Vilken hundras kan passa mig?

[Sel]

Skulle säga att de flesta hundar som har en motvilja/vaksamhet mot barn har nån form av social osäkerhet. Finns säkert undantag men har jag sällan stött på en socialt trygg hund som är vaksam mot barn generellt.
Att de kan lessna på dem till och från är en annan sak.

Kanske. Det har säkert en del med vana och socialisering att göra också men jag upplever inte en hund som omedelbums svajig mentalt för att den reagerar på just barn. Nu är ju shiban min något av ett måndagsexemplar oavsett och är inte förtjust i särskilt många människor överlag, men just den biten har jag aldrig sett som otrygghet. Det finns gott om hundar som inte uppskattar ungar.

 

[linnsan]

Kanske. Det har säkert en del med vana och socialisering att göra också men jag upplever inte en hund som omedelbums svajig mentalt för att den reagerar på just barn. Nu är ju shiban min något av ett måndagsexemplar oavsett och är inte förtjust i särskilt många människor överlag, men just den biten har jag aldrig sett som otrygghet. Det finns gott om hundar som inte uppskattar ungar.

Jag tänker att en mentalt trygg hund inte behöver socialiseras på det sättet att den behöver vänja sig med folk. Den behöver träna på att lyssna trots att annat intressant händer omkring den. Lite som att en skottfast hund inte behöver träna på skott för att bli trygg.

Känns lite typiskt flera asiatiska spetsar att vara misstänksamma mot folk dock?

 

[Sel]

Det är skillnad på att vara misstänksam eller ointresserad och kanske gå undan och att bita. Jag har fått samma uppfattning av Shiba som jag har fått av Akita - att de inte är särskilt glada i barn. Blev faktiskt biten av en Shiba i ansiktet när jag var barn (blev inte skadad utan det var väl mer skrämsel) men folk reagerade starkt och började nästan hota ägaren för att inte ha bättre koll på sin hund. Det som gjorde mig och min far mest förvånad var att jag kände hunden. Ändå valde den att vakta bilen framför allt annat (kan tycka att ägaren skulle stängt fönstret eller sagt till mig att inte gå fram om hunden beter sig så). Kan säga att jag aldrig råkat ut för samma sak med schäfer. Som tur var så var jag van vid hundar så blev aldrig hundrädd, såg hundar som individer. Vissa är underbara, andra är inte lika underbara.

Jag är kanske inte en barnkär person heller men jag har ändå stor förståelse för barn och förstår att de behöver skyddas. Givetvis skyddar jag min hund även mot elaka barn. Även sagt till barn som jagar eller försöker skada vilda djur. Barn som inte lär sig visa respekt för djur kommer inte att visa respekt som vuxna heller. Viktigt att börja tidigt.

Först och främst är det hemskt olyckligt att du blev biten - men en hund som vaktar bil kan jag tycka är en rätt volatil situation oavsett om det är en hund man känner eller inte, barn eller inte.

Generellt tycker jag att ungar är rätt duktiga på att fråga och vara försiktiga runt hundar ute (med undantag givetvis) då är vuxna värre. De tror de "kan hund" och inte behöver fråga först.

 

[Raderad medlem 148099]

Kanske. Det har säkert en del med vana och socialisering att göra också men jag upplever inte en hund som omedelbums svajig mentalt för att den reagerar på just barn. Nu är ju shiban min något av ett måndagsexemplar oavsett och är inte förtjust i särskilt många människor överlag, men just den biten har jag aldrig sett som otrygghet. Det finns gott om hundar som inte uppskattar ungar.

För min del får en hund inte bita och det spelar ingen roll om barnet saknar impulskontroll för det gör typ alla barn. En hund ska inte bita en vuxen heller helt oprovocerat. För mig känns detta som en självklarhet men då vill jag kunna lita på min hund.

Sen finns det säkert hundar som inte uppskattar barn (eller främmande) men om de bitar eller känner sig hotade för minsta lilla så är de inte trygga i min ögon.

 

[Sel]

Jag tänker att en mentalt trygg hund inte behöver socialiseras på det sättet att den behöver vänja sig med folk. Den behöver träna på att lyssna trots att annat intressant händer omkring den. Lite som att en skottfast hund inte behöver träna på skott för att bli trygg.

Känns lite typiskt flera asiatiska spetsar att vara misstänksamma mot folk dock?

Inte nödvändigtvis vänja sig vid folk, men valpar och unghundar bör få hänga med på saker för att generellt bekanta sig vid situationer och hantering av allehanda slag. Jag har alltid plockat med mina överallt och de har varit fantastiska, obrydda reskamrater i alla miljöer.
Jag pratar inte om en hund som inte lyssnar eller gör utfall mot folk, utan om hundar som helt enkelt inte uppskattar barn som är som barn är mest. Jag minns rätt många spaniels från min ungdoms glada dagar som en helt enkelt inte klappade.

Väldigt rastypiskt, om än mindre så idag om en köper från en vettig uppfödare. De är ju främst sällskaps och sport/utställningshundar idag och då är det vettigt om domaren kan klämma på dem.
Jag tänker generellt även om jag använder shiban min som exempel. Att inte vara barnkär är inte automatiskt en svajig hund, menar jag.

 

[Raderad medlem 148099]

Först och främst är det hemskt olyckligt att du blev biten - men en hund som vaktar bil kan jag tycka är en rätt volatil situation oavsett om det är en hund man känner eller inte, barn eller inte.

Generellt tycker jag att ungar är rätt duktiga på att fråga och vara försiktiga runt hundar ute (med undantag givetvis) då är vuxna värre. De tror de "kan hund" och inte behöver fråga först.

Det var otäckt förstås men jag kom undan oskadd men gillade inte hunden efter det.
Vad menar du med att vakta en bil är en volatil situation oavsett om man känner hunden eller ej? Fick googla på "volatil" för aldrig hört det ordet tidigare. Ombytlig/växlande, rörlig, instabil situation?

Delar din uppfattning att barn generellt sätt är duktiga på att fråga. Bättre än vuxna helt klart. När min hund var valp så bokstavligen kastade en kärring sig på honom så vi sa ifrån och hon blev jättesur efter det. Grannpojken däremot var så lugn och fin, frågade snällt och till skillnad från många så slutade inte grannpojken att komma när han växte och blev större. Han kom så fort han såg oss och min hund älskade det förstås. Han kom från en uppfödare med egna småbarn så redan från start blev han hypad när han såg barn, hade önskat lite mindre entusiasm men bättre det än osäkerhet med barn.

 

[Raderad medlem 148099]

Inte nödvändigtvis vänja sig vid folk, men valpar och unghundar bör få hänga med på saker för att generellt bekanta sig vid situationer och hantering av allehanda slag. Jag har alltid plockat med mina överallt och de har varit fantastiska, obrydda reskamrater i alla miljöer.
Jag pratar inte om en hund som inte lyssnar eller gör utfall mot folk, utan om hundar som helt enkelt inte uppskattar barn som är som barn är mest. Jag minns rätt många spaniels från min ungdoms glada dagar som en helt enkelt inte klappade.

Väldigt rastypiskt, om än mindre så idag om en köper från en vettig uppfödare. De är ju främst sällskaps och sport/utställningshundar idag och då är det vettigt om domaren kan klämma på dem.
Jag tänker generellt även om jag använder shiban min som exempel. Att inte vara barnkär är inte automatiskt en svajig hund, menar jag.

Jag är inte heller barnkär men jag bits inte. Självklart är hundar olika men vissa hundraser har man ju hört är mindre pålitliga med barn så dessa vore kanske inte mitt val av hundras. Trots att schäfer är vakthund så har jag dock aldrig hört att dessa är opålitliga med barn och jag har själv aldrig mött en aggressiv sådan. Vare sig som barn eller vuxen, de kan låta mycket och vara hypade, men de har alla varit snälla.

Tror jag hört att golden har högst bitstatistik men jag tror inte att dessa bett är allvarliga eller att golden är aggressiv för det. Däremot verkar många tro att golden (och labrador) i egenskap av snälla hundar inte behöver träning eller respekt. Det är fortfarande hundar trots allt. Så även en bra hund kan ju göra fel med fel förutsättningar. Sen antar jag att det finns en drös med golden och labrador hos barnfamiljer kontra andra raser.

 

[linnsan]

Inte nödvändigtvis vänja sig vid folk, men valpar och unghundar bör få hänga med på saker för att generellt bekanta sig vid situationer och hantering av allehanda slag. Jag har alltid plockat med mina överallt och de har varit fantastiska, obrydda reskamrater i alla miljöer.
Jag pratar inte om en hund som inte lyssnar eller gör utfall mot folk, utan om hundar som helt enkelt inte uppskattar barn som är som barn är mest. Jag minns rätt många spaniels från min ungdoms glada dagar som en helt enkelt inte klappade.

Väldigt rastypiskt, om än mindre så idag om en köper från en vettig uppfödare. De är ju främst sällskaps och sport/utställningshundar idag och då är det vettigt om domaren kan klämma på dem.
Jag tänker generellt även om jag använder shiban min som exempel. Att inte vara barnkär är inte automatiskt en svajig hund, menar jag.

Fast de uppskattar ju inte barn av en anledning? En helt trygg hund har ju ingen anledning att inte uppskatta barn sådär generellt? En sak om de tröttnar på jobbiga barn liksom.

Men skulle du säga att de hundarna var trygga kring barn?

Socialt osäkra hundar brukar ju reagera på just barn mer eftersom att de rör sig lite mer ryckigt/oberäkneligt, kan skrika, hamnar lägre med huvudet etc.

 

[Nikan]

Min familj hade en korsning mellan labrador/schäfer, den hunden högg mig rakt i ansiktet när jag var ca 7 år, som ett typiskt barn försökte jag lyfta hans bakdel och han reagerade direkt, han morrade även på de flesta vi mötte, det slutade med att han fick avlivas tyvärr.

 

[Sel]

Fast de uppskattar ju inte barn av en anledning? En helt trygg hund har ju ingen anledning att inte uppskatta barn sådär generellt? En sak om de tröttnar på jobbiga barn liksom.

Men skulle du säga att de hundarna var trygga kring barn?

Socialt osäkra hundar brukar ju reagera på just barn mer eftersom att de rör sig lite mer ryckigt/oberäkneligt, kan skrika, hamnar lägre med huvudet etc.

Fast barn ÄR ju generellt jobbiga. Klumpiga klappar, ingen förståelse för personligt space. Skrik och skrän. Jag vet inte om jag genast skulle tolka det som en otrygghet att betacka sig den sortens interaktion - hundar får också ha integritet utan att för den skull betraktas som otrygga anser jag.

Tillägg: svårt att avgöra när jag själv var barn, jag antar rätt och slätt att vi var rätt jobbiga och att hundarna inte uppskattade det - därför var det no-go att klappa hunden.

 

[Raderad medlem 148099]

Min familj hade en korsning mellan labrador/schäfer, den hunden högg mig rakt i ansiktet när jag var ca 7 år, som ett typiskt barn försökte jag lyfta hans bakdel och han reagerade direkt, han morrade även på de flesta vi mötte, det slutade med att han fick avlivas tyvärr.

Vad tråkigt men förståeligt. Vi passade en korsning med schäfer som barn. Har för mig det sas schäfer/border collie men osäker på korsning då han såg ut som en stor svart schäfer. Han hade inte haft det lätt i livet. Bruten svanstipp, omplacering och satt ensam i ett förråd innan vi började passa honom. Ägaren tog hunden för att den skulle avlivats annars men han arbetade hela dagarna.

En dag råkade jag ställa mig på hans svans så han tjöt till, flyttade min fot och sen bet han. Min far blev förbannad då han såg det som "ge igen" då han bet efter att jag hade flyttat foten. Efter det fick jag aldrig vara ensam med honom och min far tappade tillslut intresset för honom.

Som tur var fanns det en annan kvinna som tog hand om honom resten av hans liv så han slapp sitta ensam i ett förråd. Minns än idag att han var så sjukt vacker hund, var bara ledsen att han aldrig gillade mig lika mycket som jag gillade honom. Han bet aldrig hårt, fick inget märke menar jag (min far menar det var lite rött) men oavsett så förstår jag idag som vuxen min fars reaktion.

