Varför vill/ville du gifta dig?

[TinyWiny]

Kan inte det vara åldersrelaterat, till viss del då? Yngre personer har väl troligtvis sett mindre av den maktobalansen i äktenskap och får därför inte såna associationer i samma utsträckning, även om man är medveten om att det har funnits (och även finns på vissa håll)?

Jag vet inte, men personligen ser jag ju liksom ingen praktisk skillnad i ett samboförhållande eller äktenskap (om man bortser från det juridiska) och därför har jag väl också svårt att koppla ihop att det automatiskt skulle bli en maktobalans för att man går från sambos till gifta, om det är begripligt?

Jag är alltså helt med på att det inte är nån som hävdar att det är vad som händer, utan att det är historia och symbolik, men om man är uppväxt med en annan, mer positiv, symbolik kring äktenskap så är det antagligen svårare att se den negativa?

Sen har det ju förändrats i fler bemärkelser, kvinnan är inte fast med mannen hur svinigt han än beter sig, hon har fria valet kvar och kan i regel klara sig utmärkt även som frånskild osv... Så ja, jag tror att synsättet har förändrats, till stor del på ålder. Medan ”de äldsta” fortfarande ser det som att en ung kvinna måste skaffa sig en karl att gifta sig med, så ser ”de yngsta” det som något oviktigt men en stark kärlekshandling på något sätt, när de träffat DEN DÄR personen.

Som sagt, lite fritt spånande, så kan säkert vara ute och cykla helt.

Jag tror absolut att du är något på spåret.

 

[Hyacinth]

Jag tror jag skulle vilja kunna ingå partnerskap även i en man/kvinnarelation, det låter så trevligt. Jag tror jag kan tänka mig att slåss för den rätten, likväl som att jag tycker det var oerhört viktigt att även samkönade ska få gifta sig.

 

[Hedinn]

Jag tror jag skulle vilja kunna ingå partnerskap även i en man/kvinnarelation, det låter så trevligt. Jag tror jag kan tänka mig att slåss för den rätten, likväl som att jag tycker det var oerhört viktigt att även samkönade ska få gifta sig.

Ingå partnerskap vore bättre, det röstar jag för! Så kan man komma ifrån det där med äktenskap som handlar om ”äkta makar” där barn födda utanför äktenskapet är oäktingar och allt vad det är... Det där med att kalla det äkta skulle jag gärna komma ifrån, för inte fasiken är nåt annat mindre äkta.

 

[Breaktown]

Ja det finns nog inget svar utan man läser in olika i orden.

För mig är min man/min fru totalt oladdat. Däremot tycker jag det obegripligt att folk kallar sina män ”min karl” eller ”gubben”. Jag antar att det ska vara i någon positiv bemärkelse men i mina öron låter det gräsligt. Men uppenbarligen gör det inte det för alla.

 

[Petruska]

Absolut. Jag tycker väl bara att det på senaste tiden här på Buke har börjat ifrågasättas så enormt om varenda åsikt någon skriver och att man inte kan göra ett enda inlägg utan att sedan behöva förklara och halvt försvara precis allt man tycker flera gånger om. Jag svarade på @TinyWiny s fråga med vad JAG tyckte och eftersom det i den här frågan verkligen handlar om personligt tyckande anser inte jag att det finns så mycket att ifrågasätta. Samtidigt är jag tyvärr lite för diskussionslysten för att bara skita i att svara.
Men du har rätt i att det bästa är att strunta i det. På sista tiden har jag hamnat i flera evighetsdislussioner här som jag egentligen inte har tid med, så egentligen skulle jag nog behöva en rejäl Buke- paus och avgiftning.

Jag tycker inte ens att jag ifrågasätter vad du skriver. Snarare funderar jag kring de ord och symboler som hänger ihop med parrelationer. Det är ju inte du som har på något vis bestämt termernas och traditionernas laddningar, så dig verkar det ju helt onödigt att ifrågasätta.

 

[mandalaki]

Är helt beredd att hålla med dig där- även om jag tidigare i tråden spånade på ”min kvinna” som kvinnlig motsvarighet till det manliga ”min man”. Efter att ha vägt orden i munnen håller jag ändå mer med ditt resonemang.

”Min kvinna” är fruktansvärt i mina öron. Det låter som ”Av alla jordens kvinnor är denna MIN”. Mycket ägande över det. Jag hade en kollega som alltid använde det om sin sambo. Han kom senare ut som fullständigt misogyn.

Min man och min fru har jag däremot inget emot. Tycker det verkar som om i synnerhet kvinnor har blivit bra på att använda ”min fru” om de är gifta.

 

[ako]

Jag tror jag skulle vilja kunna ingå partnerskap även i en man/kvinnarelation, det låter så trevligt. Jag tror jag kan tänka mig att slåss för den rätten, likväl som att jag tycker det var oerhört viktigt att även samkönade ska få gifta sig.

Det vore väl jättebra om båda alternativen fanns för alla

 

[ako]

”Min kvinna” är fruktansvärt i mina öron. Det låter som ”Av alla jordens kvinnor är denna MIN”. Mycket ägande över det. Jag hade en kollega som alltid använde det om sin sambo. Han kom senare ut som fullständigt misogyn.

Min man och min fru har jag däremot inget emot. Tycker det verkar som om i synnerhet kvinnor har blivit bra på att använda ”min fru” om de är gifta.

Håller med dig! Min man/ Min fru/ Min partner!

 

[ako]

Jag tycker inte ens att jag ifrågasätter vad du skriver. Snarare funderar jag kring de ord och symboler som hänger ihop med parrelationer. Det är ju inte du som har på något vis bestämt termernas och traditionernas laddningar, så dig verkar det ju helt onödigt att ifrågasätta.

Nej du kanske inte menade att ifrågasätta på det sättet, jag bara kände att jag blev lite trött när du undrade varför jag ville säga ”min man” i stället för ”min partner” eller ”min sambo”, för egentligen spelar set ju ändå ingen roll om tredje part tror att det handlar om en kollega eller en inneboende.

 

[ako]

Andas! I många fall är dessa ifrågasättanden inte personliga och med syfte att någon ska behöva försvara sina åsikter, utan med syfte att komma med en annan synvinkel för att dela med sig av sina tankar samtidigt som man tar del av andras.

Mmm jag vet ju det och jag har ju hängt på Buke i många år utan att reagera innan, men jag upplever att (egentligen inte jättemycket i denna tråd) det på sista tiden, senaste året eller så, är fler som verkligen kämpar till sista droppen för att deras åsikt är RÄTT och allt annat är FEL. Självklart ska man kunna diskutera och ifrågasätta på ett diskussionsforum, men det finns ju också ett värde i att när man har diskuterat en sak ett tag kunna konstatera att det finns olika åsikter och att det kanske finns poänger i flera av dem, även om man själv för sin egen skull känner att man tror mest på sin egen linje etc. Alltså att helt enkelt se att andras synpunkter kan vara intressanta och berikande även om man inte delar dem och vänskapligt och respektfullt kunna konstatera att man ser olika på saken.

 

[Hedinn]

Mmm jag vet ju det och jag har ju hängt på Buke i många år utan att reagera innan, men jag upplever att (egentligen inte jättemycket i denna tråd) det på sista tiden, senaste året eller så, är fler som verkligen kämpar till sista droppen för att deras åsikt är RÄTT och allt annat är FEL. Självklart ska man kunna diskutera och ifrågasätta på ett diskussionsforum, men det finns ju också ett värde i att när man har diskuterat en sak ett tag kunna konstatera att det finns olika åsikter och att det kanske finns poänger i flera av dem, även om man själv för sin egen skull känner att man tror mest på sin egen linje etc. Alltså att helt enkelt se att andras synpunkter kan vara intressanta och berikande även om man inte delar dem och vänskapligt och respektfullt kunna konstatera att man ser olika på saken.

Fast det kan man ju göra även när man ifrågasätter? Jag upplever att @Petruska i regel ifrågasätter på ett nyfiket sätt, för hur ska man kunna förstå någon annans synsätt om man inte ifrågasätter det man inte förstår? Det är ju så man diskuterar... Respekten tycker jag ligger i att man lyssnar på vad andra skriver, inte går till personangrepp eller tillskriver någon ord/åsikter den inte yttrat. Att ifrågasätta någons åsikt är för mig långt ifrån att inte respektera eller acceptera den.

 

[Petruska]

Nej du kanske inte menade att ifrågasätta på det sättet, jag bara kände att jag blev lite trött när du undrade varför jag ville säga ”min man” i stället för ”min partner” eller ”min sambo”, för egentligen spelar set ju ändå ingen roll om tredje part tror att det handlar om en kollega eller en inneboende.

Jag vet ju att många känner så och det gör mig nyfiken!

Bara det.

 

[ako]

Jag vet ju att många känner så och det gör mig nyfiken!

Bara det.

För mig känns det naturligt att i omnämnandet tala om ”vem” jag pratar om ifall tredje part inte känner till personen i fråga så därför använder jag i de situationerna uttryck som min man, min syster, min kompis, min kollegas pappa osv, och inte bara ett förnamn.

 

[ako]

Fast det kan man ju göra även när man ifrågasätter? Jag upplever att @Petruska i regel ifrågasätter på ett nyfiket sätt, för hur ska man kunna förstå någon annans synsätt om man inte ifrågasätter det man inte förstår? Det är ju så man diskuterar... Respekten tycker jag ligger i att man lyssnar på vad andra skriver, inte går till personangrepp eller tillskriver någon ord/åsikter den inte yttrat. Att ifrågasätta någons åsikt är för mig långt ifrån att inte respektera eller acceptera den.

Om du läser igen så ser du att det inte är diskuterandet i sig jag på något sätt har något emot, och nu blev det en viss offspin, för egentligen var det ett mer allmänt inlägg om att jag tycker att det blivit en tuffare ton på forumet. I flera trådar på sistone har folk skrivit saker som ”fattar du verkligen inte”, ” hur kan du tycka att”, ”min åsikt är rätt och din är fel för jag har mer på fötterna än alla andra” och även vissa (om än inte så allvarligak) personangrepp, och jag uppfattar faktiskt att det har blivit viktigare att få RÄTT och ”vinna” diskussionerna. Återigen är det dock min subjektiva bild som inte behöver delas av andra.

I just den här tråden trodde jag ärligt bara att folks inställning efterfrågades och inte så mycket mer och det var därför jag svarade i den.

 

[Lovisaleonora]

"Mannen i mitt liv" brukar jag använda om jag inte använder namn och tillfället funkar (där man vill ange inbördes relation)