Vi dejtar vidare del 16

[Bison]

Alltså.. Ja, jag förstår vad du menar. Det du skrivit om i tidigare inlägg att du inte känner dig förstådd och att ni inte riktigt delar samma grundtänk - det hade också stört mig om jag vore du. Det känns fundamentalt för mig att känna mig förstådd och sedd av min partner. Även om hen inte är som jag behöver hen förstå mig osv. På samma sätt som jag behöver förstå min partner.

Jag är nog lite cynisk men jag tänker att jag inte vill gå runt och hålla dörren öppen för bättre alternativ hela livet. Risken är ju i så fall att ingen duger för någon annan kan alltid vara bättre. Det är ju en balansgång det där. Men o andra sidan hade jag hade verkligen inte velat känna att jag "nöjer mig" med min partner och jag hade blivit helt förstörd om hen kände så om mig.

Där är jag.
Jag blir aldrig nöjd, det är så lätt att bara träffa någon annan så varför ska jag nöja mig?
Så känner jag även om kille verkar jättebra på alla sätt.
Sen håller jag med om att man inte ska ta någon för att just nöja sig men för mig har det uppenbarligen brakat iväg rätt ordentligt åt att inte bli nöjd utan bara vilja ha något annat hela tiden.

 

[Singoalla]

Alltså.. Ja, jag förstår vad du menar. Det du skrivit om i tidigare inlägg att du inte känner dig förstådd och att ni inte riktigt delar samma grundtänk - det hade också stört mig om jag vore du. Det känns fundamentalt för mig att känna mig förstådd och sedd av min partner. Även om hen inte är som jag behöver hen förstå mig osv. På samma sätt som jag behöver förstå min partner.

Jag är nog lite cynisk men jag tänker att jag inte vill gå runt och hålla dörren öppen för bättre alternativ hela livet. Risken är ju i så fall att ingen duger för någon annan kan alltid vara bättre. Det är ju en balansgång det där. Men o andra sidan hade jag hade verkligen inte velat känna att jag "nöjer mig" med min partner och jag hade blivit helt förstörd om hen kände så om mig.

Det som är svårt är att han absolut ser mig, men kanske inte möter mig på det sättet jag skulle behöva. Exempelvis så märker han väldigt snabbt när något inte står rätt till. Då frågar han om något är fel, och jag berättar. Här om dagen när det hänt jobbiga saker i familjen så berättade jag vad som hänt och hur jag kände kring allt. När jag pratat klart så var det helt tyst. Tillslut sa han att han inte riktigt vet vad han ska säga, men att han förstår att det är jobbigt. Sen var samtalet slut. Jag förstår ju att han bryr sig eftersom han frågar, och lyssnar när han stryker mig genom håret och jag pratar. Men jag kanske hade behövt någon att bolla med, bekräftar mina känslor ytterligare lite, som ställer motfrågor, spinner vidare på något spår själv osv. Ett bollplank.. helt enkelt, och där lyckas vi inte riktigt mötas. Ganska ofta.

Håller med dig om sista tycket.

 

[Red_Chili]

Det är det jag tänker också ibland, att vi bara behöver lära känna varandra bättre. Vi har inte pratat om det ännu och det kanske vi borde. Jag är bara så rädd för att han ska känna sig otillräcklig. Han slår verkligen knut på sig för att träffa mig och försöka förstå mig i dagsläget. Det hade gjort mig oerhört ledsen om han kände att han inte räcker till.

Eller så är det just precis vad han behöver höra! Bara att förklara något kring att han åtminstone inte ska försöka dämpa dig när du känner extra starkt inför något, om du kan förklara att du behöver känna mycket åt alla möjliga håll, det kan ju göra att han börjar få mer förståelse för dig. Jag har för mig att du pratat med honom om sådant som varit trassligt tidigare i relationer mm? Det kan ju vara så att han tror att det bästa är att inte "spä på" några starka känslor för att han tror att det riskerar att leda till något dåligt? Jag vet såklart inte, sitter bara och gissar utifrån egna erfarenheter kring sånt här.

 

[inverterad]

@Singoalla, som du beskriver läget med dig och frukostkillen så skulle jag säga att det inte verkar handla om känslomänniska vs logiker, utan helt enkelt att ni inte kan prata med varandra ordentligt. För mig personligen är det en av de allra viktigaste delarna i en relation. Utan samtal kan heller ingen riktig förälskelse eller kärlek växa fram för min del. Det är ju i samtalen en möts. Och jag skulle säga att antingen fungerar samtalen från början, eller så gör de inte det, och då är det nog ganska svårt att få dem att börja fungera vartefter. Tyvärr.

