Varför spelar små barn matcher?

Nej det gör jag verkligen inte heller, att odla fram fotbollsstjärnor så tidigt, det är vansinne. Men att spelar 1 - 2 ggr per år under lugna icke-hetsiga former var under min tid ialla fall skitkul och ett minne för livet. Tvivlar tyvärr dock på att det är så nu idag.
Nej. Så lite vore väl okej. Men inte viktigt, som jag ser det.

Jag tror att de här små ungarna tycker att det är kul. Men jag tycker inte att det är anledning nog.
 
Min kompis åttaåring spelar fotboll och där är det som du beskriver det match varje helg. Min kompis totalt hatar ”den jävla fotbollen, den förstör allt”. Hela helgerna går åt.
Jag hade inte ställt upp. Jag vill inte för egen del och jag tror inte att det är särskilt bra för barnen. Som vuxen har jag ju ansvar för deras fostran. Det finns klubbar där barn inte spelar match. Jag hade valt en sådan.

Det slår mig att när match-/tävlingsverksamhet för barn diskuteras så är det ofta med fokus på sådant som tidiga (elit)satsningar, toppade lag, överengagerade föräldrar (läs: inkapabla att uppföra sig civiliserat mot a) sitt barn, b) andra barn, c) ledare, d) domare eller e) samtliga nämnda kategorier) osv, ibland med fokus på aktivitetsstress för barnets del men mer/väldigt sällan med fokus på vilka krav det ställer på logistiken runt omkring och huruvida det är rimligt att en familjs liv ska snurra runt en idrott. Ur det perspektivet finns det ju väldigt mycket som talar för att hålla nere antalet aktivitetstillfällen per vecka - särskilt innan barnen är stora nog att kunna ta sig till/från tävlingar/matcher själva/med kompisar vid behov och också att i möjligaste mån hålla aktiviteterna lokala.

Sedan tycker både jag och mina barn att det är roligt med aktiviteter i lagom omfattning, men det är en balansgång - ibland är det lagom, ibland är det mycket men okej, ibland kör det ihop sig och man får bita ihop under några veckor (de senaste tre-fyra för våran del, nu är vi tack och lov ute på andra sidan!) men jag skulle inte stå ut med att ha det så permanent och jag tänker att det är något att förmedla till barnen också - bokar man upp all tid finns det inte tid och plats för saker som händer: spontana kompishäng, kalas, tid att läsa, pyssla, göra ingenting... (det sistnämnda är inget argument som går hem dock :D)
 
En liten tjej som rider min häst när jag inte hinner, gjorde sin tävlingsdebut i våras som 12-åring. Och då är hon barn i en hopptävlingsinriktad familj. Hennes ridlärare på ridskolan såg att hon hade blivit så duktig (antagligen tack vare att hon rider min häst) så att hon blev den yngsta som fick starta "klubbmästerskapet". Clear round. 60 och 70 centimeter. Det blev en jättefin debut för henne och hon nollade båda rundorna och var stolt.

Och hon har alltså ridit sedan hon var 3 år, enligt sig själv.

Nu tränar hon inför lc-dressyr på clear round.

Det tycker jag är lagom.

Jag anser inte att Clear Round är tävling på samma sätt som t ex en vanlig hoppklass och är därför mer positivt inställd till sådant. Det är nästan mer i klass med att barnen springer Kalvinknatet och liknande lopp där alla som kommer i mål får en medalj. Sådana lopp springer båda mina barn och har gjort sedan de var strax över året. Skillnaden är att det inte finns något fokus på att vara bäst utan enbart på att komma igenom.
 
Jag anser inte att Clear Round är tävling på samma sätt som t ex en vanlig hoppklass och är därför mer positivt inställd till sådant. Det är nästan mer i klass med att barnen springer Kalvinknatet och liknande lopp där alla som kommer i mål får en medalj. Sådana lopp springer båda mina barn och har gjort sedan de var strax över året. Skillnaden är att det inte finns något fokus på att vara bäst utan enbart på att komma igenom.

Fast den som vill tävla kommer kunna hitta en tävling i allt. På mitt ena barn växer tävlingsdjävulshornen definitivt ut av lopp, hur mycket fokus det än är på att man ska ha det roligt, det är skönt att springa, man tävlar bara mot sig själv etc. Men jag ser inte tävlandet i sig som särskilt problematiskt så länge inte vuxna hetsar barn.

Andra barnet tycker mest det är jobbigt om han känner sig uppenbart dålig på någonting men hans största fokus på lopp är att få en goodie bag :)
 
Fast den som vill tävla kommer kunna hitta en tävling i allt. På mitt ena barn växer tävlingsdjävulshornen definitivt ut av lopp, hur mycket fokus det än är på att man ska ha det roligt, det är skönt att springa, man tävlar bara mot sig själv etc. Men jag ser inte tävlandet i sig som särskilt problematiskt så länge inte vuxna hetsar barn.

Andra barnet tycker mest det är jobbigt om han känner sig uppenbart dålig på någonting men hans största fokus på lopp är att få en goodie bag :)

Ja, alltså jag är själv total tävlingstok och tävlar i allt. Oftast vet folk inte ens om att jag tävlar mot dem :cautious: tex när jag går till och från tåget osv

Men just "motionslopp" och liknande tycker jag är bra just för att det fungerar både för tävlingstokarna, som då får utlopp för det behovet, och de lite försiktigare individerna.
 
Jag hade inte ställt upp. Jag vill inte för egen del och jag tror inte att det är särskilt bra för barnen. Som vuxen har jag ju ansvar för deras fostran. Det finns klubbar där barn inte spelar match. Jag hade valt en sådan.

Instämmer. Själv håller jag tummarna att barnet inte fastnar för hockey, fotboll eller något annat tävlingsdrivet. Vi får se vad hon fastnar för, men jag hoppas att hon kan få hitta ett sammanhang där det roliga och gemenskapen med andra är det centrala. Matcher och cuper varje helg är för mig sinnebilden av helvetet.
 
En sjuåring i min närhet tränar fotboll. Det är en gång i veckan.

Men så har de ofta under säsongerna match både lördag och söndag. Vilket ofta innebär tidiga morgnar och kan ta halva dagen. Jag fattar inte varför. Jag ser inget pedagogiskt värde i dessa matcher.

Varför spelar barn match?

Just fotbollen är ju en idrott som handlar om att två lag möter varandra i en match.
Likadant med de flesta andra lag-idrotter.
Spelets regler handlar om match.

Varför måste det vara "pedagogiskt värde" i idrott?

När jag var liten spelade jag (också; det gjorde nästan alla där och då) fotboll under några säsonger.
Jag var jättekass.
Laget var inte helt imponerande i största allmänhet.
Men vi var med i serier, och det var rätt kul att spela match även om vi i stort sett alltid förlorade (för vi var inte helt imponerande i största allmänhet)...


Matcherna hörde ju till. Och visst var det en del resor, eftersom jag bodde i glesbygd. Föräldrarna brukade turas om att hjälpa till och köra så att hela laget kunde komma fram till matchen.

Visst, om jag försöker tänka "outside the box" så visst kan man träna fotboll i en klubb utan att vara med i cuper eller serier. Men då måste det ju finnas tillräckligt många spelare på träningen för att bilda två lag, och så får de lagen möta varandra.
För annars är det ju inte fotboll, eller?
 
Jag hade inte ställt upp. Jag vill inte för egen del och jag tror inte att det är särskilt bra för barnen. Som vuxen har jag ju ansvar för deras fostran. Det finns klubbar där barn inte spelar match. Jag hade valt en sådan.

Nej, jag hade nog inte heller ställt upp. Dock, alternativet till klubbar med matcher tänker jag mig är klubbar med mindre professionell och mer ideell verksamhet, och då tillkommer ofta kravet på föräldrars deltagande. Jag kollade lite på en klubb till mitt ena barn, men där betonades starkt föräldrars engagemang som tränare etc. Nej tack det där går bort.
 
Viktigt och viktigt kan diskuteras men hela poängen och målet med att spela fotboll är just att tävla och på ett helt annat sätt än ridningen. Målet med ridning kan också vara att tävla, men vanligen så är det inte det de första åren utan då ligger fokus på att lära sig att rida. Sen kan man använda ridning som nöje, motion eller tävling medan fotboll endast används för träning och tävling på varierande nivå.

Sen att toppa laget är helt förkastligt i mina ögon när det gäller mindre barn och tveksamt med större. Åtminstone i mina ögon.
Lägg dessutom till att fotboll endast fungerar med motståndare. När det gäller ridning, löpning, skytte etc så kan man nöja sig med att tävla mot personbästa och ingenting mer.

Men att tävla i fotboll mot lagbästa? Omöjligt!
 
Just fotbollen är ju en idrott som handlar om att två lag möter varandra i en match.
Likadant med de flesta andra lag-idrotter.
Spelets regler handlar om match.

Varför måste det vara "pedagogiskt värde" i idrott?

När jag var liten spelade jag (också; det gjorde nästan alla där och då) fotboll under några säsonger.
Jag var jättekass.
Laget var inte helt imponerande i största allmänhet.
Men vi var med i serier, och det var rätt kul att spela match även om vi i stort sett alltid förlorade (för vi var inte helt imponerande i största allmänhet)...


Matcherna hörde ju till. Och visst var det en del resor, eftersom jag bodde i glesbygd. Föräldrarna brukade turas om att hjälpa till och köra så att hela laget kunde komma fram till matchen.

Visst, om jag försöker tänka "outside the box" så visst kan man träna fotboll i en klubb utan att vara med i cuper eller serier. Men då måste det ju finnas tillräckligt många spelare på träningen för att bilda två lag, och så får de lagen möta varandra.
För annars är det ju inte fotboll, eller?
Det är värre än vad du tror. Lagsporter verkar lära barn att fuska. Och sedan så har vi föräldrarna...

Klart att det går att fuska i ridsport osv. Men visa mig en enda USEK som i likhet med en viss idrottsklubb som bildades på Norrmalm 1891 berättar för sin ungdomshockeysektion hur farligt det är att hoppa på någons huvud...
 
Jag anser inte att Clear Round är tävling på samma sätt som t ex en vanlig hoppklass och är därför mer positivt inställd till sådant. Det är nästan mer i klass med att barnen springer Kalvinknatet och liknande lopp där alla som kommer i mål får en medalj. Sådana lopp springer båda mina barn och har gjort sedan de var strax över året. Skillnaden är att det inte finns något fokus på att vara bäst utan enbart på att komma igenom.
Ja, små lopp typ runt lekplatsen och sen får alla diplom, är ju mer som en organiserad lek. Det har jag inga problem med, i lagom dos (det ska inte vara den enda leken, och det ska inte heller fotboll vara).
 
Ja, alltså jag är själv total tävlingstok och tävlar i allt. Oftast vet folk inte ens om att jag tävlar mot dem :cautious: tex när jag går till och från tåget osv

Men just "motionslopp" och liknande tycker jag är bra just för att det fungerar både för tävlingstokarna, som då får utlopp för det behovet, och de lite försiktigare individerna.

Ja, det är ju en fördel när var och en kan delta utifrån sina premisser, vilket ju försvåras av om idrottens tävlingsform utförs i lag eller i form av match - och om tävlingsformen ses som det primära. Å andra sidan finns det ju fina saker med lagidrott också :)

Inom den aktivitet jag är ledare är det uttalat så att det inte ska förekomma tävlingsmoment. Det är lättare sagt än gjort har jag insett, för tävling är ett rätt vanligt inslag i att (försöka) höja motivationen har jag märkt.

Men @kryddelydd och @SelektrikII , det finns ju mycket fotboll som inte är match? Eller vad kallar ni en fotbollsträning utan inslag av tvåmål?
 
Ja, det är ju en fördel när var och en kan delta utifrån sina premisser, vilket ju försvåras av om idrottens tävlingsform utförs i lag eller i form av match - och om tävlingsformen ses som det primära. Å andra sidan finns det ju fina saker med lagidrott också :)

Inom den aktivitet jag är ledare är det uttalat så att det inte ska förekomma tävlingsmoment. Det är lättare sagt än gjort har jag insett, för tävling är ett rätt vanligt inslag i att (försöka) höja motivationen har jag märkt.

Men @kryddelydd och @SelektrikII , det finns ju mycket fotboll som inte är match? Eller vad kallar ni en fotbollsträning utan inslag av tvåmål?

En fotbollsträning utan tvåmål kallar jag för fotbollsträning, gissar jag.
Om det inte är ren konditionsträning förstås, för då är det ju konditionsträning men det tror jag knappast att man gör med små barn?
Men att träna utan två mål är ju inte att spela fotboll utan att träna förberedande för att så småningom spela fotboll, kanske?

Det är eventuellt en sak att spela fotboll och en annan att träna?
 
En fotbollsträning utan tvåmål kallar jag för fotbollsträning, gissar jag.
Om det inte är ren konditionsträning förstås, för då är det ju konditionsträning men det tror jag knappast att man gör med små barn?
Men att träna utan två mål är ju inte att spela fotboll utan att träna förberedande för att så småningom spela fotboll, kanske?

Det är eventuellt en sak att spela fotboll och en annan att träna?
Ja de konsitionstränar också. Jag vet inte hur många gånger jag sett ganska små barn jogga med sitt lag. Eller själv. Liksom varför behöver en åttaåring jogga?
 
Nej, jag hade nog inte heller ställt upp. Dock, alternativet till klubbar med matcher tänker jag mig är klubbar med mindre professionell och mer ideell verksamhet, och då tillkommer ofta kravet på föräldrars deltagande. Jag kollade lite på en klubb till mitt ena barn, men där betonades starkt föräldrars engagemang som tränare etc. Nej tack det där går bort.

Finns det ens klubbar inom lagsporter med andra tränarresurser än föräldrarna, om man säger i typ åldersspannet 6-12?
 
En fotbollsträning utan tvåmål kallar jag för fotbollsträning, gissar jag.
Om det inte är ren konditionsträning förstås, för då är det ju konditionsträning men det tror jag knappast att man gör med små barn?
Men att träna utan två mål är ju inte att spela fotboll utan att träna förberedande för att så småningom spela fotboll, kanske?

Det är eventuellt en sak att spela fotboll och en annan att träna?

Man tränar ju en massa olika fotbollsmoment som bollkontroll, skott, dribblingar, passningar, inkast — och (som äldre) även taktiska varianter. Jag vet inte om det är mer ”fotbollsförberedande” än vad träning av specifika moment/rörelser är ”ridförberedande”, dvs jag skulle nog säga att det finns rätt mycket fotboll som inte är match men att vi kanske inte riktigt är vana att tänka på det så.

(Sedan är min erfarenhet att match/tvåmål är det mest uppskattade även på träning hos barn, vilket jag tror att kan hänga ihop med att det är just vad de känner igen som ”fotboll”. På samma sätt är det mycket roligare att spela i matchställ än i vanliga träningskläder :D)
 
Ungefär som förr när man spelade på den tuviga gräsplan som fanns till hands hemma i byn och skottade fram naturisen för att spela bandy på sjön. :)
Har inte tänkt på att det underlättade spel med personer som varierade i nivå, men tänker man efter så bör det ju vara så.

Det inför ju ett större inslag av slumpmässighet i spelet i alla fall :D
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 775
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 005
Senast: Enya
·
Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
8 487
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
1 947

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp