Varför vill folk ha en partner?

För min del så är det verkligen inte min man som hindrar mig från att göra det jag vill. Tvärtom. Han uppmuntrar alltid mig. Det som hindrar mig är det faktum att jag valt att skaffa barn, vilket krockar med andra saker jag också vill göra. Min man är definitivt inget hinder! De partners som är hinder är inte värda att ha.
Jag menar inte att dom aktivt skulle hindra utan att man måste visa hänsyn. Är min partner pälsallergiker och blir dösjuk så är väl det inte så käckt om jag skaffar hundar i vårt gemensamma hem? Om han är pedant så tar det nog en del på förhållandet då jag är raka motsatsen och inte klarar av att hålla hemmet städat och fint. Att inte kunna dra nånstans när jag vill och vara borta så länge jag känner för det utan att säga till. En partner ska ju inte behöva gå och undra om jag kommer hem nått mer efter stallet eller om jag har stuckit eller om nått allvarligt har hänt.
Som singel behöver jag ju inte tänka på sånt
 
Jag menar inte att dom aktivt skulle hindra utan att man måste visa hänsyn. Är min partner pälsallergiker och blir dösjuk så är väl det inte så käckt om jag skaffar hundar i vårt gemensamma hem? Om han är pedant så tar det nog en del på förhållandet då jag är raka motsatsen. Att inte kunna dra nånstans när jag vill och vara borta så länge jag känner för det utan att säga till. En partner ska ju inte behöva gå och undra om jag kommer hem nått mer efter stallet eller om jag har stuckit eller om nått allvarligt har hänt.
Som singel behöver jag ju inte tänka på sånt

Fast där handlar det snarare om att dela livet med någon som inte är kompatibel med ditt liv? :laugh: Förutom det sista då.
 
Det här kommer sist i listan för mig. Just nu vill jag verkligen inte att någon tar i mig. Och jag får nästan panik när någon frågar om jag vill ha närhet och sex. Jag har inte alltid varit sån här, men tror jag blivit skadad. Kanske släpper det med tiden, men jag pallar det inte just nu.

Förstår att det kan vara olika, men såhär är det för mig.
 
Jag menar inte att dom aktivt skulle hindra utan att man måste visa hänsyn. Är min partner pälsallergiker och blir dösjuk så är väl det inte så käckt om jag skaffar hundar i vårt gemensamma hem? Om han är pedant så tar det nog en del på förhållandet då jag är raka motsatsen och inte klarar av att hålla hemmet städat och fint. Att inte kunna dra nånstans när jag vill och vara borta så länge jag känner för det utan att säga till. En partner ska ju inte behöva gå och undra om jag kommer hem nått mer efter stallet eller om jag har stuckit eller om nått allvarligt har hänt.
Som singel behöver jag ju inte tänka på sånt

Det du skriver om handlar snarare om kompatibilitet än att partnern gör en mindre fri. Sen blir man ju per automatik mindre fri om man skaffat sig ansvar. Om man har en partner och väljer att skaffa barn/hund/häst tillsammans. Då blir man mindre fri eftersom ens partner måste täcka upp för en om man är borta. Men har man inte skaffat sig såna ansvar så kan man ju åka iväg när som helst ju, partner eller ej.

Jag har inga problem att stanna länge i stallet eller åka iväg med vänner. Jag måste ju ta hänsyn till mitt barn och se till så att min man kan täcka upp för mig och dra hela lasset medan jag är borta.

Men jag ser det ju inte som en börda att slänga iväg ett meddelande med kort info om att jag kommer hem senare så att min man slipper vara orolig.
 
Jag och min partner bor tillsammans men vi umgås inte speciellt mycket för det.
Jag tycker det är jätteskönt att ha någon att sova med och kunna hitta på saker med om vi vill typ ut och äta eller dra iväg på resa vilket jag såklart även kan med vänner men partnern är ju redan på plats.

I övrigt umgås vi inte så mycket i vardagen jag har ofta aktiviteter på kvällarna och ibland ses vi inte vakna på flera dagar då han sover när jag kommer hem :)

Tycker inte alls det är särskilt besvärande på något vis :)

Jag är extremt beroende av ensamtid och det får jag även med partner tyckte det var mer störigt med särbo då var man ju tvungen att ägna all tid åt varandra dom dagar man sågs.

Känner inte alls igen det här att en partner skulle styra och ställa och vara ivägen i vardagen tycker snarare det är tvärtom.
Jag har hundvakt hemma om jag ska iväg på annat och han är hemma och vi hjälps åt med städning och tvätt vilket gör att det inte tar många minuter om dagen för oss var med hemarbete.
 
Det du skriver om handlar snarare om kompatibilitet än att partnern gör en mindre fri. Sen blir man ju per automatik mindre fri om man skaffat sig ansvar. Om man har en partner och väljer att skaffa barn/hund/häst tillsammans. Då blir man mindre fri eftersom ens partner måste täcka upp för en om man är borta. Men har man inte skaffat sig såna ansvar så kan man ju åka iväg när som helst ju, partner eller ej.

Jag har inga problem att stanna länge i stallet eller åka iväg med vänner. Jag måste ju ta hänsyn till mitt barn och se till så att min man kan täcka upp för mig och dra hela lasset medan jag är borta.

Men jag ser det ju inte som en börda att slänga iväg ett meddelande med kort info om att jag kommer hem senare så att min man slipper vara orolig.
Ja men exakt inte är det min vuxna sambo som begränsar mig på något vis.
Vi bor tillsammans inget annat. Jag är helt fri att dra iväg eller planlägga fritiden precis som jag vill sen att vi ibland ingår i varandras planer är ju också helt frivilligt från bådas sida.

Det som begränsar är häst och hund som inte kan ta hand om sig själva vilket en partner
 
Jag och min partner är extremt olika. Vi har egentligen inte så mycket gemensamma intressen, men vi har upptäckt saker att göra tillsammans som båda gillar med tiden. När vi blev tillsammans blev vi det för att vi gillade varandra. Vi var även sugna på barn, så att flytta ihop blev naturligt för oss.

För många år sedan träffade jag en kille där jag hela tiden hade känslan av att han ville vara med mig för att "ha någon", egentligen inte för att han ville vara med just mig. Jag gjorde slut. Jag tror att det är viktigt att se personen som den är, om man tycker om den som den är, inte för att man målar upp någon drömbild av personen som inte stämmer med verkligheten.
 
Jag har levt jättelänge i en relation där själva ”vara ihop” blev viktigare (oklart varför - vana? livsstil? enkelt? osv) än själva personerna som var i relationen. Det tog lång tid innan jag fattade att personen är viktigare för mig än relationen.

Jag vet att om jag träffar en ny partner kommer det vara på ett annat vis. Mer för att han är den han är, inte för att vara i en relation. Jag är hellre själv än med nån som inte är den som gör mitt liv bättre.
 
Jag vet inte riktigt varför, men min partner är den enda person jag vill och orkar umgås med frekvent. Jag tycker det är uttröttande med sociala relationer, träffar inte vänner särskilt ofta tex. Med partnern så är det liksom inte energikrävande eller kravfyllt utan vi bara är tillsammans och det känns bra.
Det är anledningen till att jag vill vara i en relation. Jag känner samma som dig. Tyvärr har jag lite otur med de jag har förhållande med så är just nu singel men tycker du träffat så rätt i din beskrivning om varför jag vill leva i tvåsamhet.
 
Vad är mycket gemensamt om man inte har intressen gemensamt? Är det disk och städ du syftar på? Trädgården är som sagt mitt liv och allt kretsar kring det. Jag har inga allmänna intressen som resor, vin och träning.


Ja men tänk såhär: Det kanske nån som har intresse för bilen, husgrejer och bygge. Som kanske vill inte rensa ogräs men vill gärna bygga ett nedsänkt växhus. Eller en pergola för någon växt att klättra på, samt ha skugga under. Som gillar att fixa allt tråkigt med bilen.

Jag vet inte exakt hur händig du är med att bygga saker själv, men man kanske vill bygga nånting tilsammans, du vet hur du vill att det ska bli men vet inte hur man kommer dit. En partner kan komplettera en i bådas intressen.

Ex.vis min partner gillar växter men mest lite på håll, gillar att jag odlar men odlar inte själv. Så jag får vattna och rensa själv. Men jag får beröm för hur fint/gott det blir och hjälp med sånt som är tungt för mig.
 
Jag har för övrigt löst det just nu med en FWB (lite mer än ”traditionell” KK). Det finns omtanke och omsorg om varandra. Jag kan åka dit och bara sova (fast det ingår alltid att bli matad, oftast även matlåda). Vi kommunicerar hyfsat mycket övrig tid också. Fick en bild på järvspår idag och häromdagen en ekorre. Men det finns inga fjärilar, ingen önskan om gemensam vardag osv. Verkligen _vänner_ med bonus 😊

Sen vet jag inte om det ”håller” den dagen någon av oss träffar någon annan eller om det kommer rinna ut i sanden eller hur det blir. Men det är bra nu och det är huvudsaken.
 
Ja men tänk såhär: Det kanske nån som har intresse för bilen, husgrejer och bygge. Som kanske vill inte rensa ogräs men vill gärna bygga ett nedsänkt växhus. Eller en pergola för någon växt att klättra på, samt ha skugga under. Som gillar att fixa allt tråkigt med bilen.

Jag vet inte exakt hur händig du är med att bygga saker själv, men man kanske vill bygga nånting tilsammans, du vet hur du vill att det ska bli men vet inte hur man kommer dit. En partner kan komplettera en i bådas intressen.

Ex.vis min partner gillar växter men mest lite på håll, gillar att jag odlar men odlar inte själv. Så jag får vattna och rensa själv. Men jag får beröm för hur fint/gott det blir och hjälp med sånt som är tungt för mig.
Jag snickrar gärna själv, men kan tänka mig att jag vid exempelvis ett pergolabygge behöver ett par extra händer som håller i grejer medan jag skruvar. Jag behöver också ett par extra armar när jag får hem en pannmur nästa vecka. Kommer att få fråga någon granne om hjälp att lyfta av den från släpvagnen.

Skulle min blivande partner vilja tvätta bilen så vore det välkommet. Jag får sällan ändan ur själv. Och byta glödlampor på bilen får han också göra. Klarar det själv men vill inte.

Sen får han gärna vara drivande i att husrenoveringar kommer till skott men jag vill bestämma allt estetiskt. Men fönsterrenovering är en sån där grej jag gärna överlämnar helt. Men med instruktioner så skulle jag klara även det själv. Är liksom född med ocentrerade tummar.

Jag är liksom rätt kapabel själv med mycket, men har svårigheter att komma till skott med saker. Och så räcker inte orken och tiden till allt.

Snart ska jag både renovera min friggebod och bygga en honungsbod. Men lite sällskap skulle inte vara fel när jag gör detta. Kanske kan han få skruva i någon skruv.
 
Jag snickrar gärna själv, men kan tänka mig att jag vid exempelvis ett pergolabygge behöver ett par extra händer som håller i grejer medan jag skruvar. Jag behöver också ett par extra armar när jag får hem en pannmur nästa vecka. Kommer att få fråga någon granne om hjälp att lyfta av den från släpvagnen.

Skulle min blivande partner vilja tvätta bilen så vore det välkommet. Jag får sällan ändan ur själv. Och byta glödlampor på bilen får han också göra. Klarar det själv men vill inte.

Sen får han gärna vara drivande i att husrenoveringar kommer till skott men jag vill bestämma allt estetiskt. Men fönsterrenovering är en sån där grej jag gärna överlämnar helt. Men med instruktioner så skulle jag klara även det själv. Är liksom född med ocentrerade tummar.

Jag är liksom rätt kapabel själv med mycket, men har svårigheter att komma till skott med saker. Och så räcker inte orken och tiden till allt.

Snart ska jag både renovera min friggebod och bygga en honungsbod. Men lite sällskap skulle inte vara fel när jag gör detta. Kanske kan han få skruva i någon skruv.
Att hitta någon som vill bygga en massa på ena partnerns boende kanske inte är så lätt att hitta. Och den dagen det blir gemensamt tänker jag att de allra flesta vill ha inflytande över vad och hur. Att någon bestämmer allt och den andra ska vara drivande, låter som något som nästan inte existerar ens i teorin, det låter mer som en hantverkare på offert.

Och de flesta vill också ha tillbaka ett intresse och engagemang för sina och gemensamma intressen, om hela tillvaron går ut på att tillfredsställa ena partnerns intressen (dvs som en bestämmer det mesta i) tror jag att intresset för relationen dör ganska snabbt från åtminstone ena hållet.
 
Att hitta någon som vill bygga en massa på ena partnerns boende kanske inte är så lätt att hitta. Och den dagen det blir gemensamt tänker jag att de allra flesta vill ha inflytande över vad och hur. Att någon bestämmer allt och den andra ska vara drivande, låter som något som nästan inte existerar ens i teorin, det låter mer som en hantverkare på offert.

Och de flesta vill också ha tillbaka ett intresse och engagemang för sina och gemensamma intressen, om hela tillvaron går ut på att tillfredsställa ena partnerns intressen (dvs som en bestämmer det mesta i) tror jag att intresset för relationen dör ganska snabbt från åtminstone ena hållet.
Nu var ju mitt inlägg ett svar på @Youma s inlägg https://www.bukefalos.se/threads/varfoer-vill-folk-ha-en-partner.1516555/post-20175720
 
Jag snickrar gärna själv, men kan tänka mig att jag vid exempelvis ett pergolabygge behöver ett par extra händer som håller i grejer medan jag skruvar. Jag behöver också ett par extra armar när jag får hem en pannmur nästa vecka. Kommer att få fråga någon granne om hjälp att lyfta av den från släpvagnen.

Skulle min blivande partner vilja tvätta bilen så vore det välkommet. Jag får sällan ändan ur själv. Och byta glödlampor på bilen får han också göra. Klarar det själv men vill inte.

Sen får han gärna vara drivande i att husrenoveringar kommer till skott men jag vill bestämma allt estetiskt. Men fönsterrenovering är en sån där grej jag gärna överlämnar helt. Men med instruktioner så skulle jag klara även det själv. Är liksom född med ocentrerade tummar.

Jag är liksom rätt kapabel själv med mycket, men har svårigheter att komma till skott med saker. Och så räcker inte orken och tiden till allt.

Snart ska jag både renovera min friggebod och bygga en honungsbod. Men lite sällskap skulle inte vara fel när jag gör detta. Kanske kan han få skruva i någon skruv.
Men det låter ju jättetragiskt att någon skulle vilja hjälpa till med en husrenovering rentav vara drivande, men inte få bestämma något?
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok En sak som jag var rädd för innan jag skilde mig var att det skulle vara plågsamt att vara ensam och att jag skulle “längta ihjäl mig”...
Svar
18
· Visningar
2 068
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 221
Senast: Gunnar
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
37 381
Senast: monster1
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 537
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp