Jag håller med, vi har ju bara ett barn och det barnet börjar bli stort, så vi har möjlighet att lämna bort och gå ut och käka med jämna mellanrum, men det jag tror vi båda saknar/saknat mest (även pga pandemin) är tid med andra vuxna generellt, och det är lättare nu när barnet är större, får vi välja bjuder vi nästan hellre hit kompisar med barn så de kan leka efter maten och man får sitta ner och tänka klart en tanke ihop med någon annan än att gå ut bara vi två . Jag och mitt barns kompis mamma brukar käka middag en kväll i veckan när jag är själv, eller oftast annars också men då är vi ju tre vuxna, (hon är alltid ensamstående) det är bästa kvällen på veckan typ, att få prata med en annan vuxen vid matbordet och sen kunna sitta kvar och fortsätta göra det..En sak man kan tänka på är att behov förändras med barn, så det är svårt att i förväg försöka tänka ut hur man i vill ha det eller hur man ska lösa saker. Jag och min man hade mycket tid tillsammans innan barn och tänkte nog att vi aldrig skulle försumma vår relation. Det tillsammans med flera andra saker som kändes helt livsnödvändiga. Sen kommer livet ikapp och i ärlighetens namn.. behoven förändras i takt med livet. Vi har inte mycket tid ensamma just nu och visst hade det varit trevligt med mer, men just nu är vi i en annan fas i vår relation där vi samarbetar, stöttar och växer tillsammans. Det är fint det med. En dag kommer vi ha det här huset för oss själva. Nätterna är långa men åren går snabbt brukar man väl säga.