 

[Wysiwyg]

@Singoalla Ja jag vet ju inte hur du känner dig i specifika situationer osv och känns det inte rätt för dig så är det väl inte heller rätt. O ena sidan tänker jag att personer nära en ska fungera hyfsat smärtfritt men o andra sidan, hur ska andra veta hur man vill bli bemött? Jag själv till exempel kan ju ibland vilja ha medhåll, ibland vilja tröstas, ibland att någon säger emot och ibland att någon bara lyssnar och inte uttalar sig alls. Det är rätt mycket att känna av för en enskild människa.

Ibland blir det totalfel om någon försöker pusha när jag bara vill vara ledsen till exempel och det blir ett jättebråk av att jag blir ledsen, uttrycker det som ilska och den andra personen blir ledsen och känner sig påhoppad för hen försökte bara hjälpa till.

Ibland får man ju själv putta på lite genom att "ja men vad tänker du" eller liknande. Och väldigt få personer agerar ju och fungerar i alla situationer som man själv önskar. Jag tänker lite att man kanske inte kan få allt av en och samma människa.

 

[Wysiwyg]

Där är jag.
Jag blir aldrig nöjd, det är så lätt att bara träffa någon annan så varför ska jag nöja mig?
Så känner jag även om kille verkar jättebra på alla sätt.
Sen håller jag med om att man inte ska ta någon för att just nöja sig men för mig har det uppenbarligen brakat iväg rätt ordentligt åt att inte bli nöjd utan bara vilja ha något annat hela tiden.

Ja men är man bara nöjd med det spelar det ju ingen roll.

 

[Singoalla]

Eller så är det just precis vad han behöver höra! Bara att förklara något kring att han åtminstone inte ska försöka dämpa dig när du känner extra starkt inför något, om du kan förklara att du behöver känna mycket åt alla möjliga håll, det kan ju göra att han börjar få mer förståelse för dig. Jag har för mig att du pratat med honom om sådant som varit trassligt tidigare i relationer mm? Det kan ju vara så att han tror att det bästa är att inte "spä på" några starka känslor för att han tror att det riskerar att leda till något dåligt? Jag vet såklart inte, sitter bara och gissar utifrån egna erfarenheter kring sånt här.

Jag upplever inte att han försöker dämpa mig, utan snarare att det bara är utebliven respons. Jag skulle gissa att han fyller sitt behov av diskussioner när det behövs, och antar att mitt behov också är fyllt om jag inte säger något annat. Men ja, det bästa kanske vore att prata om det.

 

[Singoalla]

@Singoalla Ja jag vet ju inte hur du känner dig i specifika situationer osv och känns det inte rätt för dig så är det väl inte heller rätt. O ena sidan tänker jag att personer nära en ska fungera hyfsat smärtfritt men o andra sidan, hur ska andra veta hur man vill bli bemött? Jag själv till exempel kan ju ibland vilja ha medhåll, ibland vilja tröstas, ibland att någon säger emot och ibland att någon bara lyssnar och inte uttalar sig alls. Det är rätt mycket att känna av för en enskild människa.

Ibland blir det totalfel om någon försöker pusha när jag bara vill vara ledsen till exempel och det blir ett jättebråk av att jag blir ledsen, uttrycker det som ilska och den andra personen blir ledsen och känner sig påhoppad för hen försökte bara hjälpa till.

Ibland får man ju själv putta på lite genom att "ja men vad tänker du" eller liknande. Och väldigt få personer agerar ju och fungerar i alla situationer som man själv önskar. Jag tänker lite att man kanske inte kan få allt av en och samma människa.

Jag tror inte heller att man kan få allt i samma människa, men frågan är vilka delar man kan avvara i en relation. Jag själv uttrycker mig väldigt mycket just i tal. Jag pratar, vrider och vänder, berättar vad jag känner osv. Han är som en mussla ibland, och uttrycker sig snarare i handling och fysisk närhet. Ibland blir det så att jag känner mig avvisad när han inte nappar på att prata om en viss sak, och jag skulle gissa att han kanske känner sig avvisad ibland när jag ryggar tillbaka från fysisk närhet. Svårt, det där.

 

[Bison]

Ja men är man bara nöjd med det spelar det ju ingen roll.

Jag är konstant missnöjd så uppenbarligen fungerar det inte så bra
Men det grundar sig antagligen i att jag inte vill ha någon relation. Jag vill bara ha något att göra i väntan på en häst.
Vill ha en katt också men Ruben har sagt nej

 

[Singoalla]

Tack förresten för ert engagemang i den här frågan. Väntade mig inte så mycket respons

 

[Aningsfull]

Jag tolkade det först som att det fanns en del känslor ändå. Men efter att du uttryckt det som lämna ngt bekvämt så känns det ju inte som det är superfestligt direkt.

Det finns ju relationer med starka känslor man bör undvika. Vissa terapimodeller varnar ju en del folk för att satsa på såna relationer där allt bara sprakar. För de tror att man sprakar sas på saker som följer ens osunda mönster.

Men som du beskriver det nu känns det ju rätt oinspirerande.

Jag har ju dejtat en massa människor som varit rätt på pappret sas. Men som jag ledsnat på. Jag har lite trott att jag är oförmögen att fastna för någon och funderat på vad jag har för issues. Men sen blev jag kär i någon jag inte hade trott och som inte var som "min perfekt på pappret" som jag förr tänkt det.
Det finns fel och brister hos oss båda. Men vi känner saker. Och jag har inte ledsnat än, min vana till trots.

Även om ett förfållande inte är fel i form av bråk, osämja, man vill för olika saker etc så känner jag mig extremt kvävd om jag inte känner nog. Trots att människan är perfekt på pappret.

Man är väl olika i hur man funkar. Men jag funkar iaf så och behöver vissa saker för att inte tröttna, bli kvävd etc.

Jag tenderar att falla för killar där det sprakar, men fastnar sen i destruktiva relationer där dom inte är så snäll mot mig.
Jag tror det är därför jag så gärna vill att det ska funka med bondgrabben. Men lite sprak måste det nog finnas annars blir det som nu, man letar efter det som sprakar på annat håll.

Ikväll skulle mekanikerkillen titta förbi. Med honom sprakar det, jag vet inte varför, men jag måste träffa honom fler gånger. Får helt enkelt inte nog.

Sen nästa vecka har jag en dejt med djupingen. Tror jag att jag ska kalla honom. Men jag vet inte var vi står. Vi snackar om livets alla djupa grejer, han är magiskt snygg, en utstrålning som gör mig knäsvag och vi har träffats några gånger. Han brukar bjuda mig på kaffe/käk med orden att han bjuder så kan jag ta nästa gång så att vi har en anledning att ses igen.
Han ger mig komplimanger som ingen annan, han verkar genuint uppskatta mig som person och vi är skrämmande lika i vår syn på livet. Men vi har aldrig kysst varandra eller liknande så jag blir inte klok på om han bara gillar mig som en vän eller om det finns mer.
Vi är båda såna där extroverta, lättpratade personer som älskar umgänge och gärna omger oss med folk dygnet runt men också i grunden lite osäkra på oss själva när det kommer till det motsatta könet. Så jag vet inte om det bara är jag eller om han också går och väntar på att den andra ska ta initiativet.
Sen tenderar vi att alltid befinna oss på olika platser i Sverige så i regel hinner vi bara ses 1-2 timmar innan nån av oss måste dra på jobbet. Men när vi ses så surrar vi huvudet av varandra och jag trivs verkligen i hans sällskap.

 

[EmmaBovary]

Jag upplever inte att han försöker dämpa mig, utan snarare att det bara är utebliven respons. Jag skulle gissa att han fyller sitt behov av diskussioner när det behövs, och antar att mitt behov också är fyllt om jag inte säger något annat. Men ja, det bästa kanske vore att prata om det.

Jag är som du på såg vis att jag är väldigt verbal med mina känslor, och har absolut erfarenheter som liknar det du beskriver nu. Men jag måste säga att det ofta har hjälpt att ha en dialog om saken. Sedan är det lite motsägelsefullt när du skriver att du föredrar att tala om känslor, när du antar att han antar osv.

 

[emma-vsm]

Jag tenderar att falla för killar där det sprakar, men fastnar sen i destruktiva relationer där dom inte är så snäll mot mig.
Jag tror det är därför jag så gärna vill att det ska funka med bondgrabben. Men lite sprak måste det nog finnas annars blir det som nu, man letar efter det som sprakar på annat håll.

Känner verkligen igen mig. De flesta av mina relationer har varit känslosamma och sprakande, men ofta destruktiva. Hittade The nice Guy för ett antal år sen, på pappret perfekt och så oerhört snäll och mjuk. Jag ville bryta mina mönster. Jag stod ut ett år, tänkte hela tiden att jag säkert kommer bli kär men det enda som hände var att han i princip kompromissade bort sig själv för att vara mig till lags och jag blev en riktig rövhatt.
Så måste det såklart inte bli, men jag försöker tänka att vi alla är olika, med olika behov och prioriteringar i en relation. För mig är det viktigt med sprak.

 

[Singoalla]

Jag är som du på såg vis att jag är väldigt verbal med mina känslor, och har absolut erfarenheter som liknar det du beskriver nu. Men jag måste säga att det ofta har hjälpt att ha en dialog om saken. Sedan är det lite motsägelsefullt när du skriver att du föredrar att tala om känslor, när du antar att han antar osv.

Det har väl att göra med att jag tycker att det kan vara svårt att prata med honom ibland. Även om jag frågar så kan jag få korta svar. Så ja, jag föredrar att tala om känslor. Men hur ska jag kunna veta hur kan känner om han inte pratar med mig? Jag hade självklart föredragit att inte behöva gissa.

Det är också svårt att vara den som alltid måste ta upp saker och ting, kan jag tycka. Jag är den som alltid får lyfta en fråga om jag tycker att något behöver pratas om, och visst kanske jag har större behov av att prata men då blir det ju extra svårt när jag aldrig får en diskussion serverad. Utan alltid måste initiera den själv, och när jag väl gör det så ger det inte alltid de svar jag söker heller.

 

[Alexis]

Fast det är ju inte att vara säker som är grejen utan att UPPLEVA sig säker. Förklaringar till hur man ska bete sig för att vara säker kan faktiskt göra att man upplever sig mer otrygg. Känslor och upplevelser är inte nödvändigtvis rationella men skall ändå bemötas med respekt.

Och det här borde du veta allt om @Hero eftersom dina egna rädslor inte är ett dugg rationella!

Du tycker det är jobbigt att prata med två tjejer i en timme för att du är rädd för att tjejen kommer prata med sin kompis och inte med dig och samtidigt tycker du att tjejers rädsla för att män ska följa efter dom efter träffen eller trakassera dom och skada dom är överdriven??

Du dör liksom inte av att ha ett awkward samtal med två tjejer..... det är inte ens ett brott

Det är bara sjukt att av två rädslor så är det tjejens rädsla att hamna i fara eller peppras med kränkningar som är den "överdrivna" rädslan trots att många kvinnor HAR och FORTSÄTTER trakasseras av män som inte kan ta nej och det är killens rädsla för att prata med två tjejer och bli ignorerad som är "korrekt"

 

[Hero]

Och det här borde du veta allt om @Hero eftersom dina egna rädslor inte är ett dugg rationella!

Du tycker det är jobbigt att prata med två tjejer i en timme för att du är rädd för att tjejen kommer prata med sin kompis och inte med dig och samtidigt tycker du att tjejers rädsla för att män ska följa efter dom efter träffen eller trakassera dom och skada dom är överdriven??

Du dör liksom inte av att ha ett awkward samtal med två tjejer..... det är inte ens ett brott

Det är bara sjukt att av två rädslor så är det tjejens rädsla att hamna i fara eller peppras med kränkningar som är den "överdrivna" rädslan trots att många kvinnor HAR och FORTSÄTTER trakasseras av män som inte kan ta nej och det är killens rädsla för att prata med två tjejer och bli ignorerad som är "korrekt"

Ingen är väl mer "korrekt". Det finns alltid två sidor av ett mynt .
Jag drog bara den ena sidan.

Vad gäller att träffas på ett fik på blanka dagen mitt i stan. Väldigt osannolikt att hon skulle råka ut för ett övergrepp av män. Det kan väl inte bli så mkt tryggare än så ? Jo, det är förstås om hon har en kompis med sig som moraliskt stöd.
Men logik styr inte alltid över känslor.

 

[Alexis]

Ingen är väl mer "korrekt". Det finns alltid två sidor av ett mynt .
Jag drog bara den ena sidan.

Vad gäller att träffas på ett fik på blanka dagen mitt i stan. Väldigt osannolikt att hon skulle råka ut för ett övergrepp av män. Det kan väl inte bli så mkt tryggare än så ? Jo, det är förstås om hon har en kompis med sig som moraliskt stöd.
Men logik styr inte alltid över känslor.

Öhh ja jag har sett kvinnor tafsas på och trakasseras mitt på blanka dagen mitt i stan?? Har du aldrig hört om sånt? Jag har blivit förföljd MITT PÅ BLANKA DAGEN MITT I STAN.... så??? Jag har varit med om att män försökt hålla fast mig när jag vill gå från dejten som jag haft mitt i stan så?? Nej? Att vara ute på stan betyder INTE att män inte kan försöka trakassera eller tafsa eller förfölja eller bli aggressiva eller hota dig?

Ja det var du som tyckte det var "överdrivet" så jag ville bara påminna dig om att du inte dör av att ha ett awkward samtal med två tjejer

 

[Hero]

Öhh ja jag har sett kvinnor tafsas på och trakasseras mitt på blanka dagen mitt i stan?? Har du aldrig hört om sånt? Jag har blivit förföljd MITT PÅ BLANKA DAGEN MITT I STAN.... så??? Jag har varit med om att män försökt hålla fast mig när jag vill gå från dejten som jag haft mitt i stan så?? Nej? Att vara ute på stan betyder INTE att män inte kan försöka trakassera eller tafsa eller förfölja eller bli aggressiva eller hota dig?

Ja det var du som tyckte det var "överdrivet" så jag ville bara påminna dig om att du inte dör av att ha ett awkward samtal med två tjejer

Oj, äre sant ? Hållit fast dig när du ville gå från dejten ??

Man slutar aldrig att förvånas över saker...

Jag har inte sagt att jag dör av att samtala med två främmande tjejer. Bara att det inte var optimalt. Särskilt om hon inte sagt nåt om sin kompis innan. Men nej jag skulle inte dö

 

[Alexis]

Oj, äre sant ? Hållit fast dig när du ville gå från dejten ??

Man slutar aldrig att förvånas över saker...

Jag har inte sagt att jag dör av att samtala med två främmande tjejer. Bara att det inte var optimalt. Särskilt om hon inte sagt nåt om sin kompis innan. Men nej jag skulle inte dö

Ja och jag är liksom inte den första och enda som träffat på såna män så jag fattar inte hur det här kan vara förvånande info för dig.....

Och jag är ändå en av dom som haft tur!!! Alltså jag har haft hur mycket tur som helst!!! TUR!!! Jag är inte rädd eller orolig och jag behöver inget stöd på dejter och ärligt kan jag vara så arg över skiten att jag hoppas en man ska försöka nåt så jag kan sätta hårt mot hårt för jag har ett raseri över hur dom varit mot mig och mina vänner och andra kvinnor som inte gjort något alls för att förtjäna det... oftast känner jag bara go ahead, make my day...... ge mig EN anledning och i slutändan är det du som ångrar dig.... men jag är säkert konstig

Nej du sa inte det men du skrev att du skulle bli nervös och att det skulle vara jobbigt och då kan jag tycka att fine! om du blir nervös och vill undvika att träffa två tjejer på ett fik samtidigt för att det kan bli jobbigt samtal så ska du inte vara så dömande om andras "överdrivna" rädslor och låta käften gå om kvinnors säkerhetstänk och SÄRSKILT när du inte vet nåt ALLS om hur det kan vara för kvinnor att dejta män

 

[EmmaBovary]

Det har väl att göra med att jag tycker att det kan vara svårt att prata med honom ibland. Även om jag frågar så kan jag få korta svar. Så ja, jag föredrar att tala om känslor. Men hur ska jag kunna veta hur kan känner om han inte pratar med mig? Jag hade självklart föredragit att inte behöva gissa.

Det är också svårt att vara den som alltid måste ta upp saker och ting, kan jag tycka. Jag är den som alltid får lyfta en fråga om jag tycker att något behöver pratas om, och visst kanske jag har större behov av att prata men då blir det ju extra svårt när jag aldrig får en diskussion serverad. Utan alltid måste initiera den själv, och när jag väl gör det så ger det inte alltid de svar jag söker heller.

Återigen så känner jag igen mig i att det är ganska drygt att vara den som alltid tar upp saker, men jag tänker ändå att just de här tankegångarna kan vara värda att ta upp. Eventuellt kan det ju leda till att det blir en lite mer jämn fördelning i framtiden?