Jag har två hanar av brukshundras men av den fluffiga, icke-respektingivande typen. De väger cirkus 30 kg styck, och en är genuint labradorglad i folk men rejält livlig - alltså av typen ganska luftburen som sällan har alla tassar i marken samtidigt (). Den andra, min äldre hane är socialt tillgänglig men har också har en del vakt och kan låta en del om nån verkar skum, bara för att det är så himla kul liksom. Den äldre har en del allvar i sig men det sitter väldigt långt inne, medan den yngre (den luftburna modellen) fortfarande vid 2 års ålder inte visat nåt som helst allvarspaket. Dessa fluffiga söta hundar går jag med i ett ganska utsatt område kvällstid och känner mig ganska trygg. De är stora, de låter (en av dem) om nån ser skum ut, de hoppar och far omkring (den andre, och pga helt andra känslor än försvarslust, men ändå) men de drar samtidigt inte blickarna till sig på något negativt sätt, och de lockar inte till nån utmaning med nån machokille. Collies lever generellt länge och om en är noga med mentaliteten och gör sin hemläxa noggrant så kan en få en frisk och rolig kompis med rätt moderat pälsmängd i minst 12-14 år. Bara ett inspel.