Vilken hundras kan passa mig?

[linnsan]

Jag kan inte svara på den frågan. Jag kan bara upprepa hur jag tror ett juridiskt resonemang skulle kunna se ut i grova drag. Jag kan dels ha fel i det, och dels säger det inte så mycket om hur en dom skulle falla ut.

Hmm skrev fel.

 

[Nytant]

Finns det någon som blivit överfallen och som haft en hund som försvarat på rimligt vis som fått skit för det? Är genuint nyfiken, för har aldrig sett det. Och det händer ju ändå lite då och då.

Hm, jag tänker att man då bedömt just att det inte var på rimligt vis. Jag känner inte till några specifika domar på rak arm.

 

[linnsan]

Hm, jag tänker att man då bedömt just att det inte var på rimligt vis. Jag känner inte till några specifika domar på rak arm.

Ja övervåld är ju aldrig okej.

Men eftersom att hundar försvarat sina ägare ganska många gånger utan att något händer samt att specifika trygghetshundar har placerat ut så känns det konstigt att det skulle vara olagligt att äga hund av den anledningen?

 

[Sel]

Det är väl framför allt om man har lösa vakthundar och någon genom att gå genom en hage eller ett fält enligt allemansrätten råkar illa ut som det kan bli rejält med väsen?
Även på inhägnad tomt kan jag tänka mig.

 

[linnsan]

Det är väl framför allt om man har lösa vakthundar och någon genom att gå genom en hage eller ett fält enligt allemansrätten råkar illa ut som det kan bli rejält med väsen?
Även på inhägnad tomt kan jag tänka mig.

Mjo, men då är det ju inte längre självförsvar. Du får ju inte gå ut och slå ner någon som går genom hagen/tomten heller liksom

 

[Sel]

Mjo, men då är det ju inte längre självförsvar. Du får ju inte gå ut och slå ner någon som går genom hagen/tomten heller liksom

Nej, såklart! Jag tänkte mer att det är då man kan kan råka illa ut om man skaffat sig en hund för "beskydd", men även då spelar det ingen roll med vilket syfte man skaffat hunden förstås. Det som räknas är vad hunden gör.

 

[linnsan]

Nej, såklart! Jag tänkte mer att det är då man kan kan råka illa ut om man skaffat sig en hund för "beskydd", men även då spelar det ingen roll med vilket syfte man skaffat hunden förstås. Det som räknas är vad hunden gör.

Precis!

 

[Nytant]

Ja övervåld är ju aldrig okej.

Men eftersom att hundar försvarat sina ägare ganska många gånger utan att något händer samt att specifika trygghetshundar har placerat ut så känns det konstigt att det skulle vara olagligt att äga hund av den anledningen?

Förstå mig rätt. Jag påstår inte att det är så eller att det finns en specifik lagtext som gör att det blir olagligt att äga en viss hund. Jag vet att jag kanske uttrycker mig/tänker lite för juridiskt. Men jag menar verkligen inte att säga mer än det jag gör, eller uttala mig på något sätt som är allmänt applicerbart. Jag kan tänka mig vissa händelseförlopp som skulle kunna bli problematiska och eventuellt göra att en dom faller ut på ett visst sätt, men jag tror inte det är relevant för hundägare i allmänhet. Generellt kan man ju säga att alla har rätt att röra sig fritt i det offentliga rummet utan att bli hotade. Och man har inte rätt att låta sin hund bita folk. Utifrån det börjar man liksom väga de specifika faktorerna mot varandra. Men skulle det gå jätteilla och det sen visar sig att man skrivit på ett forum (OBS! Säger inte att TS gjort detta, antyder heller inte att TS gör detta) att man vill skaffa en bitsk hund för att specifikt kunna gå bland skummisar, då kanske det utgör en faktor som skulle kunna påverka en dom. Tror jag. Men, återigen, jag spekulerar bara, och jag argumenterar inte för något särskilt.

