@Petruska din släkting i 7 års åldern har de alltså fotbollsmatcher där resultatet redovisad och det ställs upp tabeller? Är detta i Sverige så bör det anmälas till svenska fotbollsförbundet eftersom de har satt upp regler att matchresultat tidigast får redovisas när spelarna är 12 år.
http://d01.fogis.se/svenskfotboll.s...scope_0/ImageVaultHandler.aspx180403133631-uq sista regeln på sidan.
Säger laget dessutom att det är tvång att närvara på matcher så bör detta anmälas också. Svenska Fotbollsförbundet jobbar hårt med att träning ska vara tillgänglig och att spela match ska vara något man vill, inte måste. Om det sen är så att barnet vill spela match och föräldrarna inte vill så är det en sak inom familjen och då bör familjen bestämma vad som gäller utan att lägga all skuld på idrotten.
Men ja det kan vara ett problem med föräldrar som engagera sig för mycket på matcher och beter sig illa, åter igen är det något som förbundet arbetar med, man har numera rätt att avvisa föräldrar som beter sig illa och domaren kan anmäla de vidare och straffa det lag som har föräldrar som inte uppför sig.
Min son är 13 år, i år spelar de för första gången med tabeller, och har spelat cup med slutvinnare. De är inget toppenlag men de har roligt tillsammans. Sonen har haft en dipp i sitt intresse i att spela match men tycker att träningen är rolig. Alltså tränar han och har sagt till att han inte vill bli uttagen till match. Annars jobbar tränarna hårt med att se till att alla blir uttagna lika mycket.
Det finns problem inom sport, absolut och man kan fundera över hur sport för barn och ungdomar ska utföras för att skapa så lite problem som möjligt med de vinster som faktiskt finns. För dagens barn är extremt stilla sittande rent allmänt och det håller på att skapa ett hälsoproblem över hela landet. Sen finns det sporter som är stora problem områden, gymnastiken är ett sånt exempel, där sker utslagning på en väldigt tidig nivå och det kommer rapport efter rapport om tränare som kräver alldeles för mycket av barnen och barn som skadar sig för livet när de försöker träna trots skador och smärta.
Personligen tycker jag att fotboll är bland det tråkigaste jag vet att titta på, men i och med att sonen är intresserad så engagerar jag mig. Numera har jag dragit ner på mitt engagemang men jag är tävlingsledare en dag varje år på en cup som föreningen anordnar. Där ingår att ha koll på hur publiken uppför sig, säga till ledare som inte beter sig schysst mot sina spelare och även dela ut ett pris till det lag som uppför sig bäst, dvs spelar ett rent spel, är trevliga mot motspelarna mellan matcherna, håller rent och snyggt runt sig i omklädningsrummet osv. Det priset är barnen betydligt mycket mer intresserade av att vinna eftersom det är en heldag för hela laget på ett ställe där de får arbeta med lagkänslan/leka tillsammans. Typ fångarna på fortet. Vinner de turneringen så är det "bara" en pokal och inget mer.
Jag är än mer engagerad i skytteföreningen, det är en individuell sport som är väldigt svår att inte tävla mot andra. När sporten går ut på att skjuta så nära mitten som möjligt på en tavla så är det svårt att hitta sätt att komma ifrån det och ändå kännas relevant. Men det vi ständigt pratar/tjatar om är att man tävlar mot sig själv och sitt eget resultat, men även att det inte är viktigt att tävla. Samtidigt har de roligt tillsammans när de tävlar, de får upptäcka nya ställen, lära känna nya människor och de lär sig att koncentrerar sig även när allt inte är som vanligt. Men individuella sporter slår hårdare, i ett lag kan du vara en sämre spelare men ditt lag kan ändå vinna, individuellt står du och faller med din egen insats. För en del barn kan det vara bra, min dotter som exempel älskar det, hon oroade sig ständigt för att vara tillräckligt bra när hon spelade fotboll. I skyttet är det bara hon, har hon en dålig dag, ja då är det bara hon som faller med det. Min son däremot lägger allt för stort allvar i skyttet och där satte vi som föräldrar stopp för tävling förra säsongen. Hans egna krav på sig själv höll på att knäcka honom. Han hänger däremot med på tävlingar och umgås och har roligt och så jobbar vi på prestationsångesten hemma. Den återkommer i allt han gör, så det är ett stort jobb som ska göras.
Någon lyfte simning som en bra sport, jag är dåligt insatt men det jag har sett av föräldrar som har barn som är simmare så är det träningar flera dagar i veckan från låg ålder och tävlingar som sträcker sig över hela dagar ofta. Utslagningen är hög även där i och med att det gäller att simma snabbast.