jag förstår ju att du är ironisk, men just så har det varit för massor av människor. Det är däremot inte hörsägen. Det är människor jag pratat direkt med plus det de skrivit direkt i forumet (med Hypodrabbade). Proverna är inte likadana. De är inte jättebra, men de är precis inom referensintervallen och då anser läkarna att det är bra.
I mitt fall så låg jag förr lite över gränsen till överaktiv sköldkörtel men då mådde jag bra. Det är kanske de värdena jag hade då som är normala för mig. Nu har jag värden som visserligen är inom referens, men nära gränsen. Det är stor skillnad för mig som person. Just det individuella ser inte läkarna till.
Läste för en stund sedan en artikel om att de 2009 (på endokrinkonferens om jag fattade rätt), ville ändra gränsen för när medicin ska sättas in när det gäller TSH. De ville att det alltid ska sättas in vid 2,5 istället för som oftast 3,5. De hade kontrollerat tester på en stor befolkningsgrupp och konstaterat att de som mådde bra hade ett TSH på 0,3-2,5
Tex: tittar man på de som har konstaterad Hypo som skriver i forumet så har de flesta när de mår bra ett TSH på 0,1-0,5
forskningen och patienternas upplevelse möts inte riktigt. Det är för stor diskrepans där tycker jag.
Det är så många som både pratar och skriver om just detta nu så jag gissar att det kommer att hände mycket framöver. (jag hoppas i alla fall).
Hörsägen som jag menar det, i forskningssammanhang, innebär just att det är vad människor säger, men att det inte visats kliniskt och statistiskt korrekt.
Jag önskar både dig och din son att må bra! Det är bra att vara intresserad och läsa på om sin hälsa. Men som läkare måste jag avråda ifrån att ge sitt fulla förtroende till folk som har en gravt avvikande mening som de inte kan påvisa med vetenskapliga resultat, utan som tvärtom redan ÄR motbevisad gånger flera. Är du intresserad av riktiga medicinska studier i detta ämne kan jag verkligen rekommendera dig att titta på debattinläggen men tillhörande referenser som jag länkat till tidigare i tråden.
Jag tror på dig när du säger att du mår bättre på "för hög" dos. Jag tror också på att många känt sig bättre av sin kortisondos. Men det betyder INTE att jag på något sätt skulle gå med på att ge för mycket levaxin eller något kortison på dessa premisser. Det finns två viktiga förklaringar till detta:
1. Det finns stora risker med att ta för hög dos. Referensintervallet finns för att guida mot god effekt utan risker. "Överdos" kan kännas bättre på kort sikt men kan också vara mycket farligt.
2. Kortison är uppiggande. Därför är det lätt att känna en positiv effekt av det. Det speedar upp både det ena och det andra. Men medför också stora risker.
SLUTSATS AV DETTA: Man kan känna sig bättre vid låga TSH-värden och piggare efter kortisondos (det är möjligt att det är rätt att utvidga referensintervallet något, men jag talar om rejäl överdosering nu) men det innebär inte att det är rätt medicinering med alla faktorer invägda.
Man blir pigg av amfetamin, glad av kokain, nöjd av opiater. Men det finns klara anledningar till att vi inte skriver ut det hur som till den som önskar.
När det gäller binjurar och forskning vill jag gärna göra en kommentar. Du skriver att forskningen går framåt, man vet inte allt osv. Ja det gör den, och all existerande forskning visar att det inte finns någon "utmattning", att man inte kan mäta den i saliven och att man inte ska behandla det påstådda tillståndet med kortison. Att hävda motsatsen är inte seriöst, det är inte fråga om några nya smarta ifrågasättanden, det är inte forskning, det är POPULISTISKA LÖGNER.
Man kan ha sviktande binjurar. Det är farligt och viktigt att behandla. Det kan mätas med prover (ej saliv). Det är viktigt att behandla innan eventuell levaxin-behandling. Man kan inte ha trötta binjurar. Antingen fungerar de, eller fungerar de inte. Fungerar de inte ska man ha medicin, ofta livslång.
En kort kortisonkur blir man pigg av. Det har normalt sett INGET med sviktande binjurar att göra. Det är som att ta en uppiggande drog. Inget man bör göra utan anledning.