Sen vet jag inte alls vad trygghetshundar är, vad det är för slags term etc., så jag kan inte uttala mig eller använda dem som referenspunkt.

 

[Raderad medlem 148099]

Har varit utloggad några dagar men ska försöka svara nu.

Absolut, @Becks du kan pma för jag har för mig att man inte får rek i tråden? Bor vi nära varandra är du välkommen att träffa mina. Jag har 4 stycken och de är rätt olika varandra!

Det hade varit kul att träffa 4 stycken men ser att du bor i Norrland vilket tyvärr blir för långt. Jag bor på västkusten. Kan absolut åka långt för att köpa en hund men lite långt för att bekanta sig med en ras. Så uppfödaren måste inte finnas i närheten. Återkommer via PM.

Väljer du en stor hund blir dessvärre livslängden sällan lika lång som för en liten.
Jag har haft DDB, jättetrevliga hundar
Min var supersnäll, tyckte om alla människor och alla djur, pålitlig, trygg och stabil på alla sätt. Naturlig vakt och beskyddande mot sin familj utan att på något sätt vara aggressiv.
Dock en idiotmagnet som flera tagit upp tidigare, hopplöst att ja med sig inne i stan pga "tuffa" killar som skulle fram och prata
Det är dock ingen frisk ras, vår avlivades innan två års ålder pga höfterna.

Jo, jag är tyvärr medveten om det. Därför känner jag att gränsen går vid 30-40 kg. När vi är uppe i 50-70 kg känns det som att alla snittar under 10 år (de lär ju äta som en mindre häst också). Vad står DDB för?

Jag har två hanar av brukshundras men av den fluffiga, icke-respektingivande typen. De väger cirkus 30 kg styck, och en är genuint labradorglad i folk men rejält livlig - alltså av typen ganska luftburen som sällan har alla tassar i marken samtidigt (). Den andra, min äldre hane är socialt tillgänglig men har också har en del vakt och kan låta en del om nån verkar skum, bara för att det är så himla kul liksom. Den äldre har en del allvar i sig men det sitter väldigt långt inne, medan den yngre (den luftburna modellen) fortfarande vid 2 års ålder inte visat nåt som helst allvarspaket. Dessa fluffiga söta hundar går jag med i ett ganska utsatt område kvällstid och känner mig ganska trygg. De är stora, de låter (en av dem) om nån ser skum ut, de hoppar och far omkring (den andre, och pga helt andra känslor än försvarslust, men ändå) men de drar samtidigt inte blickarna till sig på något negativt sätt, och de lockar inte till nån utmaning med nån machokille. Collies lever generellt länge och om en är noga med mentaliteten och gör sin hemläxa noggrant så kan en få en frisk och rolig kompis med rätt moderat pälsmängd i minst 12-14 år. Bara ett inspel.

En collie drömde jag om som barn. Lassie du vet. Vette sjutton om jag någonsin har träffat nån dock. Däremot är de mindre collie-klonerna (som jag kallar dem) eller mer korrekt Shelties/Shetland sheepdogs betydligt vanligare men upplever många som nervösa. För små för min smak också.
Jag har nog inte tänkt så mycket på collies i vuxen ålder då jag har läst dåligt om deras mentalitet. Kan tänka mig att collies fick sig en törn efter dess popularitet som kom med Lassie. De verkar dock inte lika populära längre så kanske börjar rasen återhämta sig? Populära och lättsålda raser drar ju alltid till sig oseriösa uppfödare. Har dock ganska dålig koll på hur collies är men söta är de!

TS ville ha en hund som vaktar utan att verka ha ett hundintresse.

Märkligt uttalande. Varför skulle jag skaffa en hund om jag saknar hundintresse? Menar du att folk som inte köper en vakthund eller brukshund saknar hundintresse?

