Men hur tänker du att kvinnorna skall göra detta då? Piska mannen? Dra honom i pungen och kedja fast honom vid spisen?Jag håller fullständigt med. Men också för kvinnorna att inte forsätta acceptera beteendet från männen.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men hur tänker du att kvinnorna skall göra detta då? Piska mannen? Dra honom i pungen och kedja fast honom vid spisen?Jag håller fullständigt med. Men också för kvinnorna att inte forsätta acceptera beteendet från männen.
Jag är lite va den mening ser man något som behövs göras så gör det. Oavsett vad du gömmer i byxan,En av de absolut vanligast anledningarna till bråk i relationer är ju just vardagssysslorna, så jag gissar på att ansvarsfördelningen kring hushållssysslor tas upp ganska ofta. Det är nog inte helt sällan som relationerna går i stöpet just för att kvinnan får ta så mycket ansvar för hemmet heller. Att vara någons hushållerska är ju definitivt en attraktionsdödare. Jag har i tidigare relationer ofta haft diskussioner som gick ut på att jag var missnöjd med att jag fick göra alla hushållsarbete medan han var missnöjd med att vi hade sex så sällan, i min dåvarande bekantskapskrets var jag inte ensam om detta.
Hur förbättrar det relationen med vad någon borde göra men inte gör? Jag säger inte att man inte ska påpeka saker på samhällsnivå men när man är på personlig nivå så handlar det just om att inte acceptera saker man inte tycker om oavsett hur det borde vara och det är där man kan påverka sin egen situation direkt. Det blir inte bättre av att man lider vidare och säger "det borde inte behöva göras för personen borde ta sitt ansvar".Den där extrema individualismen är inget argument mot arbete på strukturell nivå. Det handlar inte om att individen ska ta hand om sig själv, det handlar om en samhällelig förändring där hushållsarbetet fördelas rättvist. Jämnare uttag av föräldraledighet är t ex ett bra verktyg.
Att försöka hindra en jämställdhetsdiskussion med att "var och en måste ta hand som sig själv" blir bara fånigt.
Men hur tänker du att kvinnorna skall göra detta då? Piska mannen? Dra honom i pungen och kedja fast honom vid spisen?![]()
Det kan ju möjligtvis vara så att det finns studier som visar att vi uppfostras olika beroende av kön, att tex ett kön lär sig att ta större ansvar.Men i slutändan så är det upp til mig att ta hand om mig själv om inte den andra personen har intresse av att göra det. Det blir inte bättre eller löser något att jag tycker att den andra personen borde göra något om den inte vill göra det eller inte gör det. Då måste jag ta ansvar för mig själv. Om den andra personen i en relation inte kan ge det utbyte man själv behöver och vill ha ur relationen så kan man inte tänka att personen borde göra si eller så utan man får ta han om sig själv först och främst.
Det är du som tar det till den personliga nivån.Hur förbättrar det relationen med vad någon borde göra men inte gör? Jag säger inte att man inte ska påpeka saker på samhällsnivå men när man är på personlig nivå så handlar det just om att inte acceptera saker man inte tycker om oavsett hur det borde vara och det är där man kan påverka sin egen situation direkt. Det blir inte bättre av att man lider vidare och säger "det borde inte behöva göras för personen borde ta sitt ansvar".
Hur många gånger ska du "lämna tråden"?Man diskuterar med mannen om problemet. Fortskrider problemet och mannen inte vill ändra på sig. Dumpa honom ? Träffa en man som vill dela på hushållssysslorna. Problem solved ?![]()
Sista gången nu. Sluta svara mig då så blire enklareHur många gånger ska du "lämna tråden"?
Ansvar för vad? Tydligen inte för sig själva. För mig verkar det bara naivt att förlita sig så mycket på vad personer borde göra snarare än att se till att det blir gjort och om det inte blir det så får man gå vidare.Det kan ju möjligtvis vara så att det finns studier som visar att vi uppfostras olika beroende av kön, att tex ett kön lär sig att ta större ansvar.
Problemet är väl inte löst för att man dumpar någon. Det blir väl knappast mer jämställt för det. Varför är det bara kvinnans ansvar?Man diskuterar med mannen om problemet. Fortskrider problemet och mannen inte vill ändra på sig. Dumpa honom ? Träffa en man som vill dela på hushållssysslorna. Problem solved ?![]()
Icke desto mindre: till och med forskare som djupintervjuar par får ofta hålla på bra länge innan jämställdhetsbristen visar sig. Många beskriver sig som jämställda och ser också så ut - på ytan. Men gräver man lite så krackelerar bilden.
Jag skulle själv aldrig våga säga att mitt (förra) förhållande eller förhållanden i bekantskapskretsen är jämställda, eller att jag är bättre på att leva jämställt än någon annan.
Ett annat sätt är ju att du lär dig att du inte alltid måste ha sista ordet.Sista gången nu. Sluta svara mig då så blire enklare.
Det är nog ungefär samma sak som jag menar med att sträva dit. Strävar man så gott man kan så får man vara nöjd.Jag kan vara helt fel ute men: jag tänker att om man har ambitionen att leva jämställt, så lever man så jämställt som man har kunskap till typ. Vilket kan landa på olika nivåer. Jag tror inte att jag lever i en 100% jämställd relation men jag lever så jämställt som jag vet om.
Jag möter även mycket mansplaining och besläktade beteenden, inte minst på jobbet, och då i hela åldersspannet från ungefär 19 år. Inte alla män, men nästan bara män.Ibland undrar jag vilken värld folk lever i, när jag läser om heterorelationer och ojämställdhet här på Buke. Men jag börjar förstå att det är jag som lever i undantaget. De senaste åren har jag enbart dejtat män (nåväl, vad jag vetat) med en jämställd syn på relationer, och haft manliga vänner som enligt mig är jämlika på många sätt. Men det kan ju ha att göra med att jag aktivt söker mig till en viss typ av män.
Vanligare är dock att jag stöter på män som skrider över gränserna när det kommer till sex och fysisk närhet. Där ser jag strukturerna mycket tydligare.
Nej, jag inser den risken.På generell nivå - säkerligen. På individnivå - just individuellt.
Fortsättning. Katten gick på tangentbordet.
Dvs jag tror det för individen är lika viktigt att försöka kolla på båda områdena. Dvs inte heller vifta bort ev negativa mönster som påverkar en negativt.
Och hur gör man då rent praktiskt då man ställer högre krav?Jag menar varför står man ut och tjatar ? Om det är så snedvridet Varför är man tillsammans ? Varför ställer man inte högre krav på männen?
Om det inte fungerar så går man vidare.Och hur gör man då rent praktiskt då man ställer högre krav?
Att prata om det som till en vuxen har jag försökt men det funkade inte. Tjata och ge arbetsuppgifter som till ett barn vägrar jag göra.
Vilket ju kvinnor också gör. 75% av separationerna lär vara initierade av kvinnor.Om det inte fungerar så går man vidare.
Vad tror du att det beror på?Vilket ju kvinnor också gör. 75% av separationerna lär vara initierade av kvinnor.
Och sen har vi ju då mansöverskottet på dejtingsidor, vad KAN det bero på?