Vi dejtar vidare del 16

[Bison]

Och jag hade pepparsparyat vederbörande mtp mina erfarenheter

Fullt förståeligt faktiskt.

Det är väl nackdelen med att jag har så svårt att ta saker seriöst och se allvaret i något. Ser inga varningssignaler alls.

 

[Hero]

En av mina dejter sa något liknande när jag sa nej till att följa med eftersom jag behövde åka hem till Ruben.
Jag är både större och starkare än dig så jag skulle kunna tvinga dig att följa med om jag vill.
Jag är ju inte så brydd och skrattade bara åt det men för någon med dåliga erfarenheter i bagaget är det nog inte så himla charmigt att höra det.

Det går inte ens att jämföra. Jag tycker det där var en ganska sjuk sak att säga. Det jag ville få fram var att hon skulle vara bättre förberedd att kunna använda sina larm för att hon skulle känna sig ändå tryggare och det gick fram.

 

[Hero]

Och jag förtydligade mig i svaret du svarade på.

Jag kände inte till din livssituation förren nu och jag tycker det inte är det minsta överdrivet. Är det svar nog ?

 

[Hyacinth]

Fullt förståeligt faktiskt.

Det är väl nackdelen med att jag har så svårt att ta saker seriöst och se allvaret i något. Ser inga varningssignaler alls.

Jag uppfattar dig å andra sidan som både skärpt och vass så jag tror du backar vid varningstecken. Och du är nog mer analyserande än du alltid ge sken av, men du verkar inte älta saker. Du är kul, särskilt sen du blev frånskild

 

[bumpo]

Fullt förståeligt faktiskt.

Det är väl nackdelen med att jag har så svårt att ta saker seriöst och se allvaret i något. Ser inga varningssignaler alls.

Jag trodde jag såg varningssignaler och så men vad hjälpte det? Meeeen det positiva i det hela är att jag aldrig kommer ignorera magkänslan igen. (Så länge det inte kommer till semlor uppenbarligen eftersom jag tydligen återigen ätit en med halctaskig grädde )

 

[Wysiwyg]

Det han gör är ju att han spelar på att han är starkare än du, och att han därför skulle kunna tvinga dig till saker. Min gissning är att han tycker att han är "snäll" som sedan inte gör det, men min känsla är att han är ett kukas som säger så. Att han inte drar sig för att föra in sitt styrkeöverläge i relationen mellan er, även om det "bara" är ord.

Håller med helt. Och vidare tänker jag att ingenting bara är ord. Det mesta betyder eller står för någonting tror jag.

 

[Bison]

Jag uppfattar dig å andra sidan som både skärpt och vass så jag tror du backar vid varningstecken. Och du är nog mer analyserande än du alltid ge sken av, men du verkar inte älta saker. Du är kul, särskilt sen du blev frånskild

Haha, jag är smartare än vad folk tror
Analyserar nog omedvetet, jag lever ju än
Älta är ju bara slöseri med tid, jag har bättre saker att göra.

 

[Singoalla]

Allt är så himla enkelt så varför ska jag då känna mig så svår och ambivalent?

Kan det vara så att han är perfekt, men att rätt känslor inte finns där ändå, och att det är svårt att låta en så fantastisk människa gå? Så nära men ändå inte hela vägen, typ..

 

[tanten]

Exakt!
Det tar tid att få grepp om vem jag är, jag börjar inte en Tinderchatt med att blurba ur mig att jag älskar skor och har fler än jag kan räkna, att jag älskar inredning och vill köpa hus bara för att få renovera, sitter många timmar på Pinterest för all möjlig sorts inspiration, har djupa diskussioner med mina katter, har en hel drös med historier i huvudet som bara väntar att få komma ut på papper, att jag gillar att laga mat men hatar att diskanoch ibland låter den stå i flera dagar trots att jag har en diskmaskin, att jag ibland drömmer drömmar som skulle få både Dirk Gentlys hollistiska detektivbyrå och Kafka att framstå som vaniljglass i jämförelse, att jag får mina bästa idéer i duschen, att jag gillar att umgås med andra människor men trivs allra bäst med mig själv, att jag blir tårögd över känslosamma reklamer med djur, att jag är en känsloätare, att jag har chrons, att jag ibland svimmar bara för ingenting, att jag är paniskt rädd för att bli instängd i små utrymmen eller inte kunna andas, att jag älskar vin eller att jag äter Snickersglass ibland fast jag är laktosintolerant och mår dåligt efter.

Inget av det är det första jag tar upp i en chatt eller en chatt alls, man måste lära känna mig för att få hela upplevelsen av mig och det krävs både tid och tillit för det, jag slösar inte bort mig själv på vem som helst i en Tinderchatt

Underbart!
Det där skulle du skriva på en dejtingsida. Tror det skulle bli både rätt sållande och faktiskt skapa genuint intresse

 

[Aningsfull]

Kan det vara så att han är perfekt, men att rätt känslor inte finns där ändå, och att det är svårt att låta en så fantastisk människa gå? Så nära men ändå inte hela vägen, typ..

Jag tror det. Och jag blir så frustrerad att dom inte gör det. För tänker jag med hjärnan är han en människa man borde gifta sig med. Jag gillar honom verkligen. Men kanske inte tillräckligt mycket.
Han har allt. Han är rolig, snäll, uppmärksam, omtänksam, vi kan snacka om allt. Han är musikalisk och spelar en massa instrument, målar tavlor, gillar djur, kör traktor och odlar sina egna grönsaker. Han är driftig och ansvarsfull. Han har allt jag saknat hos tidigare partners. Men ändå känner jag det inte riktigt och det gör mig så frustrerad.
Att vara med honom är lika enkelt som att andas.
Men nej då. Jag ska gå runt och vara komplicerad och känna att något saknas. Bara för att han har allt annat...

 

[sorbifolia]

@Singoalla jag tycker det låter som att du vill ha i både påse och säck, ha kakan och äta den osv...

Som du sagt tidigare själv så vet du inte om du är redo att ge släpp på ditt singelliv som du gillar. Men samtidigt så vill du ha barn/familj, vilket kommer innebära att ditt liv ändå inte kommer bli som det är i dag.... Så klart behöver det inte finnas en man med i bilden för att bilda familj, men vad jag hört så underlättar det en hel del sedan, dvs. om det är en vettig man...

Jag gifte mig ju med en av mina bästa kompisar, och om det inte vore för att han hade så många sidor jag verkligen inte tyckte om, och att han mådde riktigt dåligt i vår relation, så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att vara tillsammans med honom resten av livet. (Haha, låter säkert hellustigt - men enligt min erfarenhet är et bra vänskap och att man funkar bra ihop i vardagen viktigare än den där himlastormande förälskelsen....)

Tror även det var du som skrev till @Hero att man inte hela tiden skulle fundera på om det fanns en annan restaurant som hade bättre mat än den man redan hittat..? Är det lite det du gör kanske, funderar på om det finns en kille därute som är ännu bättre än frukostkillen?

 

[Singoalla]

@Singoalla jag tycker det låter som att du vill ha i både påse och säck, ha kakan och äta den osv...

Som du sagt tidigare själv så vet du inte om du är redo att ge släpp på ditt singelliv som du gillar. Men samtidigt så vill du ha barn/familj, vilket kommer innebära att ditt liv ändå inte kommer bli som det är i dag.... Så klart behöver det inte finnas en man med i bilden för att bilda familj, men vad jag hört så underlättar det en hel del sedan, dvs. om det är en vettig man...

Jag gifte mig ju med en av mina bästa kompisar, och om det inte vore för att han hade så många sidor jag verkligen inte tyckte om, och att han mådde riktigt dåligt i vår relation, så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att vara tillsammans med honom resten av livet. (Haha, låter säkert hellustigt - men enligt min erfarenhet är et bra vänskap och att man funkar bra ihop i vardagen viktigare än den där himlastormande förälskelsen....)

Tror även det var du som skrev till @Hero att man inte hela tiden skulle fundera på om det fanns en annan restaurant som hade bättre mat än den man redan hittat..? Är det lite det du gör kanske, funderar på om det finns en kille därute som är ännu bättre än frukostkillen?

Jag tänker att det här är två delar, det ena är att lämna singellivet, det andra är för vem. Jag är rädd för att lämna singellivet, men när jag träffade M så var jag redo att kasta ut det genom fönstret samma sekund som han gett mig en signal. Jag satt i en månad på andra sida jordklotet och förbannade mig över att jag var fast på en paradis ö, när jag bara ville hem och starta mitt liv tillsammans med honom. Jag var inte rädd, då. Är det inte så det ska kännas? Jag funderar på om min min rädsla just nu att ingå ett förhållande har att göra med att det faktiskt inte känns helt rätt. Man fungerar ju olika, men jag vill ha himlastormande förälskelse. Vardagen klarar jag fint som det är redan.

 

[Singoalla]

Jag tror det. Och jag blir så frustrerad att dom inte gör det. För tänker jag med hjärnan är han en människa man borde gifta sig med. Jag gillar honom verkligen. Men kanske inte tillräckligt mycket.
Han har allt. Han är rolig, snäll, uppmärksam, omtänksam, vi kan snacka om allt. Han är musikalisk och spelar en massa instrument, målar tavlor, gillar djur, kör traktor och odlar sina egna grönsaker. Han är driftig och ansvarsfull. Han har allt jag saknat hos tidigare partners. Men ändå känner jag det inte riktigt och det gör mig så frustrerad.
Att vara med honom är lika enkelt som att andas.
Men nej då. Jag ska gå runt och vara komplicerad och känna att något saknas. Bara för att han har allt annat...

Var snäll mot dig själv. Det kanske inte alls är du som är komplicerad, du kanske bara inte blir kär i just honom, och det är inget fel i det. Kärlek har med så mycket saker att göra, inte bara att någon är "picture perfect". Straffa inte dig själv för att du vill ha mer än så.

 

[Singoalla]

@Singoalla
Tror även det var du som skrev till @Hero att man inte hela tiden skulle fundera på om det fanns en annan restaurant som hade bättre mat än den man redan hittat..? Är det lite det du gör kanske, funderar på om det finns en kille därute som är ännu bättre än frukostkillen?

Det går ju åt båda håll här. Någonstans måste man ju bestämma sig, men den logiken kan man ju stadga sig med första bästa snubbe som är bra. För varför leta efter något ännu bättre? Någonstans måste ju magkänslan skrika "JA!", tänker jag.

 

[Amanda_F]

Kan det vara så att han är perfekt, men att rätt känslor inte finns där ändå, och att det är svårt att låta en så fantastisk människa gå? Så nära men ändå inte hela vägen, typ..

Vad vill du ha som du inte får från honom? En annan kemi? Eller ligger det hos dig?

 

[Singoalla]

Vad vill du ha som du inte får från honom? En annan kemi? Eller ligger det hos dig?

Nu utgår jag från vad jag känner just idag då, som bekant kan ju detta svänga en del. Men vi är väldigt olika han och jag. Jag svänger mellan sprudlande och låg, ena dagen är jag helt uppeldad i projekt som jag dragit igång. Drömmar, visioner, och planer. Jag kan bli helt fnittrig av att se min lilla basilikaplanta sticka upp ur jorden eller drunkna i gamla hus på Pinterest. Andra dagen har jag lite lätt ångest så då får jag svepa in mig själv som en lite burrito i täcket i soffan och dämpa ångesten med en kopp te och en bra film. Han är inte så känslostyrd, varken upp eller ner, utan mer mittemellan hela tiden. Logisk och rationell. Man hade kunnat se det som en väldigt bra motsats som balanserar mig, men ärligt talat så känner jag mig lite ensam ibland.. När jag drömmer och drar igång idéer så hakar han inte på. När jag är nedstämd så förstår han inte. Det är oftast jag som pratar och han är tyst. Jag vet inte, ibland så känns det lite som att jag saknar någon som möter mig på min nivå. Som förstår mig.

 

[sorbifolia]

Det går ju åt båda håll här. Någonstans måste man ju bestämma sig, men den logiken kan man ju stadga sig med första bästa snubbe som är bra. För varför leta efter något ännu bättre? Någonstans måste ju magkänslan skrika "JA!", tänker jag.

Tja, man är nog olika som person. Jag är en cynisk realist.

Klart att man inte behöver ta "första bästa", men ut från vad du berättat här så kan det inte finnas så många som är bättre än frukostkillen, och vad är chansen att - om du hittar en bättre - han är ledig, ni blir kära och det funkar att koppla ihop era liv på ett bra sätt? Du kanske inte träffar "the One" förens om 30-40 år?

Så som jag ser det så kan man ju fint bli seriös med någon utan att det för den sakens skull måste betyda "resten av livet". Om du senare skulle råka träffa en ännu bättre, varför inte då ta en omvärdering av om du vill göra slut, istället för att göra slut redan nu, "ifall att"? Bara mina funderingar.

Gäller även @Aningsfull och bondkillen.


PS: Såg det sista du skrivit nu, och förstår lite mer vad du saknar. Full förståelse för om du inte vill gå vidare i en relation där du känner dig ensam.

 

[Singoalla]

Klart att man inte behöver ta "första bästa", men ut från vad du berättat här så kan det inte finnas så många som är bättre än frukostkillen, och vad är chansen att - om du hittar en bättre - han är ledig, ni blir kära och det funkar att koppla ihop era liv på ett bra sätt? Du kanske inte träffar "the One" förens om 30-40 år?

Nej precis, det finns ingen bättre än honom. Eller, jag har åtminstone inte träffat någon som är bättre. Men jag har varit mer kär. Helt sjukt kär, faktiskt, fast i personer som haft mer små fel och brister än vad denna karl har. Så frågan är vad som är värt mest. Jag vet faktiskt inte, den kärleken kanske inte hade hållit i sig heller.

Jag har inget emot att träffa "the one" om 30-40 år

 

[Malibu_Stacy]

Nu utgår jag från vad jag känner just idag då, som bekant kan ju detta svänga en del. Men vi är väldigt olika han och jag. Jag svänger mellan sprudlande och låg, ena dagen är jag helt uppeldad i projekt som jag dragit igång. Drömmar, visioner, och planer. Jag kan bli helt fnittrig av att se min lilla basilikaplanta sticka upp ur jorden eller drunkna i gamla hus på Pinterest. Andra dagen har jag lite lätt ångest så då får jag svepa in mig själv som en lite burrito i täcket i soffan och dämpa ångesten med en kopp te och en bra film. Han är inte så känslostyrd, varken upp eller ner, utan mer mittemellan hela tiden. Logisk och rationell. Man hade kunnat se det som en väldigt bra motsats som balanserar mig, men ärligt talat så känner jag mig lite ensam ibland.. När jag drömmer och drar igång idéer så hakar han inte på. När jag är nedstämd så förstår han inte. Det är oftast jag som pratar och han är tyst. Jag vet inte, ibland så känns det lite som att jag saknar någon som möter mig på min nivå. Som förstår mig.

Det fetmarkerade hade varit avgörande för mig. Jag vill inte vara i en kärleksrelation där det är så då ovanstående punkter är otroligt viktiga för mig. Om det är avgörande för dig behöver du nog fundera vidare på.
En paus där du inte träffar frukostkillen eller någon annan tror jag inte behöver vara fel om det känns mest rätt Kanske kan det få dig att inse om relationen med honom är något du vill bygga vidare på?

 

[monster1]

Det går inte ens att jämföra. Jag tycker det där var en ganska sjuk sak att säga. Det jag ville få fram var att hon skulle vara bättre förberedd att kunna använda sina larm för att hon skulle känna sig ändå tryggare och det gick fram.

Fast det är ju inte att vara säker som är grejen utan att UPPLEVA sig säker. Förklaringar till hur man ska bete sig för att vara säker kan faktiskt göra att man upplever sig mer otrygg. Känslor och upplevelser är inte nödvändigtvis rationella men skall ändå bemötas med respekt.