Ska sätta mig in i alla typ 70 nya inlägg senare.. tänkte bara höra vad ni tycker, är det ok att bjuda ut nån på fika redan 2-3 dar efter man setts första gången? Eller skulle ni tycka det var jobbigt? (Pga man råkar vara i närheten ändå...)
d.v.s om jag nu ville träffa personen igen!Både happypancake och tinder kan nog funka alldeles utmärkt!Jag är sugen på att börja dejta via nätet bara för att jag just nu har så mycket privat att brevkontakt kan vara ett första steg. Sedan är jag feg. Jag har så låg självkänsla med och tillhör den fulare kategorin så vågar inte dejta på annat vis ännu. Är det någon som har erfarenhet av sidan som på engelska heter glad pannkaka (vill inte nämna ifall man inte får)? Är det ett vettigt ställe för första kontakt? Hur gör ni andra. :S
Jag tycker personligen mina "krav" är enkla. För mig är grundsynen på livet viktigt att det är lika hos både mig och killen. Jag värnar om allas lika värde och rättigheter och vill således inte umgås med människor som är rasister/homofober/kvinnoförtryckare osv. Jag älskar djur och hästar och drömmer om ett liv på landet. Samtidigt måste killen acceptera att jag gillar att spela datorspel och tv-spel. Sedan hur killen ser ut eller vilka intressen han har spelar inte så stor roll men djur i hemmet är viktigt för mig.
Tror ni det är lätt att träffa på en "sådan kille"?
Om du missade att förstå det så var det svar på tal över hur du kommenterade en återberättad händelse.
Well, jag lägger ner detta. Alla gör som dom vill.
Jag är dock tveksam till att träffa en tjej där hon ska ha med sig sin kompis under hela fikat. Lyckligtvis har jag inte varit med om det ännu
Finns inget så bra sätt att lära känna en persson som att sitta och lyssna när denna umgås med sina kamrater.
Nu är du där igen - inte dubbledejt, det var dejt med den ena och en kompis var med.
Fint skrivetHör inte till tråden men kände att jag var tvungen att inflika.
Jag tror jag förstår varför du tänker och resonerar som du gör, men jag tror även att det hindrar dig från att försöka se det ur tjejens perspektiv.
Har själv asperger och är extremt introvert i mitt privatliv, att börja dejta eller gå på en dejt med främmande män är för mig otroligt obehagligt och skrämmande. Inte enbart för att jag har autism och är introvert utan för att jag har varit utsatt för extremt våld i ett tidigare förhållande som har gett mig posttraumatisk stress.
Det jag försöker säga är att jag kan relatera till att du är introvert och jag skulle också tycka att det var jobbigt att min dejt tog med sig en kompis. Just eftersom det är stressande nog att träffa någon ny så blir stressen och oron ännu mer påtaglig om det finns ytterligare en okänd person med, vilket kanske skapar en obehaglig situation för dig?
Men samtidigt vet inte du varför tjejen har med sig en kompis, det behöver inte vara för att hon är rädd att bli våldtagen utan för att hon kanske är jätteosäker eller varit med om något som traumatiserat henne? Personligen anser jag inte att det är ett tecken på omogenhet till dejtinglivet utan ett tecken på att alla är individer och man vet inte vad varje människa har i bagaget. Det är väl lite därför man dejtar?
Jag har hoppat över en del. Känns himla skönt att ha dem utredda. Dags att ta nya tag, jag funderar på att fråga ut honom till helgen igen Funderar på bowling, har för mig det ska finnas ett ställe i stan. Stadsmänniska som trivs ute på landet också, jag vill bara inte bo där på heltid, så läskigt med mörka skogar och inga grannar i närheten Älskar djur och har en katt, på fritiden gillar jag att odla, promenera, sy och lite allt möjligt. Gillar god mat och att äta ute. Han bör trivas med djur i hemmet då jag inte kan tänka mig ett liv utan.Hjälp vad mycket det var att läsa ikapp
Jag har haft mycket att fundera på. En dag så fick jag helt plötsligt en stor saknad efter mitt ex(7 mån sen det tog "riktigt slut") och började ifrågasätta om jag är intresserad av J för att han är raka motsatsen mot mitt ex... Efter mycket om och men så kom jag på att så är inte fallet, J är en del grejer jag egentligen vill ha i en man men som inte är en nödvändighet. Han är stadsmänniska, gillar att gå ut och tvekar inte att klä upp sig precis som jag.