Alla som känner mig vet att jag älskar hundar (och djur överlag). Fått förfrågan att passa en helt främmande människas hund för att en annan person (som jag inte ens gillade) hade föreslagit mig.

Jag saknar tävlingsambitioner då jag dels inte är en tävlingsmänniska och dels för att jag blir stressad av större gruppaktiviteter. Jag föredrar att vara för mig själv eller med nära och kära.

Varför inte? Håller helt enkelt inte med. Har levt både med bara små hundar och med små hundar + schäfer, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte gav mer frihet av var och när man kan röra sig ute på ett tryggare vis när man har större hund med lite mer i sig.

Sannolikheten kanske inte är jättestor men man kanske inte heller ska låtsas som att du absolut inte kan bli överfallen i Sverige heller. Tycker det delas historier lite hela tiden ärligt talat. Eller kvinnor som undviker att tex gå eller löpträna vissa tider på dygnet. Hur hade statistiken sett ut om alla gick ut när som och var som? Blir man helt skyddad bara för att man har en hund? Nä, men lite bättre är det ju givetvis.

Det är absolut skillnad på en liten och en stor hund. Även om en stor hund inte är någon garanti så ger oftast storleken mer respekt. När jag passar småhundar så känner jag mig inte säkrare än om jag skulle gå ensam. Det går inte att jämföra med en mellanstor eller större hund. Känns helt klart tryggt att gå ut med schäfer som jag passar numera även om jag inte kan lita på att hunden skulle agera då den är otränad och inte ens min hund. Har man en liten hund vågar vem som helst komma fram men med schäfern så frågar de först och avvaktar. Ibland blir de rädda så fort schäfern bara drar i kopplet fast den är glad.

Jag bor i ett sådant samhälle. Litet dock. Mycket skit som händer, bilar som varit sönderskjutna 200 m från min lght, en bomb i en lägenhet på ungefär lika långt avstånd, en polis stoppade en bil och drog vapen precis utanför lägenhetshuset, en annan gång var det biljakt på vägen utanför genom samhället, på elljusbanan träffas ibland kriminella etc.

Vissa områden ombeds kvinnor att hålla sig undan efter det är mörkt.

Ska jag ut och jogga på kvällen tar jag helt enkelt med mig schäfern. Jag skulle faktiskt inte vilja jogga själv där i mörkret. Det betyder ju inte att det står en våldtäktsman bakom varje buske men helt naiv behöver man ju inte vara heller.

Samma månad som jag flyttade in satte de fyr på bilarna på en parkering mitt i natten som jag kunde se från mitt köksfönster. Ringde Polisen men jag var inte den första som hade ringt så bara nån minut senare dök brandbilen upp. De visste så fort jag ringde vad det gällde och svarade bara "vi är på väg". Det har dock varit lugnt sen dess (bott här i ett år nu). Det är jättefina grönområden här men området ingår på listan över utsatta områden i Sverige. Känner mig trots det inte rädd även om jag inte traskar runt i mörket vilket blir jobbigt med få soltimmar på vintern. Alltid kul att låna schäfern och komma ut då.

Men hur ska du ha det? Ska hunden skapa en trygghet och avskräcka eller ska den bita folk som mot förmodan anfaller dig? För det ena är en stor men vänlig hund som lärs att skälla på ett subtilt kommando (känner en sån flatte och den är mycket effektiv på att avskräcka, därav mitt förslag). Det andra är en otroligt krävande hund som inte bör hållas i stadsmiljö pga risken för att något går illa. t ex ett ohämmat barn som springer fram för att klappa innan du hinner stoppa det.

Dessutom är det olagligt att använda hund som vapen i Sverige. Att skaffa en hund med det primära syftet att fysiskt försvara sig kan jämföras med att gå runt med kniv i samma syfte.

