Vårföräldrar 2015 #2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Bakfogarna har jag känt av länge men fram är fan värre. Studerar och har väldigt lite obligatorier vilket gör vardagen flexibel så tack och lov kan jag hålla hjärnan sysselsatt. Hade fan blivit galen av att vara sjukskriven.

Jag håller med om att fram är värre! Troligast är att allt hade strulat om jag ej varit sjukskriven? Men visst är det tråkigt! Varit det i 15 veckor snart!!!! Hjälper chefen ibland så jag inte blir helt avskärmad från verkligheten ;)
 
Man ska ju göra det som känns rätt för en själv, jag kan absolut förstå att du inte vill att din sambo ska åka och jag tycker du ska säga det rakt ut till honom. Om du vill ha honom hemma då tycker jag att han ska respektera det, men han måste ju få veta att du känner som du gör för annars kanske ett okej från dig och lite tryck från jobbet gör att han åker fast han egentligen vill vara hemma.

Min karl ska ju vara hemma i minst åtta månader när bäbisen väl kommer, så jag tycker det vore rätt fint om han kom iväg innan det eftersom utförsåkning är bland det absolut bästa han vet. Dock skulle jag inte vilja att han åkte väldigt långt bort, men kan han ta sig hem på under sex timmar skulle jag känns lugnet rätt nära beräknad ankomst.

:) Det där med att jag sa en sak och menade en annan var mest på skoj, han förstod att jag inte tyckte att det var en så bra idé. De åker på skidresor med jobbet minst en gång om året så om han missar det den här gången för att jag inte vill riskera att föda ensam, mjaa, det känns ändå okej för oss båda. Tror inte att han själv skulle riskera att missa något heller, det är inte en så stor grej tror jag. Han har redan tackat nej, men tog upp det för att höra om jag tyckte det var rätt.

Men om vi får fler barn så kanske jag är lugnare då, när man vet lite mer hur det funkar? Just nu känner jag mest att "aldrig i LIVET att jag tänker göra det här ensam!" :nailbiting:



Haha men du! Min har två spelningar på andra orter en o två dagar innan BF!! Gissa hur nervöst DET är ;) Han åker dock inte om det inte känns bra på morgonen men ändå!

Visserligen inget att stressa upp sig för än för h*n kan ju redan ha kommit då! :)

Livet med musiker.. :D

Nervigt! :o Men du har ett barn redan va? Tänker att du kanske är lugnare inför allt än jag? Men det borde väl gå bra om han håller sig i Sverige (?) och i nödfall kan kasta sig in i bilen och köra hem (det får dvs vara alkoholfritt så att han är körredo) om det behövs?

Jag kände mest att min sambo ju inte kan sitta insnöad på nån fransk alptopp när det är dags, då är det ju verkligen kört... :banghead:
 
När jag väntade dottern numera 9 år så flög jag till Irland med jobbet som höggravid. Kan säga att det var inte jag som var nojjig, inte mannen heller-men kollegorna. Gick dock hur bra som helst och i min värld så föds det ju barn i varje land, så det kunde ju bli en upplevelse.

Men är bekant med ett par där mannen stack 35 mil norrut på konferens 2 veckor innan förlossning och dumskallen söp till det på kvällen, då ringer sambon för att förlossningen hade startat, kan säga att trots taxi hela vägen så missade han det hela då det blev en snabb förlossning.
Min sambo ska iväg på 3dagars konferens och de vill förlägga den lagom till förlossningen men han har sagt att antingen före v6 eller efter v 13, däremellan ska han stanna på hemmaplan och vara på kontoret jobbmässigt även dagtid med tanke på förlossning+ komplikationerna + pappaledigt. Inget chefen ens kommenterade. Hade det inte varit för strul med moderkakan så hade jag tyckt han kunde åkt på sin konferens fram till 2 v innan bf men då kört bil + låtit bli alkoholhaltigt intag till middagarna osv. Just nu vet vi ju ingenting, så jag utgår från att bebben lär förlösas första veckan i mars och att allt går bra. Sen hur oddsen ser ut irl må vara en annan sak.

Jag skulle helst vilja ha en påskriven blankett från bebisen där den lovar på heder och samvete att komma på ett speciellt datum (helst två veckor efter beräknat datum vore perfa!) Men jag har förstått att de inte skriver såna? :meh:
 
:) Det där med att jag sa en sak och menade en annan var mest på skoj, han förstod att jag inte tyckte att det var en så bra idé. De åker på skidresor med jobbet minst en gång om året så om han missar det den här gången för att jag inte vill riskera att föda ensam, mjaa, det känns ändå okej för oss båda. Tror inte att han själv skulle riskera att missa något heller, det är inte en så stor grej tror jag. Han har redan tackat nej, men tog upp det för att höra om jag tyckte det var rätt.

