Varför vill/ville du gifta dig?

[TinyWiny]

Fast om man väljer enklaste kortaste vigseln på kommunhuset med två okända vittnen, behåller respektive efternamn och inte kallar varann för man och fru, vad skulle då skillnaden i detta ”standardavtal” vara?

Skillnaden är det faktum att man inte är gifta.

 

[ako]

Det är så jag har gjort och gör. Dvs jag säger sällan min man, och mannen ifråga säger ALDRIG min fru. Jag hade föredragit att fylla i ett formulär, typ som en passansökan.

Och så hade jag STARKT föredragit att ANDRA inte tyckte att det är mer "på riktigt" om man är gift.

Uttrycket "min man" GÅR att leva med, till nöds, men uttrycket "min fru" är helt hopplöst, tycker jag. För mig låter det helt opersonligt, som att vara en funktion mer än en person. Min partner tycker att "min fru" låter som "min bil, mitt hus, min fru".

Kan faktiskt hålla med- ”min fru” känns ålderdomligt. ”Min kvinna” vore bättre egentligen i så fall (när man inser att man vuxit åldern att vara ”någons tjej”) men det är ju inte vedertaget. För det mesta omnämner man ju personen i fråga med namn ändå, så det är ju inget som bekymrar mig i vardagen att säga ”min sambo” mer än att det låter lite trist - och egentligen kunde ha varit nån jag typ delade lägenhet med bara.

 

[TinyWiny]

Det är så jag har gjort och gör. Dvs jag säger sällan min man, och mannen ifråga säger ALDRIG min fru. Jag hade föredragit att fylla i ett formulär, typ som en passansökan.

Och så hade jag STARKT föredragit att ANDRA inte tyckte att det är mer "på riktigt" om man är gift.

Uttrycket "min man" GÅR att leva med, till nöds, men uttrycket "min fru" är helt hopplöst, tycker jag. För mig låter det helt opersonligt, som att vara en funktion mer än en person. Min partner tycker att "min fru" låter som "min bil, mitt hus, min fru".

Men gud ja! Min fru/man låter som en ägodel

 

[TinyWiny]

Man tänker och tycker olika helt enkelt . ”Partner” är ett ord som jag inte är helt bekväm med att använda av någon anledning- jag tänker typ ”affärspartner” eller ”tillfällig sexpartner”. Vet att det inte är rätt tolkning men så är min känsla . Vi lever ju dessutom precis som om vi vore gifta, så ”min man” (vilket han ju på ett sätt är) känns som det riktiga för mig.

Det gör vi absolut Jag tycker att partner är suveränt Inkluderande för alla kön och utan några dessa fördomar om sexuell läggning.

Lever som gifta har nog väldigt olika innebörd för olika människor.

 

[Hyacinth]

Fast om man väljer enklaste kortaste vigseln på kommunhuset med två okända vittnen, behåller respektive efternamn och inte kallar varann för man och fru, vad skulle då skillnaden i detta ”standardavtal” vara?

Det var det vi gjorde. Men jag hade föredragit att vi bara fyllde i blanketter, lämnade in och sen var det klart. Jag kan förstå att det ska vara ett muntligt medgivande på vissa sätt men gillar det inte.

 

[Hyacinth]

Det är så jag har gjort och gör. Dvs jag säger sällan min man, och mannen ifråga säger ALDRIG min fru. Jag hade föredragit att fylla i ett formulär, typ som en passansökan.

Och så hade jag STARKT föredragit att ANDRA inte tyckte att det är mer "på riktigt" om man är gift.

Uttrycket "min man" GÅR att leva med, till nöds, men uttrycket "min fru" är helt hopplöst, tycker jag. För mig låter det helt opersonligt, som att vara en funktion mer än en person. Min partner tycker att "min fru" låter som "min bil, mitt hus, min fru".

Agree. Man, kan passera till nöds, fru används aldrig här. Eller jo, en gång av misstag

 

[Hyacinth]

Partner är ju mitt favorituttryck, men har noterat att jag förutsätts vara lesbisk rätt ofta. Helt ok för mig, men andra kan bli så generade.

 

[ako]

Det gör vi absolut Jag tycker att partner är suveränt Inkluderande för alla kön och utan några dessa fördomar om sexuell läggning.

Lever som gifta har nog väldigt olika innebörd för olika människor.

Absolut! I mitt fall handlar det ju om att jag bor i hop med, har barn med, älskar och lever tillsammans med en man, och skillnaden om vi skulle (orka ta tag i att) gifta oss är obefintlig - mer än att det vore en fin ceremoni (borgelig då ingen av oss är religiöst troende) och manifestation samt en kul fest . Samt det juridiska då- men det fixade vi faktiskt med ett testamente då äldsta barnet låg i magen.
Angående detta med ”ägodel”, så reflekterade jag faktiskt över det när jag skulle svara i den här tråden, men tycker inte att det känns så ändå- jag talar ju om ”mina” (/ våra) barn” och kommer att så göra även när de är vuxna och jag inte på något sätt kan bestämma över dem etc.

 

[sjoberga]

Absolut! I mitt fall handlar det ju om att jag bor i hop med, har barn med, älskar och lever tillsammans med en man, och skillnaden om vi skulle (orka ta tag i att) gifta oss är obefintlig - mer än att det vore en fin ceremoni (borgelig då ingen av oss är religiöst troende) och manifestation samt en kul fest . Samt det juridiska då- men det fixade vi faktiskt med ett testamente då äldsta barnet låg i magen.
Angående detta med ”ägodel”, så reflekterade jag faktiskt över det när jag skulle svara i den här tråden, men tycker inte att det känns så ändå- jag talar ju om ”mina” (/ våra) barn” och kommer att så göra även när de är vuxna och jag inte på något sätt kan bestämma över dem etc.

Testamente är tyvärr långt ifrån täckande det som ett äktenskap täcker.

 

[sjoberga]

Det är så jag har gjort och gör. Dvs jag säger sällan min man, och mannen ifråga säger ALDRIG min fru. Jag hade föredragit att fylla i ett formulär, typ som en passansökan.

Och så hade jag STARKT föredragit att ANDRA inte tyckte att det är mer "på riktigt" om man är gift.

Uttrycket "min man" GÅR att leva med, till nöds, men uttrycket "min fru" är helt hopplöst, tycker jag. För mig låter det helt opersonligt, som att vara en funktion mer än en person. Min partner tycker att "min fru" låter som "min bil, mitt hus, min fru".

Jag känner aversion mot hela det possessiva i min fru/man. Använder förnamn. Och förtydligar relationen om den är relevant i sammanhanget.

 

[MiniLi]

Testamente är tyvärr långt ifrån täckande det som ett äktenskap täcker.

Det beror väl på ens situation och vad som står i testamentet?

 

[MiniLi]

Kan lägga till att jag eller maken inte har något gemensamt biologiskt barn vilket innebär att just vid fall av dödsfall så blir det ju lite struligt om man inte är gifta. Man har ju inte heller nån rätt till att få ut livförsäkringar m.m. om man bara är sambos och är släktingarna snikna kan man behöva sälja av gemensamt hem i värsta fall för att de vill ha ut sitt arv. Sen kan man säkert reglera en del i testamente men det kändes enklare att bara gifta sig.

Vi har tecknat livförsäkringar på varandra och är sambos. Vad menar du med att man inte har rätt att få ut?

 

[Raderad medlem 6459]

Men gud ja! Min fru/man låter som en ägodel

Jag tycker att den här tråden har varit så trevlig eftersom du, som uppenbarligen inte är pigg på giftemål alls och inte förstår grejen med det, har verkat vara genuint nyfiken och intresserad av hur folk resonerar. Men så kommer ett inlägg som det här och då känner jag bara att jaha, ska det bara vara en tråd för de som resonerar som du? Där ni kan sitta och kräkssmajla över det ni inte gillar?

Det gör ju liksom inte alls att man har lust att skriva nåt, eftersom det blir så dömande. Och det är ju okej, men det känns som att tråden blir lite mindre intressant då.

En tanke bara.

 

[TinyWiny]

Jag tycker att den här tråden har varit så trevlig eftersom du, som uppenbarligen inte är pigg på giftemål alls och inte förstår grejen med det, har verkat vara genuint nyfiken och intresserad av hur folk resonerar. Men så kommer ett inlägg som det här och då känner jag bara att jaha, ska det bara vara en tråd för de som resonerar som du? Där ni kan sitta och kräkssmajla över det ni inte gillar?

Det gör ju liksom inte alls att man har lust att skriva nåt, eftersom det blir så dömande. Och det är ju okej, men det känns som att tråden blir lite mindre intressant då.

En tanke bara.

Fast att vissa ord låter så totalfel i mina öron innebär inte att jag dömer. Att orden man/fru låter så fel för mig har heller inget med giftermål/äktenskap i sig att göra utan med annat. Du har rätt i att kräksmilisen var överdrivet dock. Det ber jag om ursäkt för. Det är absolut inte en tråd bara för de som tycker som jag utan jag vill genuint veta och förstå något som jag verkligen inte förstår.

 

[ako]

Jag känner aversion mot hela det possessiva i min fru/man. Använder förnamn. Och förtydligar relationen om den är relevant i sammanhanget.

Alltså ”min” är ju helt klart ett possessivt pronomen, men på det sätt det används i språket så har det ju ofta inte en ägande betydelse; inte 17 tycker jag att jag äger varken min man, mina barn, mina vänner eller min arbetsplats liksom.

 

[ako]

Fast att vissa ord låter så totalfel i mina öron innebär inte att jag dömer. Att orden man/fru låter så fel för mig har heller inget med giftermål/äktenskap i sig att göra utan med annat. Du har rätt i att kräksmilisen var överdrivet dock. Det ber jag om ursäkt för. Det är absolut inte en tråd bara för de som tycker som jag utan jag vill genuint veta och förstå något som jag verkligen inte förstår.

Eller så är det kanske bara så att folk tycker olika ? Du måste ju inte i hjärtat förstå det som en del andra ser som bra eller fint med giftemål heller. Och egentligen är det ju bara en symbolisk handling - förutsatt att man verkligen skriver ett vattentätt samboavtal / testamente så är det ju ingen skillnad liksom.

 

[Hedinn]

Alltså ”min” är ju helt klart ett possessivt pronomen, men på det sätt det används i språket så har det ju ofta inte en ägande betydelse; inte 17 tycker jag att jag äger varken min man, mina barn, mina vänner eller min arbetsplats liksom.

Jag tänker på samma sätt, i de flesta fall handlar det väl om att beskriva en relation snarare än att det skulle handla om en ägodel. Precis som att man säger ”min vän” eller ”mitt syskon”. ”Min partner” borde ju låta lika illa i så fall?

 

[ako]

Jag tänker på samma sätt, i de flesta fall handlar det väl om att beskriva en relation snarare än att det skulle handla om en ägodel. Precis som att man säger ”min vän” eller ”mitt syskon”. ”Min partner” borde ju låta lika illa i så fall?

Ja absolut! Klok reflexion!

 

[Breaktown]

Skillnaden är det faktum att man inte är gifta.

Så det faktum att man genomför det skriftligt istället för muntligt skulle göra att man inte var gifta?

Men gud ja! Min fru/man låter som en ägodel

Min man, min fru, min kusin, min granne, min fotbollstränare, min partner, min vän. Varför skulle just man och fru låta som en ägodel och inte som relationen man har till personen?

 

[sjoberga]

Alltså ”min” är ju helt klart ett possessivt pronomen, men på det sätt det används i språket så har det ju ofta inte en ägande betydelse; inte 17 tycker jag att jag äger varken min man, mina barn, mina vänner eller min arbetsplats liksom.

Min aversion baserar sig nog på hur det sett ut genom historien där män ägt sina fruar.