KL
Varning för långt inlägg...
Queenie är kollad på 90 dygn för några veckor sen och allt såg bra ut, den lilla krabaten sprattlade ur bild flera gånger men man lyckades ändå urskilja allt väsentligt.
Inkörningen är totalt okomplicerad, min vän som hjälpt mig har sagt åtskilliga gånger att hon aldrig stött på maken till så klok häst.
Sist provade vi ett mycket enkelt och bra sätt att spänna för vilket i fortsättningen gör att jag kommer kunna köra henne själv bara jag får lite handräckning precis vid an- och frånspänning.
Vill gärna ha någon som står med henne just när jag kliver i/ur rockarden ett tag i början. Medis har ridit henne lite när hon haft tid och har rapporterat om en mycket glad och fin ponny som blir allt piggare nu när höstluften är i antågande.
Jag såg väldigt mycket fram emot att äntligen kunna motionera henne själv igen i vagn. Men det grusades nu iom att hon blev halt...
Jag har varit lite misstänksam ett tag och kikat lite extra i hagen och vissa dagar har jag tyckt att hon sett halt ut, andra inte. Sådär konstig diffus hälta som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på. När vi körde sist frågade jag min vän som sa först att "tja det är isf vänster fram eller höger bak" för att sedan ändra sig med "nej, jag tror du tittar för mycket". Och det har jag också trott, ni vet när man liksom verkligen letar efter hälta så är den såklart där.
Men så for jag på jobbet igår morse och hästen kunde knappt gå i hagen. Hon riktigt stapplade fram. Jag hade jättebråttom och igen möjlighet att vända hem så jobbade tre timmar med tankarna nån helt annanstans och sen när jag kom hem väckte jag sambon och fick i all hast röja ur stallet för att göra det framkomligt med häst. Det har senaste veckorna varit belamrat i snickargrejer eftersom vi bygger om sadelkammaren.
Jag tyckte hur som helst att det kändes som nånting hovrelaterat. Fick fantastiskt nog tag på underbara klinikhovis som bor bara tjugo minuter bort med transport. Åkte dit med en häst som återigen var sådär diffust kanske-halt-eller-också-inte. Jag sprang med henne där och han tyckte det såg lite dubbelsidigt ut vf/hb. Longerade lite och kunde snabbt utesluta hb, tydligt att det var vf. Det är samma fot som hon blev flr mycket verkad på för två gånger sen och därefter har det varit en böld där så jag trodde fortsatt att det handlade om en hovböld. Hovis plockar av skon, klämmer och känner och vrider och vänder och konstaterar att nej, så är inte fallet.
Hon har haft gallor i vänster fram (kotsenskidan) hela tiden från att vi köpte henne som 2,5åring. En galla som blir större vid vila och försvinner helt när hon är igång. Hon har aldrig haft problem med den tidigare så jag har aldrig lagt nån större vikt vid den. Nu i sommar när hon tyvärr stått mycket har den till och från varit ganska rejäl och även riktigt hård. Men när medis ridit är den mjukare och mindre igen. Nu misstänkte dock hovis att hältan kunde komma från den. Eller ja, alltså från kotsenskidan. Han provade böja henne lågt båda fram när vi var hos honom igår och hon var
väldigt tydlig med att det gjorde väldigt ont att böja vänster fram. Min snällaste finaste grå stod på bakbenen och hoppade bakåt...
Han sa att detta var en väldigt vanlig reaktion hos hästar som har problem just med senskidan... Och är det inte det så är det antagligen nåt i kotan. Så jag for hemåt betydligt mer nedslagen än på vägen dit... En hovböld hade ju varit ett ganska angenämt problem i jämförelse...
Så idag ringde jag kliniken och pratade med en av deras veterinärer. Kruxet är ju att hon är dräktig... Det finns inte så många behandlingar som en veterinär vill göra på en dräktig då det ju kan skada fostret... Men jag vill ändå åka in och kolla upp
vad det är som är fel så att man därefter kan ta ett beslut om eventuell vidare behandling. Är det "bara" så att hon behöver röra på sig varje dag för att hålla gallan i schack så är det ju numera lätt åtgärdat iom att jag i fortsättningen kan köra henne själv. (Min kropp pallar tyvärr inte med ridning nu...
) Så vi fick tid imorgon kl 13 och ska då börja med uteslutningsmetoden, dvs bedöva en sak i taget och hoppas att det ger ett tydligt utslag... Jävla skit. Hästen har varit hur fräsch som helst när vi varit igång men nu när hon vilar ska det bli bakslag...
Om hon inte ens håller för att stå i hagen, vad ska jag då ta mig till!?
Eftersom att hon har så tunna sulor och lätt ömmar även med skor så provade vi igår att slå på sulor båda fram, passade på när vi ändå hade proffshjälp. Tydligen uppskattat av ponny som idag står mycket bättre på foten och tillochmed vilar höger fram när hon betar.
Så man ska väl inte kasta allt hopp i soporna...