Främst ska den ju avskräcka även om det enligt mig inte behöver innebära en "skräckinjagande ras" såsom rottweiler, amstaff osv. Jag menar att en större hund som markerar och varnar troligen gör tillräckligt för att skrämma de flesta busar. Även om den är fluffig. Att bita är väl inget jag egentligen vill att hunden ska behöva göra men visst, jag tycker det är bra om hunden skulle göra det om en idiot inte lyssnade på varningarna och faktiskt överfaller mig.

För övrigt känner jag inte igen bilden av att en hund som kan bita måste göra det eller inte kan skilja på hot och icke hot. Alltså en stor man som pratar hotfullt och går emot en kontra ett glatt barn som kommer springandes. Tänker att det kan vara intressant att fråga uppfödare/ägare huruvida hundarna gör denna skillnad. Hunden känner säkert av min ev. rädsla också och jag blir inte rädd av ett barn kommer springande. Vet jag dock om att min hund är osäker med främmande barn (och människor) så håller jag koll och varnar folk för att inte gå på.

Fast det stämmer väl inte? Var kan man läsa att hundar som försvarar dig är lika olagligt som kniv?

Övervåld vid självförsvar är en sak. Men det kvittar ju vad du använder.

Man får ju dock försvara sig. Om du använder hund eller annat tillhygge verkar inte så viktigt i lagens mening sålänge våldet du använder motsvarar vad som är rimligt. Iaf vad jag sett i de fall det skett.

Men det borde ju då anses att man inte FÅR röra sig i områden som kan anses osäkra? Om man inte får försvara sig om man blir påhoppad? Låter ju rätt orimligt?

Ja, man får agera i nödvärn och försvara sig dvs. överfaller nån mig så får min hund försvara mig lika mycket som jag får försvara mig själv. Man ska dock bara bruka så mycket våld som behövs. Vare sig jag eller min hund får använda övervåld t.ex. sparka på liggande eller springa efter alterntiv hoppa på nån oavsett provokation.

 

[linnsan]

Sen vet jag inte alls vad trygghetshundar är, vad det är för slags term etc., så jag kan inte uttala mig eller använda dem som referenspunkt.

Här är lite om trygghetshundar

https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...ygghetshundar-at-valdsutsatta-kvinnor_H411375

Film från nyhetsmorgon (tror jag)

 

[Nytant]

Här är lite om trygghetshundar

https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...ygghetshundar-at-valdsutsatta-kvinnor_H411375

Film från nyhetsmorgon (tror jag)

Tack! Ska kika efter kvällsrunda

 

[Bison]

@Becks Dogue de Bordeaux
Hade hälsoläget varit bättre hade jag gärna köpt en bil gen.

 

[lilstar]

Det är tyvärr inte alls så ovanligt som man vill tro att barn blir bitna av hundar, även väl tränade och avlade hundar. Hundar som känner sig trängda, hotade eller rädda är alltid en bitrisk. Väldigt skarpa hundraser som är avlade för att försvara kommer givetvis försvara sig snabbare än raser som är avlade för att vara vänligt sinnade mot alla. Barn har sämre impulskontroll och kunskap än vuxna människor så risken är större att de springer fram till en okänd hund och att de närmar sig på ett olämpligt sätt. Dessutom är barn mer utsatta för en hund som hugger eftersom de är i hundhöjd. Tyvärr kan man inte räkna med att föräldrar har koll på sina barn hela tiden så man får vara på sin vakt. Jag bor i ett område med många invandrarbarn som inte fått lära sig hundvett (många föräldrar här har med sig en högst befogad hundrädsla från sitt hemland) och har många gånger varit tacksam över att min hund har långt till bett.

 

[Raderad medlem 148099]

@Becks Dogue de Bordeaux
Hade hälsoläget varit bättre hade jag gärna köpt en bil gen.

Visa bifogad fil 111917

Oj, det var kort livslängd. Så sorgligt. Dock inte riktigt min typ av hund. Gillar ju hundar med lite mer nos och päls.

 

[Raderad medlem 148099]

Det är tyvärr inte alls så ovanligt som man vill tro att barn blir bitna av hundar, även väl tränade och avlade hundar. Hundar som känner sig trängda, hotade eller rädda är alltid en bitrisk. Väldigt skarpa hundraser som är avlade för att försvara kommer givetvis försvara sig snabbare än raser som är avlade för att vara vänligt sinnade mot alla. Barn har sämre impulskontroll och kunskap än vuxna människor så risken är större att de springer fram till en okänd hund och att de närmar sig på ett olämpligt sätt. Dessutom är barn mer utsatta för en hund som hugger eftersom de är i hundhöjd. Tyvärr kan man inte räkna med att föräldrar har koll på sina barn hela tiden så man får vara på sin vakt. Jag bor i ett område med många invandrarbarn som inte fått lära sig hundvett (många föräldrar här har med sig en högst befogad hundrädsla från sitt hemland) och har många gånger varit tacksam över att min hund har långt till bett.

En hund som inte gör skillnad på en hotfull vuxen man (eller kvinna) och glada barn kan inte ha bra mentalitet. Givetvis finns det barn som även jag kan uppfatta som hotfulla men de är ovanliga, de flesta är bara impulsiva men barnsliga/lekfulla. Schäfern jag passar kan få impuls att vilja jaga barn som är stimmiga men morrar gör hon bara på typ fyllon. Samma var det med min finska lapphund, han reagerade misstänksamt mot fyllon men var glad av att se barn (jagade dock aldrig).

Med det sagt så har man givetvis ansvar för sin hund. Vet man om att en hund är osäker med barn så bör man tydligt tala om för barn som vill komma fram att hunden inte gillar barn. En sådan hund anser jag dock inte ha bra mentalitet.

 

[linnsan]

Det är tyvärr inte alls så ovanligt som man vill tro att barn blir bitna av hundar, även väl tränade och avlade hundar. Hundar som känner sig trängda, hotade eller rädda är alltid en bitrisk. Väldigt skarpa hundraser som är avlade för att försvara kommer givetvis försvara sig snabbare än raser som är avlade för att vara vänligt sinnade mot alla. Barn har sämre impulskontroll och kunskap än vuxna människor så risken är större att de springer fram till en okänd hund och att de närmar sig på ett olämpligt sätt. Dessutom är barn mer utsatta för en hund som hugger eftersom de är i hundhöjd. Tyvärr kan man inte räkna med att föräldrar har koll på sina barn hela tiden så man får vara på sin vakt. Jag bor i ett område med många invandrarbarn som inte fått lära sig hundvett (många föräldrar här har med sig en högst befogad hundrädsla från sitt hemland) och har många gånger varit tacksam över att min hund har långt till bett.

Det finns ju som sagt ett mellanting mellan väldigt skarpa raser och raser som är vänliga mot alla. Jag förstår ärligt talat inte det här svartvita tänket.

 

[Raderad medlem 148099]

Här är lite om trygghetshundar

https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...ygghetshundar-at-valdsutsatta-kvinnor_H411375

Film från nyhetsmorgon (tror jag)

Det där med att hunden känner av ens egen sinnesstämning tror jag verkligen på. Min finska lapphund märkte direkt när jag mådde dåligt. Kände jag mig orolig, mådde dåligt eller började få ångest så sökte han kontakt med mig. Även när vi grälade hemma (familjen) så kunde han gå emellan vilket var oerhört effektivt för få oss att sluta. Något jag tyckte var lite roligt var när jag spanade på nån jag tyckte såg trevlig ut, då ville han ta kontakt med personen trots att han passerat flera andra. Minns även när jag var sängliggandes och han låg vid min sida hela natten trots att han normalt sätt alltid satt hos den som var vaken annars. Det var som att han var orolig (var och är typ aldrig sjuk).