 

[linnsan]

Fast barn ÄR ju generellt jobbiga. Klumpiga klappar, ingen förståelse för personligt space. Skrik och skrän. Jag vet inte om jag genast skulle tolka det som en otrygghet att betacka sig den sortens interaktion - hundar får också ha integritet utan att för den skull betraktas som otrygga anser jag.

Ja alltså, om hunden tycker det är jobbigt med det sociala, men inte riktigt annars? En sak om hunden "plågas" av barnen och tröttnar såklart.

Men jag tänker att en hund som går in i någon form av försvar/ovilja känner någon form av obehag. Eller vad bottnar det annars i?

 

[Raderad medlem 148099]

Jag tänker eller hoppas att vi också utgår ifrån "normala" barn här. Alltså visst finns det elaka barn eller barn som gör elaka saker då de inte fått tillsägelse eller lärt sig hur man ska behandla djur. Givetvis bör tröskeln var hög på en hund och så bör hunden varna eller be om hjälp av sin ägare innan den går till försvar. Detta känns dock väldigt ovanligt då de flesta barn inte är av den kalibern. De flesta är bara barn, flamsiga och tramsiga.

 

[Sel]

Ja alltså, om hunden tycker det är jobbigt med det sociala, men inte riktigt annars? En sak om hunden "plågas" av barnen och tröttnar såklart.

Men jag tänker att en hund som går in i någon form av försvar/ovilja känner någon form av obehag. Eller vad bottnar det annars i?

Jag vet inte om jag vill kalla det otrygghet i alla scenarion helt enkelt. Nu ska vi inte förmänskliga hundar, men de har ju också både olika personligheter och olika egenskaper beroende på ras, avel och allt annat. Det är vi överens om.
En del är mer toleranta, andra mindre. En del föredrar mindre social interaktion, andra mindre. Jag tycker inte att det är märkligt eller automatiskt innebär att hunden är socialt otrygg.
Det finns gott om jyckar som har mindre tolerans gentemot valpar och andra djur också. Ett grummel eller varning här eller där behöver inte innebära dålig mentalitet.

 

[Nytant]

Jag vet inte om jag vill kalla det otrygghet i alla scenarion helt enkelt. Nu ska vi inte förmänskliga hundar, men de har ju också både olika personligheter och olika egenskaper beroende på ras, avel och allt annat. Det är vi överens om.
En del är mer toleranta, andra mindre. En del föredrar mindre social interaktion, andra mindre. Jag tycker inte att det är märkligt eller automatiskt innebär att hunden är socialt otrygg.
Det finns gott om jyckar som har mindre tolerans gentemot valpar och andra djur också. Ett grummel eller varning här eller där behöver inte innebära dålig mentalitet.

Håller helt med.

 

[Sel]

Jag tänker eller hoppas att vi också utgår ifrån "normala" barn här. Alltså visst finns det elaka barn eller barn som gör elaka saker då de inte fått tillsägelse eller lärt sig hur man ska behandla djur. Givetvis bör tröskeln var hög på en hund och så bör hunden varna eller be om hjälp av sin ägare innan den går till försvar. Detta känns dock väldigt ovanligt då de flesta barn inte är av den kalibern. De flesta är bara barn, flamsiga och tramsiga.

Hundar varnar alltid, men vi uppfattar inte alltid varningarna. Sedan förstår jag helt hur du menar och givetvis är det önskvärt att en hund som ska umgås, vistas bland och hanteras av människor tycker om människor. Även barn.
Barn behöver å andra sidan inte vara utstuderat elaka för att provocera djur. Se bara @Nikan s inlägg, eller ditt eget om svansen. Helt naturliga reaktioner i båda anser jag. En kommunikation.

 

[linnsan]

Jag vet inte om jag vill kalla det otrygghet i alla scenarion helt enkelt. Nu ska vi inte förmänskliga hundar, men de har ju också både olika personligheter och egenskaper beroende på ras.
En del är mer toleranta, andra mindre. En del föredrar mindre social interaktion, andra mindre. Jag tycker inte att det är märkligt eller automatiskt innebär att hunden är socialt otrygg.
Det finns gott om jyckar som har mindre tolerans gentemot valpar och andra djur också. Ett grummel eller varning här eller där behöver inte innebära dålig mentalitet.

Beror såklart på scenario. Men en hund som känner sig hotad bara för att barn existerar och hanterar den på ett schysst vis skulle jag inte kalla trygg.

Alla raser ska ju dock inte vara helt trygga. Vilket är fine om man nu vill ha en sån hund. Det som folk ofta kallar integritet hos hund skulle jag snarare anse är ett finare ord för osäker. NÅGOT socialt obehag upplever de ju om de känner att de behöver säga till. Sen om det är ett rimligt yttre obehag eller inte beror ju helt på situationen.

Men det är så jag tänker Man känner ju inte ett behov av att försvara sig om man känner sig trygg och tillfreds.

 

[Raderad medlem 148099]

Hundar varnar alltid, men vi uppfattar inte alltid varningarna. Sedan förstår jag helt hur du menar och givetvis är det önskvärt att en hund som ska umgås, vistas bland och hanteras av människor tycker om människor. Även barn.
Barn behöver å andra sidan inte vara utstuderat elaka för att provocera djur. Se bara @Nikan s inlägg, eller ditt eget om svansen. Helt naturliga reaktioner i båda anser jag. En kommunikation.

Hugg i ansiktet ledde till avlivning så tror inte familjen tyckte det var bra mentalitet. Sen när varnade han när jag trampade på svansen? Jag tog ju bort den så fort han skrek. Då var jag barn också. Min lapphund skrek om hans svans råkade komma i kläm och vi agerade förstås lika snabbt. Han gav inga bett.

 

[Sel]

Beror såklart på scenario. Men en hund som känner sig hotad bara för att barn existerar och hanterar den på ett schysst vis skulle jag inte kalla trygg.

Alla raser ska ju dock inte vara helt trygga. Vilket är fine om man nu vill ha en sån hund. Det som folk ofta kallar integritet hos hund skulle jag snarare anse är ett finare ord för osäker. NÅGOT socialt obehag upplever de ju om de känner att de behöver säga till. Sen om det är ett rimligt yttre obehag eller inte beror ju helt på situationen.

Men det är så jag tänker Man känner ju inte ett behov av att försvara sig om man känner sig trygg och tillfreds.

Beror väl lite på hur man menar hanterar förstås.
Min brorsdotter var helt desperat över att få bonda med shiban när de var här och hälsade på; jag lät henne sätta ned matskålen, ge godbitar (som togs emot på nåder, eventuellt, tredje dagen) och hålla i kopplet till exempel. Ge kommandon. Går utmärkt. Klappa? Nej. Icke godkänt. Där går gränsen.
Å andra sidan vill hon inte bli tafsad på av främlingar alls, men särskilt inte barn och jag har inga problem med att se varför. De har helt enkelt inte känsla alls.
Nu vet jag att just min hund inte har supermentalitet, men jag tycker inte alls att en hund med liknande reaktioner måsyte vara otrygg. En gårdshund som vaktar mot främlingar och inte låter sig hanteras av kreti och pleti tolkar jag inte heller som otrygg. Kanske läser vi bara in olika betydelser i ordet?

Jag håller helt med om att integritet både överanvänds och misstolkas, men jag tänker också att en markering kan vara just integritet och inte nödvändigvis rädsla.

 

[Sel]

Hugg i ansiktet ledde till avlivning så tror inte familjen tyckte det var bra mentalitet. Sen när varnade han när jag trampade på svansen? Jag tog ju bort den så fort han skrek. Då var jag barn också. Min lapphund skrek om hans svans råkade komma i kläm och vi agerade förstås lika snabbt. Han gav inga bett.

Jag säger inte nödvändigtvis att hunden i ditt exempel hade god mentalitet, stackarn hade ju varit med om svårt trauma dessutom - men att följa upp överraskning med en markering när du fortfarande stod inom räckhåll tycker jag inte är det minsta konstigt hos vilken hund som helst. Skriket var just ett skrik, nafsandet en markering. Hade hunden velat bita dig hade det varit betydligt mer än ett rött märke.
Hundar hämnas inte, men de är olika och har olika nära till en fysisk reaktion.