Tack för allt stöd hörrni! Det hjälpte.
Nu har hon åkt. Det blev mycket senare än vad jag trott.
För det första tog det mig exakt hela dagen och kvällen att överhuvudtaget säga något. Det var inte förrän hon sa att hon nog behövde åka hem (då var väl klockan typ 20) som jag tog allt mod jag hade till mig och sa att jag behövde fråga henne en sak. Mitt hjärta har nog aldrig bultat så hårt någonsin.
Hon tog det väldigt bra, sa att det absolut inte bara var någon rolig grej det som hände under resan och som har fortsatt här hemma utan att det absolut finns känslor involverade men att hon såklart är väldigt förvirrad. Hon vill varken göra mig eller sin tjej ledsen, såklart.
Jag berättade faktiskt att jag haft känslor för henne en längre tid men att jag inte vågat berätta förrän nu då det varit fruktansvärt jobbigt och förvirrande för mig att inte veta.
Jag var tydlig med att jag absolut inte vill vara någons nummer 2 utan jag vill vara nr 1 (tack för den
@Singoalla ![Heart :heart :heart]()
) och jag vill inte vara med någon som redan har ett förhållande.
Jag tror hon blev ganska ställd och att det ändå kom som en överraskning när jag berättade att jag faktiskt haft känslor en längre tid.
Vi tog en hundpromenad efter det för att liksom rensa huvudet lite och sen trodde jag att hon skulle åka hem men det ville hon inte utan stannade några timmar till. Hon ville helst stanna över vilket jag sa inte var något problem för min del men det slutade med att hon åkte hem sen ändå.
Det känns så himla skönt att jag berättat för henne och att jag verkligen fått ur mig allt jag vill säga och att jag inte hittat på allt utan att hon faktiskt också har känslor för mig på ett eller annat sätt. Jag förstår att hon nu behöver lite tid att reda ut det här men hoppas att hon kommer meddela mig om det är så att hon kommer fram till att hon kommer att stanna hos sin tjej, vilket jag tyvärr tror att kommer att göra men det är inget jag kan förändra i sådana fall.
Jag har liksom gjort det jag kan nu och jag är ändå jäkla stolt över mig själv!
Säkerligen kommer det komma dagar eller kvällar där jag gråter ögonen ur mig men jag vet att det inte kommer vara för evigt i alla fall.
Fortsättning följer väl...
(PS har sett att du svarat på mitt PM
@Singoalla men inte haft hjärnan med mig att skriva tillbaka idag, svar kommer
![Stick Out Tongue :p :p]()
)