Sv: Vårföräldrar 2013! Del 3
Lånar knapp
Tack för alla grattis.
Men måste erkänna att jag tycker det känns konstigt att få en massa grattis
. Jag hade mycket hellre haft kvar lillen i magen så han inte hade behövt kämpa på så mycket för att överleva utanför när han inte var redo för det. Jag är rädd för att han ska dö utan att vi är där eller att han ska få skador och problem senare i livet på grund av att han är för tidig. Livet ska inte vara svårt och jobbigt.
Dock har han varit mycket lugnare och tydligt mer nöjd och harmonisk idag vilket känns skönt. Han är jättesöt och vi kan knappt vänta tills vi får ta upp och hålla i honom. Än så länge är det enda vi kan göra att lägga in en hand då och då och visa att vi finns där. Och så pumpar vi mjölk från mig var tredje timme så jag känner mig som en riktig mjölkkossa
.
Han har fortfarande inte bajsat ordentligt så de ger honom regelbundet lavemang och skulle röntga ikväll för att se hur det ser ut i magen.
Mitt blodtryck skiftar fortfarande upp och ner massa så jag kan inte besöka Tor så mycket som jag vill. Men min superhärliga sambo är där oftare.
Vi bor i eget rum på BB som ligger bredvid neonatalavdelningen där Tor ligger. Han är övervakad dygnet runt och har alltid någon nära. När jag återhämtat mig vilket tyvärr verkar ta ett tag så kommer vi få flytta till ett familjerum på neo och när Tor blivit starkare kan vi ha honom på vårt rum samtidigt som han är övervakad av personal. Så vi kommer bo några månader på sjukhuset och får tidigast åka hem med vår son den veckan jag skulle vara i vecka 35 om graviditeten varit normal. Men troligtvis senare.
Allt börjar komma i fatt mig nu och jag börjat inse hur illa det verkligen var. Skrämmande. De gör knappast akut kejsarsnitt tidig morgon på helg och plockar ut en alldeles för liten bebis utan att det var absolut livsnödvändigt för att rädda både mig och bebis.
Och jag är så ledsen att Tor blev uttvingad på det sättet och att jag missar massor av graviditeten. Är dessutom svårt att förstå att jag är mamma nu eftersom det inte blev någon förlossning. Men min älskade sambo ser jag tydligt hur fadersinstinkten tagit in. Så härligt att se
. Han är dessutom helt fantastisk på att ta hand om mig. Skulle inte klarat mig utan honom.
Kommer nog inte kunna skriva så mycket här så länge vi är på sjukhuset. På BB får man använda mobil men inte på neo. Är dessutom väldigt jobbigt att skriva på mobilen. (Har för tillfället snott internetuppkoppling från sambos mobil och skriver på paddan) men ska försöka uppdatera lite då och då.