Nu har min varit på 2,5-årskontroll. Ville väldigt gärna visa upp sig och tyckte det var lajbans att mäta och väga sig. Minst 97 cm lång och 18,5 kg. Han är för tung, och vi pratade lite om det. Men han äter faktiskt bra, bara lite mycket. Har dock tagit ett snack med mormor och morfar om att de inte ska gå och köpa glass varje gång de passar honom. Och jag hoppas att det har gått in lite hos pappan att vi absolut ska respektera om sonen inte säger att han vill äta mer, och inte truga. Jag tycker det är lite svårare att säga till min väninna att hennes barn inte får äta godis i närheten av min, det går inte riktigt. De äter (i mina ögon) godis alldeles för ofta, väninnan har det som medveten strategi för att avdramatisera det här med godis, men resultatet blir ju att de förväntar sig både läsk och snacks hela tiden + att den sammanlagda mängden är ganska stor. Tror inte att väninnan är mottaglig för kritik på området utifrån hur hon resonerar. Lösningen har blivit att min unge aldrig får äta godis eller när han är hos mig, utan det sparar vi tills vi träffar dem. Vet inte om det är bra eller dåligt att han vänjer sig vid att mamma är så himla snål med gotter? Men jag har inte någon kultur av ”fredagsmys” med mig, och jag kan inte påstå att jag har saknat det under min uppväxt.