Exet vill bo ute i skogen och hatar att klä upp sig... Men jag saknar nog det som hade kunnat varit, för vi klickade så otroligt bra och när han mår bra så är han otroligt rar och rolig, verkligen en jag kunnat tänka mig slå mig ned tillsammans med trots olika åsikter om vart man ska bo. Det var bara en bit av tiden dock.. el ja, rar var han alltid men han har mentala problem(diagnos på det) utan sjukdomsinsikt och ingen lust att leva(ingen dödslängtan, men avsaknaden av livslust gör att han inte tvekar för att testa farliga experiment). När han är på väg in i en "period" och under så är det så otroligt tufft att det var en lättnad när det tog slut på riktigt.
Som tur är så har J vart iväg på nåt politikgrejs nu när jag haft alla dessa funderingar
Såg också att det vart massa introduktioner så tänkte skriva lite om mig också:
27 år, kvinna och bor i södra norrland. Får ofta höra att jag är så lugn men de personerna har aldrig sett mig när jag ska ut och resa...
Jag har inte så mycket krav på en framtida partner men hoppas min framtida också trivs i stan och är lite lugnare än mig så han kan lugna mina nerver inför resor
Blev visst en mindre roman det här
Du är ju så elak att det är bra du håller dig på andra sidan sjön!Killen på verkstan är trevligare än väntat.
Drog ju höger på honom bara för att få bråka med honom, inte med tanke på att han faktiskt skulle vara en kul och vettig kille
Hade det varit någon jag ville träffa igen så skulle jag bara bli glad av att personen vill ses igen. Det värsta som kan hända är ju att det inte passar, eller att det känns bättre att vänta lite, men då går det ju faktiskt att säga nej och be om att få återkommaSka sätta mig in i alla typ 70 nya inlägg senare.. tänkte bara höra vad ni tycker, är det ok att bjuda ut nån på fika redan 2-3 dar efter man setts första gången? Eller skulle ni tycka det var jobbigt? (Pga man råkar vara i närheten ändå...)
Kör inte med några "spel" och kom ihåg att det inte finns några exakta regler. Om du är dig själv, slappnar av och bara beter dig som vanligt så blir det säkert bra.Ska sätta mig in i alla typ 70 nya inlägg senare.. tänkte bara höra vad ni tycker, är det ok att bjuda ut nån på fika redan 2-3 dar efter man setts första gången? Eller skulle ni tycka det var jobbigt? (Pga man råkar vara i närheten ändå...)
Ja, det är självklart hennes val, men vi som snubbar kan ju faktiskt göra vissa saker för att få tjejen i fråga att känna sig mer säker. Även om hon kanske alltid kommer ha risktänket i bakhuvudet (vilket jag iofs tycker är sunt, om än hemskt att det ska behöva vara så.). Jag har haft två såna dejter som kommit över och övernattat, nu var det iofs ett bra tag sen det hände. Men tja, folk har ju tagit upp några saker här i tråden om vissa saker man kan göra (eller kanske ännu mer INTE bör göra) som snubbe. Ja - jag gillar inte heller förstås att bli sedd på som en potentiell våldtäktsman om man nu ska hårddra det, men vi vet ju hur verkligheten ser ut? Jag skulle uppskatta om den där egentligen jätteschyssta 120kgs-jättesnubben i hoodie som går bakom mig kl 03:15 bakom en tunnelbana inte gick så nära eller närmade sig, eftersom jag själv också har ett risktänk i sådana situationer. Jag vet att faror finns, att jag hellre skulle vilja ha en drömvärld där alla är snälla hör inte till hur jag tänker på plats i vardagen. Jag snackar inte om att man måste springa undan och gömma sig, men det som går att göra inom rimlighet kan man väl vara schysst och göra?
Folk tänker väl olika. Jag har inget emot om en tjej tänker på sin säkerhet även när hon träffar mig. Jag vet att jag inte skulle göra nått, men det vet inte hon, och jag skulle nog ärligt talat gilla henne mer då för att hon har det säkerhetstänket.
Hade det varit någon jag ville träffa igen så skulle jag bara bli glad av att personen vill ses igen. Det värsta som kan hända är ju att det inte passar, eller att det känns bättre att vänta lite, men då går det ju faktiskt att säga nej och be om att få återkomma
Spel är inte riktigt min grej så några såna blir det inte.. problemet är att jag ibland tänker lite för mycket av bara farten (det där att argumentera mot sig själv är inte superbra i alla situationer..).
