Sv: Vårmammor 2010 del 3
Välkommen tillbaka!!
Vad jobbigt att du mått så kasst, men det är ju verkligen inte ovanligt. Man känner sig lite "förbi sprungen" av allt som händer där första tiden efter att bebisen kommit ut (på det ena eller andra sättet). Värst var det så klart med 1:an. När man går från att ha varit jag till att bli vi. För hur man än gör så hänger bebisen ju "ihop" med mamman i början. Du kommer att klara det!! Tveka inte att ta hjälp och prata om det. Det blir bättre. Peppkramar till dig.
Trist att du mådde så dåligt efter snittet. Det är ju verkligen inte kul att spy, och att spy galla sätter sina spår.
Själv var jag panikslagen för själva "skära i magen/sy i magen" grejjen. Och jag har ännu inte sett mitt ärr. Min son är idag 3 veckor gammal. På Sjukhuset så fick sambon titta när de bytte förband, och lika så här hemma och hos barnmoskan när klamrarna togs bort. Jag vet inte när jag kommer att kunna titta på ärret, men det tar nog ett tag till är jag rädd.
För mig var upplevelsen av snitt det bästa tänkbara, jag tycker att det är så synd att du inte kände lika.
Jag tycker att du gjorde helt rätt i att ta bilder. Nu finns de. Tar du bort dem sen så har du iaf haft möjligheten att välja.