 

[Sel]

En hund som inte gör skillnad på en hotfull vuxen man (eller kvinna) och glada barn kan inte ha bra mentalitet. Givetvis finns det barn som även jag kan uppfatta som hotfulla men de är ovanliga, de flesta är bara impulsiva men barnsliga/lekfulla. Schäfern jag passar kan få impuls att vilja jaga barn som är stimmiga men morrar gör hon bara på typ fyllon. Samma var det med min finska lapphund, han reagerade misstänksamt mot fyllon men var glad av att se barn (jagade dock aldrig).

Med det sagt så har man givetvis ansvar för sin hund. Vet man om att en hund är osäker med barn så bör man tydligt tala om för barn som vill komma fram att hunden inte gillar barn. En sådan hund anser jag dock inte ha bra mentalitet.

Jag tycker att viss motvilja/vaksamhet mot barn är helt okej hos hund. De är oberäkneliga, högljudda, burdusa, ofta påflugna och flaxiga - jag gör inte bedömningen att en hund har dålig mentalitet bara för att den inte uppskattar barn. Kanske för att jag själv inte alltid gör det.

Terriern min var en barnälskare av rang, framför allt för att hon älskade stoj och stim och ungar ofta tappar mat - shiban tolererar barn i närheten men inte att hanteras av dem. Båda reaktionerna är helt okej i min bok.

 

[Wingates]

Jag tycker att viss motvilja/vaksamhet mot barn är helt okej hos hund. De är oberäkneliga, högljudda, burdusa, ofta påflugna och flaxiga - jag gör inte bedömningen att en hund har dålig mentalitet bara för att den inte uppskattar barn. Kanske för att jag själv inte alltid gör det.

Terriern min var en barnälskare av rang, framför allt för att hon älskade stoj och stim och ungar ofta tappar mat - shiban tolererar barn i närheten men inte att hanteras av dem. Båda reaktionerna är helt okej i min bok.

Skulle säga att de flesta hundar som har en motvilja/vaksamhet mot barn har nån form av social osäkerhet. Finns säkert undantag men har jag sällan stött på en socialt trygg hund som är vaksam mot barn generellt.
Att de kan lessna på dem till och från är en annan sak.

 

[Raderad medlem 148099]

Jag tycker att viss motvilja/vaksamhet mot barn är helt okej hos hund. De är oberäkneliga, högljudda, burdusa, ofta påflugna och flaxiga - jag gör inte bedömningen att en hund har dålig mentalitet bara för att den inte uppskattar barn. Kanske för att jag själv inte alltid gör det.

Terriern min var en barnälskare av rang, framför allt för att hon älskade stoj och stim och ungar ofta tappar mat - shiban tolererar barn i närheten men inte att hanteras av dem. Båda reaktionerna är helt okej i min bok.

Det är skillnad på att vara misstänksam eller ointresserad och kanske gå undan och att bita. Jag har fått samma uppfattning av Shiba som jag har fått av Akita - att de inte är särskilt glada i barn. Blev faktiskt biten av en Shiba i ansiktet när jag var barn (blev inte skadad utan det var väl mer skrämsel) men folk reagerade starkt och började nästan hota ägaren för att inte ha bättre koll på sin hund. Det som gjorde mig och min far mest förvånad var att jag kände hunden. Ändå valde den att vakta bilen framför allt annat (kan tycka att ägaren skulle stängt fönstret eller sagt till mig att inte gå fram om hunden beter sig så). Kan säga att jag aldrig råkat ut för samma sak med schäfer. Som tur var så var jag van vid hundar så blev aldrig hundrädd, såg hundar som individer. Vissa är underbara, andra är inte lika underbara.

Jag är kanske inte en barnkär person heller men jag har ändå stor förståelse för barn och förstår att de behöver skyddas. Givetvis skyddar jag min hund även mot elaka barn. Även sagt till barn som jagar eller försöker skada vilda djur. Barn som inte lär sig visa respekt för djur kommer inte att visa respekt som vuxna heller. Viktigt att börja tidigt.