Hur vet man ens vad man ska göra med sitt liv?

@Ramona Kanske skulle du trivas som rådgivare för något?
Typ som foderrådgivare men inom vad som helst?
Hur man får jobb inom sånt vet jag dock inte😅.
 
Ja, det är ju det som är frågan? Vad vill jag egentligen? :crazy:

Jag har haft en dröm om att ha en nattklubb, men den industrin är så rutten med kriminalitet och bekyddarverksamhet så det är jag inte intresserad av. Jag hade kunnat tänka mig att ha en webbshop, men jag vet inte vad jag ska sälja.
Angående webbshop: Vad är du bra på? Vad har du kunskap om?

För ett tag sedan fick jag en försenad fin present; en träskylt med en kul enkel bild och med mitt namn på att ha på ytterdörren. Fick vänta länge pga tillverkaren hade lång, lång kö. Då tänkte jag att det hade varit perfekt att ha som webbshop - om man hade kunnat måla. Inget bästföredatum på material, inte platskrävande att förvara tunna träplattor och färg, inte dyrt att skicka per post, idealiskt att kunna göra personligt, exakt som kunden vill ha. Alla ville ha "väggkonst" då.

Finns det något sånt som du kan spinna vidare på?
 
Många foderrådgivare är (husdjurs)agronomer. Varierar nog lite mellan arbetsgivare på hur mycket krav på sälj det är.
Ja, det låter rimligt. Det kanske inte framgick, men jag menade inte just att hon skulle bli foderrådgivare utan att det finns andra former av rådgivare med andra utbildningskrav.
Att jag tog just foder som exempel var för att det var att det var det första jag kom på förklarade ungefär vad jag menade.
Inte just att jag menade foderrådgivare.

Rådgivare finns väl inom allt från hälsokost till försäkringar och allt däremellan..

Edit:Rättat stavfel
 
Jag har haft ett gäng olika jobb i flera olika branscher genom livet. Denna arbetsplatsen har jag varit på i 7 år nu lite drygt, och det är det jobbet jag haft längst. Jag har heller ingen röd tråd genom arbetslivet och det stökar väl till det lite i mitt cv kanske.
Redan sju år!

Här är med ett vacum efter vad mer jag skulle velat pröva här i livet. Tycker att arbetet i sig inte är det svåraste även om det nu är bökigt att få en hint om vad man vill.
Men dysfunktionella arbetsledningar där det bygger på att man måste vara förbannad på jobbet varenda dag för att överhuvutaget få utrymme att göra ett någorlunda väl utfört arbete - det går fetbort!
 
Ja, det är ju det som är frågan? Vad vill jag egentligen? :crazy:

Jag har haft en dröm om att ha en nattklubb, men den industrin är så rutten med kriminalitet och bekyddarverksamhet så det är jag inte intresserad av. Jag hade kunnat tänka mig att ha en webbshop, men jag vet inte vad jag ska sälja.
Låter som att du skulle trivas som egenföretagare, eller iallafall ha något vid sidan som är ditt och som du byggt själv så att säga.
 
Låter som att du skulle trivas som egenföretagare, eller iallafall ha något vid sidan som är ditt och som du byggt själv så att säga.
Ja, det tror jag med. Jag trivdes ju väldigt bra när jag jobbade med hästarna hemma. Men nu när jag är 46 år gammal är det för slitigt att rida 8-10 st hästar om dagen plus ta hand om kunder mm. Och på det viset är jag driven, men frågan är väl mer vad jag ska göra och det är här det fallerar för mig. Degen måste ju in också.
 
Vilka frågor ställer man sig själv? Hur kommer man fram till vad man vill? De flesta jag känner hamnade där de är pga ett bananskal eller omständigheter de inte själva riktigt har valt och sen har det bara flutit på.
Mitt första yrke var ett resultat av att jag ville förändra världen.
Och så hoppades jag att det skulle bli till det bättre.

Mitt andra yrke valde jag efter vad jag tyckte skulle vara roligt på daglig basis.
Då gick jag tillbaka till drömmarna som jag hade som barn.
Och så gjorde jag en rankinglista.
Det tredje yrket på listan var helt realistiskt och enkelt att ordna, så det fick det bli.
Tvåan var definitivt möjlig, medan första platsen var totalt i avdelningen drömmar uppe i det blå.
Astronaut är så förfärligt svårt att bli.

Så vad ville du bli när du var liten?
 
Ja, det tror jag med. Jag trivdes ju väldigt bra när jag jobbade med hästarna hemma. Men nu när jag är 46 år gammal är det för slitigt att rida 8-10 st hästar om dagen plus ta hand om kunder mm. Och på det viset är jag driven, men frågan är väl mer vad jag ska göra och det är här det fallerar för mig. Degen måste ju in också.
Kanske måste du börja i den änden: hur mycket deg måste in? Jag försöker medvetet att hålla nere mina kostnader för att kunna, om jag vill, säga upp mig och istället arbeta när jag vill som timanställd. Kräver dock en ordentlig buffert att kunna falla tillbaka på, men det kanske är ett alternativ för dig också?
 
Kanske måste du börja i den änden: hur mycket deg måste in? Jag försöker medvetet att hålla nere mina kostnader för att kunna, om jag vill, säga upp mig och istället arbeta när jag vill som timanställd. Kräver dock en ordentlig buffert att kunna falla tillbaka på, men det kanske är ett alternativ för dig också?
Det är ett mycket bra förhållningssätt.
Jag har sett till att kunna försörja mig på annat sätt för valfrihet.
Det blir då på en mycket enkel nivå, men att äga min tid är i stället mycket värdefullt.
En anställning ger då i stället stimulans och extrapengar.
Det vore nog något för @Ramona .
 
Jag föreslår också industri. I allmänhet bra lön och förmåner samt att du tar inte med jobbet hem. När du hängt av dig arbetskläderna är det klart.
Precis därför ska jag nu börja plugga en industriutbildning. Kvalitetstekniker inom batteritillverkning, det borde ge en lön jag kan ha en häst på och göra så att jag slipper tänka på jobbet när jag är hemma.
 
Precis därför ska jag nu börja plugga en industriutbildning. Kvalitetstekniker inom batteritillverkning, det borde ge en lön jag kan ha en häst på och göra så att jag slipper tänka på jobbet när jag är hemma.

Jag ångrar att jag inte sökte jobb på industrin under universitetsåren utan harvade på på ICA. Lönen och förmånerna (via facket men även vi som inte var medlemmar täcktes av vissa delar) var enastående. Jag fick ut ca 25' i månaden som helt okvalificerad, jobbade 8 timmar per dag (vi hade inte raster) samt att fackets försäkring tog alla medicin/tandläkar/läkarkvitton utöver högkostnadsskyddet! Lägg sedan till skiftgång, dvs ledigheten var fyra eller fem dagar i sträck, inte två.

Edit: En anledning till att jag inte gjorde det var att det var ett "manligt" yrke. Så fel jag hade! Jag hade kvinnliga kollegor som var andra och tredje generationen kvinna där.
 
Jag ångrar att jag inte sökte jobb på industrin under universitetsåren utan harvade på på ICA. Lönen och förmånerna (via facket men även vi som inte var medlemmar täcktes av vissa delar) var enastående. Jag fick ut ca 25' i månaden som helt okvalificerad, jobbade 8 timmar per dag (vi hade inte raster) samt att fackets försäkring tog alla medicin/tandläkar/läkarkvitton utöver högkostnadsskyddet! Lägg sedan till skiftgång, dvs ledigheten var fyra eller fem dagar i sträck, inte två.

Edit: En anledning till att jag inte gjorde det var att det var ett "manligt" yrke. Så fel jag hade! Jag hade kvinnliga kollegor som var andra och tredje generationen kvinna där.

Kan tillägga att jag också upplevde att de verkligen uppmuntrade kvinnor att söka och det kändes bara bra att jobba där. En behandlades inte annorlunda för att en var kvinna, alla förväntades göra sitt jobb bara, oavsett kön.

Det var likadant när jag var testförare, de ville gärna ha fler kvinnor för att få en bättre representation av kunderna som i slutändan skulle köpa och köra bilarna. Det var fortfarande mansdominerat men inte så mycket som jag trodde när jag sökte. Några av de skickligaste förarna var kvinnor.
 
Jag har inga förslag på yrken men var i samma situation som dig för några år sedan. Hade gjort samma sak alla år och kände att jag målat in mig lite i ett hörn, kompetensen var så smal. Fick då en förfrågan av min chef om en annan tjänst som jag då faktiskt var skeptiskt till, men tänkte att det var bäst att byta ändå bara för att jag var så less på det jag gjorde. Visade sig vara det bästa beslut jag tagit för det blev skitroligt och med åren visade det sig nästan vara ett kall. Så mitt tips är väl egentligen att.. testa nåt? Det är väl inte alltid det blir såhär bra direkt men jag tror det kan vara bra att börja röra på sig om man känner att man är på fel plats. Ofta vet man inte fören man testat så det går inte alltid att klura ut i förväg. Testa nåt som känns rimligt och ta det där ifrån? :)
 
Kan ju passa på att slå ett slag för min industri också :angel: Gruvbranschen skriker efter folk och vill gärna se fler kvinnor. Det är heller inte på något vis ett "manligt" yrke längre och gruvor idag är inte små gångar i mörkret. Det är breda orter och att du är under jord märks främst genom att det inte finns några fönster utan att all belysning är artificiell. Annars är det stort och gott om utrymme.
 
Jobbar du statligt kan du få tjänstledigt för att studera och i vissa fall för att testa ett nytt jobb. Det ger lite mindre fallhöjd. Jag vet inte hur det fungerar med hemmen.

Jag skulle rekommendera att du också funderar över vilka organisationer/branscher du vill jobba inom. Ibland söker de något udda eller vill öka sin bredd och då kan det finnas ett jobb som låter lockande.

Kolla t.ex. vilka Tullverket söker https://www.tullverket.se/jobbahoso...oss/ledigajobb.4.7df61c5915510cfe9e7ed65.html (det ser likadant ut hos många myndigheter och företag, så du kan punktmarkera sådana i din närhet)

Ha också jobb som konversationsämne, rätt vad det är så är det någon som känner någon som.
 
Jag vet inte om det är för att jag blivit gammal, det har varit den mest tragiska semesterperioden ever, eller om jag verkligen bara behöver någon typ av förändring, men jag känner att jag vill göra någonting annat i mitt liv än att jobba där jag gör. Nu står arbetsplatsen inför rätt stora förändringar också och jag känner tydligt att jag inte vill vara med på den förändringen. Så vad vill jag göra då?

Jag har alltid avundats människor som i ung ålder vetat vad de ska göra med sina liv. Jag är 46 år gammal och vet fortfarande inte. Har inget driv över huvud taget att göra karriär, jag vill helst inte jobba alls. Men visst, ska jag jobba vill jag ju samtidigt tjäna tillräckligt med pengar och ha ett roligt och givande jobb. Jag har gjort mängder med tester på vad jag passar som etc, men ja, det är ju inget jag klockrent känner att jag vill kämpa till mig.

Vilka frågor ställer man sig själv? Hur kommer man fram till vad man vill? De flesta jag känner hamnade där de är pga ett bananskal eller omständigheter de inte själva riktigt har valt och sen har det bara flutit på.


Själv anlitade jag en karriärcoach privat några gånger när jag kände att jag kört fast och inte visste vad jag ville. Vi kartlade min utbildning och erfarenhet och kompetens jag skaffat mig genom olika arbeten. Sen pratade vi min personlighet och kartlade vad mina drivkrafter är. Till sist så tittade vi på arbetsmarknaden och möjliga vägar vidare.

Hon hade också en del kontakter och satte mig i kontakt med några möjliga arbetsgivare. Gick till henne tre gånger det hjälpte mig verkligen att få ordning på vad jag ville och mina möjligheter. Så det är mitt tips till dig.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 703
Senast: malumbub
·
Skola & Jobb Jag kommer inom ett år att flytta ca 40 mil hem till den stad som jag vuxit upp i. Jag har de senaste 7 åren bott på annan ort och har...
Svar
0
· Visningar
596
Senast: seahawk
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 248
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
14 226
Senast: malumbub
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • 70 års present
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Hur visualiserar du ditt år?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp