Vårföräldrar 2017 del två

Status
Stängd för vidare inlägg.
Viktor har ju redan två brorsbarn, hur förklarar man det sen? :rofl: Den yngsta blev två i september och bor ganska nära så jag hoppas att de kommer finna varandra så jag och mamman kan rida ut igen tillsammans :D
 
Jag har fortfarande sjukt ont i magen precis vid lungorna och har delvis svårt att andas. Jag ligger i soffan med en värmeflaska men den gör ingen större skillnad. Funderar på om man skulle ringa 1177 eller åka direkt in till akuten, för detta börjar oroa mig lite.
 
Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan :heart

Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.

Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?

15129472_10154737941573953_6739348445843201542_o.jpg


Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand

A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye

I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence

The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood

I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone

I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight


Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18
 
Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan :heart

Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.

Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?

15129472_10154737941573953_6739348445843201542_o.jpg


Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand

A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye

I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence

The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood

I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone

I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight


Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18
:heart:heart Man kan vara hästtjej utan att sitta på ryggen. Man kan köra eller träna tricks. Förstår att det är tungt nu, men att du vet om att det är rätt beslut kommer göra det lättare med tiden. :heart
 
Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan :heart

Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.

Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?

15129472_10154737941573953_6739348445843201542_o.jpg


Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand

A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye

I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence

The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood

I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone

I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight


Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18

Kram ❤️
 
Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan :heart

Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.

Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?

15129472_10154737941573953_6739348445843201542_o.jpg


Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand

A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye

I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence

The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood

I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone

I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight


Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18
Stor kram:heart
 
Nu har det gått ett par dagar sedan fredagen och någon typ av jämnt känslotillstånd börjar infinna sig. Även om jag fortfarande får en del jobbiga stunder så är det långt ifrån den berg- och dalbana som jag upplevde i helgen. Jag vet att min älskling inte riskerar att lida utan terroriserar "Storasyster" och skryter om alla äpplen och morötter han fick den sista veckan :heart

Det var oerhört tufft att vara med hela vägen och jag ville inget annat än att avbryta på slutet och säga att jag ångrat mig. Men, som veterinären sa "Att hitta en svårklassryttare till en häst som inte går att tävla, det är hart när omöjligt". Innerst inne vet jag att jag har tagit rätt beslut och jag försöker hålla fast vid det de stunder då sorgen och skuldkänslorna blir för stora.

Jag känner mig så oerhört tom. Inte enbart pga det stora hål som Danne lämnat efter sig utan även den identitet, den del av mig som försvann i fredags. Att jag någonsin kommer kunna rida igen är oerhört tveksamt. Jag som har haft egen häst i 31 år har svårt att finna mig själv. Jag har alltid identifierat mig som hästtjej. Vem är jag nu?

15129472_10154737941573953_6739348445843201542_o.jpg


Now I'm standing here one more time
The light being switched off
By my hand

A stroke on your muzzle
Like so many times before
A gentle push
The honesty in your eye
A final stroke
And the last kiss goodbye

I'm standing here
Seeing your shadow
Feeling your presence

The empty place were you just stood
The pain in my heart
Tears turning into a flood

I'm standing here
In the dark
Feeling so alone
Cause my four-legged friends
Are all gone

I'm standing here
Watching you go into the light
Whispering the very last
Goodnight


Daneau 2004-04-30 - 2016-11-18

Att vara hästtjej har inte att göra med om man äger häst eller rider, det är något man är i hjärtat liksom ☺️ Stor kram till dig!
 
Jag har alltid varit svankig "tyvärr" och lär inte bli bättre nu haha!
Samma för min del:) Min pt skrattade lite uppgivet när hon såg min svank i somras:o Hon kommer bli knäckt när jag kommer efter denna bönan. (Har tagit paus ifrån gymmet för foglossningar och sammandragningar) Man blir ju minst sagt förändrad i kroppen efter 9månader som hyreshus:D
 
Pratade med 1177. Dem bad mig ringa vc.
Ringde vc. Dem bad mig ringa barnmorskorna.
Ringde barnmorskorna. Hon dumförklarade både vc och 1177.

Resultat av dagens 75 min samtal? - Ligg pall idag och se om det går över annars in till akuten imorgon.

Toppen :meh:
 
Pratade med 1177. Dem bad mig ringa vc.
Ringde vc. Dem bad mig ringa barnmorskorna.
Ringde barnmorskorna. Hon dumförklarade både vc och 1177.

Resultat av dagens 75 min samtal? - Ligg pall idag och se om det går över annars in till akuten imorgon.

Toppen :meh:

Jag hade varit på väg till akuten med hänvisning till min gastric bypass, smärta i magen som inte ger sig är varningsflagg för tarmvred.
 
Jag hade varit på väg till akuten med hänvisning till min gastric bypass, smärta i magen som inte ger sig är varningsflagg för tarmvred.
Det närmsta vi kom till "diagnos" var antingen träningsvärk efter min promenad där jag gick lite vilse igår, eller magkatarr. Men jag har ingen annan symptom för magkatarr. Så soffan och värmeflaskan är min bästa vän idag, så får vi se hur jag mår ikväll.
 
Samma för min del:) Min pt skrattade lite uppgivet när hon såg min svank i somras:o Hon kommer bli knäckt när jag kommer efter denna bönan. (Har tagit paus ifrån gymmet för foglossningar och sammandragningar) Man blir ju minst sagt förändrad i kroppen efter 9månader som hyreshus:D

Har ingen pt sen innan, skulle behöva efter men då är det väl tur att ev blivande pt inte har nåt att jämföra med :p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag är lite nyfiken på hur det sett ut för er som blivit gravid som "äldre". Jag vill inte sätta en fast gräns, utan tänker att ni...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
5 207
Gravid - 1år Någon mer här som inte äter fisk? Blev ni rekommenderade att äta omega 3 under graviditeten? När jag sa till min bm att jag inte äter...
Svar
17
· Visningar
799
Gravid - 1år Det känns fortfarande overkligt, men ni här vet ju redan om det iallafall! Jag hoppas på att få sällskap i tråden, men annars får jag...
2
Svar
34
· Visningar
2 157
Gravid - 1år Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
15 16 17
Svar
334
· Visningar
28 982
Senast: Dorinda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp