatdrag och självfixering, snarare än att föräldrarna lever en dröm.

 

[feel]

Sv: Allt mina barn inte får...

*kl*

En sak som jag har lite dåligt samvete för är att mitt barn kommer få bo i en lägenhet mitt i city. Finns inte ens en gräsmatta inom synhåll, en lekpark mitt på torget typ... Barnet kan ju inte gå ut på gården (våran gård innebär Storgatan med alla affärer) och leka, vilket för mig är en rätt viktig sak.

Vad tycker ni om detta? Hur viktigt är vardagen, är det ok att växa upp som betongbarn och aldrig kunna vara ute och leka?

 

[escodobe]

Sv: Allt mina barn inte får...

*kl*

En sak som jag har lite dåligt samvete för är att mitt barn kommer få bo i en lägenhet mitt i city. Finns inte ens en gräsmatta inom synhåll, en lekpark mitt på torget typ... Barnet kan ju inte gå ut på gården (våran gård innebär Storgatan med alla affärer) och leka, vilket för mig är en rätt viktig sak.

Vad tycker ni om detta? Hur viktigt är vardagen, är det ok att växa upp som betongbarn och aldrig kunna vara ute och leka?

Undersökningar visar att barn i höghus leker mycket mindre ute och har färre vänner i sitt närområde än förr. De skjutsas runt på organiserade aktiviteter i större grad.
Det tror jag faktiskt kan vara ett problem och det går lite i linje med problemet med att vara tonåring och bo långt ut på landet.
Jag tror att barn och tonåringar behöver kunna varat ute på egen hand och gradvis bygga ut sina cirklar och inte vara beroende av att föräldrar skjutsar och följer med hela tiden. De måste kunna ha "hemliga rum" och umgås med sina vänner utan övervakande vuxna. I barnaåren bygga kojor och sådant och i tonåren göra tonårsäventyr (inom rimliga gränser!).

Jag hade personligen inte velat bo mitt inne i smeten med barn i förskole-mellanstadieålder och inte heller superisolerat ute på landet med tonåringar.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

*kl*

En sak som jag har lite dåligt samvete för är att mitt barn kommer få bo i en lägenhet mitt i city. Finns inte ens en gräsmatta inom synhåll, en lekpark mitt på torget typ... Barnet kan ju inte gå ut på gården (våran gård innebär Storgatan med alla affärer) och leka, vilket för mig är en rätt viktig sak.

Vad tycker ni om detta? Hur viktigt är vardagen, är det ok att växa upp som betongbarn och aldrig kunna vara ute och leka?

I början får du väl åka någonstans där barnet kan leka? Jag förstår inte varför lekplatsen måste ligga utanför dörren? Och är det viktigt för dig att ha närhet till grönområden bör du väl kunna flytta ut en bit? Jag förstår inte.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Allt mina barn inte får...

Det är väl inget konstigt - man kan väl tycka att det finns nackdelar med en situation men att fördelarna ändå överväger?

Bara för att man börjar fundera över barnets närmiljö så känns det väl lite förhastat att ta sitt pick och pack och sticka.

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

Det är väl inget konstigt - man kan väl tycka att det finns nackdelar med en situation men att fördelarna ändå överväger?

Bara för att man börjar fundera över barnets närmiljö så känns det väl lite förhastat att ta sitt pick och pack och sticka.

Inläggskskrivaren bor i Norrland. Inte i storstockholm, så jag blev lite nyfiken på varför hon utesluter andra boenden. Och varför hon inte kan förflytta sig dit det finns grönområden.

 

[TantGroen]

Sv: Allt mina barn inte får...

Vad menar du med att "ha råd med sin son"? Vem i tråden har inte råd med sina barn, jämförelsevis?

TS skriver det själv om du läser trådstarten:

Själva sitter vi kvar här hemma i sverige - för jag har mina hästar. Vi bor på en gård och jag har två hästar (och en man och två barn) och då detta kostar en hel del pengar så kommer vi inte iväg på det där "alla andra" gör. Så istället för en två veckors solsememester så får mina barn grilla korv i skogen, för vi har massa pinnar som måste bort.

Till vilken ålder ska barnen sitta och grilla korv i skogen och kommer hobbyn ha förändrats när barnen är 13 år?

 

[TantGroen]

Sv: Allt mina barn inte får...

Vad tycker ni om detta? Hur viktigt är vardagen, är det ok att växa upp som betongbarn och aldrig kunna vara ute och leka?

Om barnet kan vara ute och leka måste väl bero på föräldrana? Det finns väl andra ställen man kan åka till??

 

[TantGroen]

Sv: Allt mina barn inte får...

Tack Mino, du skriver det så bra så det får stå för min slutkläm! Alla inser väl vart jag står ändå eftersom jag blir så upprörd!!

 

[Hiddeous]

Sv: Allt mina barn inte får...

TS skriver det själv om du läser trådstarten:

Själva sitter vi kvar här hemma i sverige - för jag har mina hästar. Vi bor på en gård och jag har två hästar (och en man och två barn) och då detta kostar en hel del pengar så kommer vi inte iväg på det där "alla andra" gör. Så istället för en två veckors solsememester så får mina barn grilla korv i skogen, för vi har massa pinnar som måste bort.

Till vilken ålder ska barnen sitta och grilla korv i skogen och kommer hobbyn ha förändrats när barnen är 13 år?

Det är upp till TS att anpassa livet efter vad barnen signalerar att de behöver. Är de nöjda med att grilla och leka i skogen - vilket jag ägnade mycket tid åt när jag var liten - bra så. Men du hävdar alltså fortfarande att två veckors solsemester är nödvändigt för en sund utveckling?

 

[Sar]

Sv: Allt mina barn inte får...

*kl*

En sak som jag har lite dåligt samvete för är att mitt barn kommer få bo i en lägenhet mitt i city. Finns inte ens en gräsmatta inom synhåll, en lekpark mitt på torget typ... Barnet kan ju inte gå ut på gården (våran gård innebär Storgatan med alla affärer) och leka, vilket för mig är en rätt viktig sak.

Vad tycker ni om detta? Hur viktigt är vardagen, är det ok att växa upp som betongbarn och aldrig kunna vara ute och leka?

Under första året tror jag inte det spelar ngn som helst roll för barnet var man bor (sålänge det är någorlunda hygieniskt). Det jag tycker spontant om att bo mitt i smeten utan tillgång till tomt när barnet blivit mobilt är att det skulle bli väldigt jobbigt för oss föräldrar att se till att barnen fick komma till grönytor, att det liksom blev en hel utflykt istället för att man bara öppnar dörren och så är man ute...Och lika snabbt kan vara inne igen om man glömt något eller behöver gå på toa.

Nu är våra tjejer snart 6 år och kan vara ute själv på tomten (inhägnad tomt) med sporadisk övervakning, jag tror inte jag skulle vara lika avslappnad om barnet befann sig på Storgatan.

 

[hag391]

Sv: Allt mina barn inte får...

Min erfarenhet är att de som stannar hemmavid och aldrig provar att bo eller plugga utomlands är just de som aldrig rest mer än nån enstaka charter och mitt intryck är att de inte har fått med sig det modet hemifrån att prova främmande miljöer. Jag minns en vän som inte vågade komma och hälsa på mig när jag bodde i Köpenhamn för hon hade aldrig rest så långt eller varit utomlands och var rädd att gå vilse. Det måste vara väldigt begränsande.

Sen är det en sak att man kanske inte alls har råd med sånt, men jag tycker att det är viktigt att resor prioriteras om man har möjlighet.

Jag är uppväxt utan resor när man var barn och tonåren men snacka om man reste mkt sen man började tjäna egna pengar, flyttade runt mkt i landet och jobbade utomlands. Men håller faktiskt med dig då de flesta andra runt där jag är uppväxt har stannat i området. Fast de verkar trivas bra med det så vet inte om det finns något rätt eller fel även om de inte passar mig som älskar att prova nya saker