Men om vi får fler barn så kanske jag är lugnare då, när man vet lite mer hur det funkar? Just nu känner jag mest att "aldrig i LIVET att jag tänker göra det här ensam!" :nailbiting:

Då är jag med! :)

Jag vill förstås att maken ska vara med, och han skulle nog inte missa förlossningen av någon annan anledning än egen begravning, men än så länge känner jag mig oerhört lugn inför förlossningen. Det känns som något som liksom bara ska göras och det kommer gå fint. :D Det är de 18 åren som kommer efter förlossningen som oroar mig... :meh:
 
Då är jag med! :)

Jag vill förstås att maken ska vara med, och han skulle nog inte missa förlossningen av någon annan anledning än egen begravning, men än så länge känner jag mig oerhört lugn inför förlossningen. Det känns som något som liksom bara ska göras och det kommer gå fint. :D Det är de 18 åren som kommer efter förlossningen som oroar mig... :meh:

Att oroa mig för resten har jag inte hunnit börja med än riktigt, jag tror jag måste ta det här etappvis! Dvs först kan jag oroa mig över att han måste ut på något sätt, sedan kan jag börja oroa mig över att jag inte kan NÅGONTING om bebisar och aldrig har bytt en blöja, sen kan jag oroa mig över att han ska börja skolan. När allt det har fallit på plats kan jag börja noja över nåt nytt, typ att han ska köra lugnt med moppen, komma hem innan tolv om nätterna och få ett jobb. 18 års-oroandet låter alldeles för stort för mig! :p
 
Att oroa mig för resten har jag inte hunnit börja med än riktigt, jag tror jag måste ta det här etappvis! Dvs först kan jag oroa mig över att han måste ut på något sätt, sedan kan jag börja oroa mig över att jag inte kan NÅGONTING om bebisar och aldrig har bytt en blöja, sen kan jag oroa mig över att han ska börja skolan. När allt det har fallit på plats kan jag börja noja över nåt nytt, typ att han ska köra lugnt med moppen, komma hem innan tolv om nätterna och få ett jobb. 18 års-oroandet låter alldeles för stort för mig! :p

Vad olika det kan vara. :D
 
:) Det där med att jag sa en sak och menade en annan var mest på skoj, han förstod att jag inte tyckte att det var en så bra idé. De åker på skidresor med jobbet minst en gång om året så om han missar det den här gången för att jag inte vill riskera att föda ensam, mjaa, det känns ändå okej för oss båda. Tror inte att han själv skulle riskera att missa något heller, det är inte en så stor grej tror jag. Han har redan tackat nej, men tog upp det för att höra om jag tyckte det var rätt.

Men om vi får fler barn så kanske jag är lugnare då, när man vet lite mer hur det funkar? Just nu känner jag mest att "aldrig i LIVET att jag tänker göra det här ensam!" :nailbiting:





Nervigt! :o Men du har ett barn redan va? Tänker att du kanske är lugnare inför allt än jag? Men det borde väl gå bra om han håller sig i Sverige (?) och i nödfall kan kasta sig in i bilen och köra hem (det får dvs vara alkoholfritt så att han är körredo) om det behövs?

Jag kände mest att min sambo ju inte kan sitta insnöad på nån fransk alptopp när det är dags, då är det ju verkligen kört... :banghead:

Ja det har jag men han föddes för snart 6 år sen! Skulle tycka det var fruktansvärt o gå igenom det själv men framförallt om han missade det! Spelning 1 Linköping o 2 i Gävle så det är väl inom okej avstånd i alla fall :) Ja han ska köra hem efter spelningen hursomhelst så körbar kommer han vara! Tar väl 2 timmar från båda ställena. Eller 1,5 om han kör?! :D
 
NU har vi köpt dom första grejerna till vår lilla Alice. Ett bedside crib, några pyjamasar och bodys. Känns märkligt att se kläderna upplagda på köksbordet, kan inte se framför mig att vi ska ha en bebis. Barn är jag med på och kan jag visualisera men bebis???? Nope, hur funkar en sån liksom? Har hållit i en nån gång och klappat på kompisens nyföding som kom för några veckor sedan. Känner ingen dragning till dom pyttesmå varelserna och är samtidigt hopplöst kär i den lilla i magen :love:
 
Nån med erfarenhet av extremt ömt område på magen? Brukar vara ett litet när nåt kläms nån sekund typ - känns som ett blåmärke. Men detta sitter i o är till storlek som en handflata. Fruktansvärt smärtsamt stundtals!! Strålar till ryggen när jag lägger handen på o är precis bredvid naveln. Aj på riktigt!!!
 
