Jag tycker inte riktigt att barnens nöje av matcherna helt väger upp nackdelarna. Och det gäller oavsett hur det förhåller sig med föräldrarnas möjlighet att vara engagerade. (Min lille släktings pappa är mycket engagerad.)
Ett problem är det som
@Badger pekar på. Fotbollen tar sådan tid, och det från så låg ålder som 6-7, att mycket annat får stå tillbaka. Givetvis tar hästeriet också mycket tid, men jag skulle inte prioritera att ett barn i den åldern tillbringade så mycket tid i stallet heller. Inte om det medförde att vi inte hann göra allt möjligt sådant där som
@Badger nämner. Som det nu är hinner vi med yttersta svårighet och noggrann planering, bara hastigt visa den lille att man kan plocka svamp, hur frukt och bär växer, med mera sådant.
Sen vet i alla fall den här lille killen väldigt väl vem som är mer eller mindre bra. Han är bäst själv, helt enkelt. Det är han, det är sakligt sant. Vem som helst som ser honom med en boll ser att där finns det något alldeles extra. Han gör cirka 2/3 av lagets alla mål. Han har också överraskande god förmåga att läsa spelet, vilket ju är en specifik social färdighet som väl inte så många i den åldern kan ha så mycket av.
Men det betyder ju också att han nästan uteslutande ägnar sig åt det han redan är bäst på. Han var bäst som ettåring, han är ett geni med bollar. Han är 7,5 och han är specialiserad, både genom sina typ medfödda talanger och genom den satsning som görs.
Jag känner inte att det är särskilt bra. Hans valmöjligheter beskärs avsevärt. Han får mycket mindre bredd än han hade kunnat få.