Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ring 1177Jag har fortfarande sjukt ont i magen precis vid lungorna och har delvis svårt att andas. Jag ligger i soffan med en värmeflaska men den gör ingen större skillnad. Funderar på om man skulle ringa 1177 eller åka direkt in till akuten, för detta börjar oroa mig lite.
Jag är väldigt svankryggig med stor rumpa sen innan, kan ju påstå att ryggen blir rakare av graviditet
Det skulle stå inte ordet försvann tydligen i telefonen.Blir den rakare? Min blir ännu svankigate
Det skulle stå inte ordet försvann tydligen i telefonen.
heart Man kan vara hästtjej utan att sitta på ryggen. Man kan köra eller träna tricks. Förstår att det är tungt nu, men att du vet om att det är rätt beslut kommer göra det lättare med tiden.Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan
Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.
Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?
Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand
A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye
I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence
The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood
I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone
I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight
Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18
Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan
Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.
Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?
Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand
A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye
I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence
The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood
I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone
I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight
Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18
Jag blev svankigare efter första, och jag är på väg att bli ännu ett snäpp svankigare nu Blir mycket träning att ta tag i när bebis kommit utBlir den rakare? Min blir ännu svankigate
Stor kramNu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan
Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.
Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?
Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand
A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye
I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence
The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood
I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone
I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight
Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18
Jag blev svankigare efter första, och jag är på väg att bli ännu ett snäpp svankigare nu Blir mycket träning att ta tag i när bebis kommit ut
Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan
Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.
Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?
Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand
A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye
I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence
The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood
I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone
I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight
Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18
Samma för min del Min pt skrattade lite uppgivet när hon såg min svank i somras Hon kommer bli knäckt när jag kommer efter denna bönan. (Har tagit paus ifrån gymmet för foglossningar och sammandragningar) Man blir ju minst sagt förändrad i kroppen efter 9månader som hyreshusJag har alltid varit svankig "tyvärr" och lär inte bli bättre nu haha!
Pratade med 1177. Dem bad mig ringa vc.
Ringde vc. Dem bad mig ringa barnmorskorna.
Ringde barnmorskorna. Hon dumförklarade både vc och 1177.
Resultat av dagens 75 min samtal? - Ligg pall idag och se om det går över annars in till akuten imorgon.
Toppen
Det närmsta vi kom till "diagnos" var antingen träningsvärk efter min promenad där jag gick lite vilse igår, eller magkatarr. Men jag har ingen annan symptom för magkatarr. Så soffan och värmeflaskan är min bästa vän idag, så får vi se hur jag mår ikväll.Jag hade varit på väg till akuten med hänvisning till min gastric bypass, smärta i magen som inte ger sig är varningsflagg för tarmvred.
Samma för min del Min pt skrattade lite uppgivet när hon såg min svank i somras Hon kommer bli knäckt när jag kommer efter denna bönan. (Har tagit paus ifrån gymmet för foglossningar och sammandragningar) Man blir ju minst sagt förändrad i kroppen efter 9månader som hyreshus