NU har vi köpt dom första grejerna till vår lilla Alice. Ett bedside crib, några pyjamasar och bodys. Känns märkligt att se kläderna upplagda på köksbordet, kan inte se framför mig att vi ska ha en bebis. Barn är jag med på och kan jag visualisera men bebis???? Nope, hur funkar en sån liksom? Har hållit i en nån gång och klappat på kompisens nyföding som kom för några veckor sedan. Känner ingen dragning till dom pyttesmå varelserna och är samtidigt hopplöst kär i den lilla i magen :love:
Fint namn ni valt ;) jag heter också alice hehe!
 
Nån med erfarenhet av extremt ömt område på magen? Brukar vara ett litet när nåt kläms nån sekund typ - känns som ett blåmärke. Men detta sitter i o är till storlek som en handflata. Fruktansvärt smärtsamt stundtals!! Strålar till ryggen när jag lägger handen på o är precis bredvid naveln. Aj på riktigt!!!
Har samma ibland, brukar innebära att mini ligger och trycker med en fot/hand mot det området (man ser den röra sig ibland). Jävulskt ont kan det göra - samtidigt som det, som du skriver, känns som ett jätteblåmärke.
Mitt sitter till vänster om mage (om jag tittar ner) :D
 
Har samma ibland, brukar innebära att mini ligger och trycker med en fot/hand mot det området (man ser den röra sig ibland). Jävulskt ont kan det göra - samtidigt som det, som du skriver, känns som ett jätteblåmärke.
Mitt sitter till vänster om mage (om jag tittar ner) :D

Jag får ju så korta stunder då! Som ett blåmärke sen poff borta. Nu håller det i sig :( Funderar på om h*n (försäger mig nästan jämt!! :D ) sparkar/trycker mer där än vad jag har känsel o faktiskt har fått ett blåmärke på insidan? Fanns teorier om diverse muskelfästen som kan ta stryk av tyngden också. Nåja det går väl över ;)
 
Nope, hur funkar en sån liksom? Har hållit i en nån gång och klappat på kompisens nyföding som kom för några veckor sedan. Känner ingen dragning till dom pyttesmå varelserna och är samtidigt hopplöst kär i den lilla i magen :love:

Lite samma sak här. Höll i en bebis för första gången (tror jag, iafl vad jag kan minnas) häromdagen. Konstig känsla, var livrädd att jag skulle hålla den fel eller tappa den i golvet... Och om några månader ska jag ha en egen? Hur ska det gå? :nailbiting:
 
Lite samma sak här. Höll i en bebis för första gången (tror jag, iafl vad jag kan minnas) häromdagen. Konstig känsla, var livrädd att jag skulle hålla den fel eller tappa den i golvet... Och om några månader ska jag ha en egen? Hur ska det gå? :nailbiting:

Jag hade inte hållt i en bebis sen jag var ett litet barn när jag fick min son! Å nu är det snart 6 år sen :D Är rätt ointresserad av andras barn hihi plus att jag nog hade velat ha en nununu om jag närmat mig en ;) OBS! Det gick bra när han kom sen :D
 
Lite samma sak här. Höll i en bebis för första gången (tror jag, iafl vad jag kan minnas) häromdagen. Konstig känsla, var livrädd att jag skulle hålla den fel eller tappa den i golvet... Och om några månader ska jag ha en egen? Hur ska det gå? :nailbiting:

Jag har fullt förtroende för att mina modersinstinkter (som givetvis kickar igång så fort hon är ute) kommer ge mig fantastiska kunskaper att hantera detta nya :idea:

Om det mot förmodan inte skulle ske så ringer jag en vän eller googlar
 
Jag får ju så korta stunder då! Som ett blåmärke sen poff borta. Nu håller det i sig :( Funderar på om h*n (försäger mig nästan jämt!! :D ) sparkar/trycker mer där än vad jag har känsel o faktiskt har fått ett blåmärke på insidan? Fanns teorier om diverse muskelfästen som kan ta stryk av tyngden också. Nåja det går väl över ;)
När hon jävlas så med mig (:p ) så brukar det hålla i sig ett par timmar åt gånger för mig.
Tror inte det är omöjligt att de kan skapa riktiga blåmärken invändigt heller :eek:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Det känns fortfarande overkligt, men ni här vet ju redan om det iallafall! Jag hoppas på att få sällskap i tråden, men annars får jag...
2
Svar
27
· Visningar
1 719
Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
6 944
Senast: Badger
·
Juridik & Ekonomi Står i funderingar på att sälja, men kommer få en vinst på ca 1 200 000kr, vilket gör att jag måste betala ca 180.000kr i skatt efter...
Svar
11
· Visningar
1 223
Senast: Presto
·
Övr. Hund Hej! Jag har 2 tikar ( fransk bulldog) den ena är 9 år kastrerad & hon har bott med mig sedan hon var 8 v. Den andra tiken är en rescue...
Svar
3
· Visningar
827
Senast: animalasia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp