Varför vill/ville du gifta dig?

[sjoberga]

Min man, min fru, min kusin, min granne, min fotbollstränare, min partner, min vän. Varför skulle just man och fru låta som en ägodel och inte som relationen man har till personen?

Av historiska och kulturella skäl.

 

[sjoberga]

Sen om jag berättar något för någon tredje part så är det sällan relationen mellan mig och min fru som är det relevanta. Och känner vederbörande oss båda vid förnamn känns det helt absurt att använda "min fru". Det är ju samma med min fotbollstränare. Den relationen behöver man ju bara förklara en gång, eller använda termen när det är just fotbollstränare-relationen som är det intressanta.

Alla är vi olika.

 

[sjoberga]

Det beror väl på ens situation och vad som står i testamentet?

Nej, vissa juridiska konstruktioner är bara accepterade i äktenskap och går inte att skriva sig till.

https://www.viforaldrar.se/barn/gift-eller-sambo/

 

[Hedinn]

Sen om jag berättar något för någon tredje part så är det sällan relationen mellan mig och min fru som är det relevanta. Och känner vederbörande oss båda vid förnamn känns det helt absurt att använda "min fru". Det är ju samma med min fotbollstränare. Den relationen behöver man ju bara förklara en gång, eller använda termen när det är just fotbollstränare-relationen som är det intressanta.

Alla är vi olika.

Ja, om folk känner personen vid namn är det såklart en annan sak, det gäller ju alla såna relationer (utom möjligtvis föräldrarna, som folk sällan kallar vid namn, men då brukar ”min” försvinna istället). Jag tog förgivet att det handlade om situationer när mottagaren inte har något namn på partnern.

Det är kanske inte relationen som är det relevanta, men jag skulle personligen tycka det kändes konstigare att säga ”en jag känner...” eller liknande när det handlar om min partner.

 

[Petruska]

Kan faktiskt hålla med- ”min fru” känns ålderdomligt. ”Min kvinna” vore bättre egentligen i så fall (när man inser att man vuxit åldern att vara ”någons tjej”) men det är ju inte vedertaget. För det mesta omnämner man ju personen i fråga med namn ändå, så det är ju inget som bekymrar mig i vardagen att säga ”min sambo” mer än att det låter lite trist - och egentligen kunde ha varit nån jag typ delade lägenhet med bara.

Men jag förstår inte varför det är viktigt att språkligt tydliggöra relationens art. Om jag säger sambo eller partner, och någon tänker att det är en lägenhetskamrat eller affärskontakt, vad gör det?

Om jag vill prata om själva relationen måste det ju tydliggöras förstås, men inte annars egentligen.

 

[ako]

Min aversion baserar sig nog på hur det sett ut genom historien där män ägt sina fruar.

Det är klart att det är vidrigt, men samtidigt är det ju knappast normalfallet här och nu gudskelov!

 

[ako]

Men jag förstår inte varför det är viktigt att språkligt tydliggöra relationens art. Om jag säger sambo eller partner, och någon tänker att det är en lägenhetskamrat eller affärskontakt, vad gör det?

Om jag vill prata om själva relationen måste det ju tydliggöras förstås, men inte annars egentligen.

Man kan vända och vrida på saker i det oändliga om man vill, och det finns faktiskt inte något rätt eller fel här. Du får använda precis det ord du önskar om din livskamrat och jag använder det jag önskar. Jag skrev vad JAG tycker och tycker väl inte att jag ska behöva försvara att jag personligen tycker att benämningen ”min man” känns som den rätta om mannen jag levt med i snart 20 år om jag omnämner honom för någon som inte vet hans namn.

 

[TinyWiny]

Eller så är det kanske bara så att folk tycker olika ? Du måste ju inte i hjärtat förstå det som en del andra ser som bra eller fint med giftemål heller. Och egentligen är det ju bara en symbolisk handling - förutsatt att man verkligen skriver ett vattentätt samboavtal / testamente så är det ju ingen skillnad liksom.

Det jag nog är ute efter att förstå är varför det är så speciellt för att förstå andra på ett annat plan. Lite som när frivilligt barnlösa undrar vad det är som är så speciellt med att ha barn kanske? Möjligt att det är en dålig jämförelse men jag är ute efter att förstå varför giftermål är så viktigt för endel för att inte råka göra någon ledsen helt i onödan men också för att jag verkligen vill förstå, vad är grejen? Den här tråden har varit toppen (förutom mitt klavertramp). Jag har verkligen fått mycket att fundera på. Både hur jag själv tänker och hur andra tänker och jag är väldigt tacksam för det.

 

[TinyWiny]

Så det faktum att man genomför det skriftligt istället för muntligt skulle göra att man inte var gifta?




Min man, min fru, min kusin, min granne, min fotbollstränare, min partner, min vän. Varför skulle just man och fru låta som en ägodel och inte som relationen man har till personen?

Om man inte gifter sig utan skriver ett dokument som ger samma juridiska rättigheter och skyldigheter så är man ju inte gifta.

Det är inte "min" som blir fel för mig. Det är kombinationen av orden som blir fel för mig. För många negativa historiska saker.

 

[Petruska]

Man kan vända och vrida på saker i det oändliga om man vill, och det finns faktiskt inte något rätt eller fel här. Du får använda precis det ord du önskar om din livskamrat och jag använder det jag önskar. Jag skrev vad JAG tycker och tycker väl inte att jag ska behöva försvara att jag personligen tycker att benämningen ”min man” känns som den rätta om mannen jag levt med i snart 20 år om jag omnämner honom för någon som inte vet hans namn.

Varför hugger du? Jag försökte bara resonera på trådtemat. Precis som du gjorde.

 

[Petruska]

Det är klart att det är vidrigt, men samtidigt är det ju knappast normalfallet här och nu gudskelov!

Det jobbiga med den där historiska bakgrunden är väl att det formella giftemålet och äktenskapet är samma tradition, i rakt nedstigande led. Mot det, hade ju något helt annat kunnat kännas lite fräschare, så att säga.

 

[MiniLi]

Nej, vissa juridiska konstruktioner är bara accepterade i äktenskap och går inte att skriva sig till.

https://www.viforaldrar.se/barn/gift-eller-sambo/

Jo det där vet jag, jag skrev ”beroende på situation”. Om man tex inte har barn så kan man säkra arvsgången via testamente, men om det finns barn går det ju aldrig att få samma arvsgång säkrad utan giftemål.

 

[Milosari]

Jag tänker på samma sätt, i de flesta fall handlar det väl om att beskriva en relation snarare än att det skulle handla om en ägodel. Precis som att man säger ”min vän” eller ”mitt syskon”. ”Min partner” borde ju låta lika illa i så fall?

Jag tycker det är stor skillnad. Min partner betyder ju bara att det är partnerdelen som är min. Samma med vän och syskon. Min man/kvinna låter mer som att det är hela personen som är min. Och fru (eller hustru för den delen) sätter ju en sorts könsnorm på personen som jag personligen inte är bekväm med.

 

[Hedinn]

Jag tycker det är stor skillnad. Min partner betyder ju bara att det är partnerdelen som är min. Samma med vän och syskon. Min man/kvinna låter mer som att det är hela personen som är min. Och fru (eller hustru för den delen) sätter ju en sorts könsnorm på personen som jag personligen inte är bekväm med.

Intressant. Min kvinna håller jag med om, det har jag personligen svårt för och då låter det ju mer som person. Men min fru/man ser jag som en könsbestämd version av partner, ungefär som syster/bror vs syskon.

 

[Seabaz]

Det jag nog är ute efter att förstå är varför det är så speciellt för att förstå andra på ett annat plan. Lite som när frivilligt barnlösa undrar vad det är som är så speciellt med att ha barn kanske? Möjligt att det är en dålig jämförelse men jag är ute efter att förstå varför giftermål är så viktigt för endel för att inte råka göra någon ledsen helt i onödan men också för att jag verkligen vill förstå, vad är grejen? Den här tråden har varit toppen (förutom mitt klavertramp). Jag har verkligen fått mycket att fundera på. Både hur jag själv tänker och hur andra tänker och jag är väldigt tacksam för det.

Jag tycker det var en jättebra jämförelse!

Jag vill gifta mig för jag älskar min man men också för att jag vill kunna säga till andra att jag är gift och om jag pratar om mig och min "partner" (tror inte vi har ett ord för "sambo" här) så vill jag säga min husband.

Men på din fråga egentligen om VARFÖR vi vill gifta oss... så är det nog bara något vi vill och något vi inte har något emot, att vara gifta. Tanken på att gifta oss lockar men det är inte av juridiska skäl även om det är en bonus.

Däremot vill jag inte ha barn. Tycker det verkar så jobbigt och tidskrävande. Det finns så mycket annat att göra utan barn, som att ligga en heldag på soffan och äta chips till exempel.

Kan det vara så att du ser giftermål som att man äger varandra då? Även om man gifter sig frivilligt?
Ägande av andra är ju liksom helt hemskt. Jag skulle aldrig vilja bli förd fram till ett altare av en man tex. Det är ju att lämna över ägarskapet av mig. (Gammeldags tänk även om många gör det än idag).

 

[Lenis]

Intressant. Min kvinna håller jag med om, det har jag personligen svårt för och då låter det ju mer som person. Men min fru/man ser jag som en könsbestämd version av partner, ungefär som syster/bror vs syskon.

Men eller hur. Jag säger "min syster" om min just syster ibland och syftar på intet vis på att jag skulle äga henne. Och samma sak vore det att säga min man (om jag hade varit gift). Eller min sambo. Eller min hemstad. Hur bär de sig åt som aldrig uttrycker relationer el dyl på så vis inför människor som inte kan namn etc? Om jag har en arbetskamrat som kliver in i mitt rum när jag pratar i telefon, skulle jag då inte kunna säga "det var bara min syster så kom in du" utan måste säga typ "det var Hulda Huldasson som jag delar föräldrapar med"..? Ärligt nyfiken

 

[TinyWiny]

Jag tycker det var en jättebra jämförelse!

Jag vill gifta mig för jag älskar min man men också för att jag vill kunna säga till andra att jag är gift och om jag pratar om mig och min "partner" (tror inte vi har ett ord för "sambo" här) så vill jag säga min husband.

Men på din fråga egentligen om VARFÖR vi vill gifta oss... så är det nog bara något vi vill och något vi inte har något emot, att vara gifta. Tanken på att gifta oss lockar men det är inte av juridiska skäl även om det är en bonus.

Däremot vill jag inte ha barn. Tycker det verkar så jobbigt och tidskrävande. Det finns så mycket annat att göra utan barn, som att ligga en heldag på soffan och äta chips till exempel.

Kan det vara så att du ser giftermål som att man äger varandra då? Även om man gifter sig frivilligt?
Ägande av andra är ju liksom helt hemskt. Jag skulle aldrig vilja bli förd fram till ett altare av en man tex. Det är ju att lämna över ägarskapet av mig. (Gammeldags tänk även om många gör det än idag).

Ja det är ägandet. @Petruska beskrev det så bra.

Det jobbiga med den där historiska bakgrunden är väl att det formella giftemålet och äktenskapet är samma tradition, i rakt nedstigande led. Mot det, hade ju något helt annat kunnat kännas lite fräschare, så att säga.

Tyvärr är det inte en ovanlig orsak till att vilja gifta sig idag heller. Det har ju ingen skrivit här men jag har hört det i verkligheten och det känns verkligen så hemskt.

 

[Breaktown]

Om man inte gifter sig utan skriver ett dokument som ger samma juridiska rättigheter och skyldigheter så är man ju inte gifta.

Det är inte "min" som blir fel för mig. Det är kombinationen av orden som blir fel för mig. För många negativa historiska saker.

Jag får nog säga att jag inte riktigt begriper skillnaden på att skriftligen eller muntligen bestämma sig för exakt samma sak. Det finns ju även länder där (den borgerliga) vigselceremonin består av att brudparet sitter vid ett skrivbord och fyller i de där papprena.

Ja det kan jag väl kanske köpa att man känner. Även om jag aldrig riktigt har förstått mig på den här grejen att man ska bli kvitt alla problem genom att byta namn på dem.

 

[ako]

Varför hugger du? Jag försökte bara resonera på trådtemat. Precis som du gjorde.

Min mening var inte att hugga. Jag bara kände att det blev så himla mycket ifrågasättande och jag ser inte riktigt att jag ska behöva försvara eller förklara varför jag tycker det uttrycket är det mest bekväma. Jag svarade @TinyWiny från början i frågan om hur olika människor ser på äktenskap och fattade helt ärligt inte att det skulle bli så mycket av diskussion och ifrågasättande utan att hon helt enkelt mest önskade sig olika synpunkter.

Jag har btw funderat på detta med benämningar och efter att ha vägt orden och dess betydelse så tycker jag att man, fru och partner för mig är oladdade och motsvarar han, hon och hen. För mig är nog det mest naturliga att att någon som är gift med en man benämner honom som sin man, någon som är gift med en kvinna nämner sin fru och om jag själv frågar någon som jag inte vet vilket kön partnern har säger jag ”din partner” (och sväljer att jag tycker det låter som businesspartner eftersom jag också tycker att det i den situationen är ett bra ord).

Det här är så jag, som ogift sambo men som absolut kan tänka mig att gifta mig även om det inte känns livsviktigt, tänker. Att andra tycker och tänker annorlunda har jag fullaste respekt för.

 

[ako]

Intressant. Min kvinna håller jag med om, det har jag personligen svårt för och då låter det ju mer som person. Men min fru/man ser jag som en könsbestämd version av partner, ungefär som syster/bror vs syskon.

Är helt beredd att hålla med dig där- även om jag tidigare i tråden spånade på ”min kvinna” som kvinnlig motsvarighet till det manliga ”min man”. Efter att ha vägt orden i munnen håller jag ändå mer med ditt resonemang.