Du tror inte att avståndet hade viss betydelse för hur du kände för M när du var borta en månad? Att det var ok att släppa känslorna lösa och längta när objektet är för stunden ouppnåeligt än när han är på armlängds avstånd och du vet exakt var han är? Är det frukostkillen den som du beskrev er helg i Roslagen med?
När det kommer till känslor har jag tyckt om, varit förälskad, kär, älskat och upplevt den stora passionen med olika män. Det senare var faktiskt riktigt hemskt och jag mådde förfärligt dåligt efteråt i många år, men då jag var mitt i det var det även helt fantastiskt fast jag vill aldrig gå igenom det igen. Under ett års tid gick jag inte ens ut på krogen då jag blev riktigt självdestruktiv och inte brydde mig i om jag levde eller dog, så av omtanke om mina nära och kära satte jag mig själv i karantän efter några riktigt dumma grejer första tiden efter jag bröt.
Jag älskade aldrig ex men jag tyckte väldigt mycket om honom och kan sakna det vi hade fortfarande, det som var bra var väldigt bra och under andra omständigheter hade jag kanske inte brutit upp. Nu är jag betydligt mer luttrad vilket självklart även gör att jag för närvarande inte riktigt orkar engagera mig i att träffa någon som vill ses.
